Resultatdiskussion

Genom vårt arbete med vår studies resultat och analys har hinder och möjligheter utkristalliserats samt vad dessa kan leda till för pedagogiska konsekvenser.

Skolornas elevhälsa hade mycket svårt att definiera psykisk ohälsa. De kunde inte precisera vad som var vad och definitionen av psykisk sjukdom blandades ihop med psykisk ohälsa vilket vi anser kan försvåra fortsatt arbete, vem bär ansvaret och när ska skolan kontakta andra instanser. Utan en tydlig definition med en gemensam tolkning av begreppet blir diskussionen diffus. Det skulle kunna försvåra en tidig upptäckt av psykisk ohälsa om elevhälsan inte tolkar t.ex. huvudvärk och ont i

magen som tecken på psykisk ohälsa och därmed tidiga insatser uteblir. Görs inga tidiga insatser visar forskning att det kan få allvarliga framtida följder såsom att tillgodogöra sig skolarbete, få ett arbete och knyta relationer (Skolverket, Socialstyrelsen & Folkhälsoinstitutet 2004).

I diskussionen om en ökad psykisk ohälsa eller inte ansåg skolornas elevhälsa att det var en ökning vilket forskning även visar. Vi har båda arbetat många år i skolan och vi upplever också att det på senare år blivit fler elever med psykisk ohälsa. Sammantaget talar det för vikten av förebyggande arbete och tidiga insatser. Ohälsan visar sig på samhällsnivå i alla samhällsklasser och miljöer och därav är generella insatser att föredra framför individuella. Det är även i allmänhet billigare och mer effektivt att arbeta med förebyggande generella insatser t.ex. inom barnomsorg, skola och

mödravård (Bremberg & Eriksson red. 2010). Det resurscentrum som fanns på en skola, anser vi, visar på ett gott exempel på förebyggande och hälsofrämjande arbete då de extra resurser som fanns att tillgå gällde för alla även för högpresterande elever.

Det framkommer i vårt resultat att rektorerna måste prioritera tid till elevhälsan för det

förebyggande arbetet vilket är en av grundförutsättningarna för att elevhälsan ska lyckas. Skolornas elevhälsa uttryckte att det var svårt att hinna arbeta med långsiktighet och att de ofta hamnade i akuta åtgärder. Det framkom också kritik till organisationen kring elevhälsan då t.ex. professionerna inte togs tillvara. Rektor har som uppgift att organisera arbetet i elevhälsan t.ex. prioritera tid till det förebyggande och hälsofrämjande arbetet, tydliggöra elevhälsans ansvarsområden och hur

kompetenserna i elevhälsan används vilket är viktigt för att effektivisera arbetet. I Lgr11 står det tydligt att rektor ska agera som pedagogisk ledare vilket innebär att också vara en pedagogisk ledare för elevhälsan. För att lyckas med det gemensamma uppdraget att stödja elevers kunskap och

sociala utveckling krävs ett gott samarbete elevhälsa och rektor emellan (Skolverket 2009). I bl.a. Hatties forskning (2012) och i våra fokusgruppsdiskussioner har det framkommit att elevhälsan upplever att pedagogerna kan framkalla stress genom val av undervisnings och redovisningssätt. Där är det av stor vikt att rektor tar sitt ansvar som pedagogisk ledare, är tydlig i sina beslut och ser till att en förändring sker.

Det blev tydligt i våra fokusgruppsdiskussioner att det finns problem med skolans samverkan med andra instanser såsom BUP och socialtjänst och anmärkningsvärt är att det inte verkar finnas någon tydlig ansvarsuppdelning. Elever som mår för dåligt för att kunna hjälpas i skolan mår för bra för BUP där platserna är få. Alla instansers höga arbetsbelastning och nedskärningar i samhället antogs av skolornas elevhälsa vara orsak. Blomqvist (2012) har i sin avhandling klargjort några punkter som kan försvåra samverkansarbetet. Det kan handla om vagt formulerade mål, olika

organisationskulturer, lagar, resursbrist, svårigheter med lokalisering och tillgänglighet, ledningens struktur och synsätt samt vilket perspektiv som ska vara utgångspunkten. En annan viktig aspekt kan vara att tydliggöra vad begreppet samverkan står för så att alla inblandade har samma

utgångspunkt och avsikt med sitt arbete. Samverkan mellan många inblandade kan ibland försvåra och förvärra för personen som är tänkt att hjälpas. Det är viktigt att de olika instanserna funderar över om en samverkansprocess är nödvändig eller om situationen löser sig bättre utan.

Socialstyrelsen (2013) anser att om samverkan ska bli gynnsam för elever med psykisk ohälsa är skriftliga avtal viktiga. De olika instanserna bör klargöra vem som gör vad, när och hur. Det handlar om att förtydliga ansvarsdelarna och uppdragen samt upprättandet av mål, uppföljning och

utvärdering. Regeringens satsningar, PRIO och PSYNK, har tillsatts för att förbättra för personer med psykisk ohälsa bl.a. genom att öka samverkan mellan huvudmän i olika verksamheter (SKL 2015). Temat Första linjen med utveckling av modeller för att barn och unga snabbt ska få rätt hjälp verkar i vår studie ännu inte gett sådana resultat att det visar sig i verksamheten. Det är viktigt att regeringen fortsätter med sin satsning då det fortfarande finns stora behov. Förändringar tar tid. I

fokusgruppsdiskussionerna framkom att elevhälsan upplever att det är lättare med samverkan om elevhälsan redan har en etablerad kontakt på t.ex. BUP. Vem som tar kontakt och vem man möter i kontakten har betydelse för det fortsatta arbetet. Detta ställer vi oss kritiska till då slumpen inte ska vara avgörande för om och hur eleven får den hjälp som, enligt lag, är elevens rättighet. Skolornas elevhälsa ansåg det även vara lättare att samverka om eleven redan har en diagnos. Frågan är om det även här handlar om tid och resurser, men oavsett anledning får en diagnos eller ej aldrig styra en skolas insatser då skolan oavsett är skyldig att hjälpa eleven utifrån dennes behov.

Vikten av goda sociala relationer både vad gäller familj, i skolan och på fritiden genomsyrade våra fokusgruppsdiskussioner. Kompisar kan vara en anledning att komma till skolan även om livet är tufft likväl som saknaden av kompisar kan förvärra elevens situation och mående. En god

familjesituation med stabila relationer är en skyddsfaktor mot psykisk ohälsa medan en otrygg familjesituation med t.ex. skilda föräldrar, dubbelt boende och bonussyskon kan leda till stress och ohälsa. Vi anser precis som fokusgruppsdiskussionerna visar att sambanden skolprestationer och elevernas hälsa är tydlig. Ohälsa kan påverka prestationerna och prestationerna kan skapa ohälsa.

Psykisk ohälsa existerar både hos pojkar och flickor men kan yttra sig på olika sätt och i olika åldrar. Mörkertalet bland pojkar kan vara stort då de kan ha svårare att uttrycka hur de mår och vikten av att skolan ser tecken hos pojkar såsom frånvaro, spelberoende, användande av droger och alkohol är viktigt. Vad gäller flickor bör skolan uppmärksamma nedstämdhet, låg självkänsla, prestationsångest, självskadebeteende men psykisk ohälsa kan också uttrycka sig i träningshets och utseendefixering. Det krävs en medvetenhet hos elevhälsan, men även hos övrig personal i skolan, för att upptäcka psykisk ohälsa hos eleverna och framförallt inte glömma pojkarna.

Skolan bör fundera kring sitt förhållningssätt och arbetssätt då det har visat sig att det kan påverka elevernas psykiska mående. Provsituationer och inlämningsuppgifter är enligt

fokusgruppsdiskussionerna det sätt pedagogerna bedömer eleverna på vilket kan skapa stress och prestationsångest för elever oavsett förmåga. I vår studie har det framkommit att det skett en markant ökning av psykisk ohälsa i och med införandet av den nya gymnasiereformen.

Gymnasiereformens ämnesplaner håller hög nivå i förhållande till elevernas förkunskaper från grundskolan vilket kan upplevas som orimliga krav och kan vara en orsak till att elever utvecklar uppgivenhet och stress (Skolverket 2014). Trots att forskning (Westling Allodi 2010) visar att det är viktigt att betyg utformas så att det inte blir ett underkännande är det precis det som skett i och med det nya betygssystemet.

Elever från svensk grundskola kan uppleva att det är höga krav på gymnasiet och frågan är då hur nyanlända elever upplever att det är. Skolornas elevhälsa tog upp att samma krav ställs på

nyanlända elever trots bristfällig svenska och dåliga förkunskaper. Forskningen visar att det är en stor andel nyanlända som får sitt CSN-bidrag indraget p.g.a. hög frånvaro (Skolverket 2014). Beror det på att eleverna inte sköter sig eller är det skolan som inte klarar av problematiken det medför att anpassa verksamheten efter dessa elever? Ett indraget CSN-bidrag anser inte vi är rätt väg att gå utan kan upplevas som ett straff för något som kan vara orimligt att uppnå. Engagerade lärare som tar hänsyn till elevernas förkunskaper och vad de har för bakgrund har varit en framgångsfaktor (Vetenskapsrådet 2010). De nyanländas familjesituationen bör beaktas från skolans sida då många nyanlända och deras familjer har traumatiska upplevelser med sig.

I arbetet med vår studie har vi återkommande kommit tillbaka till vikten av elevernas delaktighet både i det punktuella och relationella perspektivet. Ett möte mellan en pedagog och elev innebär ett möte mellan likvärdiga personer med olika livserfarenheter och historia och sätt att uppfatta och

tolka världen och det är viktigt att utveckla en god relation för att finna förståelse. Alla människor vill bli bemötta utifrån den vi är och det kräver en dialog. Du kan aldrig fullt ut ta en annan människas perspektiv om du inte genuint lyssnar och försöker förstå. Det sker genom

kommunikation och samtal. För att som elevhälsa få en genuin förståelse och helhetssyn för en elevs mående krävs elevens delaktighet genom en dialog där elevens tankar om både sig själv och aktuell situation framkommer.

Svaren vi fick på våra frågeställningar som handlade om utvecklingsmöjligheter handlade mest om hinder för utveckling. Vi såg där tendenser till att vissa av skolornas elevhälsa hade fastnat i ett problemtänk t.ex. det går inte och det har vi inte tid till och konsekvensen av den pedagogiska analysen saknades. Det är viktigt att kritiskt granska sin egen yrkesroll, sitt arbetssätt och organisation genom ett ifrågasättande och reflekterande förhållningssätt. De hinder skolornas elevhälsa uttryckte kan genom det leda till möjligheter. Under arbetets gång har vi reflekterat kring Meads teori om att jaget utvecklas i den sociala miljön. En elev väljer inte själv sin lärare, sina klasskamrater eller den fysiska och psykiska miljön som skolan utgör. Skolan kan då i viss mån uppfattas som påtvingande då eleven inte har någon valmöjlighet och hur kan den påtvingande miljön påverka utvecklingen av jaget. Med dessa tankar är det ett lotteri hur jaget formas till människa, vilken familj du föds in i, vilken skola du hamnar på och vilka personer du möter inom familj, skola, fritid. Dessa reflektioner leder till att det relationella perspektivet blir än viktigare i mötet med eleven.