Samband mellan individ och psykisk ohälsa

I dagens samhälle ställs höga krav på ungdomar för att de ska kunna leva upp till sina egna och omgivningens förväntningar. Stress och en eventuell psykisk ohälsa kan bli konsekvensen av att som ung försöka klara av att förhålla sig till både föräldrar, kompisar, pojk- och flickvänner, skola, fritidsintressen, sociala medier, internet och inte minst sig själv.

6.3.1. Pojkars och flickors psykiska ohälsa

Skolornas elevhälsa talade om skillnaden mellan hur pojkars och flickors psykiska ohälsa visar sig. Just olikheterna ledde förr till att man inte trodde att pojkar hade psykiska problem i samma

utsträckning som flickor men idag vet man att det inte stämmer.

”...pojkar flickor är ju en viss skillnad. Vi vet ju att pojkar kanske har en annan strategi. Dom glider undan /.../ kan ibland glömmas bort lite grann faktiskt för flickorna tar ju väldigt (.) dom är mer uttrycksfulla i sitt sätt och berätta om en svårighet...”

(Elevhälsa ett)

Elevhälsan tog upp vikten av att titta efter andra indikatorer och att aktivt arbeta för att uppmuntra pojkar att vid behov söka hjälp. Pojkar valde oftare att skolka och försvinna in i spelvärlden t.ex. vid en depression vilket kunde försvåra upptäckandet, de upplevdes också ha svårare att prata om sina problem. En elevhälsa såg ett större samband mellan psykisk ohälsa och alkohol och droger hos pojkar än hos flickor. Internet och sociala medier gör att ungdomar idag ständigt är uppkopplade och tillgängliga och det nämner elevhälsan som något som stressar eleverna. I samband med den ökade användningen av internet och sociala medier har även kränkningarna ökat, främst hos

flickorna. De har fått en annan press på sig t.ex. vad gäller utseende och vilken pojkvän man ska ha och kränkande kommentarer är vanliga. Under fokusgruppsdiskussionerna berättade skolornas elevhälsa att de upplevde att det var flickor på högskoleförberedande program som pressade sig hårdast både när det gällde skolarbetet och fritiden. Anorexia och bulemi förekom och elevhälsan trodde att det kunde ha att göra med samhället vi lever i idag med press och stora krav att leva upp till.

”...jag tycker jag kan se att det ökar med prestationsångest, vi har många flickor på t.ex. naturprogrammen som har träningshets. Detta leder till att dom inte äter som de ska och sen tränar som galningar sen går dom på ett program som är ett av de tuffaste som kräver oerhört mycket. Det handlar mycket om prestation och det har ökat...”

6.3.2. Betydelsen av goda relationer

I diskussionerna kring elevernas sociala situation ansåg elevhälsan att privatlivet många gånger kan leda till psykisk ohälsa bland ungdomar. Den familjesituation som eleverna befinner sig i påverkar mycket och leder till stressande situationer. I dag är det många elever vars föräldrar är separerade och kan därmed ha hamnat i en ny familjekonstellation och i dubbelt boende, det kan innebära både extra föräldrar och extra syskon. Det kan också finnas drog- eller sjukdomsrelaterade

familjeproblem som påverkar eleven. En elevhälsa kunde se ett mönster mellan flickor som mådde psykiskt dåligt och deras relation till sin mamma. Idag ska mamma och dotter vara kompisar, prata om kärleksbekymmer och åka på resor tillsammans vilket inte alltid gynnar föräldra- och

barnrelationen.

”Och det kanske finns föräldrar som också lever ett väldigt intensivt liv å inte ha (.) liksom tid att stanna upp och möta sin (.) sitt barn /.../ många konflikter emellan elever och föräldrar.” (Elevhälsa ett) Samarbetet med föräldrarna betonades, av skolornas elevhälsa, som viktig för att kunna hjälpa eleverna att få ett positivt resultat. Det var inte ovanligt att larm om att eleven inte mådde bra kom just från föräldrarna. En svårighet var dock föräldrar som ville ge sitt barn en ny chans på gymnasiet efter en tuff grundskoletid och inte berättade om diagnos eller andra problem. Konsekvensen blev att det tog längre tid att sätta in rätt hjälp och än svårare för eleven ifråga. Diskussion om skuld och skam kring psykisk ohälsa och diagnoser kom upp och även om elevhälsan ansåg att det talas mer öppet kring dessa problem så kvarstår den skuldbelagda känslan hos många. I de flesta fall upplevde skolornas elevhälsa att samarbetet med hemmen fungerade bra. Det kunde dock uppkomma

situationer då myndiga elever, av olika anledningar, själva inte ville att föräldrarna skulle vara involverade.

”Där är en svår situation för man kanske vet att det skulle bli bättre om föräldrarna var involverade /.../ men där, vi måste respektera elevens beslut.”

(Elevhälsa ett)

Det kunde även vara tvärtom att familjesituationen skapade eller påverkade elevens psykiska ohälsa och att föräldrarna därmed försvårade elevhälsans insatser och en positiv utveckling för eleven. Elevhälsan kunde då i vissa fall, för elevens bästa, vänta tills eleven fyllt arton år med att sätta in åtgärder för att inte behöva involvera föräldrarna. En elevhälsa upplevde att dagens föräldrar har relativt liten insyn i hur skolan fungerar och att de kan ha en syn på skolan som inte stämmer med verkligheten. Skolsystemet har ändrats många gånger sen de själva gick i skolan och det kan vara svårt att veta vad man ska råda sina barn till. Elevhälsan tyckte att konsekvensen kunde bli stressande och pressande för eleverna och leda till att eleven inte får stöd hemifrån.

Skolornas elevhälsa upplevde att elevers ohälsa kunde bottna i sociala problem. Konflikter med kompisar kunde försvåra studierna och leda till psykisk ohälsa om eleven väljer att dra sig undan, kanske stannar hemma och kommer på grund av det efter i skolarbetet och hamnar i en ond cirkel. Fokusgruppernas diskussioner belyste samtidigt den stora positiva betydelse kompisrelationer har för eleven och dess hälsa. Det var oftast den sociala samvaron i skolan som drog dit eleverna. Även om de har problem och inte presterar kan glädjen finnas över att umgås med kompisarna.

”...vi har inte en chans mot kompisarna /.../ egentligen nånting positivt men har man då inte det så faller allt.”

(Elevhälsa ett)

6.3.3. Elevers frånvaro i skolan

Ett vanligt förekommande sätt som den psykiska ohälsan visade sig på var, enligt skolornas

elevhälsa, frånvaro. Frånvaron var oftast det som hände först och märktes tidigt. Vid snabba insatser vid inte allt för svåra fall kunde den ofta brytas. När däremot elevernas ork och energi inte fanns, när de inte kom till skolan eller till avtalade möten kunde frånvaro upplevas som mycket svårt att bemöta. Det finns elever som skolkar utan att elevhälsan vet varför, de som mår dåligt av att skolka och de som skolkar för att de mår dåligt. För de som skolkar av oklar anledning kan studiebidraget från CSN strypas som konsekvens då man måste vara närvarande för att få pengar. Det kan i bästa fall motivera eleven att ta tag i sin situation. Elevhälsan berättade om svårigheterna att strypa

studiebidraget för de elever som stannar hemma av oförmåga. De som ofta också saknar förmåga att söka hjälp någon annanstans och inte dyker upp på andra instansers möten heller. De svåraste fallen upplevdes vara de elever som skolan inte fick dit.

”...också vi känner en frustration /.../ vi har ont om tid man planerar in möten och de dyker inte upp /.../ mycket tid och resurser som går åt till dom på det sättet, men vi når inte fram ändå.” (Elevhälsa ett)

6.3.4. Nyanlända elever i skolan

I och med att antalet nyanlända ökar, ökar också antalet elever med svåra upplevelser och trauman. Detta var något som märktes på skolorna och en elevhälsa berättade att antalet elever som börjar på språkintroduktionsprogrammen ökar hela tiden. Elevhälsan ansåg att den ökade andelen nyanlända ställde andra krav på elevhälsans arbete.

”...nu har vi 67 st och det fortsätter att öka. Fem klasser blir det till hösten. När jag började jobba här för 2,5 år sedan fanns det två klasser...”

(Elevhälsa tre)

Att ökningen av den psykiska ohälsan, rent statistiskt sett, skulle ha att göra med antalet nyanlända ansågs dock inte. De trodde snarare att det på språkintroduktionsprogrammen fanns en acceptans när det gäller elevens välmående, en djupare förståelse för vad de har varit med om och att det anpassas mer efter elevens dagliga form än vad som görs på andra program. Svårigheter och komplexiteten kring nyanlända elever med det dubbla uppdraget, att både se till

kunskapsinhämtningen och det psykosociala måendet, togs upp. En elevhälsa poängterade vikten av att ungdomarna snabbt kommer in i skolan samtidigt som kraven som ställs kan ses som omöjliga för eleverna att uppnå. Skolan får ansökningar från elever med kanske tre års skolgång och i princip ingen engelska och som dessutom inte kan svenska helt. Frågan om hur mycket man ska pressa och vilka förväntningar som skolan ska ha på dessa elever diskuterades.

”...man säger att man kan inte räkna med att de ska klara det. Nej, men ska vi då ha dom förväntningarna på dom? Hur får vi dom att må? /.../ så blir det dom här

Det framkom dock att skolan i sig kan vara en skyddsfaktor för nyanlända elever och elevhälsan tog upp vikten av att vara en del av en normal tillvaro med fasta rutiner i ett annars kaotiskt liv.

Elevhälsan upplevde också att det kunde vara än svårare för utlandsfödda elever att ta kontakt med elevhälsan då det kulturellt inte är lika accepterat med psykisk ohälsa i vissa andra länder.

Elevhälsan försökte då gå bakvägen och nysta i problemet utifrån en fysisk åkomma, där det psykiska måendet ofta sätter sig, för att på den vägen nå eleven och kunna sätta in hjälp.