Resultatdiskussion

Undersökningen har utgått från queerteorin som kritiskt granskar sexualitet genom olika perspektiv. De aspekter som teorin granskar är hur identiteter, handlingar, regler, normer och föreställningar sammanförs till sexualiteten (Ambjörnsson 2016, s. 33–34).

Kön och sexuell läggning anses inom denna teori vara en social konstruktion och forskare strävar efter att undersöka hur heteronormativiteten skapar och vidmakthåller det avvikande (Ambjörnsson 2016, s. 70). För att undersöka maktförhållandet mellan det normala och det avvikande som heteronormen upprätthåller granskas heterosexualiteten, hur den skapas, upprätthålls och fungerar (Ambjörnsson 2016, s. 47–

48). Utifrån studiens syfte har det teoretiska perspektivet, med utgångspunkt i ovanstående, varit relevant att ta avstamp i vid analyserna av de litterära verken. Vidare har den queera läsningen som metod varit till hjälp för att uppnå studiens syfte samt besvara dess frågeställningar. Det finns även andra teoretiska perspektiv som är förenliga med föreliggande studies syfte, exempelvis kan genusteori eller intersektionell teori användas för att granska heteronormativiteten.

I likhet med tidigare forskning visar denna studie att karaktärerna som gestaltas i de skönlitterära verken återskapar heterosexualiteten på olika vis. Simonsson (2017) konstaterar i sin avhandling att de noveller som lärare arbetar med i klassrummet, reproducerar en förgivettagen heterosexualitet (Simonsson 2017, s. 183–185).

Simonsson (2017) lyfter hur skönlitteraturen framställer heterosexuella relationer som det normala, vilket överensstämmer med de romaner denna undersökning analyserat (Simonsson 2017, s. 181). Därmed upprätthålls heteronormativiteten, eftersom den i mycket liten mån ifrågasätts eller utmanas. Vår studie visar därutöver att romanerna utgår från en förgivettagen heterosexualitet. Explicit uttrycks inte karaktärernas sexualitet om de tillhör den heterosexuella normen, utan det är underförstått.

Heterosexualiteten framställs som något självklart, vilket även Franck (2009) redogör för i sin studie (Franck 2009, s. 50). Franck konstaterar att heterosexualiteten återskapas i texterna genom att det uttryckligen framgår om en karaktär i berättelsen inte tillhör normerna för heterosexualiteten. För de karaktärer som däremot identifierar sig som heterosexuella markeras inte detta språkligt, utan läsaren förväntas förstå detta (Franck 2009, s. 276). I de romaner som har studerats i denna undersökning framställs alla protagonister som heterosexuella och dessa upprätthåller normen för heterosexualitet på olika sätt. Ibland utmanar karaktärerna i romanerna de rådande normerna och bemöts då i regel av olika former av negativa konsekvenser. Vidare menar Simonsson (2017) att heteronormen upprätthålls genom ordvalen i de litterära verken i hennes studie. Ord som familjen anspelar på en normerad bild av vad en familj är (mamma, pappa, barn) och behöver sällan förtydligas medan andra familjekonstellationer som inte följer normen beskrivs utförligt (Simonsson 2017, s. 181).

Detta sätt att genom det skrivna språket upprätthålla heteronormativiteten har även behandlats i vår studie och kan exempelvis skönjas i analysen av Kort kjol där det

44 framgår att Myran har sina förutfattade åsikter om hur en vanlig familj ska se ut.

Familjer som inte följer normen, som hennes egen, framställs som avvikande och stigmatiseras därmed.

Därutöver skriver Franck (2009) i sin studie att karaktärer som avviker från den heterosexuella normen anstränger sig för att dölja detta (Franck 2009, s. 277). Detta har även vår studie redogjort för då karaktären Anton i När hundarna kommer tydligt och våldsamt tar avstånd från homosexualitet. Den queera läsningen visar att Anton förmodligen är homosexuell och brottas med detta. Även hans vän, som möjligtvis är homosexuell, tar starkt avstånd från läggningen. De båda upprätthåller normer kring könsroller, könsidentitet och sexualitet, vilket även karaktärerna i Francks studie gör (Franck 2009, s. 277). I Österholms (2012) avhandling, som utgår från skevteorin, framgår även att de som frångår normen för det normala, upplever sig som onormala.

Normer kring vad som är rätt och fel i genusskapandet genererar känslor av otillfredsställelse och smärta (Österholm 2012, s. 290). Att litteraturen som analyserats i vår studie indikerar att protagonisterna är heterosexuella och att utmanare till normen skildras som avvikare eller utsätts för olika typer av konsekvenser anser vi är problematiskt. Vi tror att det kan leda till att vissa elever försöker dölja sin sexuella läggning eller könsidentitet. Ungdomar behöver och efterfrågar, som nämns i en rapport utfärdad av Ungdomsstyrelsen, ta del av litteratur som skildrar positiva öden.

Framförallt ungdomar som identifierar sig med hbtq har, enligt rapporten, ett behov av att känna igen sig i positiva förebilder (Ungdomsstyrelsen 2012, s. 30). I kapitlet om didaktiska perspektiv framgår också att undervisningen, enligt Skolverket, ska ge eleverna förståelse för: ”[…] andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar.” (Skolverket 2011, s. 160). Det är dock upp till varje enskild lärare att välja vilka verk litteraturundervisningen ska behandla och hur den ska bearbetas.

Inom queerteorin studeras, som tidigare påtalats, stilistiska och berättartekniska drag, vilket även gjorts i denna studie genom att studera hur heteronormativiteten skildras språkligt. I analyserna av romanerna framgår att förhållandet mellan det normala och avvikande befästs språkligt. Detta sker bland annat i Ondskan, När hundarna kommer och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Ord som bög, fitta och subbor används frekvent i de olika verken och är exempel på hur ord kan åskådliggöra och befästa maktförhållanden. Bromseth (2019) förklarar att granskningen av ord och språk i romanerna kan synliggöra hur särskilda sätt att tänka och tala om något sker på bekostnad av andra sätt (Bromseth 2019, s. 49). Andra alternativ marginaliseras således och denna relation mellan normalitet och marginalitet kan synliggöras genom till exempel normkritisk pedagogik. Enligt Martinsson (2014) är det viktigt att lärare inom skolan arbetar med normer och ägnar sig åt så kallade normstrider för att ge eleverna olika perspektiv, samt för att skapa en medvetenhet kring hur normer exkluderar och osynliggör människor (Martinsson 2014, s. 11, 147). Vi anser således att även om de romaner som har analyserats i denna studie till stor del upprätthåller heteronormativiteten kan de användas just för att bråka med normerna. Reimers (2014) menar att det är en del av skolans uppdrag att visa eleverna att det finns olika sätt att uttrycka kärlek och sexualitet, inte bara genom den stereotypa heterosexualiteten

45 (Reimers 2014, s. 84). Att arbeta med exempelvis När hundarna kommer, Ondskan eller Kort Kjol kan med hjälp av den normkritiska pedagogiken synliggöra hur heteronormativiteten begränsar människor.

Litteraturen som används i skolan bör enligt Kumashiro (2002) representera olika typer av människor på ett naturligt sätt. Det som uppfattas som avvikande får inte endast adderas i undervisningen utan bör integreras med de övriga verken och skapa en kanon som är del av en vidgad norm (Kumashiro 2002, s. 47). När lärare arbetar med litteratur i undervisningen är det också viktigt att de bär med sig insikten om att man inte kan förutsätta att eleverna kommer att känna sig stärkta av ett visst litterärt utbud (Åkesson 2016, s. 10). Vi tror emellertid som blivande svensklärare att lärare ska sträva efter att välja skönlitterära verk med eftertanke, för att vidga elevernas perspektiv. Vidare anser Langmann (2019) att undervisningen bör göras utmanande med hjälp av normkritisk pedagogik för att göra den obekväm för alla, inte bara för dem som följer heteronormativiteten. Lärare bör också vara öppna för, och förmedla till eleverna att de får fortsätta vara och tycka som de vill, trots det som har utmanats i klassrummet (Langmann 2019, s. 176). Langmann menar att det inte är etiskt försvarbart att som lärare förvänta sig att eleverna ska förändra sina åsikter och värderingar (Langmann 2019, s. 178). Det innebär att fastän våra resultat visar att litteraturen inte utmanar stereotypa normer är det inte säkert att undervisningen hade påverkat eleverna i någon större utsträckning även om utmaning av normerna förekom. Litteraturen kan ändock ha en viktig roll i att vidga våra perspektiv samt pröva och ompröva vår världsbild som Öhman anser (2015, s. 20–21). Att arbeta med exempelvis Alkemisten, där kärleken inte enbart tillskrivs människor emellan, eller När hundarna kommer där en ung pojke misshandlas till döds på grund av att han ger sken av att vara homosexuell, kan ge möjlighet till diskussioner kring normer och samhällets förväntningar. Att läsa verk som När hundarna kommer där upprätthållandet av heteronormativiteten går så långt att ett mord begås kan, enligt oss, ge eleverna en vidgad syn på verkligheten. Dock kan det uppstå svårigheter för lärare att hantera de frågor och uttryck av åsikter som kan dyka upp i samband med sådana handlingar, vilket gör att litteraturen och tillhörande arbete ska föregås av eftertanke.

Litteraturundervisningen behöver inte alltid leda till goda insikter hos eleven, vilket Persson (2012) konstaterar. Persson menar att litteraturundervisningen snarare kan leda till att befästa rådande normer i strävan att skapa empatiska, toleranta och demokratiska ungdomar (Persson 2012, s. 16). Även Lindhé (2015) problematiserar de legitimerar som litteraturundervisningen tillskrivs och menar att det finns en empatisk paradox. Empatin för en karaktär sker på bekostnad av en annan karaktär som oftast är

”den andre”. Läsare kan såldes tränas i att hålla empati inne, vilket kan undvikas om lärare synliggör, tillsammans med eleverna, hur empati skapas eller inte skapas i olika berättelser (Lindhé 2015, s. 252–253). Detta är något vi anser att lärare behöver ha i åtanke i arbetet med skönlitterära verk. Vidare anser Persson (2012), i likhet med Langmann (2019), att litteraturen bör innehålla inslag som utmanar både åsikter och värderingar för att träna förmågan till perspektivbyten (Persson 2012, s. 25; Langmann 2019, s. 176). Lindhé (2015) och Persson (2012) förordar att läsningen sker kritiskt för att belysa hur olika faktorer har en inverkan i både tolkningen och upplevelsen av de

46 litterära verken (Lindhé 2015, s. 253; Persson 2012, s. 26). Vi menar att lärare kan genomföra kritiska läsningar med elever genom att granska verken utifrån ett normkritiskt perspektiv. Med hjälp av normkritiken går det att urskilja hur litteraturen kan skapa föreställningar om vad som är normalt och avvikande. Det är således problematiskt, utifrån hur vi ser det, att skolans styrdokument framhåller att skolan ska främja kvinnor och mäns rättigheter, utveckla intressen utan fördomar om manligt och kvinnligt, samt förebygga diskriminering och kränkande behandling, utan att i svenskämnets kursplan nämna något om att läsa skönlitterära verk med kritiska ögon (Skolverket 2011, s. 5–6).

En svårighet med analyserna har, som tidigare nämnts, varit att skilja olika slags normer från varandra. Alla de analyserade verken behandlar teman som kan ses som viktiga utifrån skolans värdegrund. Även om böckerna inte utmanar heteronormativiteten kan det ses att de utmanar normer av andra slag. Att läsa hela böcker tar en del i anspråk vilket kanske gör det svårt för lärare om de behöver prioritera bland teman att arbeta med. Vi tänker oss att en möjlig lösning kan vara att läsa kortare texter, såsom exempelvis noveller som synliggör queera karaktärer. Detta för att frigöra tid att arbeta med flera teman, om det inte är möjligt att kombinera flera värdegrundperspektiv i ett och samma verk. I en normkritisk pedagogik ska sexualiteten inte endast förstås i relation till sexuella praktiker, utan även utifrån att andra normer påverkar. Därför kan det vara fördelaktigt att använda texter och berättelser som utmanar flera typer av normer.