Resultatdiskussion

Eleverna som deltagit i denna studie hade en positiv inställning till undervisning som berör psykisk hälsa i idrottsundervisningen. I likhet med eleverna i Ahlbergs (2015) studie menade eleverna i denna studie att det är viktigt att idrottsämnet behandlar psykisk hälsa. Majoriteten av eleverna i denna studie höll även med om att psykisk hälsa behandlas för lite i

idrottsundervisningen, något som också tidigare forskning uppgett (Woolfson et al., 2009).

23

Intressant nog var det ungefär hälften av eleverna som uppgav att deras idrottslärare ofta pratar om psykisk hälsa, medan andra hälften uppgav att deras lärare mer sällan gjorde det.

Detta resultat är svårt att sätta i relation till tidigare forskning, då det råder delade meningar mellan eleverna. Resultatet kan dock till viss del kopplas till den tidigare forskning som visat att idrottslärare lägger lite fokus på undervisning som berör psykiska aspekter av hälsa (Skolinspektionen, 2018; Larsson, 2016; Quennerstedt, 2007).

Elevers positiva inställning till undervisning som berör psykisk hälsa syns även i resultatet om de olika undervisningsmomenten. Det framgår att majoriteten av eleverna höll med om att samtliga undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Detta tyder på att eleverna har en fördjupad förståelse av begreppet psykisk hälsa samt är medvetna om vad som ökar deras psykiska välbefinnande. I elevernas egna formuleringar om vad psykisk hälsa innebär för dem framgår det även att flera elever har en fördjupad förståelse av begreppet. I likhet med tidigare forskning uttryckte sig eleverna i denna studie om psykisk hälsa i mer komplex mening, med ord som hjärna, sinne, ångest, oro och depression (Svirydzenka et al., 2014;

Johansson et al., 2007). Elevernas utsagor kan även tolkas som att de har en holistisk syn på hälsa, dvs. att de förstår att psykisk hälsa är en viktig del för den allmänna hälsan och att psykiskt välbefinnande kan uppnås på olika sätt genom olika undervisningsmoment.

Kring resultatet om de olika undervisningsmomenten framgår det att konditionsträning och styrketräning är de två moment som enligt eleverna bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa.

Dessa två moment är båda fysiska aktiviteter och bidrar enligt eleverna intressant nog mer till förbättrad psykisk hälsa än vad exempelvis mental träning gör. Även för enkätfrågan om vilka moment som bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa framgår det att fyra av de fem moment som flest elever kryssat i är olika former av fysiska aktiviteter. Detta tyder på att eleverna anser att fysisk aktivitet är en viktig faktor för deras psykiska välbefinnande. Tidigare

forskning har dragit liknande slutsatser, där det visats att fysisk aktivitet ökar elevers psykiska välbefinnande (Nam, 2020; Jiang & Liu, 2020). Trots att det från resultatet framgår att

eleverna associerade psykisk hälsa med fysisk aktivitet var det endast 20% av dem som uttryckte sig i termer om detta då de beskrev vad psykisk hälsa innebar för dem. Dock kan det vara så att många av de elever som uttryckte sig fåordigt i termer av mående har en liknande syn på psykisk hälsa, men att det inte framgår i deras sätt att formulera sig.

En annan tendens som framgår vid tolkning av elevcitaten för vilka undervisningsmoment som bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa, är att elever motiverade sina val av moment med att de är roliga och får dem att känna sig avslappnade. Detta

24

synliggörs bland annat i elevcitat som ”Boll lek är roligt = man blir glad” och ”Det här tycker jag är övningar som får dig att slappna av och må bra”. De moment som eleverna kryssat i att inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa har i sin tur motiverats med att de inte är roliga eller att de får dem att känna sig obekväma. Ovanstående resultat kan sammanfattas med begreppen rörelseglädje och rekreation, dvs. att elever tycker att vissa moment är roliga och avslappnade och därför också uppger att dessa moment bidrar till deras psykiska välbefinnande. Detta resonemang stärks även av tidigare forskning som visat att rörelseglädje och rekreation är viktiga faktorer för elevers psykiska välbefinnande (Nam, 2020; Jiang & Liu, 2020). Vidare kan resultatet i denna studie förstås i relation till den tidigare forskning där elever uppgett att det roliga med ämnet är att vara fysiskt aktiv (Redelius, 2004; Karlefors, 2012). En orsak varför elever föredrar fysisk aktivitet framför teoretisk undervisning kan vara att det inte bara ökar deras fysiska hälsa, utan även deras psykiska välbefinnande.

Efter jämförelse mellan elevgrupper framgick det att de moment som eleverna ansåg bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa, framförallt skilde sig mellan kön men även mellan elever vars lärare olika ofta pratar om psykisk hälsa under idrottslektionerna.

Skillnader mellan kön syntes bland annat i att tjejer i högre utsträckning uppgav rörelse till musik som ett moment som bidrar till förbättrad psykisk hälsa, medan killarna i högre

utsträckning uppgav simträning. En tänkbar förklaring till detta kan vara att tjejer i jämförelse med killar är mer bekväma med rörelse till musik och därför väljer det momentet. Simträning kan i sin tur vara mer bekvämt för killar, då de kan tänkas ha mindre emot att visa upp sig i badkläder jämfört med tjejer. Utifrån detta kan vi resonera liknande som ovan, dvs. att elever i högre utsträckning uppger moment som de tycker är roliga och som de känner sig bekväma med. En annan skillnad mellan kön var även att killar i högre uträckning uppgav att moment som bestod av fysiska aktiviteter bidrog till förbättrad psykisk hälsa. Denna skillnad mellan kön kan dock förklaras med att killarna i studien var mer fysiskt aktiva än tjejerna och att det således är grad av fysisk aktivitet som påverkar snarare än kön.

Den kanske mest intressanta skillnaden var mellan elever vars lärare ofta eller mer sällan pratar om psykisk hälsa. Det visade sig att elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa i högre utsträckning än övriga elever ansåg att samtliga undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Lärare som ofta pratar om psykisk hälsa kan tänkas ge elever en mer fördjupad förståelse av begreppet psykisk hälsa samt göra dem medvetna om hur den psykiska hälsan kan påverkas i olika undervisningsmoment. Dessa lärare kan i enlighet med

Quennerstedt (2019) förstås ha ett holistiskt eller salutogent perspektiv på hälsa. Idrottslärare

25

som utgår från ett salutogent perspektiv integrerar olika aspekter av hälsa i hela

undervisningen, för att möjliggöra en fördjupad diskussion av hälsobegreppet. Lärare med detta perspektiv kan i vidare mening förstås undervisa sina elever ”kring” eller ”genom”

psykisk hälsa snarare än ”om” psykisk hälsa. Detta betyder att lärare inte bara pratar om psykisk hälsa som ett hälsobegrepp, utan att de diskuterar psykisk hälsa i relation till andra hälsoaspekter och sätter det i kontext till undervisningens olika delar.