Psykisk hälsa i idrott & hälsa
Ett elevperspektiv
Mental health in physical education
From a student perspective
Författare: Elias Lehtonen
Höstterminen 2020
Examensarbete: avancerad nivå, 15hp Huvudområde: idrottsvetenskap
Ämneslärarprogrammet med inriktning gymnasieskolan, ID002A Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Susanna Geidne, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Mikael Quennerstedt, Professor, Örebro Universitet
Sammanfattning
Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har under de senaste årtiondena ökat i Sverige.
Skolan och ämnet idrott och hälsa har goda möjligheter att undervisa kring psykisk hälsa och därmed främja elevers psykiska välbefinnande. Trots det har forskning visat att undervisning som berör psykisk hälsa ges ett begränsat utrymme i idrottsundervisningen, där lärare främst fyller lektionerna med fysiska aktiviteter utan någon koppling till psykiska aspekter av hälsa.
Syftet med denna studie är därför att undersöka vilken uppfattning högstadieelever har om undervisning som berör psykisk hälsa i ämnet idrott och hälsa. För att svara på detta har studien bland annat undersökt vilka undervisningsmoment som elever anser att bidrar mest respektive minst till förbättrad psykisk hälsa.
Datamaterialet för studien samlades in genom utskick av en digital enkät till totalt 153 högstadieelever från sex skolor i Mellansverige. Resultatet visar att elever vars idrottslärare ofta pratar om psykisk hälsa i högre utsträckning än övriga elever anser att samtliga
undervisningsmoment kan bidra till förbättrad psykisk hälsa. Utifrån resultatet dras slutsatsen att idrottslärare bör sträva efter en undervisning där psykiska aspekter av hälsa integreras i samtliga delar av ämnet och diskuteras i relation till andra hälsoaspekter. Således kan elever ges goda möjligheter att få en fördjupad förståelse av begreppet psykisk hälsa, vilket gör dem medvetna om hur deras psykiska välbefinnande kan främjas genom olika
undervisningsmoment.
Nyckelord: idrott och hälsa, psykisk hälsa, idrottsundervisning, högstadieelever
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund och tidigare forskning ... 2
2.1. Barn och ungdomars psykiska hälsa ... 2
2.2. Hälsobegreppet ... 3
2.3. Hälsoundervisning i idrottsämnet ... 3
2.4. Psykisk hälsa i idrottsämnet ... 4
2.5. Elevers syn på hälsoundervisning ... 5
2.6. Elevers syn på psykisk hälsa ... 6
2.7. Sammanfattning ... 7
3. Syfte och frågeställningar ... 7
4. Metod ... 8
4.1. Design och datainsamling ... 8
4.2. Urval ... 8
4.3. Enkätkonstruktion ... 9
4.4. Analysmetod ... 11
4.5. Etiska överväganden ... 12
5. Resultat ... 13
5.1. Presentation av urvalet ... 13
5.2. Elevers uppfattning om undervisning som berör psykisk hälsa ... 14
5.3. Psykisk hälsa i olika undervisningsmoment ... 15
5.4. Undervisningsmoment och elevgrupper ... 18
6. Diskussion ... 22
6.1. Resultatsammanfattning ... 22
6.2. Resultatdiskussion ... 22
6.3. Metoddiskussion ... 25
6.4. Slutsatser och framtida forskning ... 26
Referenslista ... 29
Bilagor ... 32
Bilaga 1 ... 32
Bilaga 2 ... 33
1
1. Inledning
Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar blir allt vanligare och har under de senaste årtiondena ökat. I en rapport från Socialstyrelsen framkommer det att psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna under de senaste 20 åren har ökat i större omfattning i Sverige än i de övriga nordiska länderna (Berlin & Salmi, 2017). De uppger att omkring 10% av pojkar, flickor och unga män har någon form av psykisk ohälsa, medan motsvarande andel för unga kvinnor är cirka 15%. Enligt rapporten är orsakerna till denna ökning i psykisk ohälsa oklar.
Däremot tyder resultatet på att skolan är en viktig plats för barn och ungdomars psykiska hälsa eftersom den utgör en stor del av deras psykologiska och emotionella liv.
Skolan och kanske främst ämnet idrott och hälsa har som uppgift att främja elevers hälsa.
Idrottsämnet i grundskolan ska belysa olika synsätt på hälsa, där psykiska aspekter av hälsa är ett synsätt. I det centrala innehållet för årskurs 7–9 i grundskolans kursplan för idrott och hälsa (Skolverket, 2016) står det även att elever ska ta del av undervisning som berör ”olika definitioner av hälsa” (s. 3). Utifrån kursplanen finns det således tydliga argument för att undervisning som berör psykisk hälsa ska ingå i idrottsundervisningen. Däremot har forskning visat att sådana inslag ges lite utrymme i idrottsämnet och att undervisningen främst präglas av fysiska aktiviteter, med koppling till enbart fysiska aspekter av hälsa (Thedin Jakobsson, 2004; Quennerstedt, 2007; Larsson, 2016).
En av de iakttagelser som Skolinspektionen (2018) gjorde i sin rapport var att
idrottsundervisningen huvudsakligen bestod av fysisk aktivitet med fokus på fysiska aspekter av hälsa. I rapporten framgick att kunskapsområdet hälsa och livsstil, där definitioner av hälsa ska beröras, utgjorde en väldigt liten del av undervisningen. Rapporten pekade även på att lärare i väldigt låg utsträckning integrerade psykiska och sociala hälsoaspekter i de praktiska delarna av undervisningen. Detta talar för att psykiska aspekter av hälsa ges lite utrymme i idrottsundervisningen och att lärare istället tenderar att betona hälsa utifrån fysiska
hälsoaspekter. Vidare framgår det i forskning som studerat elevers syn på idrottsundervisning att elever tycker att det är viktigt att få undervisning kring olika aspekter av hälsa (Ahlberg, 2015). Elever uttrycker sig om att lärare talar väldigt lite om psykisk hälsa och menar att det borde talas mer om det i skolan (Woolfson, Woolfson, Mooney & Bryce, 2009).
Med bakgrund av barn och ungdomars försämrade psykiska hälsa och att skolan är en viktig plats för att främja elevers psykiska hälsa finns det skäl att undersöka undervisningen i idrott och hälsa samt hur och i vilken utsträckning psykisk hälsa berörs i ämnet. Tidigare forskning
2
pekar på att idrottsämnet domineras av fysisk aktivitet med få inslag av psykiska hälsoaspekter, vilket ytterligare utgör skäl till att studera i vilken utsträckning
idrottsundervisningen berör psykisk hälsa. Eftersom det i tidigare forskning även framgår att elever tycker det är viktig att idrottsundervisningen behandlar psykiska hälsoaspekter, finns det skäl att undersöka detta område utifrån ett elevperspektiv. Syftet med denna studie är således att undersöka vilken uppfattning elever har om undervisning som berör psykisk hälsa i ämnet idrott och hälsa.
2. Bakgrund och tidigare forskning
Denna del av arbetet presenterar tidigare forskning som på olika sätt berör psykisk hälsa.
Inledningsvis redogörs för psykisk hälsa bland barn och ungdomar följt av en övergripande presentation av hälsobegreppet, där det salutogena och det patogena perspektivet på hälsa lyfts. Vidare presenteras forskning som både ur ett lärar- och elevperspektiv undersökt hälsoundervisningen i idrottsämnet. Avslutningsvis redogörs för elevers syn på begreppet psykisk hälsa.
2.1. Barn och ungdomars psykiska hälsa
Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har under de senaste 20–30 åren ökat i Sverige (Berlin & Salmi, 2017). En undersökning från 2013/2014 visade att andelen elever i årskurs 9 med psykosomatiska besvär såsom nedstämdhet, dåligt humör, nervositet osv, var hela 57%
och 31% för flickor respektive pojkar (Folkhälsomyndigheten, 2018). Dessa siffror är en ökning med 9% bland flickor och 7% bland pojkar från 2009/2010 års mätningar.
Socialstyrelsen i sin tur undersökte år 2016 andelen barn och ungdomar med psykisk ohälsa, där psykisk ohälsa innebar personer som blivit vårdade för psykiska besvär eller fått utskrivet läkemedel för psykisk ohälsa (Berlin & Salmi, 2017). Mätningen visade att 10% av 10–17 år gamla pojkar och flickor hade psykisk ohälsa medan andelen unga vuxna (18–24 år) med psykisk ohälsa var 15% för kvinnor och 10% för män.
Även i studier som har undersökt elevhälsans bedömning av elevers hälsa har det konstaterats en försämring av elevers psykiska hälsa. I en enkätstudie riktad till personal inom den svenska elevhälsan i grundskolan, visade resultatet att den psykiska ohälsan bland elever var det som oroade elevhälsan allra mest (Clausson, Köhler & Berg, 2008). Elevhälsan skattade både pojkars och flickors psykiska hälsa som försämrad men uppgav samtidigt att flickorna
uppvisade sämre psykisk hälsa jämfört med pojkarna. En liknande studie riktad till den finska elevhälsan visade att även de finska eleverna uppvisade försämrad psykisk hälsa. Den finska
3
elevhälsan uppgav en oro över grundskoleelevers psykiska hälsa, där de framförallt såg en försämring av elevers emotionella välbefinnande samt en ökning av depression bland eleverna (Poutiainen, Holopainen, Hakulinen-Viitanen & Laatikainen, 2015). Även i denna studie kunde elevhälsovården konstatera att det var en större andel flickor jämför med pojkar som mådde psykiskt dåligt.
2.2. Hälsobegreppet
Den mest använda och vedertagna definitionen av hälsa är den som World Health Organization (WHO, 2006) har formulerat i sin konstitution från 1948. WHO definierar begreppet hälsa som “Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity” (s. 1). I citatet påpekar WHO att hälsa inte enbart innebär avsaknad av sjukdom, utan ett tillstånd av såväl fysiskt-, psykiskt- som socialt välbefinnande. WHO:s definition kan vidare förstås utifrån ett holistiskt perspektiv på hälsa, dvs. ett helhetsperspektiv där flera olika aspekter påverkar en individs hälsotillstånd.
Hälsobegreppet kan i vidare mening förstås utifrån det salutogena och det patogena
perspektivet. Det salutogena hälsoperspektivet liknar det holistiska perspektivet på hälsa som WHO målar upp i definitionen ovan. Detta perspektiv betonar hälsa som inte enbart ett fysiskt välbefinnande och avsaknad av sjukdom, utan även som ett psykiskt- och socialt
välbefinnande (Quennerstedt, 2007). Det patogena perspektivet kopplar i sin tur
hälsobegreppet till den fysiska kroppen och dess fysiologiska tillstånd. En god hälsa avgörs inom detta perspektiv inte utifrån en persons psykiska eller sociala tillstånd, utan enbart utifrån om personen är fysiskt frisk eller inte. Förenklat kan det salutogena perspektivet sägas betona det friska och det patogena perspektivet det sjuka.
När det kommer till den svenska skolan och ämnet idrott och hälsa skriver Quennerstedt (2007) att det patogena perspektivet på hälsa historiskt sett har dominerat undervisningen.
Fokus under idrottslektionerna har varit att förebygga sjukdom genom att träna kroppen.
Således har idrottsämnet präglats av fysisk aktivitet med fokus på fysiska hälsoaspekter.
Samtidigt menar Quennerstedt (2019) att det salutogena perspektivet på hälsa är att föredra i ett undervisningssammanhang, eftersom undervisning i idrott och hälsa med utgångspunkt i ett salutogent perspektiv möjliggör djupare diskussioner kring hälsobegreppet där olika aspekter av hälsa kan lyftas fram.
2.3. Hälsoundervisning i idrottsämnet
Grundskolans kursplan för ämnet idrott och hälsa (Skolverket, 2016) bygger på ett salutogent perspektiv, där såväl fysiska-, psykiska- som sociala aspekter av hälsa lyfts (Ahlberg, 2015).
4
Detta framgår bland annat i formuleringar som att elever ska ”ges kunskaper om hur fysisk aktivitet förhåller sig till psykiskt och fysiskt välbefinnande” (s. 1) samt ges förutsättningar att
”planera, praktiskt genomföra och värdera idrott och andra fysiska aktiviteter utifrån olika synsätt på hälsa” (s. 1). För elever i årskurs 7–9 står det dessutom i det centrala innehållet att elever ska ta del av undervisning som berör ”olika definitioner av hälsa” (s. 3), vilket kan tänkas innefatta både fysiska-, psykiska- och sociala aspekter av hälsa.
Utifrån kursplanen för idrott och hälsa (Skolverket, 2016) går det att tyda att undervisningen bör innehålla inslag av samtliga tre hälsoaspekter, såväl fysiska, psykiska som sociala. Men hur ser undervisningen i ämnet egentligen ut? Berörs olika definitioner av hälsa lika mycket eller får någon del större utrymme i undervisningen? Skolinspektionen (2018) undersökte i sin kvalitetsgranskning av ämnet idrott och hälsa för årskurs 7–9 totalt 100 skolor med en
närmare granskning av 22 av dem. Granskningen visade att idrottsundervisningen i stor
utsträckning präglades av fysisk aktivitet. Kunskapsområdet hälsa och livsstil berördes mindre omfattande och oftast integrerat i undervisning kopplat till kunskapsområdet rörelse. Vidare framgick det att undervisning som enbart berörde hälsa och livsstil nästan inte alls förekom.
Framförallt berördes undervisning kring definitioner av hälsa och sambandet hälsa-ohälsa i väldigt liten utsträckning. Skolinspektionen påpekade dock att lärares planeringar berör aspekter av psykisk och social hälsa men att lärare sällan under lektionerna lyfter dessa.
Det finns även flera studier som pekar på att fysisk aktivitet dominerar idrottsundervisningen.
Thedin Jakobsson (2004) kom fram till att lärarna i hennes studie skilde på idrott och hälsa, där de såg på hälsa som ett teoretiskt område. De intervjuade lärarnas undervisning präglades av olika inslag av fysiska aktiviteter, vilket innebar att området hälsa fick ett begränsat utrymme. I likhet med detta skriver även Larsson (2016) och Quennerstedt (2007) att idrottslärare tenderar att fokusera på de fysiska aspekterna av hälsa, på bekostnad av de psykiska- och sociala aspekterna. Idrottslärare som huvudsakligen fyller sina idrottslektioner med fysiska aktiviteter, utan att koppla till andra hälsoaspekter än de fysiska, kan uppfattas ha ett patogent perspektiv på hälsa (Larsson, 2006; Quennerstedt, 2007).
2.4. Psykisk hälsa i idrottsämnet
Det finns ett flertal studier, framförallt från Kina, som har undersökt hur idrottsundervisning kan läggas upp för att öka elevers psykiska välbefinnande. Nam (2020) undersökte i en interventionsstudie hur elevers psykiska hälsa påverkades av idrottsundervisning som tog en mer vetenskaplig infallsvinkel till ämnet. Eleverna i interventionsgruppen fick bära pulsband under idrottslektionerna, med förhoppning om att de skulle bli mer involverade i aktiviteterna.
5
Efter lektionerna växlade läraren och eleverna feedback, där eleverna fick berätta hur de upplevde aktiviteterna medan läraren kunde ge konstruktiv feedback om elevernas utförande.
Detta upplägg av idrottsundervisningen resulterade i att eleverna i interventionsgruppen uppvisade en förbättrad psykisk hälsa jämfört med eleverna i kontrollgruppen. Resultatet visade att både elevers intensitet under lektionen samt deras känsla av att utföra fysiska aktiviteter påverkade deras psykiska hälsa. Det visade sig att elever som utförde aktiviteterna med högre intensitet och som hade en mer positiv känsla efteråt, uppvisade högre värden av psykiskt välbefinnande.
I en annan studie utformade Jiang och Liu (2020) en undervisningsmodell i tre steg för att undersöka om elever fick en förbättrad psykisk hälsa av idrottsundervisningen. Eleverna i studien fick delta i idrottsundervisning, där läraren lade fokus på ”interaktion”,
”klassificering” samt ”bedömning”. Detta innebar att läraren lade stor vikt vid att interagera med eleverna för att få dem mer delaktiga i undervisningen. Klassificering och bedömning innebar i sin tur lärarens förmåga att synliggöra olika elevgrupper, med syfte att kunna anpassa undervisningen efter elevers olika behov. Förhoppningen med detta upplägg av undervisningen var att eleverna skulle känna sig trygga och avslappnade både fysiskt och psykiskt och således ha goda förutsättningar att förbättra sin psykiska hälsa. Resultatet från studien visade på en förbättring av elevernas psykiska hälsa. Vidare uppgav cirka 70% av eleverna att de föredrog det nya upplägget av idrottsundervisningen, där läraren har en viktig roll att engagera eleverna och väcka deras intresse.
Båda de studier som presenterats ovan lyfter fördelar med att förbättra elevers psykiska hälsa genom fysisk aktivitet. Faktorer som tävling, laganda och rekreation är inom idrottsämnet faktorer som forskarna menade att förbättrar elevers psykiska hälsa (Nam, 2020; Jiang & Liu, 2020). Vidare betonade de båda studierna vikten av interaktion under idrottslektionerna.
Genom att idrottsläraren interagerar med sina elever och skapar ett klimat präglat av socialt samspel, ges goda förutsättningar för elever att förbättra sin psykiska hälsa.
2.5. Elevers syn på hälsoundervisning
Karlefors (2012) undersökte i sin studie hur gymnasielever uppfattar hälsoundervisningen i idrott och hälsa. De 12 gymnasieleverna som intervjuades upplevde idrott och hälsa som två ämnen, där hälsodelen uppfattades som teoretisk och inte lika rolig eller relevant som
idrottsdelen. Även eleverna i Redelius (2004) studie uppgav att det roliga med ämnet är att få vara fysiskt aktiv och röra på sig. De två ovannämnda studierna tyder på att teoretisk
6
undervisning kring hälsa inte uppskattas av elever i samma utsträckning som moment där eleverna får vara fysiskt aktiva.
En mer nyligen utförd studie om hur elever uppfattar idrottsämnet visar dock ett annat
resultat. Ahlberg (2015) har i en studie undersökt elever i årskurs 9 och deras syn på hälsa och skolämnet idrott och hälsa. Till skillnad från eleverna i studierna ovan uppgav eleverna i denna studie att det inte bara är fysiska hälsoaspekter som är viktiga i ämnet. De tyckte att det är viktigt att lärare i idrott och hälsa belyser såväl fysiska-, psykiska- som sociala aspekter av hälsa samt hur de hänger ihop med varandra. Vidare uttryckte elever i en studentuppsats att de upplever att lärare inte pratar om psykisk hälsa i skolan (Andersson, Danielsson & Sinani, 2016). Eleverna menade att lärare borde tala mer om psykisk hälsa, inte bara i ämnet idrott och hälsa utan övergripande i hela skolundervisningen. Elevers åsikter om att det borde talas mer om psykisk hälsa/ohälsa i skolan synliggörs även i en studie av Woolfson et al. (2009), där skotska gymnasielever uttryckte en vilja att få ökade kunskaper kring detta ämne.
2.6. Elevers syn på psykisk hälsa
I en studie från Storbritannien undersöktes högstadieelevers syn på psykisk hälsa
(Svirydzenka, Bone & Dogra, 2014). I studien framgick det att majoriteten av eleverna talade om psykisk hälsa som något komplext och individuellt, där ord som hjärna, sinne, känslor och identitet användes för att beskriva begreppet. Till forskarnas förvåning diskuterade även hälften av eleverna psykisk hälsa utan att nämna psykisk ohälsa/sjukdom. Vidare visade en svensk studie som undersökt 13- och 16-åringars syn på psykisk hälsa att elever beskrev psykisk hälsa både utifrån positiva och negativa aspekter (Johansson, Brunnberg & Eriksson, 2007). Forskarna såg ingen skillnad i hur eleverna uttryckte sig utifrån kön, däremot såg de en skillnad mellan ålder. 13-åringarna hade svårare att beskriva och sätta ord på psykisk hälsa medan 16-åringarna talade något mer djupgående om psykisk hälsa. De 16-åriga eleverna beskrev psykisk hälsa som emotionella upplevelser och uttryckte sig med hjälp av ord som depression, stress, självförtroende och att vara en bra person.
Studierna som presenteras ovan är några av de få som har undersökt elevers syn på psykisk hälsa, deras uppfattning om och erfarenheter av undervisning som berör psykisk hälsa.
Majoriteten av den forskning som gjorts kring detta område har utgått från ett lärarperspektiv snarare än ett elevperspektiv. Detta framgår även i tidigare studier, där det konstaterats att det finns lite forskning kring elevers egna erfarenheter av undervisning som berör olika
hälsoaspekter (Tannehill, MacPhail, Walsh & Woods, 2015; Ahlberg, 2015). Med bakgrund
7
av detta finns det ett behov av att från ett elevperspektiv undersöka undervisning som berör psykisk hälsa i ämnet idrott och hälsa.
2.7. Sammanfattning
Tidigare forskning som presenteras i bakgrunden lyfter bland annat den försämring av ungdomars psykiska hälsa som skett under de senaste årtiondena. Forskning har konstaterat att skolan och framförallt ämnet idrott och hälsa är en bra plattform för att undervisa elever kring psykisk hälsa och således förbättra deras psykiska hälsa. Samtidigt har det efter granskning av idrottsämnet visat sig att undervisningen i idrott och hälsa i huvudsak består utav fysiska aktiviteter med liten koppling till psykiska hälsoaspekter. Även elever har påpekat att idrottsundervisningen lägger stort fokus på fysiska aspekter av hälsa. Eleverna från dessa studier uppgav att idrottslärare pratar lite om psykisk hälsa och menade att det är viktigt att undervisningen behandla såväl fysiska-, psykiska- som sociala aspekter av hälsa.
Vidare presenterar bakgrunden tidigare forskning som har undersökt hur undervisning som berör psykisk hälsa kan läggas upp i idrottsämnet för att förbättra elevers psykiska välmående.
I dessa studier framgick det att elevers psykiska hälsa kunde förbättras genom fysiska aktiviteter, där eleverna kände sig både fysiskt och psykiskt avslappnade. Framförallt
betonades vikten av att skapa en undervisningsmiljö med socialt samspel, där eleverna kände sig trygga och engagerade i undervisningen. Avslutningsvis redogör bakgrunden för elevers egen syn på psykisk hälsa. I studierna lyfte elever både positiva och negativa aspekter då de beskrev psykisk hälsa. Äldre elever uttryckte sig även något mer djupgående kring psykisk hälsa jämfört med yngre elever.
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka vilken uppfattning högstadieelever har om undervisning som berör psykisk hälsa i ämnet idrott och hälsa. För att svara på detta har följande forskningsfrågor formulerats:
1. I vilken utsträckning anser högstadieelever att idrottsundervisningen berör psykisk hälsa?
2. Vilka moment i idrottsundervisningen anser högstadieelever bidrar mest respektive minst till förbättrad psykisk hälsa och skiljer det sig mellan elevgrupper?
8
4. Metod
Denna del redogör för studiens metodologiska val. Detta innefattar studiens design och datainsamling, urval, enkätkonstruktion, analysmetod samt etiska överväganden.
4.1. Design och datainsamling
För att undersöka vilken uppfattning högstadieelevers har om undervisning som berör psykisk hälsa behövde data från ett större urval elever samlas in. Därmed lämpade sig en
tvärsnittsdesign för denna studie. Tvärsnittsdesign används för att samla in stora mängder kvantifierbara data som sedan kan användas för att besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2018). Genom en tvärsnittsdesign var det möjligt att studera olika variabler för hur elever uppfattar undervisning som berör psykisk hälsa, jämföra dessa variabler mot varandra för att sedan ha möjlighet att upptäcka samband mellan dem.
För att samla in kvantifierbara data för ett stort urval högstadieelever lämpade sig enkät som datainsamlingsmetod. Jämfört med intervjuer har enkät som datainsamlingsmetod den
fördelen att en stor mängd data kan samlas in under en relativt kort tid (Bryman, 2018). Detta innebar att data för över 100 elever kunde samlas in under endast en veckas tid. En annan fördel med enkät som datainsamlingsmetod var att studien kunde genomföras utan att i lika stor utsträckning som vid intervjuer påverka deltagarnas svar. Sättet på vilket frågorna ställs och intervjuledarens kroppsspråk är exempel på faktorer som kan påverka deltagarnas svar vid intervjuer men som undviks vid en enkätundersökning.
I och med Covid-19 pandemin och dess medföljande restriktioner var det inte möjligt att åka ut till skolor och personligen dela ut enkäten. Istället skapades en digital enkät som skickades ut till ansvariga idrottslärare, vilka i sin tur delgav enkäten för sina elever. Detta medförde att det inte fanns möjlighet att hjälpa deltagarna vid ifyllandet av enkäten om det uppstod några frågor. Detta kan i sin tur öka risken för att få ett större bortfall (Jones, 2015). Samtidigt som användandet av digital enkät i detta avseende ökar risken för bortfall kan denna typ av enkät även användas för att minska bortfallet. Jämfört med pappersenkäter, minskar nämligen användandet av digitala enkäten risken att deltagarna missar att svara på någon fråga.
4.2. Urval
Populationen för denna studie var svenska högstadieelever. För att undersöka hur de uppfattar undervisning som berör psykisk hälsa valdes att specifikt undersöka högstadieelever som går i årskurs 9. Anledningen till denna avgränsning var att dessa elever har gått nästan hela sin högstadieperiod och således är de elever som haft mest undervisning i ämnet idrott och hälsa.
9
Dessutom antas elever i årskurs 9 vara mer mogna än de yngre högstadieeleverna och torde således ha en bättre förståelse av begreppet psykisk hälsa, vilket gör dem mer lämpade än övriga högstadieelever att delta i denna studie (Johansson et al., 2007).
I och med den begränsade tidsramen för denna studie kunde inte samtliga högstadieelever i Sverige utgöra urvalsgrupp för studien. För att nå ut till högstadieelever kontaktades istället rektorer för grundskolor placerade i åtta kommuner i Mellansverige. Eftersom syftet med denna studie är att undersöka elevers uppfattning om idrottsundervisning, var målet med urvalsgruppen att få elever från flera olika skolor. Totalt kontaktades därför 24 olika
grundskolor, varav sex av dem svarade att de kunde ställa upp i studien. Detta resulterade i att studiens urval uppgick till totalt 153 elever fördelade på tio klasser från sex olika skolor.
Urvalet för denna studie blev således ett målstyrt bekvämlighetsurval, vilket innebar att några generella slutsatser om Sveriges samtliga högstadieelever inte kunde dras (Bryman, 2018).
Resultatet har istället utifrån studiens urval kunnat diskuteras för en större population.
4.3. Enkätkonstruktion
Datainsamling för denna studie gjordes med hjälp av en digital enkät bestående av totalt 12 frågor och påståenden (se bilaga 2). Första sidan av enkäten innehöll nödvändig information till deltagarna där de även behövde kryssa i samtycke för att kunna delta i studien (se bilaga 1). På sidan med enkätfrågorna fanns en definition av psykisk hälsa utskriven
(Folkhälsomyndigheten, 2020), detta för att deltagarna skulle veta hur de skulle förhålla sig till enkätfrågorna. Baserat på tidigare forskning som visat att 16-åringar har en fördjupad förståelse av begreppet psykisk hälsa, ansågs eleverna i denna studie vara gamla nog för att förstå Folkhälsomyndighetens definition (Johansson et al., 2007). Genom att definiera begreppet psykisk hälsa stärktes också enkätens reliabilitet och validitet, eftersom det då framgick tydligt för deltagarna vad de förväntades svara på (Bryman, 2018). För att säkerställa att deltagarna skulle uppfatta frågorna rätt markerades även viktiga ord med understreck. Exempelvis markerades begreppet psykisk hälsa vid varje fråga där det förekom för att förtydliga att enkätfrågorna behandlade psykiska aspekter av hälsa och inget annat.
Detta medförde att enkätens reliabilitet och validitet stärktes ytterligare.
För att undersöka skillnader mellan grupper innehöll enkäten bakgrundsfrågor om vilket kön deltagarna identifierade sig med, hur fysiskt aktiva de var på fritiden samt vilken inställning de hade till idrottsämnet. Utöver detta fick deltagarna svara på frågor och påståenden som handlade om undervisning som berör psykisk hälsa i ämnet idrott och hälsa. För att säkerställa att dessa enkätfrågor faktiskt samlade in information om det undersökta området valdes
10
samma svarsalternativ för varje fråga. Dessa svarsalternativ rangordnades på en fyrgradig likertskala vilket innebar att deltagarna antingen kunde kryssa i alternativet ”Håller inte alls med”, ”Håller delvis inte med”, ”Håller delvis med” eller ”Håller helt med”. Genom att strukturera upp frågorna på samma sätt stärktes således deras validitet, dvs. att samtliga frågor om undervisning som berör psykisk hälsa faktiskt mätte det som de var tänkta att mäta
(Bryman, 2018).
I och med att enkäten innehöll nya konstruerade mätinstrument, dvs. egna utformade enkätfrågor, behövde enkätens ytvaliditet kontrolleras (Bryman, 2018). Detta gjordes bland annat genom att studiekamrater och handledare fick kontrollera att de tänkta mätinstrumenten faktiskt skulle komma att mäta det som de var tänkta att mäta. Utöver detta kontrollerades ytvaliditeten även genom att genomföra en pilotstudie. Detta innebar att en första version av enkäten skickades ut till en klass i årskurs 9, detta innan den slutgiltiga enkäten skulle skickas ut till studiens deltagare. Efter att ha läst igenom elevernas svar från pilotstudien gjordes små justeringar i enkätfrågorna, justeringar som medförde att ytvaliditeten för enkäten
säkerställdes. Tack vare genomförandet av pilotstudien kunde även den interna reliabiliteten säkerställas. Genom att läsa igenom enkätsvaren från pilotstudien kunde det kontrolleras att eleverna hade svarat liknande på de frågor som berörde samma sak, exempelvis uppfattning om undervisning som berör psykisk hälsa.
Det huvudsakliga innehållet i enkäten var påståenden om olika undervisningsmoment, där deltagarna fick uppge i vilken utsträckning de ansåg att de olika momenten bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Utifrån grundskolans kursplan för ämnet idrott och hälsa
(Skolverket, 2011) valdes 12 olika undervisningsmoment ut. Dessa moment var 1) Bollspel och bollekar, 2) Konditionsträning, 3) Styrketräning, 4) Rörlighetsträning (t.ex. gymnastik), 5) Rörelse till musik, 6) Träningslära (t.ex. effekter av olika träningsformer), 7) Simträning, 8) Friluftsliv och andra utomhusaktiviteter, 9) Samarbetsövningar, 10) Diskussioner om kroppsideal, 11) Mental träning (t.ex. avslappningsövningar) samt 12) Diskussioner om livsstilens betydelse (t.ex. kost, sömn). De 12 momenten som presenteras ovan motsvarar rimligtvis inte samtliga delar av ämnesinnehållet, men genom att noggrant läsa igen
kursplanen och ämnets kunskapskrav har förhoppningsvis de mest väsentliga delarna kunnat omfattas.
För att skapa en fördjupad bild av hur deltagarna uppfattar undervisning som berör psykisk hälsa innehöll enkäten även några öppna frågor. Deltagarna fick kortfattat skriva vad psykisk hälsa innebar för dem samt med några få meningar motivera varför de ansåg att vissa
11
undervisningsmoment bidrog mer respektive mindre till förbättrad psykisk hälsa. Dessa frågor kunde sedan analyseras mot deltagarnas övriga svar för att dels kontrollera att insamlad data var tillförlitlig, dels för att kunna exemplifiera deltagarnas enkätsvar.
4.4. Analysmetod
Datamaterialet från de insamlade enkätsvaren analyserades och tolkades med hjälp av datorprogrammet IBM SPSS Statistics. Eftersom enkäten konstruerades genom programmet ORU-survey kunde datamaterialet direkt föras över till SPSS utan att behöva kodas om. I SPSS kunde sedan olika variabler jämföras och analyseras mot varandra. Bakgrundsvariabler som användes för att synliggöra skillnader mellan elevgrupper var kön, grad av fysisk
aktivitet och om elevernas lärare ofta eller mer sällan pratade om psykisk hälsa under idrottslektionerna. Dessa bakgrundsvariabler jämfördes sedan mot variablerna om hur deltagarna uppfattar undervisning som berör psykisk hälsa, för att på så sätt kunna se om det fanns någon skillnad mellan de olika elevgrupperna.
Beroende variabler som användes i enkäten var olika enkätfrågor som undersökte deltagarnas uppfattning om undervisning som berör psykisk hälsa. Exempel på en sådan variabel var om deltagarna ansåg att psykisk hälsa behandlas för lite i idrottsämnet. De huvudsakliga
variablerna som analysen utgick från var i vilken utsträckning deltagarna ansåg att de 12 olika undervisningsmomenten bidrog till förbättrad psykisk hälsa. För att synliggöra skillnader mellan de olika momenten dikotomiserades först de fyra svarsalternativen. De två
svarsalternativen som indikerade att deltagarna ansåg att ett specifikt moment inte bidrog till förbättrad psykisk hälsa (Håller inte alls med/Håller delvis inte med) bildade en grupp, medan de två svarsalternativen som indikerade att deltagarna ansåg att det specifika momentet bidrog till förbättrad psykisk hälsa (Håller delvis med/Håller helt med) bildade den andra gruppen.
Med hjälp av chi-två test kunde sedan de skilda momenten studeras för att se om det fanns signifikanta skillnader mellan de olika elevgrupperna.
Enkäten innehöll utöver ovanstående variabler tre öppna frågor. Frågan där eleverna kortfattat fick skriva vad psykisk hälsa innebar för dem har analyserats genom att läsa igenom samtliga svar för att därefter finna skillnader i hur elever formulerat sig. Om det var flera elever som formulerat sig på ett liknande sätt bildades en kategori för dessa elevcitat. De utformade kategorierna kvantifierades därefter genom att räkna andelen elevcitat för varje kategori.
Denna kategorisering och kvantifiering av elevcitat möjliggjorde att på ett tydligt sätt presentera de mest förekommande svaren om vad psykisk hälsa innebär för eleverna. De
12
kvantifierade elevcitaten kunde även i vissa fall sättas i relation till det övriga datamaterialet för att bättre förstå elevernas svar.
Som följdfråga till frågorna där eleverna skulle kryssa i tre undervisningsmoment som bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa, fick eleverna kortfattat skriva varför de tycker att deras tre valda moment bidrar eller inte bidrar till psykisk hälsa. Elevcitat från de öppna frågorna har sedan använts för att exemplifiera varför eleverna anser att vissa
undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa och andra inte. Eftersom det hade blivit för omfattande att presentera elevcitat för samtliga undervisningsmoment valdes att enbart ge exempel för de fem moment som flest elever hade kryssat i för respektive fråga.
Genom att presentera elevcitat från de två öppna frågorna har en fördjupad bild av elevernas enkätsvar kunnat ges.
4.5. Etiska överväganden
För att denna studie skulle vara etiskt försvarbar har individskyddskravet och dess fyra huvudkrav beaktats under hela forskningsprocessen. Informationskravet har beaktats genom att informera samtliga deltagare om studiens syfte, att deras deltagande är frivilligt samt deras möjlighet att när som helst avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Denna
information fick deltagarna ta del av på första sidan av enkäten, innan de började svara på enkäten. Vidare har samtyckeskravet beaktats då deltagarna har behövt ge sitt samtycke genom att kryssa i en ruta på enkätens första sida. Eftersom deltagarna var över 15 år behövdes inte samtycke från deltagarnas vårdnadshavare samlas in.
Då forskningsområdet för denna studie berör hälsa, vilket klassas som ett känsligt ämne, finns det skäl till att ifrågasätta studien som etiskt försvarbar. Den information som har samlats in anses ändå vara etiskt försvarbar, eftersom studien inte undersöker elevers egen psykiska hälsa utan endast hur de uppfattar undervisning som berör psykisk hälsa. Vidare har den insamlade informationen om deltagarna behandlats i enlighet med konfidentialitetskravet.
Detta innebär att uppgifter som deltagarna lämnade endast har behandlats av mig som författare och endast använts i denna studie (Vetenskapsrådet, 2002). Konfidentialitetskravet har även beaktats genom att deltagarnas uppgifter har presenterats på ett sådant sätt att det inte finns någon risk att deltagarna kan identifieras av utomstående. Det fjärde och sista kravet, nyttjandekravet, innebär slutligen att känsliga uppgifter om deltagarna inte får användas för något annat än denna studies vetenskapliga syfte. Även detta krav har beaktats under hela forskningsprocessen.
13
5. Resultat
Denna del redogör för resultatet från enkätundersökningen. Inledningsvis presenteras urvalet för denna studie. Därefter följer en del som behandlar elevers uppfattning om undervisning som berör psykisk hälsa samt i vilken utsträckning elever anser att sådan undervisning berörs.
Vidare presenteras de undervisningsmoment som enligt eleverna bidrar mest respektive minst till förbättrad psykisk hälsa. Slutligen analyseras elevsvaren för undervisningsmomenten i förhållande till olika elevgrupper.
5.1. Presentation av urvalet
Totalt skickades enkäten ut till 252 elever från sex olika skolor i Mellansverige. Av dessa elever genomförde 153 av dem enkäten, vilket resulterade i ett bortfall på 39%. De 153 elever som deltog i studien var jämnt fördelade mellan kön, med 75 killar (49%) och 74 tjejer (48%).
Utöver killar och tjejer uppgav tre elever svarsalternativet ’Annat/vill inte ange’ (2%) samt en elev som inte kryssade i något alternativ på kön (1%).
Utöver kön innehöll enkäten även två bakgrundsfrågor om hur fysiskt aktiva eleverna är på fritiden samt i vilken utsträckning de ser fram emot lektionerna i idrott och hälsa. Det framgick att det fanns en signifikant skillnad mellan kön, där 71% av killarna och 42% av tjejerna uppgav att de var fysiskt aktiva fyra timmar eller mer per vecka (p<0,001). Det framgick även att killarna i högre utsträckning än tjejerna såg fram emot idrottslektionerna (95% mot 66%, p<0,001).
Figur 1. Förhållandet mellan kön och variablerna fysisk aktivitet samt inställning till idrottslektionerna i procent (n=149).
58%
42% 34%
66%
29%
71%
5%
95%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
0-3h 4h + Nej Ja
Fysisk aktivitet - timmar/vecka Jag ser fram emot idrottslektionerna
Tjej Kille
14
5.2. Elevers uppfattning om undervisning som berör psykisk hälsa
För att undersöka i vilken utsträckning eleverna anser att idrottsundervisningen berör psykisk hälsa innehöll enkäten bland annat tre påståenden. Det framgick att ungefär hälften av
eleverna (49%) höll med om att deras idrottslärare ofta pratar om psykisk hälsa under idrottslektionerna (se figur 2). Vidare höll 84% av eleverna med om att det är viktigt att idrottsundervisningen behandlar psykisk hälsa, medan ungefär två av tre elever (64%) höll med om att psykisk hälsa behandlas för lite i idrottsundervisningen.
Figur 2. Elevers uppfattning om idrottsundervisning som berör psykisk hälsa i procent (n=151–153).
Eftersom ungefär hälften av eleverna anser att deras idrottslärare ofta pratar om psykisk hälsa och således är jämnt fördelade i två grupper, kan det vara intressant att jämföra de övriga två frågorna i figur 2 mot denna uppdelning av elever. Det framgick att elever vars idrottslärare ofta pratar om psykisk hälsa i större utsträckning håller med om att det är viktigt att
idrottsundervisningen behandlar psykisk hälsa, jämfört med elever vars lärare mer sällan pratar om psykisk hälsa (92% mot 76%, p=0,008). Däremot framkom det ingen signifikant skillnad mellan dessa två elevgrupper och påståendet om att psykisk hälsa behandlas för lite.
Utöver dessa frågor innehöll enkäten även en öppen fråga där eleverna kortfattat fick skriva vad psykisk hälsa innebär för dem. Det visade sig att majoriteten av eleverna (83%) hade svarat på frågan med ett eller flera ord, vilket innebar ett bortfall på 17%. Av de elever som svarade på frågan var det ungefär två tredjedelar av dem (66%) som formulerade sig i termer av mående (se tabell 1). Mer specifikt var det cirka 20% av eleverna som skrev om att må bra inombords, i huvudet/hjärnan etcetera. Vidare framgick det att ungefär 20% av eleverna kopplade psykisk hälsa till fysisk aktivitet, där elever formulerade sig i stil med att fysisk aktivitet påverkar den psykiska hälsan. Det konstaterades även att runt 10% av eleverna beskrev begreppet psykisk hälsa med hjälp av ord som depression, oro, ångest och stress.
49%
84%
64%
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Min idrottslärare pratar ofta om psykisk hälsa under lektionerna
Det är viktigt att idrottsundervisningen behandlar psykisk hälsa
Psykisk hälsa behandlas för lite i idrottsundervisningen
Håller delvis med/Håller helt med
15
Dessa olika sätt att beskriva psykisk hälsa tyder på att det finns en viss variation mellan eleverna i hur de uppfattar psykisk hälsa.
Tabell 1. Uppdelning i procent av elevsvar på frågan ”Beskriv med några ord vad psykisk hälsa innebär för dig”
samt tillhörande citatexempel (n=127).
Psykisk hälsa i termer av... Elevcitat Mående, må bra/dåligt etc.
(66%)
”Att man mår bra”
”Det innebär hur man mår om man är ledsen eller glad”
Må bra inombords, i hjärnan/huvudet etc.
(20%)
”God psykisk hälsa betyder att sinnet är fritt från störningar”
”När jag hör psykisk hälsa tänker jag på sakerna som påverkar ditt beteende inom hjärnan”
Fysisk aktivitet, träning, motion etc.
(20%)
”Att man mår bra psykiskt och att man både på grund av fysisk aktivitet och av vänner mår bra”
”Jag tycker att den fysiska hälsan kan få den psykiska att må bättre”
Oro, ångest, depression, stress etc.
(10%)
”När en kan leva sitt liv utan att oro eller ånger styr ens agerande för mycket”
”Att inte lida av depression, ångest och stress”
5.3. Psykisk hälsa i olika undervisningsmoment
För att svara på forskningsfrågan om vilka undervisningsmoment i idrott och hälsa som bidrar mest respektive minst till förbättrad psykisk hälsa, har enkätfrågorna gällande olika
undervisningsmoment analyserats. Det framgår att styrketräning (82%), konditionsträning (82%) och mental träning (78%) är de tre moment som enligt eleverna bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa (se figur 3). Vidare synliggörs att de undervisningsmoment som eleverna anser bidrar minst till förbättrad psykisk hälsa är diskussioner om kroppsideal (56%), träningslära (61%) och simträning (63%). Således skiljer sig de moment som enligt eleverna bidrar mest och de som bidrar minst till förbättrad psykisk hälsa endast med 26
procentenheter. Det kan även konstateras att det för samtliga undervisningsmoment är fler elever som håller med om att momentet bidrar till förbättrad psykisk hälsa, än elever som inte håller med.
16
Figur 3. Svarsfrekvens för påståendet ”Nedanstående undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa”, rangordnade från högsta till lägsta procentandel (n=153).
För att ta reda på vilka undervisningsmoment som enligt eleverna bidrar mest/minst till
förbättrad psykisk hälsa har även frågorna om vilka tre undervisningsmoment som bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa analyserats (se figur 4). Det visade sig att de två moment som ansågs bidra mest var de samma som vid första frågan, nämligen
konditionsträning (55%) och styrketräning (45%). Däremot framgick det att bollspel och bollekar (34%), istället för mental träning, var det moment som var tredje mest ikryssat.
Jämför vi istället resultatet för vilka moment som bidrar minst, ser vi att simträning (32%) och diskussioner om kroppsideal (31%) återfinns som två av de moment som enligt eleverna inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Däremot framgår det att rörelse till musik (35%) och bollspel och bollekar (32%), till skillnad från resultatet i figur 3, är två moment som enligt eleverna inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa (se figur 4).
Figur 4. Svarsfrekvens i procent på frågorna ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du anser bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa” (grön) och ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du inte anser bidrar till förbättrad psykisk hälsa” (blå) (n=146–150).
56%
61%
63%
67%
67%
71%
71%
71%
71%
78%
82%
82%
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Diskussioner om kroppsideal Träningslära Simträning Rörlighetsträning Samarbetsövningar Bollspel och bollekar Friluftsliv och andra utomhusaktiviteter Diskussioner om livsstilens betydelse Rörelse till musik Mental träning Konditionsträning Styrketräning
Håller helt med/Håller delvis med
55% 45%
34% 28% 23% 25% 31% 32% 32% 35%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa Bidrar minst till förbättrad psykisk hälsa
17
Som följdfråga till frågorna där eleverna skulle kryssa i tre undervisningsmoment fick de kortfattat formulera sig om varför de tyckte att deras tre valda moment bidrar respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa. I tabell 2 presenteras exempel på elevcitat från de fem undervisningsmomenten som eleverna i figur 4 uppgett att bidrar mest, medan tabell 3 presenterar elevcitat för de fem moment som de uppgett att inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Gemensamt för de elevcitat som beskriver momenten som bidrar mest är att eleverna tycker att det är roligt att utföra dessa aktiviteter och att det får dem att slappna av (se tabell 2).
Tabell 2. Elevcitat för de undervisningsmoment som enligt eleverna bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa.
Bidrar mest Elevcitat
Konditionsträning ”Man kan typ slappna av och tänka på annat plus så mår man bra både fysiskt och psykiskt efter man har rört på sig”
Styrketräning ”Att träna och jobba på din styrka får dig att känna dig bra mentalt, det får dig att känna dig stark och när man börjar se resultat så blir man extra nöjd”
Bollspel och bollekar ”Boll lek är roligt = man blir glad”
Mental träning ”Det här tycker jag är övningar som får dig att slappna av och må bra och till exempel de diskussionerna får dig att tänka till”
Rörelse till musik ”Rörelse till musik är väldigt kul och jag personligen blir glad av musik”
För de moment som i sin tur inte anses bidra till förbättrad psykisk hälsa, ser vi i tabell 3 att elever förklarar att dessa aktiviteter får dem att känna sig dåliga och obekväma. Citaten tyder även på att eleverna har kryssat i dessa moment för att de inte tycker att de är roliga och därför inte anser att de bidrar till förbättrad psykisk hälsa.
18
Tabell 3. Elevcitat för de undervisningsmoment som enligt eleverna inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa.
Bidrar inte Elevcitat
Rörelse till musik ”För att jag inte tycker de är roligt med dessa och då tänker jag inte så mycket och förbättrar inte min psykiska hälsa”
Bollspel och bollekar ”Det får mig att känna mig dålig då det ofta är samarbete och lagspel, där det ofta uppstår mycket press. Detta gör att ångesten ökar och man börjar må skit”
Simträning ”Simning kan få folk att bli obekväma, alla kanske inte gillar att visa sig inför alla andra med bara simkläder”
Diskussioner om
kroppsideal ”Diskussioner kan leda till att man kanske blir osäker på sig själv och får psykisk ohälsa”
Friluftsliv och andra
utomhusaktiviteter ”Jag tänker att de andra är viktigare, för man kan känna sig dålig på dessa saker eller inte alls trivas med att t.ex. gå ut i skogen och tälta”
En intressant iakttagelse från resultatet ovan är att eleverna har uppgett bollspel och bollekar samt rörelse till musik som två av de moment som bidrar mest, men också som två av de moment som inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa (se figur 4). Bland annat framgår det att en tredjedel av eleverna har kryssat i bollspel och bollekar som ett av de moment som bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa, medan en annan tredjedel har kryssat i bollspel och bollekar som ett av de moment som inte bidrar. Tolkar vi citaten i tabell 2 och 3 ser vi även att elever har kryssat i dessa två moment eftersom de är roliga, medan andra har kryssat i dem för att de inte tycker att de är roliga. Detta tyder på att det finns skillnader mellan elevgrupper. Följande del av resultatet kommer därför att analysera enkätfrågorna om undervisningsmoment i förhållande till olika elevgrupper.
5.4. Undervisningsmoment och elevgrupper
För att jämföra resultatet mot olika grupper har elevsvaren för de olika
undervisningsmomenten valts att jämföras mot variablerna kön och fysisk aktivitet. Variabeln inställning till idrottslektionerna har valts bort eftersom det var väldigt få elever som inte såg fram emot lektionerna. Istället har en jämförelse gjorts mellan elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa och elever vars lärare mer sällan pratar om psykisk hälsa under
idrottslektionerna. Resultatet för de tre undersökta elevgrupperna utifrån frågan om de 12 olika undervisningsmomenten presenteras i tabell 4 nedan.
19
Tabell 4. Svarsfördelning i procent för de olika undervisningsmomenten uppdelade på variablerna kön, fysisk aktivitet samt hur ofta ens lärare pratar om psykisk hälsa (n=149–153).
Nedanstående
undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa
Håller delvis med/Håller helt med
Kön Fysisk aktivitet
timmar/vecka Min lärare pratar ofta om psyk. hälsa Tjejer
n=74 Killar
n=75 0-3h
n=68 4h +
n=85 Nej
n=78 Ja n=75
Bollspel och bollekar 69% 72% 63% 77% 64% 77%
Konditionsträning 76% 89%* 74% 88%* 71% 93%**
Styrketräning 78% 87% 78% 85% 73% 91%**
Rörlighetsträning 60% 75%* 63% 69% 51% 83%**
Träningslära 57% 64% 49% 71%** 47% 75%**
Rörelse till musik 81%** 61% 74% 69% 64% 79%*
Diskussioner om kroppsideal 60% 53% 57% 55% 47% 65%*
Simträning 55% 73%* 50% 74%** 49% 79%**
Mental träning 82% 75% 77% 80% 76% 81%
Friluftsliv och andra utomhusaktivitet 68% 73% 69% 72% 62% 80%*
Diskussioner om livsstilens betydelse 73% 69% 71% 72% 65% 77%
Samarbetsövningar 68% 67% 60% 73% 56% 79%**
* Elevgrupp med ett signifikant högre värde jämfört med motsatt grupp (p<0,05).
** Elevgrupp med ett signifikant högre värde jämfört med motsatt grupp (p<0,01).
Resultatet från tabell 4 visar att det finns en signifikant skillnad mellan kön för fyra av de 12 olika undervisningsmomenten. De tre moment som killar i högre utsträckning än tjejer höll med om att bidrar till förbättrad psykisk hälsa var konditionsträning (p=0,028),
rörlighetsträning (p=0,048) och simträning (p=0,022). Rörelse till musik var i sin tur det moment som tjejer i högre utsträckning än killar höll med om att bidrar till förbättrad psykisk hälsa (p=0,008). När det kommer till fysisk aktivitet visade det sig att undervisnings-
momenten konditionsträning (p=0,019), träningslära (p=0,005) och simträning (p=0,002) skilde sig signifikant mellan elever, där de mer fysiskt aktiva eleverna i högre utsträckning höll med om att dessa moment bidrar till förbättrad psykisk hälsa (se tabell 4).
Den grupp elever som uppvisade störst skillnader mellan de olika undervisningsmomenten var elever vars lärare ofta respektive mer sällan pratar om psykisk hälsa under idrottslektionerna.
Det visade sig att elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa uppvisade signifikant högre värden för hela nio undervisningsmoment (se tabell 4). Dessa moment var konditionsträning (p<0,001), styrketräning (p=0,005), rörlighetsträning (p<0,001), träningslära (p<0,001), rörelse till musik (p=0,047), diskussioner om kroppsideal (p=0,026), simträning (p<0,001), friluftsliv och andra utomhusaktiviteter (p=0,012) samt samarbetsövningar (p=0,003).
20
Skillnader mellan elevgrupper synliggörs även då vi ser till frågorna där eleverna skulle kryssa i vilka tre undervisningsmoment som bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa. I figur 5 ser vi att de tre moment som tjejer uppgett att bidrar mest till
förbättrad psykisk hälsa är rörelse till musik (38%), konditionsträning (37%) och samarbetsövningar (33%). Bortsett från konditionsträning skiljer sig dessa moment från killarna, som istället har uppgett konditionsträning (70%), styrketräning (62%) samt bollspel och bollekar (49%). Även de tre moment som tjejer och killar uppgett att inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa skiljer sig åt. Tjejerna har uppgett simträning (41%), bollspel och bollekar (34%) samt friluftsliv och andra utomhusaktiviteter (30%), medan pojkarna har uppgett rörelse till musik (46%), diskussioner om kroppsideal (40%) samt bollspel och bollekar (31%).
Figur 5. Svarsfrekvens i procent på frågorna ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du anser bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa” (grön) och ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du inte anser bidrar till förbättrad psykisk hälsa” (blå), fördelade mellan kön (n=142–146).
För elevgrupperna som var uppdelade utifrån fysisk aktivitet var skillnaderna mindre då det kommer till vilka tre undervisningsmoment som bidrar mest respektive inte bidrar till
förbättrad psykisk hälsa. Elever som var mer respektive mindre fysiskt aktiva uppgav samma tre moment bortsett från ett, både för de moment som bidrar mest och de som inte bidrar (se figur 6). De två moment som enligt de både elevgrupperna bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa var konditionsträning och styrketräning, medan två av de moment som enligt dem båda inte bidrar var simträning och diskussioner om kroppsideal.
38% 37% 33%
70% 62%
49%
30% 34% 41%
31% 40% 46%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Tjejer Killar
Bidrar mest Bidrar inte
21
Figur 6. Svarsfrekvens i procent på frågorna ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du anser bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa” (grön) och ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du inte anser bidrar till förbättrad psykisk hälsa” (blå), fördelade mellan fysisk aktivitet (n=146–150).
För elevgruppen vars lärare ofta respektive mer sällan pratar om psykisk hälsa var
skillnaderna mindre för de moment som bidrar mest, medan de moment som inte bidrar skilde sig mer. De båda elevgrupperna uppgav konditionsträning samt bollspel och bollekar som två av de moment som bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa (se figur 7). Skillnaden mellan grupperna var att när det kommer till vilka moment som inte bidrar var det endast rörelse till musik som de båda grupperna hade gemensamt. Simträning (39%) samt bollspel och bollekar (38%) var två av de moment som flest elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa hade kryssat i, medan det för den andra gruppen istället var diskussioner om kroppsideal (39%) samt friluftsliv och andra utomhusaktiviteter (29%) som var mest ikryssade.
Figur 7. Svarsfrekvens i procent på frågorna ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du anser bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa” (grön) och ”Kryssa i tre undervisningsmoment som du inte anser bidrar till förbättrad psykisk hälsa” (blå), fördelade mellan hur ofta ens lärare pratar om psykisk hälsa (n=146–150).
49% 32% 32%
60% 56%
29% 33% 38% 42% 31% 33% 41%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Fysiskt aktiv 0-3h per vecka Fysiskt aktiv 4h+ per vecka
Bidrar mest Bidrar inte
45% 38% 33% 65% 60%
34% 38% 39% 35% 29% 36% 39%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Pratar sällan om psykisk hälsa Pratar ofta om psykisk hälsa
Bidrar mest Bidrar inte
22
6. Diskussion
Denna del presenterar inledningsvis en sammanfattning av resultatet. Därefter diskuteras resultatet i förhållande till forskningsfrågorna samt tidigare forskning. Vidare diskuteras studiens metodologiska val följt av en avslutande del om slutsatser som går att dra utifrån denna studie samt förslag på framtida forskning.
6.1. Resultatsammanfattning
Resultatet visar att eleverna i denna studie hade en positiv inställning till undervisning som berör psykisk hälsa, där de flesta menade att det är viktigt att idrottsundervisning behandlar psykisk hälsa. Majoriteten av eleverna ansåg även att psykisk hälsa behandlas för lite i idrottsämnet, samtidigt som endast hälften av dem uppgav att deras lärare ofta pratar om psykisk hälsa under lektionerna. Det visade sig att elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa i högre utsträckning än övriga elever ansåg att det är viktigt att idrottsundervisningen berör psykisk hälsa. När det kommer till elevernas egna utsagor om vad psykisk hälsa innebär för dem visade det sig att majoriteten av dem beskrev begreppet i termer om mående, där ett vanligt svar var ”Att må bra”. Elever beskrev utöver detta psykisk hälsa i förhållande till fysisk aktivitet samt genom ord som depression, oro och ångest.
Vidare framgår det att de undervisningsmoment som enligt eleverna bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa är konditionsträning, styrketräning och mental träning. De moment som
eleverna i sin tur uppgav att bidrar minst till förbättrad psykisk hälsa är diskussioner om kroppsideal, träningslära samt simträning. Efter jämförelse mellan olika grupper framgår det att elevsvaren för vilka moment som bidrar mest respektive minst påverkas av faktorer som kön, grad av fysisk aktivitet samt hur ofta läraren pratar om psykisk hälsa. Som exempel höll tjejer i högre utsträckning med om att rörelse till musik bidrar till förbättrad psykisk hälsa, medan killarna i högre utsträckning uppgav momenten konditionsträning, rörlighetsträning och simträning. Intressant var även att de elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa i högre utsträckning än övriga elever höll med om att samtliga moment bidrar till förbättrad psykisk hälsa, med signifikanta skillnader för nio av tolv moment (p<0,05).
6.2. Resultatdiskussion
Eleverna som deltagit i denna studie hade en positiv inställning till undervisning som berör psykisk hälsa i idrottsundervisningen. I likhet med eleverna i Ahlbergs (2015) studie menade eleverna i denna studie att det är viktigt att idrottsämnet behandlar psykisk hälsa. Majoriteten av eleverna i denna studie höll även med om att psykisk hälsa behandlas för lite i
idrottsundervisningen, något som också tidigare forskning uppgett (Woolfson et al., 2009).
23
Intressant nog var det ungefär hälften av eleverna som uppgav att deras idrottslärare ofta pratar om psykisk hälsa, medan andra hälften uppgav att deras lärare mer sällan gjorde det.
Detta resultat är svårt att sätta i relation till tidigare forskning, då det råder delade meningar mellan eleverna. Resultatet kan dock till viss del kopplas till den tidigare forskning som visat att idrottslärare lägger lite fokus på undervisning som berör psykiska aspekter av hälsa (Skolinspektionen, 2018; Larsson, 2016; Quennerstedt, 2007).
Elevers positiva inställning till undervisning som berör psykisk hälsa syns även i resultatet om de olika undervisningsmomenten. Det framgår att majoriteten av eleverna höll med om att samtliga undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Detta tyder på att eleverna har en fördjupad förståelse av begreppet psykisk hälsa samt är medvetna om vad som ökar deras psykiska välbefinnande. I elevernas egna formuleringar om vad psykisk hälsa innebär för dem framgår det även att flera elever har en fördjupad förståelse av begreppet. I likhet med tidigare forskning uttryckte sig eleverna i denna studie om psykisk hälsa i mer komplex mening, med ord som hjärna, sinne, ångest, oro och depression (Svirydzenka et al., 2014;
Johansson et al., 2007). Elevernas utsagor kan även tolkas som att de har en holistisk syn på hälsa, dvs. att de förstår att psykisk hälsa är en viktig del för den allmänna hälsan och att psykiskt välbefinnande kan uppnås på olika sätt genom olika undervisningsmoment.
Kring resultatet om de olika undervisningsmomenten framgår det att konditionsträning och styrketräning är de två moment som enligt eleverna bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa.
Dessa två moment är båda fysiska aktiviteter och bidrar enligt eleverna intressant nog mer till förbättrad psykisk hälsa än vad exempelvis mental träning gör. Även för enkätfrågan om vilka moment som bidrar mest till förbättrad psykisk hälsa framgår det att fyra av de fem moment som flest elever kryssat i är olika former av fysiska aktiviteter. Detta tyder på att eleverna anser att fysisk aktivitet är en viktig faktor för deras psykiska välbefinnande. Tidigare
forskning har dragit liknande slutsatser, där det visats att fysisk aktivitet ökar elevers psykiska välbefinnande (Nam, 2020; Jiang & Liu, 2020). Trots att det från resultatet framgår att
eleverna associerade psykisk hälsa med fysisk aktivitet var det endast 20% av dem som uttryckte sig i termer om detta då de beskrev vad psykisk hälsa innebar för dem. Dock kan det vara så att många av de elever som uttryckte sig fåordigt i termer av mående har en liknande syn på psykisk hälsa, men att det inte framgår i deras sätt att formulera sig.
En annan tendens som framgår vid tolkning av elevcitaten för vilka undervisningsmoment som bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa, är att elever motiverade sina val av moment med att de är roliga och får dem att känna sig avslappnade. Detta
24
synliggörs bland annat i elevcitat som ”Boll lek är roligt = man blir glad” och ”Det här tycker jag är övningar som får dig att slappna av och må bra”. De moment som eleverna kryssat i att inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa har i sin tur motiverats med att de inte är roliga eller att de får dem att känna sig obekväma. Ovanstående resultat kan sammanfattas med begreppen rörelseglädje och rekreation, dvs. att elever tycker att vissa moment är roliga och avslappnade och därför också uppger att dessa moment bidrar till deras psykiska välbefinnande. Detta resonemang stärks även av tidigare forskning som visat att rörelseglädje och rekreation är viktiga faktorer för elevers psykiska välbefinnande (Nam, 2020; Jiang & Liu, 2020). Vidare kan resultatet i denna studie förstås i relation till den tidigare forskning där elever uppgett att det roliga med ämnet är att vara fysiskt aktiv (Redelius, 2004; Karlefors, 2012). En orsak varför elever föredrar fysisk aktivitet framför teoretisk undervisning kan vara att det inte bara ökar deras fysiska hälsa, utan även deras psykiska välbefinnande.
Efter jämförelse mellan elevgrupper framgick det att de moment som eleverna ansåg bidrar mest respektive inte bidrar till förbättrad psykisk hälsa, framförallt skilde sig mellan kön men även mellan elever vars lärare olika ofta pratar om psykisk hälsa under idrottslektionerna.
Skillnader mellan kön syntes bland annat i att tjejer i högre utsträckning uppgav rörelse till musik som ett moment som bidrar till förbättrad psykisk hälsa, medan killarna i högre
utsträckning uppgav simträning. En tänkbar förklaring till detta kan vara att tjejer i jämförelse med killar är mer bekväma med rörelse till musik och därför väljer det momentet. Simträning kan i sin tur vara mer bekvämt för killar, då de kan tänkas ha mindre emot att visa upp sig i badkläder jämfört med tjejer. Utifrån detta kan vi resonera liknande som ovan, dvs. att elever i högre utsträckning uppger moment som de tycker är roliga och som de känner sig bekväma med. En annan skillnad mellan kön var även att killar i högre uträckning uppgav att moment som bestod av fysiska aktiviteter bidrog till förbättrad psykisk hälsa. Denna skillnad mellan kön kan dock förklaras med att killarna i studien var mer fysiskt aktiva än tjejerna och att det således är grad av fysisk aktivitet som påverkar snarare än kön.
Den kanske mest intressanta skillnaden var mellan elever vars lärare ofta eller mer sällan pratar om psykisk hälsa. Det visade sig att elever vars lärare ofta pratar om psykisk hälsa i högre utsträckning än övriga elever ansåg att samtliga undervisningsmoment bidrar till förbättrad psykisk hälsa. Lärare som ofta pratar om psykisk hälsa kan tänkas ge elever en mer fördjupad förståelse av begreppet psykisk hälsa samt göra dem medvetna om hur den psykiska hälsan kan påverkas i olika undervisningsmoment. Dessa lärare kan i enlighet med
Quennerstedt (2019) förstås ha ett holistiskt eller salutogent perspektiv på hälsa. Idrottslärare
