Rollblandning och skuldbeläggande

Temat behandlar artiklar som lyfter offrens rollblandning, det vill säga ett överlappande av brottsoffer/gärningsmannaskap, något även Brå (2020:10) konstaterar vanligt vid denna typ av förortsbaserade skjutningar. Eftersom en överlappning av offer och förövare ofta leder till ett skuldbeläggande blev det en naturlig del av temat. En likhet i de båda studerade årtalen är att rollblandning och skuldbeläggning ses i de båda, men mer explicit i det senare. Nedan presenteras hur media skildrar rollblandning och skuldbeläggande år 2015, följt av hur medierapporteringen såg ut år 2020.

2015. I en artikel från Expressen skildras ett offer som överfalls och besköts utanför sitt hem.

Av citatet framgår att han varit kriminellt belastad, men hans handlingar framställs förmildrande vilket går att läsa nedan.

XX ville hjälpa men det blev pannkaka när han försökte skaffa snabba pengar. (Moreno 2015)

I citatet förmildras offrets egen kriminalitet. Handlingarna framställs i stället ha goda avsikter och som giltig förklaring till gärningarna. Offret framställs som hjälpsam och sympatisk, vars enda syfte med brottsligheten var att hjälpa en närstående ta sig runt ekonomiskt.

Framställningen bidrar till att hans tidigare brottslighet i stället för att ses som förkastlig, mer uppfattas som en legitim aktivitet som går i linje med ett idealt offer (Christie, 2012:48). Hans handlingar framställs mer bero på omständigheterna, då de ger uttryck för en ekonomisk utsatthet, än en gärningsman som begått brott. Vidare i artikeln beskrivs konsekvenser för offret av utsattheten, som trots tidigare nämnda rollblandning läggs fram på ett sätt som förstärker honom som drabbad.

22

Innan XX blev skjuten [...] var han thaiboxare. Han gick flera matcher i Thailand.’, ‘XX skottskadades så illa [...] att han i dag är rullstolsburen’ och ‘XX tar fortfarande medicin mot smärtorna. (Moreno 2015)

Dessa samlade citat belyser konsekvenser i form av betydligt försämrad livskvalitet för offret, vilket Nilsson (2012:143) skriver är vanligt i medias offergestaltningar vars syfte är att belysa det lidande offret fortfarande har till följd av utsattheten. Beskrivningar som dessa är enligt Nilsson (ibid:149) något som framkallar sympatier av åskådarna, som tenderar till att läsarna ställer sig på dennes sida och kräver upprättelse. I nästa citat från samma artikel ses följande.

Nio månader och 450 polisförhör senare finns inga spår efter mördaren. (Moreno 2015) Av citatet framgår att gärningsmannen är okänd för offret, detta förstärker denna som stor, ond och skrämmande, vilket instämmer i det motsatspar Christie hävdar betydelsefullt för ett idealt offerskap (Christie, 2001:48). Att det framkommer att förövaren är okänd, framställer offret som hjälplöst i relation till den onda gärningsmannen. Beskrivna ovetskap och utsatthet gör att offrets rollblandning minskar. XX som överlevde attacken lider därmed även en fortsatt risk att bli utsatt, och vetskapen att den okända gärningsmannen troligt fortfarande går fri bidrar ytterligare till viktimiseringen. I nästa exempel från år 2015 då offrens rollblandning framställs mindre problematisk ses i följande två citat från Expressen.

I en brutal attack [...] skjuts den 29-årige ledaren för Backagänget till döds. (Edstam 2015) Vad finns det för fler motiv till en dödsskjutning? [...] Det kan också vara rena bagateller [...] Saker som inte står i proportion till brottet. (Nilsson 2015)

I första citatet där skjutningen benämns ‘en brutal attack’ mot ‘ledaren för Backagänget’ visar på att mordet ett övertramp och inget han förtjänade, trots hans kriminella identitet. I andra citatet impliceras att personer skjuts för inblandning i ‘bagatellartade’ konflikter. Citaten i sig lägger inte över offrens kriminella ansvar på omständigheterna, men tyder på en värdering att offrets egen kriminalitet inte kan likställas med att dödas. Med andra ord förmildras deras brottslighet till något som åtminstone inte var i proportion till brottet de själva utsattes för. Som nämndes i början av avsnittet samverkar ofta rollblandning och skuldbeläggande av offret vilket kan ses från Aftonbladet i följande citat.

Men håller de på som de gör kommer ju någon oskyldig att bli skjuten någon dag.

(Vidlund et al. 2015)

I citatet framställs gängskjutningar som ett problem enbart när det drabbar tredje man. Vilket speglar år 2015 då offren i sig sällan sågs skuldbeläggas, och när det väl skedde riktades skulden i de flesta fall i stället mot gängkriget.

2020. Vidare till artiklar som behandlar rollblandningen brottsaktiv/brottsoffer år 2020, i följande citat från Expressen ses offrens koppling till kriminalitet vara central i rapporteringen.

23

Som 17-åring kopplades han till ett mord i en intern uppgörelse i Östberganätverket – nu har han hittats ihjälskjuten med flera skott i ett friluftsområde. (Larsson 2020)

Ledargestalt i ett kriminellt nätverk, sköts ihjäl med minst nio skott. (Bornemann 2020) I första citatet verkar det inte finnas fullt fog för offrets egen brottslighet, men ändå väsentligt att nämna. Platsen offret hittades på (friluftsområde) uppfattas normalt som en, enligt Christie, legitim plats (2001:48), men detta elimineras då offret associeras med ‘östberganätverket’. I båda citaten framgår att morden föregåtts med flertalet skott, vilket avviker från normala rapporteringar, då det enligt Lindgren och Lundström (2010:108) är ovanligt med ingående beskrivningar av brottshändelser som mord. I nästa utdrag från Aftonbladet ses en än mer detaljerad beskrivning av händelsen, där exakta uppgifter om var offret träffades redogörs.

Drygt två år senare hittades han död [...] skjuten i huvudet. Då hade han nyligen muckat efter ett fängelsestraff. (Nilsson & Sandberg 2020)

Att benämna offrets frigivning med slang för att ha ‘muckat’ framstår som att bättring inte var något förväntat. Tvärtom framstår det som en väsentlig detalj för narrativet om offrets kriminella livsstil och ett sätt att poängtera att den skjutna ägnat sig åt illegala aktiviteter som han troligt kommer fortsätta med, och utmålas därmed på ett sätt som överensstämmer med ett icke-idealiskt offer (Christie, 2001:48). Uppgifter om att offren ‘sköts i huvudet’ har även en underförstådd betydelse av offrets egen inblandning i brottslighet. Detta då allmänheten under en längre tid försetts med information att många gängkriminella bär skyddsväst och gärningsmännen därmed börjat rikta dödliga skott mot offrens huvuden i stället. Vilket exemplifieras i ett citat från Aftonbladet nedanför.

Offret [...] hade skjutits med flera skott i huvudet. Han ska även haft en skyddsväst på sig.

(Jamshidi 2020).

Rapporter likt den ovan kan anses tillräckliga att förmedla för att läsarna ska förstå vilken sorts kriminalitet artikeln behandlar, och vidare att det inte är en ‘oskyldig svensson’¹ som fallit offer.

I nästa citat från Aftonbladet används en passiv sats där beskrivningen skildrar ett avrättningsmord, men en individ kopplad till mordet syns inte till.

Polisen arbetar utifrån teorin att avrättningsmordet kopplas till kriget om narkotikahandeln, enligt Aftonbladets uppgifter. (Jamshidi 2020)

Beskrivningen medför att läsarna inte kan bilda en uppfattning om offret eftersom media redan avhumaniserat denne. Genom att distansera läsarna från offret, ges en ingång till att offret lättare kan klandras (Eigenberg & Garland, 2008:67) vilket verkar vara en vanlig framställning sett till kriminella offer i media år 2020. I citatet ses att fokus hamnar på att skuldbelägga offret för sin utsatthet, där mordet kopplas till uppgörelser om narkotika. Det framstår betydande för media att poängtera den dödes koppling till brottslighet, vilket leder till ett skuldbeläggande av offret.

1”Svensson” är ett talspråkligt uttryck som ofta används för att uttrycka en person som vanlig.

24

Som Nilsson (2012:148) framhäver är offerframställningar som belyser offrets oskuld och uppmanar till läsarens sympatier vanliga i media, något som inte går att se i citatet. Tvärtom blir det svårt att sympatisera med offret, något läsarna inte heller uppmuntras till då citatet implicit och obekräftat poängterar offrets delaktighet i kriminalitet.

Ett annat exempel för att ytterligare visa på att dessa offer ställs till svars för sin viktimisering ses i Expressens rubrik: “VARJE SKJUTNING KOSTAR VÅRDEN EN KVARTS MILJON KR” (Dousa & Nässén 2020). Att med versaler poängtera offrens sjukhusnota vittnar om en oberördhet, att dessa är en belastning för samhället. Som Nilsson (2012:149) skriver anspelar offerberättelser vanligtvis på publikens medkänsla och sympatier, vilket inte går att se här, utan offren målas ut som en börda för samhället som kniper dess skattepengar. Ericsson et al. (2002) påvisar det vanligt att media belyser kriminalitet i sifferstatistik för att ytterligare framhäva problematiken där ett ‘vi och dem’ utmålas i media (ibid:15). Likaså skriver Hall (2013:257) att stereotyper om vad det innebär att vara kriminell tillskrivs dessa förortsgäng, där ‘de’

åsamkar samhället skada. Enligt Estrada (1999:132) tenderar våldsbrott som skjutningar associeras till lägre samhällsklasser och marginaliserade grupper. I citat från år 2020 tenderar media skildra våldet utifrån etnicitet med en betoning på delaktighet i kriminalitet och som verkar bidra till att framställa dessa som icke-idealiska offer. Som går att utläsa av rubriken får offren inget erkännande utan framställs mer som besvär, något som överensstämmer med det Mancini och Pickett (2017:455) sett, att offer från marginaliserade grupper oftare ifrågasätts.

5.5 ‘Vi och dem’

I temat ‘vi och dem’ presenteras vad media skildrar vara gängkrigens orsaker år 2015 och år 2020. En likhet som noterades är att skjutningar som drabbar inblandade de undersökta tidsperioderna har skildrats på samma sätt i termer av att vapenvåldet drabbar ‘dem’, något ‘vi’

inte berörs av, utöver i form av nyhetsreportage. Däremot noterade vi en skillnad i den mediala framställningen angående vapenvåldets bakomliggande orsaker.

2015. Redan år 2015 sågs ett ‘vi och dem’ perspektiv i media, men då mer implicit och konflikterna uppgavs orsakade av strukturella problem som bristande integration. Exempel från Dagens Nyheter och Aftonbladet presenteras nedan.

Det vi nu ser är extremt mycket våld i de här segregerade områdena. Våldet är grovt och präglas av skjutningar. [...] Vi ser en ond cirkel där hög arbetslöshet, brist på integration, trångboddhet, våld i hemmet och maktlöshet avlöser varandra. (Lund 2015)

Men när trångboddheten är stor och ekonomin dålig behöver unga människor andra alternativ än kriminalitet. (Franchell 2015)

Enligt Lindgren och Lundström (2010:110) ses media ofta eftersträva att tillskriva avvikande grupper ansvariga för brottslighet. I första citatet framställs vapenvåldets orsaker tvärtom, där

25

fenomenet i stället beskrivs härstamma från segregation och utanförskap. Gängkriminalitetens grogrund anses alltså betingat av strukturella problem som ger uttryck i dessa skjutningar. På samma sätt beskrivs våldet, dess offer och förövare, som bortglömda, försvarslösa och oskyddade. Detta går även i linje med Christies egna tankar där ett idealt offer kräver ett uppfyllande av stereotypa ramar för att erhålla offerstatus (Christie, 2001:48), vilket är nästintill omöjlig att uppnå i praktiken, särskilt för män från marginaliserade grupper. På liknande sätt i det andra citatet lyfts sociala problem som orsaken till dessa skjutningar. Offren framställs även här som unga människor och problemet framhävs gemensamt men drabbar unga i förorten. Som visat i tidigare forskning av Nygren (2005) porträtterar media en bild av utsatta områden som farliga. Detta bidrar till att media, genom generaliseringar, stärker bilden av dessa områden som våldsamma. Medierapporteringen bidrar inte bara till en onyanserad bild av utsatta områden utan även till skapandet av ‘de andra’ (ibid:191). En framställning av ‘de andra’ gör det vidare svårt för läsaren att relatera till offret och sänker möjligheten att uppfattas som ett idealt offer, något Heber (2012:182) menar kan resultera i konsekvenser som uteblivet ekonomiskt och socialt stöd. Dessa citat kan ses representera en motdiskurs där kritiserande av det ‘stereotypa offret’ framförs mot bakgrunden att media försöker spegla de erfarenheter som socioekonomiskt utsatta grupper lider av. Detta blir kontroversiellt då våldet beskrivs begås av samma grupp individer. Därtill är det underförstått i Christies teori att klass är avgörande i vem som uppfattas vara ett legitimt offer, det implicita budskapet är att offer från välbärgade områden lättare uppnår fullständig offerstatus. Utifrån framställningarna som social utsatthet, med betoning av offren som ‘de andra’ leder det till att majoriteten inte kan uppfylla dessa krav.

2020. År 2020 ses bakgrunden till konflikterna sällan framställas bero på samhälleliga strukturer, utan orsaken ses ofta tillskrivas de kriminella aktörerna, i form av deras kultur och avvikande värderingar som ses i följande två citat från Svenska Dagbladet.

Det som ter sig helt obegripligt för dem som vuxit upp med den svenska synen på rättvisa kan ses som naturligt i flera länder i Mellanöstern och Afrika. (Erlandsson 2020)

Oftast har sådant en bakgrund i strider inom narkotikahandeln, i hämnd eller i att livsstilskriminella unga män vill klättra i hierarkierna. (TT 2020)

Ett tydligt ‘vi och dem’ går att se i första citatet, där ‘dem’ läggs i ett fack och beskrivs ha en skild uppfattning av rättvisa än ‘vi svenskar’, då handlingar och moral skrivs ut bero på deras kultur, med betoning på att den avviker från våran. I andra citatet utelämnas strukturers påverkan, och män med en agenda att klättra i hierarkier beskylls i stället ansvariga för konflikterna. Båda ovanstående citat kan ses utgöra de stereotypiseringar Hall (2013:257) beskriver ofta görs av ‘andra’ sociala grupper, i form av förenklingar som leder till fördomar.

Förenklingarna kan anses problematiska då de både är svåra att frångå när de väl etablerats, och

26

trots att det är en liten andel som är aktiva i konflikterna kan det bidra till ett utpekande och stigmatisering av en hel etnisk minoritet (Hall et al., 1978:245). Vidare tenderar mediala framställningar till att allmänheten ser dem som sanna, vilket kan ses som en ytterligare problematisk konsekvens i sammanhanget (Lindgren och Lundström, 2010:15). Ytterligare exempel där etnicitet ses relevant i rapporteringen kommer från Expressen.

Många av föräldrarna har flytt från inbördeskrigets Somalia och nu har de hamnat mitt i ett gängkrig där deras söner spårat ur i en värld med vapen och våld. [...] De allra flesta av de inblandade sönerna är födda i Sverige och kan därför inte utvisas när de begår brott.

(Sjöshult 2020)

I citatet framställs gängkriget urartat, där en specifik etnisk grupp utpekas ansvarig för konflikterna, medan strukturella problem som klass och sociala förhållanden utelämnas. Detta går i linje med Yazgan och Utkus (2016:158) studie där de sett att ansvar för gängrelaterade konflikter i Danmark vanligen läggs på etniska minoriteter snarare än infödda. Citatet förmedlar även att ‘dessvärre’ går dem inte heller att utvisa, något som ytterligare kan ses som bekräftelse på ett synsätt att ‘de’ egentligen inte hör hemma här. Utan ‘de’ är ett onödigt ont, ‘vi’ behöver dras med. Underförstått i Christies teori är att ideala offer ska upplevas som gemene man, vilket inte kan anses uppfyllt när media skapar alienation, att ‘dem’ egentligen inte är en del av ‘oss’

(Carlsson, 2009:99). I följande citat från Expressen ses ytterligare två antydningar att offret är av annan etnicitet än svensk och därmed tillhör ‘dem’.

En ung man, enligt uppgifter kopplad till det kriminella gänget Shottaz, sköts till döds i centrala i Rinkeby på torsdagen. (Henricsson 2020)

Media har sedan konflikterna startade frekvent försett allmänheten med rapporter om nätverkens benämningar, inte sällan med publicerade bilder och namn på medlemmarna, något som gjort läsarna bekanta med-, och medvetna om deras dubbla etnicitet². Estrada (1999:131) skriver att socialt utsatta områden idag förknippas med invandrare, vilket gör det underförstått att offret tillhör en etnisk minoritetsgrupp utifrån platsen ‘Rinkeby’. Även Ericsson et al.

(2002:15) har sett ett ‘vi och dem’ perspektiv av områdena då de framställs i media med statistik över invånare efter etnisk tillhörighet. Vidare ses att fokus i citatet ligger på gängtillhörighet och plats i stället för på offret, något som enligt Christie (2001:48) både kan ses som en illegal aktivitet och en illegitim plats. Det sparsamma fokus på offret går att tolka att media medvetet framställt gängtillhörighet och plats för mordet viktigare att poängtera än att han mördats.

Samtliga citat från år 2020 kan anses leda till en ökad stigmatisering, både av utsatta områden

2 Uttrycket ”dubbel etnicitet” avser inte nödvändigtvis hur offren själva definierar sin etnicitet, utan sättet media framställer dem.

27

som våldsamma och farliga (Nygren, 2005:191) och ‘de andra’ som ansvariga för kriminella handlingar (Lindgren & Lundström, 2010:110; Yazgan & Utku, 2016:152–153).