4.6.1. Budbärare – pedagogers upplevelser av sin roll vid utvecklingssamtalet
Förberedelserna inför samtalet ser ungefär likadant ut för pedagogerna på samtliga förskolor. Alla pedagoger i arbetslagen har ansvarsbarn. Den ansvarige pedagogen har i uppgift att observera de barn man ansvarar för samt dokumentera barnens dag på förskolan. Hela arbetslaget diskuterar sedan vad den ansvarige pedagogen har sett och alla ger sin syn på detta samt på barnet.
En av pedagogerna talade om att den gemensamma diskussionen i arbetslaget, om barnen inför utvecklingssamtalet med föräldern, ger en styrka för att man inte är ensam om att ha sett eller upplevt barnet.
Jag känner en trygghet i att när man jobbar med utvecklingssamtalen i arbetslaget tillsammans, då är vi tre stycken som står bakom detta. Det är inte jag som kommer med något hemskt. Det är jag som är budbäraren i ett samtal som kan vara lite jobbigt, så jag är inte ensam om att tycka detta. Det är inte jag som har fått en förvrängd bild eller fel bild utan vi är flera personer som har observerat och tyckt och funderat kring detta. Det är en trygghet det också. Jag tycker att jag fått den erfarenheten och vet att jag fixar det.
Två av pedagogerna beskriver hur deras roller förändras då de jämför ett svårt samtal med ett lätt samtal. Vid de svåra samtalen så är det viktigt att vara tydlig och få föräldrar att inse att det inte är för vare sig pedagogers eller föräldrars skull utan att det är kring barnets bästa som man gemensamt diskuterar. I ett lätt samtal så kan man enligt en av pedagogerna vara sig själv och mer naturlig. I ett svårt samtal så upplever pedagogen att yrkesrollen blir starkare och att den vanliga rollen som pedagogen brukar ha förändras.
I ett lätt samtal så kan man vara sig själv på ett helt annat sätt. I ett svårt samtal får man i träda en starkare yrkesroll och visa en annan sida av sig själv. Man kan inte vara sitt eget jag utan måste ta på sig en yrkesroll och vara lite rakare, lite tuffare och hårdare.
Pedagogerna beskrev också att vissa föräldrar kunde komma med oförberedda frågor som pedagogerna inte kunde svara på under samtalet. Dessa frågor kunde ett par av pedagogerna känna gav pedagogerna en underlägsen position. Man
hänvisade då till att få återkomma efter att man diskuterat detta tillsammans med kollegorna.
En av pedagogerna berättar om hur viktigt det är att välja sina ord i utvecklingssamtal med föräldrar. Pedagogen menar att vissa ord kan ha olika innebörd för olika människor.
Sen har jag haft ett samtal där jag använde ett ord som visade sig trampa på en väldigt öm punkt hos föräldern. Jag använde mig av ordet självkänsla som föräldern kände var jättestarkt. Jag fick prata länge om olika bitar och kringgå saker för att verkligen förklara hur och på vilket sätt och att det inte var menat så negativt som föräldern uppfattade det. Till slut så förstod vi varandra.
Enligt pedagogen så är det viktigt att alltid vara korrekt i sitt bemötande med föräldrar och speciellt i svårare samtal där det är viktigt att ha fokus och en förståelse för hur olika meningar och ord kan betyda för familjen.
Efter utvecklingssamtalet med föräldern, så berättar två av pedagogerna, att de tillsammans med sina kollegor gör en utvärdering av hur samtalet gick. Där gavs det tid för eftertanke om hur ens egen roll sett ut och vad som blivit bestämt mellan föräldern och pedagogen.
Alla de intervjuade pedagogerna nämner att de efter samtalet känner en lättnad och att de oftast känner sig nöjda med sin insats.
4.6.2 Ett givande och tagande – föräldrars upplevelser av rollerna vid utvecklingssamtalet
Föräldrarnas upplevelser av sin och pedagogens roll i utvecklingssamtalen är sammantaget positiva. De upplever pedagogerna som öppna, positiva och ärliga. En utav föräldrarna uppfattar att en del utav pedagogens roll är att arbeta för att samtalen ska bli så goda som möjligt.
För det är ju det de jobbar med, att vi ska kunna prata med varandra, föräldrar och fröknar utan att någon ska ta illa upp om man säger någonting. Det är ju inte alltid man klagar om man ber dem om något. Man ska ju kunna prata med varandra.
tagande. Föräldrarna tycker att de får information men att de till stor del är delaktiga i dialogen. Enligt Adelswärd m.fl. (1997) så kännetecknas samtal mellan pedagoger och föräldrar av ett relativt informellt, till synes jämlikt och personligt samtal.
Det är ett givande och tagande verkligen. Hon berättar och jag kommenterar och jag berättar och hon kommenterar… så är det hela tiden. Det är väldigt jämspelt.
En utav föräldrarna menar att i den vardagliga dialogen som hon har med pedagoger så tar man direkt upp frågor om det skulle vara något speciellt. Det är inget man sparar till ett utvecklingssamtal. Enligt föräldern så är det bättre att få reda på det man undrar över direkt.
Samma förälder upplever utvecklingssamtalet som ett samtal där pedagog och förälder sätter upp mål för barnet i verksamheten.
En utav föräldrarna känner sig trygg och avslappnad när hon är på utvecklingssamtal. Hon menar att pedagogerna får henne att känna så genom sitt harmoniska sätt att vara.