Det internationella perspektivet fanns med i det inled- ande scenarioarbetet 1994–1995. Men det handlade
i scenario Klyftan mer om ett globalt perspektiv än ett Östersjöperspektiv. Avsaknaden av internationella överenskommelser ekonomiskt och på miljöområdet bidrog till den negativa utvecklingen på olika områden. I det starkt EU-orienterade scenariot Brobygget beskrevs en stark utveckling i Östersjöområdet, bland annat tack vare utvecklat samarbete och infrastrukturinveste- ringar. Även i det tredje scenariot, Odlingen, stabiliseras utvecklingen med ökad handel i närområdet men min- skad global handel. Alla scenarierna behandlade således Östersjöperspektivet.
I strategiskissen Stockholmsregionens framtid 1997 handlade en av de tio utpekade strategiska uppgifterna om att främja regionens internationalisering. Där re- kommenderades att den pågående nätverksuppbygg- naden i Östersjöområdet borde stärkas. Just Öster- sjöperspektivet behandlades dock inte mera ingående, utan mera internationaliseringen som sådan. Många re- missinstanser uppehöll sig dock vid just Östersjöper- spektivet och man kan gott säga att det där stod mest i fokus. Många uppehöll sig vid Stockholmsregionens strategiska läge i Östersjöområdet och menade att re- gionen borde utvecklas som en ”port mot öster”, och att samverkan i Östersjöområdet därför borde stärkas.
Efter samrådet, då antalet strategiskt viktiga frågor minskades från tio till fem, omformulerades också den aktuella strategiska frågan från att handla om interna- tionaliseringen allmänt till att handla om Östersjö- frågorna specifikt. Med hänsyn till att så kort tid hade förflutit sedan den östeuropeiska frigörelsen bedömdes Östersjöfrågorna vara av särskild betydelse under de närmaste åren för Stockholmsregionen. Såväl socialde- mokraterna som moderaterna betonade betydelsen av de internationella kontakterna, inte minst inom Öster- sjöområdet. ”Stärk kontakterna inom Östersjöområ- det” blev formuleringen i den antagna strategin. Arbe- tet med Östersjöfrågorna fullföljdes sedan med att en av de fem rapporterna i samrådsunderlaget till RUFS kom
att behandla Östersjöperspektivet.
En av utgångspunkterna i den antagna RUFS 2001 är att Stockholmsregionen utvecklas till ett centrum i Östersjöregionen. En av strategierna handlar om att internationalisera regionen, vilket har bäring på flera av insatsområdena, till exempel Förnyelse och innovation, Integration och invandring, Kompetensutveckling och FoU samt Transportfrågorna.
STOCKHOLMS SKÄRGÅRD UPPMÄRKSAMMAS
I RUFS-arbetet har också skärgården ägnats större upp- märksamhet än i tidigare regionplanering. Detta arbete fullföljs och fördjupas nu genom att en delregionplan tas fram för skärgårdsområdet.
Stockholms skärgård är en unik tillgång med sina 25 000 öar och skär. Från Arholma till Landsort utgör Haninge, Tyresö, Norrtälje, Nynäshamn, Södertälje, Vaxholm, Värmdö och Österåker skärgårdskommuner. Den bofasta befolkningen uppgår till cirka 13 000 per- soner, varav 10 000 bor på öar som har bro- eller tunnel- förbindelse med fastlandet eller statlig färja. Den bo- fasta befolkningen har ökat kraftigt under 1990-talet. För 100 000-tals människor utgör skärgården ett fan- tastiskt rekreationsområde. Antalet fritidshus är fem gånger så stort som antalet hus för permanentboende. Förutom fritidsboende utgör båtturisterna en betyd- ande del av dem som vistas i skärgården.
Alltsedan slutet av 1960-talet har samhället på olika sätt försökt att skapa förutsättningar för ”en levande skärgård”. Det har skett genom satsningar på infra- struktur, olika bidrag samt inte minst genom utbyggna- den av båttrafiken, i första hand genom Waxholms- bolaget men även genom taxibåtsverksamhet. Från samhällets sida har stödet kommit från såväl kom- munerna som landstinget och staten.
Genom Regionplane- och trafiknämndens regle- mente och landstingets skärgårdspolitiska program ställs krav på särskilda utvecklingsinsatser för skärgår-
den. Ur det särskilda skärgårdsanslaget kan medfinan- siering ges till externa projekt som skapar förutsätt- ningar för boende och näringsliv i skärgården, främst på öar utan fast landförbindelse. Projekt som medfinan- sieras ska vara av allmänt intresse samt stimulera ut- veckling och samverkan i skärgården.
SKÄRGÅRDEN I RUFS-ARBETET
I strategiskissen ”Stockholmsregionens framtid” disku- terades 1997 skärgårdsfrågorna ur ett bevarandeper- spektiv, men också med inriktningen att säkerställa den bofasta befolkningens framtid. Ett antal remissinstan- ser ansåg att skärgården särskilt borde uppmärksammas i den regionala strategin.
Kontoret undvek att närmare kommentera synpunk- terna och skärgården lyftes inte heller fram särskilt bland de fem prioriterade frågorna. Dock beskrevs skär- gården i ett textavsnitt. Där betonades behovet av en helhetsbild och samspelet mellan stadsbygd och skär- gård samt mellan människor och natur.
I stället behandlades Skärgården, tillsammans med Mälaren, som en regiondel i det vid samma tid utarbe- tade programmet för Regionplan 2000. Där fokuserades på behovet av att inom ramen för regionplaneringen utarbeta gemensamma planeringsförutsättningar som underlag för gemensamma ställningstaganden till re- gionalt viktiga frågor.
I såväl samrådsunderlaget Regionplan 2000 som den antagna RUFS 2001 föreslogs att en strukturerad bas- trafik för skärgården byggs ut. Denna ska koncentrera trafikutbudet till sådana stråk och bytespunkter som ger förutsättningar för korta restider, hög turtäthet och god service för både gods- och passagerartransporter. Trafi- ken baseras i den antagna planen på nio replipunkter och tretton kärnöar. Ansvarig för denna del av RUFS var Susanne Skärlund.
Skärgårdstrafiken ska utgå från så kallade repli- punkter, vilka är hamnar med naturliga kopplingar för resor till kommuncentrum, utrustade med goda par- keringsmöjligheter, bryggor och terminaler för gods och passagerare, tillräckligt vattendjup och närhet till far- leder. Varje replipunkt bör helst även kunna betjäna minst 200 fast boende i övärlden utanför.
Vissa öar – kärnöar – ges enligt planen rollen som bytespunkter för kommunikationer till intilliggande öar. De ska erbjuda grundläggande kommersiell och samhällelig service. Kärnöarna garanteras trafik även under lågsäsong.
Den standardnivå som anges i RUFS 2001 för skär- gårdstrafiken och med fokus på den bofasta befolkning- ens behov, är det första policydokument som antagits
politiskt på detta område på trettio år. Syftet är att sä- kerställa en långsiktigt stabil befolkningsnivå i skärgår- den. Waxholms Ångfartygs AB studerar nu hur trafiken ska kunna utvecklas i riktning mot standardkraven i RUFS.
DELREGIONAL PLANERING
I RUFS 2001 betonas särskilt att en delregional plane- ring bör utvecklas för skärgården. Regionplane- och trafiknämnden godkände i maj 2003 ett program för re- gional utvecklingsplanering i skärgårdsområdet. Pro- grammet är indelat i tre moment. Dialog och samråd sker i olika faser. Processen utgår från ett tvärsektoriellt angreppssätt där både fysiska planeringsfrågor och ut- vecklingsfrågor beaktas samt inkluderar både ekono- miska, ekologiska och sociala – inklusive kulturella – di- mensioner. Slutprodukten kommer bland annat att ut- göra underlag för aktualitetsprövning av RUFS år 2005. Den kommer även att vara underlag för kommunerna i den fysiska planeringen, vid beslut i regionala organ samt vid deltagande i internationell samverkan avse- ende kustfrågor.
Den delregionala planeringen har påbörjats under 2003 och kommer att avslutas under 2005. Resultatet kan komma att inarbetas i den regionala utvecklingspla- nen om och när den kommer att aktualiseras. Den re- giondelsplanering som nu igångsatts av Regionplane- och trafikkontoret i samverkan med skärgårdskommun- erna och organisationer i skärgården bör kunna skapa ett underlag för diskussioner om en gemensam strategi för utvecklingen av skärgårdsområdet. Även om det är varje kommun som utifrån sitt kommunala plan- monopol ytterst avgör, torde en sammanhållen, väl för- ankrad regiondelsplan utgöra ett bra stöd inte minst när det gäller skärgårdskommunernas agerande gentemot staten och olika regionala myndigheter.
Den bofasta befolkningen i skärgården är cirka 13 000 personer. Sommartid njuter 100 000-tals människor av den unika miljön.
därför utlyst en formgivningstävling.
Slussen idag. Med sitt tävlingsförslag Strömmar vann Nyréns arkitektkontor,