12. Allmänna och särskilda hänsynsregler
13.3 Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden
13.3.1 Inledning
I 4 kap. miljöbalken finns hushållningsbestämmelser för vissa särskilt utpekade geografiska områden. Dessa utpekade områden har direkt i lagtexten angivits som riksintresse.
Enligt 4 kap.1 § är de områden som anges i 4 kap. 2-8 §§, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Som huvudregel får exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön komma till stånd i dessa områden endast om det inte möter något hinder enligt 2-78§§ och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i 4 kap.1 § första stycket och 4 kap. 2-6 §§ utgör emellertid inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra stycket.
Med utveckling av befintliga tätorter avses förändringar av bebyggelse och anlägg- ningar som behövs med hänsyn till en normal befolkningsutveckling, förändringar i bostadsstandarden, behovet av trafikleder, grönområden, service, sysselsättning etc.
Med utveckling av det lokala näringslivet menas här en tillväxt i befintliga näringsgre- nar eller tillkomst av nya verksamheter i en omfattning som innebär att det finns
tillräckliga sysselsättningstillfällen för befolkningen. Vid de bedömningar som görs när bestämmelsen tillämpas bör man också beakta den befintliga näringslivsstrukturen, tätortsstorleken etc.
138
Beträffande anläggningar som behövs för totalförsvaret avses här nödvändiga anlägg- ningar för vårt lands gränsförsvar samt annan försvarsverksamhet där alternativ lokalisering inte kan väljas.
Det bör påpekas att de här nämnda undantagen endast gäller de riksintressen som regleras i 4 kap. 2-6 §§. Bestämmelsen i 4 kap. 7 § om nationalstadsparken omfattas således inte av dessa undantag. Nationalstadsparken har alltså av riksdagen givits ett starkare skydd mot exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön än vad som gäller för de övriga i 4 kap. angivna riksintressena. Detsamma gäller bestämmelsen i 4 kap. 8 § som rör naturområden som avses i 7 kap. 27 § och 28 a §.
13.3.2 Riksintressen för turism och friluftsliv
4 kap.2 § handlar om turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen. I paragrafen anges de geografiska områden inom vilka dessa intressen särskilt skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Områdena som räknas upp i paragrafen är bl.a. olika kustområden och skärgårdar, vissa öar och sjöar samt vissa skogs- och fjällområden.
13.3.3 Restriktioner för större anläggningar m.m. inom vissa kustområden
4 kap. 3 § handlar om restriktioner för större anläggningar inom vissa kustområden. Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1-11 och 17 överhuvudtaget inte komma till stånd. De anlägg- ningar som avses är vissa av de anläggningar som enligt 17 kap. skall tillåtlighetsprövas av regeringen.
13.3.4 Restriktioner för fritidsbebyggelse och anläggningar inom vissa kustområden
4 kap.4 § första stycket handlar om restriktoner för fritidsbebyggelse inom vissa kustområden och skärgårdar.
De kustområden och skärgårdar som avses här är de går från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö. Inom dessa områden får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma tillstånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna.
4 kap. 4 § andra stycket handlar om restriktioner för vissa större anläggningar. I
områden från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på platser där det redan finns
anläggningar som skall tillåtlighetsprövas av regeringen. De anläggningar som avses här är vissa av de anläggningar som enligt 17 kap. skall tillåtlighetsprövas av regeringen.
139
13.3.5 Restriktioner för bebyggelse och anläggningar inom vissa fjällområden 4 kap.5 § handlar om restriktioner för bebyggelse inom vissa fjällområden. Inom de fjällområden som räknas i paragrafen får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.
Bestämmelsen innebär att mark- och vattenresurserna inom de obrutna fjällområdena skall användas på ett sådant sätt att områdenas karaktär bevaras. Det grundläggande i avgränsningen av de obrutna fjällområdena är att områdena i princip saknar vägar och järnvägar. För att bevara orördheten bör huvudprincipen vara att nya vägar och järnvägar inte får anläggas. Inte heller vattenkraftsutbyggnad kan tillåtas om områdenas obrutna karaktär inte kan bevaras.
Bebyggelse får endast komma ifråga för de ändamål som anges i paragrafen dvs. om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Undantag som således kan bli aktuella är exempelvis vägar som behövs för enstaka fastigheter eller för rennäringen.
13.3.6 Förbud mot vattenkraftverk i vissa älvar
4 kap. 6 § handlar om skydd mot utbyggnad av vissa i bestämmelsen utpekade älvar. Bestämmelserna innebär att vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras i de älvar med tillhörande käll- och biflöden eller utmed de älvsträckor som räknas upp i paragrafen. Detta gäller dock inte vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.
13.3.7 Nationalstadsparker
4 kap. 7 § handlar nationalstadsparker. Det område som av riksdagen hitintills har pekats ut som nationalstadspark är Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården inom Solna stad och Stockholm stad.
I paragrafens andra stycke anges det skydd som skall gälla för nationalstadsparker. Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö. En viktig förutsättning är också att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt inte skadas.
Bestämmelsen innebär att ny mark som inte omfattas av tidigare exploateringar inte får tas i anspråk för bebyggelse och nya anläggningar. Bestämmelsen utgör däremot inte något hinder mot pågående markanvändning i sådana delar av en nationalstadspark som redan är tagna i anspråk för bebyggelse eller anläggningar.
Bestämmelsen innebär en skärpning av bestämmelsen i 1 § beträffande skyddet av det historiska landskapets natur- och kulturvärden genom att skaderekvisitet ändrats från ”påtagligt skada” till enbart ”skada”. Med skada avses här en negativ inverkan av någon betydelse för de angivna värdena.
140
13.3.8 Särskilda skyddade områden
4 kap.8 § handlar om naturområden som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 och som omfattar verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a §. Användning av mark och vatten som kan påverka ett sådant naturområde får komma tillstånd endast om tillstånd har lämnats.
141