Enligt analysen av lärarnas intervjuer går det att dela upp svaren till denna frågeställning i två utfallsrum: syftet med användningen och de strategier som används och lärs ut. I denna del redovisas således lärarnas svar på när och varför verktygen används och av vem samt ifall användaren vet hur verktyget bäst används.
6.2.1 Syftet med användningen
Den vanligast tillämpningen av dessa verktyg var för rättstavning och ordförståelse, precis det som står specificerat i kursplanen (Lgr 11, 2019:273).
Eleverna får antingen sina ordförklaringar från svensk-svenska ordböcker, tvåspråkiga ordböcker, maskinöversättningsverktyg eller olika personer i klassrummet. I de flesta klassrummen användes en blandning av alla dessa resurser. Dock användes de enspråkiga ordböckerna oftare av och med de elever som hade kommit längre i sin språkutveckling, till exempel med gymnasieeleverna.
Utöver ordförståelse och rättstavning används dessa verktyg också i syftet att hjälpa elever att slå upp grammatisk information som ordklass, form, böjning och exempel på hur orden används. Samtidigt är det vissa lärare som nämnde att just den grammatiska informationen, i till exempel Lexin eller svenska.se, gör att det blir svårt för många av nybörjarna i språket, speciellt de som håller på att lära sig läsa och skriva. Det blir för mycket information helt enkelt, och svårt för eleverna att sålla.
Lärarna meddelade också att verktygen används för att hjälpa eleverna bygga ut sina ordförråd, vilket är i linje med det Cummins säger i sin forskning och som Fredholm märkte i sin studie: att elever som använder sig av digitala översättningsverktyg utöka variationen i sitt språk (Cummins, 2017: 275;
Fredholm, 2021:103). Däremot var det övervägande lärarna som fokuserade på enspråkiga svenska ordböcker och synonymlistor som nämnde utbyggandet av språket. Många av lärarna nämnde också att de helst vill att eleverna ”använder det ordförråd de har” (Vera), vilket också överensstämmer med Fredholms insikter om att trots att verktygen hjälper ordförrådet i stunden är det inte något som dröjer kvar (Fredholm, 2021:103).
Översättning var ett kontroversiellt ämne för många av de intervjuade lärarna. För de flesta lärare som undervisade nybörjarelever är översättning med hjälp av lexikon och maskinöversättning en del i ordförståelsen och ordinlärningen. Det används ofta av både elever och lärare för att slå upp enstaka glosor och uttryck eller då lärarna själva förberett gloslistor. Översättning används också för att underlätta i kommunikationen med och mellan elever vid tillfällen då elevernas svenska eller lärarnas övriga kommunikationsstrategier inte räcker till.
Översättning används också av vissa elever som facit - för att dubbelkolla att den mening eller den fras de skrivit på svenska faktiskt förmedlar det de önskar genom
att översätta den tillbaka till L1. Utöver maskinöversättning meddelade vissa lärare att elever som talar samma språk ofta använder varandra som detta facit, speciellt då de befinner sig i olika stadier av språkutvecklingen i svenska. Selma, som vanligtvis inte använder Lexin med sina sva-elever:
Däremot när jag undervisar i historia och elever som är väldigt svaga i svenskan så slår jag själv upp ord om de har språk som jag själv skulle kunna uttala. Eller så kan jag säga: ”Slå upp det där på Lexin. Vad blir det på arabiska?” [Ifall eleverna fortfarande inte förstår ordet] så säger en annan arabisktalande elev: ”Om jag säger så här, förstår ni vad jag menar?” Och så säger dom ”Ja, vänta nu…” och så börjar de diskutera på arabiska. Så det är ju egentligen att jag använder i sådana fall en form av korsspråkande, alltså translanguaging.
Här förtäljer Selma själv om sin utnyttjande av translanguaging principer i klassrummet. I dessa övningar tillåter hon eleverna att utnyttja sina språkrepertoarer för att få förståelse för ämnet som i detta fall är definitionen av ett ord i målspråket (García & Seltzer, 2016:21).
Ingen av lärarna bad sina sva-elever översätta hela texter, utöver enstaka ord och fraser i gloslistor som lärarna själv förberett. Hilma berättar att det kan uppstå mycket diskussion bland eleverna då de tillsammans får fylla i sina olika språk i de gloslistor som hon har förberett. Eleverna både hjälper andra elever med samma språk och jämför sina översättningar med de andra elevernas språk. Tack vare detta får eleverna möjlighet att bygga på sina metaspråkliga kunskaper och för större förståelse för strukturerna och ordbildningen både i målspråket och L1.
Detta hjälper inte bara lärarna uppfylla läroplanens riktlinjer (Lgr 11, 2019:273) men utökar också elevernas metaspråkliga förmågor som i sig ger dem en bättre grund för att kunna utnyttja översättningsverktygen på rätt sätt i framtiden (Fredholm, 2021:183ff).
Hilma fortsätter att förklara att hon ibland låter sina elever i tyska översätta hela texter, men inte sva-eleverna då hon inte skulle kunna veta hur korrekt översättningen skulle vara på elevens starkaste språk då hon själv inte talar språket. Hedvig utsattes för detta problem då hon bett en nyanländ elev skriva en återberättande text på sitt modersmål i syftet att möjliggöra för eleven att ta del av undervisningsmomentet, trotts sin nybörjarsvenska. Uppgiften skrevs i samarbete med elevens studiehandledare och Hedvig meddelade sin frustration över att inte riktigt veta hur hon skulle dra nytta av texten i bedömningssyfte.
Däremot är det många lärare som meddelar att de gärna låter eleverna fundera, diskutera något tillsammans, eller skriva ner något på sitt modersmål först innan de tar sig an att uttrycka sig på svenska. Selma resonerar:
Ofta när eleverna ska resonera eller uttrycka känslor kan jag säga så här: ”Skriv ner det på ditt språk så får du känslan och sen funderar du på hur du ska uttrycka det på svenska”
Selma fortsätter att förklara att hon ofta låter eleverna diskutera ihop sig i grupper med andra som pratar samma språk i historia-undervisningen som annars är ett ämne som är svårt för eleverna att förstå på svenska. Även detta är i linje med det
Cummins och García yrkar är det viktigaste i att låta eleverna använda sina starkare språk i undervisningen: nämligen utnyttjandet av deras tidigare ämnes- och språkkunskaper för att förstå ett ämne som undervisas på målspråket (Cummins, 2017:223, 262; Garcia och Seltzer, 2016). Vid dessa tillfällen, fortsätter Selma berätta, är det dock inte alltid alla elever som har någon att prata med på sitt språk och då brukar Selma försöka sätta sig hos dem och hjälpa i den mån hon förmår.
Flertalet informanter ansåg också att maskinöversättningens goda kvalitéer till trots blir det lätt mer av ett hinder än ett stöd i elevernas språkutveckling då det lätt kan missbrukas. Några av Veras elever missar ibland mycket av det hon säger eftersom de börjar slå upp ord så fort de inte förstår vad hon säger. Detta tar ganska lång tid och Vera hinner prata färdigt innan de har slagit upp det förstå ordet som de kanske hade förstått ifall de lyssnat vidare och försökt förstå ordet i kontexten.
Fler lärare hade liknande uppfattningar av att anledningen till att många elever överanvänder verktygen är grundat i deras attityder eller vanor kring inlärning; att de är mer fokuserade på att slutföra uppgiften än att ta vara på informationen och fokusera på inlärningen. Andra elever kanske också saknar motivation eller prioriterar inte språkstudierna. Som Kerstin uttryckte det: ”mina [vuxna] elever använder det väldigt ofta just för att det ska gå snabbt. Du vet, de vill bli klar med uppgiften, packa väskan, sen dra och hämta barnen.” Lärarnas åsikter kring bruket av maskinöversättning stämmer överens med det Case fann i sin studie av språklärare på universitetet som också var tveksamma till användandet av verktygen då de lätt missbrukas (2015:10), vilket också är något som Celic och Seltzer varnar för (2013:92).
Endast Harriet är en förespråkare för tryckta ordböcker då hon tycker ”eleverna lär sig bättre ifall dom sätter sig och har ron att använda den fysiska uppslagsboken.”
Många av lärarna har inte ens tryckta lexikon i klassrummet utan eleverna får använda sig av sina datorer eller mobiltelefoner. Informanterna meddelade också att de digitala verktygen även kan användas för att hjälpa eleverna med uttal och prosodi. Men flera av lärarna meddelade att det är sällan denna träning sker på elevernas eget initiativ.
6.2.2 De strategier som används och lärs ut
Den explicita undervisningen i verktygen varierar bland lärarna. Vissa litar på att tidigare lärare har gått igenom det, vissa gör det enskilt med eleverna vid behov, vissa tar en snabbgenomgång i början av året och vissa drillar in strategierna i eleverna. Det är också stor variation i de strategierna som lärs ut beroende på lärarnas kunskaper och val av verktyg. Vissa lärare fokuserar mer på de tekniska aspekterna och affordanser verktygen kan bistå eleverna, till exempel att de kan användas för att läsa upp ord och texter, medan andra lärare fokuserar mer på hur verktygen bäst ska användas för ordinlärning och språkutveckling. Strategierna som lärarna lär ut och som eleverna själva har kommit på handlar alltså både om
hur man rent tekniskt använder verktygen och hur man använder sig av verktygen för att förstå och utvecklas.
Många lärare, speciellt de med nyanlända elever med lite skolbakgrund förklarade att en stor del av de strategier de lär ut är hur man använder en dator och sedan kortkommandon för att underlätta sökandet. Vid användning av fysiska ordböcker blir instruktioner i alfabetisk ordning nödvändiga men endast två av lärarna använde sig av dessa. När eleverna väl har den teknologiska kunskapen återstår strategierna för hur de ska använda sig av verktygen som finns till hands. Något samtliga lärare lär sina elever är att vara försiktiga då de översätter med hjälp av lexikon, speciellt då de använder maskinöversättning då det inte alltid blir rätt eller då det överanvänds. Hilma delar med sig av det hon brukar säga då elever översatt hela eller bitar av en text från sitt modersmål:
Då har man ju tappat syftet med att formulera sig på svenska eller på målspråket.
[…] Då har man inte använt det man kan utan då har man ju bara fått översätta ut sig och det är ju inte det språk man äger.
Att använda maskinöversättning som facit menar många av lärarna är något eleverna själva brukar komma på och som de hjälper varandra med. Detta stämmer överens med det Lambert och Tuckers fann i sin forskning av tvåspråkiga skolor i Kanada – eleverna hittar självmant till metaspråkliga diskussioner kring de språk de tillägnar sig (Cummins, 2007:223). De lärare som varnar för att använda maskinöversättning försöker att uppmana eleverna att dubbelkolla det de har översatt med andra elever eller med läraren.
Då eleverna har kommit en bit i deras språkutveckling har lärarna andra strategier.
De flesta försöker ta sig ifrån maskinöversättning och tvåspråkiga lexikon. Både Selma och Greta meddelade att den enda gången de använder tvåspråkiga lexikon var vid provtillfällen eftersom på lektionstillfällena går ”de allra flesta orden ju förklara på svenska” (Selma). En stor del av de strategier lärarna delar med sig av är att försöka få eleverna som överanvänder översättning att förstå varför det inte lönar sig. Selma delar med sig av det hon brukar säga till dessa elever:
Vad har du lärt dig på det här? Du har ju egentligen bara lärt dig att skriva någonting på ditt eget språk, vilket du redan kan alltså. Det är superbra att du funderar på ditt eget språk, men sen måste du trycka på en svenska som du förstår. Annars utvecklas du inte. För att fuska på prov det är ju en väldigt liten, en… inte en framgångsfaktor.
Denna attityd till maskinöversättning, att se det som fusk, är något som både Case (2015) och Stapleton och Leung (2019) bearbetar i sina studier. En annan strategi är att lärarna själva förklarar orden och hur de används, muntligt, med hjälp av charader eller genom bildsök på nätet. Detta sker både bland de lärare som har elever som inte har tillgång till ett lexikon på sitt språk eller de lärare som försöker att få sina elever att förstå förklaringarna på svenska. Selma, som annars inte använder Lexin förklarar också vikten av att träna eleverna i att bli det hon kallar för ”aktiva användare” av de verktygen som finns. Alltså att inte bara slå upp vartenda ord utan att fokusera på de ord som är viktiga för att förstå meningen.
Sedan att försöka förstå orden i kontexten, eller om det går att förstå via ordets
beståndsdelar. Om man ändå behöver slå upp ett ord betonar Selma vikten av att se ifall definitionen man får passar in i meningen. Dessa övningar och resonemang överensstämmer med det Correa (2014) skrev i sin artikel där hon också nämnde vikten att få eleverna förstå att skrivandet är ”en process, inte bara en slutprodukt”
(Correa, 2014: 16, min översättning).
De flesta brukar ta upp användningen av verktygen då problem uppstår. Harriet märker ofta att eleverna glömmer bort vilka resurser som finns och hur de kan hjälpa språkutvecklingen. Men det är inte alltid eleverna är lika entusiastiska som lärarna:
När de måste stanna på ordnivå tycker de att det är jobbigt. Och måste de då ha en fysisk ordbok, då är det nästan som att någon har tagit bort smågodiset för dem. De vet att det är bra, de känner att det är bra. Men det tar för lång tid, tycker de.
Vera har liknande problem med sina vuxna elever som hon försöker få att använda svenska.se i stället för Lexin eller GT som är mycket snabbare och lättare att