(97:5, 1935)
Melodi: "Bengtes marknadsresa".
Uti grottan vid Fikesjön som så ryktbar blev, Där förde tvenne vagabond sitt glada fria liv.
Bildskön och Tatuerad som länge eftersökta var, Som även deras grotta, ett museum de lämnat kvar.
I gamla snapphanbygden uti göingamas län Där växte upp en göingepåg så tjusig och så vän, Det var ej alls Nils Dacke, det där är inte rätt, Det var en annan yngling fast utav samma ätt.
Den lilla gossen knappt till yngling vuxit upp, Förrän man hörde ryktet han gjort sin första kupp.
Och denna djärva yngling som Dackes bild var skön, Så fick han heta bildskön, fast ej som bragders lön.
I tarvlig ungdomslya mången gång var ganska knalt, Man mycket fick försaka och ofta frös och svalt, Han trivdes inte hemma, till världen stod hans håg Dock kunde han ej glömma den mark där hemmet låg.
Karlskrona honom lockar allt med blåa gossars kår, Och uti dess rullor han snart inskriven står.
Han bliva vill en sjöman, som över haven far, Som käck matros en flicka i varje hamn han har.
På kåren han ej trivdes ty dess tvång blev alltför trist, Han gjorde visst en tabbe och rymde bort till sist;
Disciplinen var en plåga och längtan honom tar, Då bildskön drager hädan mångt och mycket då han har.
Han blev så vagabond med en ynglings fria håg, Drog han ut på härnad, under högan loft han låg.
Han redan då var jagad, efterlyst han också blev, Mot överheten tog han en ställning vrång och skev.
Polisen honom haffa, för något fuffens vad det var, Det kanske utav hunger i hans mage sugit har, Han blev satt på Bona, men rymde bort en dag, Där kunde han ej trivas ty frihet var hans lag.
Så ställde han sin kosa över allt i Sveriges land, Polisen bryr han föga han nu fått blodad tand, I Tatuerades sällskap, en kompis god som han, Han gästar även Norge månntro han därpå vann.
I Alv hem hos en bonde var en häst just ledig då, Som spändes för en kälke att i gårn' ta godset på, Bland det var också cognac som bildskön smaka av Mot Lödöse-trakten bär det sen av i maklig trav.
Han värmer sig och njuter, av cognac som är god, Gör fler besök i natten men hästen still ej stod.
Ty Brunte styr mot hemmet med drög och last uppå;
Bildskön kom tillbaka, blev på cognac lurad då.' I Bjärboholm han lagat i ordning villa flott, En köpman ifrån Götet fick pröjsa torrt och vått, På lur låg länsman Lindström i tomma busken sköt, Det bryr dock Bildskön föga som på Antens bölja flöt.
På Kolmården vid viken, där sommargäster bo, Han går iklädd badkappa fast ingen det vill tro, Där hans profil mång' flicka sett och rodnat lätt, Bildskön allt som sitt namn är skön och ingen sprätt.
I skogen vid Grytgröt de campat längre tid, De njöt sin dag i stillhet, på natten tog dom vid, Uti Tatuerades sällskap han ut på härnad drog, I radion han hörde bedrifterna och log.
Länge saknat har prostinnan sin kära radio, När skollärar'n ska röka är putsveg hans brasilio, Bildskön hör i radio den Saar på spåret är, En jobbare från bruket sett rök från bompen där.
Det blev larm i lägret där de satt i godan ro, Att polisen är på spåret vill Bildskön inte tro, Det blev tumult och fejling och ett förskräckligt larm, Bamparna var borta, kvar var Saar med skjuten arm.
På ett poliskontor i Skåne han gjorde vis 'tation, Måntro poliserna de sovo eller voro i den tron, Att bildskön var i "Eken" där han osynlig var, Han uti P. U. ville titta så enkel saken var.
I Filkesbodatrakten en upptäckt nyss man gjort, Snart över hela landet som en löpeld blev sport, Ett campingtält i skogen två mannar hittat har, Men grottan uti klyftan som sensation man spar.
Bildskön kör mot Götet, tror grottan ligger kvar, Då polisen sedan tröttnat han säker tillflykt har.
Länsman kom och snoka hitta urbutik och sill, När han söker Bildskön står tanken bara still.
Han kunde aldrig ana hans grotta hittad är, Av reporter blev den tagen och hela spalten klär, Polisen gör museum av allt han haft om hand, Väl han blir med tiden en legend i Sveriges land.
De foro till Götet handla campinggrejor blott, Visste ej på ett cafe de under uppsikt stått.
Bildskön på turen lita men dock han lurad blev, Ty flickan på cafeet polisen pinglade.
Poliserna for spanande på vägen bort och fram, De skulle taga Bildskön, han hade fint ett namn Med respekt och anklang men också mynt i pung Lidberg fick väl äran, befordran vägde tung.
Bortåt Gröen vägen, som av raset avstängd var I skymundan foro båda denna väg som ingen far.
Över dem var Lidberg, tre polis, en tullare, Det blev en våldsam brottning, som de ej klarade.
På Spannnmålsgatan blev det en glädjefest två dar!
Fontell gör en skiva, blott champisskål det var, I intervju och filmning dessa vagabond fått stått, En anmälan på halsen har Fontell hos J. K. fått.
Från Götet till Malmö bär det under stark eskort Bildskön fastar i förtreten, har äta helt lagt bort.
Tatuerad pratar, tar på sig det till Bildskön hör, Mång historia så dråplig av allt och alla gör.
I Kristianstad blir allt klarlagt, de fått dom till sist, Hur länge de skall sona sitt brott i cellen trist.
I klagan suckar Bildskön han ej blott räckt en hand Man kapar hellre linan än se båten fast i land.
Till Bildskön på stillot mång fager flicka skrev, De ville trösta honom, när domen hård den blev.
Som hjälte såg de honom, han hjälten för dem var, Tyckte synd om Bildskön, fick i fängslet stanna kvar.
Till hemvistet vid Filkesjön han aldrig kommer mer, För sista gång har lagens arm på honom slagit ner.
Jag vill ej odåd prisa, men omtala till sist;
Åt Bildsköne, ej boven, jag denna runa rist.