(100:86, 1901--03)
Melodi: Rhenvinets lov: "Ställ nu fram i källarsvalen av det ädlaste rehnska vin". Eller ock lättare melodi: "Rocken spinner, lampan brin-ner".
"Helsingland!" Det namnet klingar hemskt i hela Sveriges land.
Ständigt telegrafen bringar nya dåd från Helsingland.
"Kniven", "Sylen" snart ä' glömda, "Klasmor", "Lure" likaså.
De till fängsel blivit dömda, ligan räknar tjogtals då.
Denna liga inför rätta såg man uti Hudik stå,
Fyllde denna domsal nätta, att man rum knappt kunde få.
Nu en annan liga uppstått jämlik den i "Knivens" dar.
Åkerberg som bov har uppnått största ryktet bland dem var.
Därnäst kommer "Spännar-Lasse", "Pila-Brita", kolam Ek,
"Hacke-Lasse", "Ola-Masse", "Räv", "Mass-Mårten", gamla kräk.
Utom dessa finnas andra, vilkas namn ej nämnas må.
Ligans namn kan ingen klandra: Helsinglands - hon nämnes så.
Häktet fylldes utav bovar, gräsliga att se uppå:
Kedjor omkring fot och lovar "spetsiga" från topp till tå.
Gråt och kedjeslammer hördes, viskningar båd här och där, När den stora ligan fördes in där tingets dombord är.
Mot dem alla - ja mot Eken stod herr Köhler som en ek.
Eken häpnade i leken, själva Åkerberg blev - blek.
"Spännar-Lasse", hur han spände, han sig ej från Köhler spänt.
"Pilagubben", hur han vände, fel han dock sin pil har vänt.
"Pila-Brita" mor åt alla, hyst dem alla i sin gård.
När som Köhler vill befalla, märk! Hans strid den bliver hård.
Alla gott om Brita trodde, ty hon var så söt och rar.
Skälm på skälm hos henne bodde och ett lustigt liv det var.
Masker sydde hon åt dessa, gräsliga att se uppå,
Hemskt det klädde bovars hjässa, när på "kap" de skulle gå.
· ,, ;-~;~:~r~r1t · ,
,·
·:~~i{~
'
Hon lönnkrögeri har övat, mången fick sig där ett rus.
De som stulit, de som rövat, hos mor Brita fingo hus.
Vid tillfället körde Brita mannen på höskullen opp.
"Pilagubben" ont fick slita, under hela livets lopp.
Traktens ungdom, männer alla, en och var som kunde gå, Fick hos Brita vistas, tralla, hoppa, dansa, stå på tå ...
Där var lust och där var gamman, livet uti Helsingland.
Åkerberg bland allesamman, tog en duktig tår på tand.
Där planlades alla morden, tjuveri, mened och brand, Som omtalas uti Norden och med fasa fyllt vårt land.
Största delen av den liga voro hemmansägare, Ej behov att så nedstiga ibland smuts och brott och ve.
"Pila-Brita", denna kvinna, vän med bovar som man vet, Blev till slut mot dem tigrinna, yppa allas hemlighet.
Domaren han hette Schlyter, han var gammal, vek och svag.
Köhler, modig, ung och nyter, tog med honom nappatag.
Gent mot denna stora liga svårt att vara domare.
Schlyter tänkte: Bäst att tiga, låtsas som det regnade.
Men för hela Sveriges rike Köhler vill sin stormakt se.
Ej för hundra ens jag vike. Minns - Pallin jag häktade.
Helsingliga! Du är liten, liten emot Köhlers makt.
Dig jag tar som gaffelbiten, som en räv uppå en jakt.
Och med spänning ser nu Norden hur med ligan slutas må.
Köhler allas skräck är vorden här, i Helsingland också.
Snikenheten brotten gjorde, "girighet är rot till allt"
Det den Delsbon medge torde, som var rik, men stal och svalt.
Helsinglands, de vackra dalar känner jag och folket där.
Mycket ont om dem man talar, men ock mycket gott bor där.
Gästfrihet och rena seder fann på månget ställe jag;
Men till grannens gick jag neder, fanns där folk av annat slag.
"Den är tjuv till yrket!", sad' de, "sköter sig, oss sköta vi.
Men, om vi ej honom hade, nog det kunde bättre bli."
Ibland koma folket bodde, föddes, levde, dogo där, Jag i Sverige ej mig trodde, i ett län som Helsings är.
Köhler dragit dit att sopa uti själva Helsingland.
Vi slå händerna och ropa: "leve han! Och sopa han!"
Fröken Fägerskiöld vi sjungit, Sallroth, Nordlund likaså.
Helsingligan nu oss tvungit slutligt denna visa få.
Köp X-Visan N:o 17. En alldeles ny vacker visa med utvald melodi av Charles W:n - 21 vers - Om f.d. Banmästaren vid Bergslagernas Järnvägar Mordbrännaren Förfalskaren, Bedragaren, Kvinno-tjusaren, Tjuven, innehavaren av falska Ordnar och Medaljer, trolöse mannen, allt i långa banor m. m., m. m. 0. P. Löfdahl.
(99:7, u.
å.)Löfdahlsvisan.
Sjunges på livlig melodi: "På nya kajen både sent och tida".
Att Löfdahl var en skälm så utstuderad, Som kunde folk vid näsan riktigt dra, Han uti växlar sökte laborera, Och som braständare han stod sig bra.
Ty när som elden kommit lös, I mjugg han skrattade och nös
*På orten denne man ansågs som stor, Och i Coldinen var han "vän och bror"
Sicken en bror.
*) Löfdahl var anmäld att recipiera till frimurareorden.
Han drev så vittomfattande affärer, Fastän vid Bergslagen han anställd var, Han var ju rik, ej ens hans vänner lärer Om transaktioner tro en sådan karl.
För några tusen i en smäll För Löfdahl var en bagatell.
På orten denne man etc.
Från järnvägen han fann för gott att tulla Och lura dem på tusen här och där, Och när han plockat sina fickor fulla, Så tänkte han det var en fin affär.
Som ingen, ingen detta vet, Det blir min egen hemlighet.
På orten denne man etc.
Ty hans belopp vid rekvisitan gällde Till mera folk, än det, som var till hands, Också han extra några tusen smällde Inkasso tog för dem, som inte fanns.
Och sen vid fyllda bägams klang Han satt vid män av högre rang.
På orten denne man etc.
· - 1s·
·---·
···_ -•--_,.-, :. -·
..
, . .. :' ' , , ,:o ·17·
LES
ER. :~ V---I-S----i
. -- ' . ,_·-.,..,.', ' ' /,.-. 'ttt"tald-·melodi af Charles W:n
._,,