Temat ”samarbete och nya sociala nätverk” belyser samarbetet mellan olika civilsamhälleliga initiativ under flyktingmottagandet hösten 2015 i Malmö. Aktörer inom civilsamhället med olika religiös och politisk uppfattning gick ihop för att lösa situationen på Malmö Centralstation. Temat grundar sig också i berättelser om hur nya sociala nätverk utvecklades som ett resultat av frivilligarbetet.
Steve är 68 år och skulle titulera sig som aktivist om han hade kunnat. Han var en av dem som var med från början och han lade ner mycket tid och personligt engagemang under höstens flyktingmottagande. Steve och Mesere intervjuades ihop vid första tillfället, och tillsammans med citat från Lasse och Petruska nedan målar de en illustrerande bild av hur samarbetet såg ut på Malmö Centralstation:
Steve: En bra blandning av folk, och speciellt en vecka, det var några från judiska församlingen som var där med kippa på sig och jag tänkte, vilken underbar grej du vet, det finns kristna och muslimer och judar som välkomnar dessa folk som kommer, du vet. Och liksom att folk, kunde sammansvetsa, människor som inte alltid har, i vanliga fall brukar vara ord mot ord med varandra. Man kunde jobba tillsammans för just det här.
Mesere fortsätter där Steve slutade: Ja men absolut alltså, Malmö vaknade ju till liv och alla ville hjälpa till.[…] Det som var så skönt är ju att vår tro blev medmänsklighet, en gemensam tro alltså [paus] Det fanns ingen, alltså man såg ingen, alltså muslimer, judendomen, kristendomen, det existerade inte. Det existerade ingen tro, det existerade ingen politik. Visst alla hade sina åsikter men vi hade en åsikt gemensamt och det var mänsklighet, liksom alla var där för att hjälpa och det var det som var så skönt att någonting som verkligen kan få ihop alla oavsett åsikt, bakgrund, tro, det va skönt att se, samarbetet där.
Steve tar till orda: Just det när man såg hur man satte åt sidan sina politiska ideologier, nu är det människor som dör, och vi måste hjälpa dem, du vet. Det var underbar stämning, faktiskt.
Mesere: Jag har träffat och lärt känna så mycket olika människor som jag aldrig hade kommit i kontakt med annars […] det blev som en familj och vi hade separationsångest faktiskt, det gick inte att komma hem därifrån.
Citaten ovan belyser hur olika religiösa och politiska grupper inom civilsamhället lade sin egen uppfattning åt sidan för att gemensamt hjälpas åt med flyktingmottagandet. Men även på Posthusplatsen rådde samarbete och gemenskap mellan icke-statliga organisationer och statliga myndigheter:
Det, det är en bestående upplevelse alltså, som, som jag har markerat i många sammanhang. Det var en fantastisk enighet, oavsett om du var Refugees, Polis, Vakt, om du var Malmö Stad, Migrationsverket, om du var Rödakorsare, eller någon annan som fanns där. Man, alltså man försökte lösa situationen gemensamt på bästa sätt. […] det finns en oerhörd kapacitet, bland folk, att utan manualer faktiskt lösa situationer om det verkligen krävs. […] det offentliga samhället har oerhört mycket mer att lära då va, utav att den här kraften finns, kraften finns hos, hos oerhört många människor. Och det, det tycker jag att Refugees Welcome liksom också är ett bevis på, som du nämnde innan här att, på nolltid egentligen så, så lyckas man att liksom kanalisera och organisera upp det, den vilja som fanns, 'jag vill göra nåt handgripligt nu'. Den finns, utan att Migrationsverket har skapat manualer, och utan att man har pratat om kvoter, utan att man har pratat om ersättningsnivåer, utan att man har pratat om det ena och det andra, alltså den här kreativiteten finns, och viljan hos folk (Lasse).
Jag har ju lärt känna helt fantastiska människor, både bland volontärerna och bland de nyanlända. Och jag har skaffat nya bra kontakter inom Malmö Stad och, och Röda Korset, Rädda Barnen, Frälsningsarmén, alltså organisationer som jag inte alls trodde att jag skulle bli förknippad med eller lära känna människor ibland. Så mitt kontaktnät har vuxit på ett helt fantastiskt sätt (Petruska).
När Emma och hennes kompis åkte till Lesbos var de ensamma och bodde på hotell. Men väl på plats kom de i kontakt med andra volontärer som också tagit egna initiativ eller som var där
med en nystartad organisation. På så sätt fick de välbehövda kontakter och nya vänner från hela världen:
Vi samarbetade med volontärer ifrån Skottland, London, Holland, en från Schweiz, Puerto Rico, det var verkligen ifrån hela världen. Sen så var det också många greker och ett helt danskt lag, och sen så träffade vi två andra svenskar, verkligen ifrån hela världen så det var häftigt.
När det kommer till erfarenheten från Refugees Welcome to Malmö säger Emma att det kändes familjärt och varmt.
Alla dessa möten som ägde rum mellan människor med olika religion, ålder, kön, sexualitet, bakgrund och från olika samhällsklasser har skapat nya vänskapsband och bekantskaper. Här ser vi civilsamhällets fjärde funktion, socialisering (Spurk, 2010, sid. 24- 25), civilsamhällets medverkan till tolerans och ömsesidig tillit hos medborgarna. Men också funktion fem, byggandet av gemenskap (ibid.), jag skulle göra gällande att banden mellan medborgare har stärkts och det sociala kapitalet och den sociala sammanhållningen ökat i Malmö i samband med flyktingmottagandet hösten 2015. Alla aktörer på både civilsamhällelig- och offentlig nivå och dess volontärer och anställda som var delaktiga i flyktingarbetet ses som ett kollektiv som arbetar tillsammans för att lösa situationen på bästa sätt. Refugees Welcome
to Malmö blev en samlande kraft menar Ewa, utan dem hade det bara varit små grupper som
sprungit runt och gjort sitt. Att så många olika människor valde att bli volontärer under just denna flagg skulle kunna bero på att initiativet, föreningen och sedan den icke-statliga organisationen var helt ny utan tidigare historia, identitet eller ideologisk och religiös grund. Men också att det var så enkelt:
Just det att det var en ny, oberoende organisation [paus] och enkelheten, enkelheten i att kunna ställa upp, så att jag tror inte att [paus] Många, många hade säkert hittat någon roll här, men det hade tagit tid. Vi hade absolut inte fått så många som hade kunnat ställa upp, så tack vare Refugees enkla och lättillgängliga sätt, så har man kunnat fånga upp fler av oss som hade den här tanken att 'fan, jag kan och jag vill göra nånting nu!' (Lasse).
När det kommer till Refugees Welcome to Malmös arbete under hösten tror Alexandra att det skapade ”en minskad motsättning, alltså, mot de som kommer, när människor får möjlighet att hjälpa dem [...] att man får möjlighet att hjälpa och se dem som människor och inte ett problem". Det kan alltså vara så att det inte bara är inom civilsamhället som socialisering och byggandet
Ja men sen så på det personliga planet så var det ju fantastiskt att träffa alla de här kidsen [Ensamkommande flyktingbarn] framför allt för det var ju där jag var [Posthusplatsen], jätte gott att försöka snacka. De här språkbarriärerna, vi hade ju inte så jätte många ord som vi hade gemensamt, men vi kunde liksom, ja, med det internationella kroppsspråket försöka att nå fram till varandra […] Och sen framförallt, allt lära känna alla de hära, i de här korta mötena, de här kidsen [Ensamkommande flyktingbarn], och vissa av volontärerna var väldigt trevliga att lära känna (Andreas).
Andreas erfarenhet är inte unik, många av volontärerna lyser upp när de talar om de korta mötena med flyktingarna vilket jag återkommer till under temat ”en positiv erfarenhet” nedan. Dessa möten humaniserade också människorna på flykt för de som engagerade sig i flyktingmottagandet. Istället för siffror på nyheterna så var det exempelvis ”flickan med mjukiskaninen” (ibid.).