Oavsett vilken form av samhällsarbete som bedrivs finns det en gemen-sam värdebas som fångas i tre nyckelbegrepp: tolerans, ömsesidighet och tillit. Dessa värden är på intet sätt unika för samhällsarbetet, utan kan generaliseras till stora delar av det sociala arbetet. Värdena kan samtidigt bli särskilt tydliggjorda i mobiliserande arbete där man som socialarbe-tare inte sällan står inför en situation där förutbestämda lösningar eller rutiner saknas för ens agerande. Värdena kan uppfattas som självklara eller uddlösa när man först tittar på dem, men blir utmanande när man sätter dem i relation till de strukturerande ramar som socialt arbete inte sällan ordnas inom. Exempelvis finns på myndighetsutövningens arena så långt gångna institutionaliserade krav och föreställningar om hur arbetet ska bedrivas att det kan vara svårt för den enskilde socialarbetaren att finna hur sammanhang som bygger på tolerans, ömsesidighet och tillit
ska kunna etableras. Utredningspraktiken bygger på en tydlig hierarkisk rollfördelning där socialarbetaren ändå tänks fungera som experten som samlar in information, bedömer denna och kommer fram till ett förslag.
Denna process ska gärna ske tillsammans med klienten, men detta fråntar inte situationen dess grundläggande ojämlikhet. Klienten förfogar exem-pelvis inte över möjligheten till att bestämma om en utredning ska genom-föras eller inte, eller vilka frågor som ska undersökas och utredningen kommer att genomföras oavsett dennes inställning till den. Man kan ock-så se till när ”ärenden” remitteras till resursenheten. Om den anställde på denna enhet på ett statiskt sätt utgår ifrån att kunna arbeta med just sina preciserade metoder och inte tar hänsyn till att forma dem i förhållande till den enskilde, finns samma slags hierarki mellan expert och klient. Och liknande risker kan också finnas för samhällsarbetaren. Hen kan natur-ligtvis också göra anspråk på att veta i förväg, utan att gå in i ett gemen-samt kunskapssökande, agera på egna premisser och inte i samverkan och följa en dold agenda som hen inte vill visa upp för de involverade.
TOLERANS
• Öppenhet inför den andre
Nyfikenhet
• Lyssna och lära
ÖMSESIDIGHET
• Altruism Utbyten
• I förlängningen egennya
TILLIT
• Ärlighet Förutsägbarhet
• Empa
Figur 5. Samhällsarbetets grundläggande värden.
I diagrammet (Figur 5) visas tre centrala etiska områden för samhälls-arbetaren (www.infed.org/mobi/community/). Dessa områden har klara överlappningar mellan varandra och är på många sätt varandras förut-sättningar: att etablera tillitsfulla relationer kräver en tolerant inställning till den andra och att arbetet präglas av någon form av ömsesidighet och
så vidare. Värdena är också såväl mål som medel i arbetet. Målet för ett områdesarbete kan utgöras av att tillit skapas mellan olika grupper i ett bostadsområde och att de då utvecklar ömsesidigt gynnande relationer och visar tolerans gentemot olikheter. Dessa mål går emellertid inte att separera från medlet/arbetsformerna. Om relationerna inte präglas av till-lit mellan de involverade när man arbetar mot att realisera ett sådant för-troende blir samhällsarbetet paradoxalt och har rimligen svårt att lyckas.
Om samhällsarbetaren, kanske omedvetet, utgår från att befolkningen hen ska etablera kontakt och arbeta tillsammans med inte riktigt går att lita på, utan måste kontrolleras, eller kanske inte egentligen värderar de-ras erfarenheter och kunskaper, får arbetet mer karaktären av expertstyr-ning ovanifrån i vilken deltagarna erbjuds positioner som utförare av en annans agenda.
I en något mer utvecklad form innebär de samhällsarbetets värden ett antal specifika förhållanden.
A) För att överhuvudtaget etablera kontakt med personer och sam-manhang, i synnerhet när det inte finns någon accepterad position sedan tidigare krävs en tolerant inställning till den andre. Om den andre bemöts med attityden att socialarbetaren själv är den som ändå har sanningen eller de självklart rätta värderingarna som den andra jämförs med, är det svårt för att inte säga omöjligt att skapa gemensamt gynnande och kreativa sammanhang. Toleransen i samhällsarbetet kopplas här till en reell nyfikenhet och öppenhet inför vad den andra bär på för erfarenheter, vad man själv kan lära sig av mötet samt att man använder sig av aktivt lyssnande istället för att göra anspråk på att vara den rätta uttolkaren av verklighetens beskaffenhet.
B) Ömsesidighet kan både ses som ett värde för relationen mellan sam-hällsarbetaren och dem som hen arbetar tillsammans med, och ett kärn-värde för ett välfungerande lokalsamhälle. Här handlar det om att skapa sammanhang där människor får möjlighet att lyfta upp sina behov och att även frivilligt bidra till andras välbefinnande. Civilsamhället kan ha en stor styrka i det att det skapar ett slags socialt kitt mellan människor genom frivilliga engagemang och intressen (Putnam, 1993, 2000). Det kan handla om en form av altruism genom att man exempelvis ställer upp som barnvakter till varandra, bjuder in varandra till olika samman-hang, engagerar sig som ungdomsledare i en föreningsverksamhet etc, utan att kräva någon omedelbar gentjänst eller ersättning. Men även om ett altruistiskt engagemang sker utan krav på omedelbar egennytta, finns i förlängningen tanken att det egna bidraget ändå resulterar i någon form av egen vinst på sikt. Det kan handla om lärande om hur olika delar av samhället fungerar, om hur man arrangerar olika saker, om att få del av
andra människors erfarenheter, om att själv få stöd när man är i behov och mer övergripande om ett samhällsklimat där människor är beredda att ställa upp för varandra solidariskt.
C) Graden av tillit kan ses som ett värde på det förtroendekapital som finns i en relation eller på övergripande samhällsnivå (Rothstein, 2000).
Detta kapital utövar en stark påverkan på den förväntansstruktur som tilldelar mening till aktörer och handlingar. Tillit kan handla om en ge-nerell förväntan på att andra gör som de har sagt och att de har ärliga uppsåt. Graden av tillit påverkar också det egna agerandet, frågan om man vågar satsa på att samverka med andra mer helhjärtat är ett exempel.
Tilliten är här såväl generell i det att den avser sådant som att personen är ärlig med det den säger, och även specifik då den avser om personen har en empatisk utgångspunkt. Samhällsarbetet innebär ett aktivt tillitsarbete med att sätta sig in i andras perspektiv, förståelseramar och behov och att därifrån skapa en rörelse för ömsesidigt lärande och utbyte där olika grupper möts i ett öppet sökande och tolerant förhållningssätt.
Som sagts ovan är detta att vara tolerant, etablera ömsesidiga relatio-ner och att skapa tillitsfrämjande sammanhang inget som egentligen skil-jer samhällsarbete från övrigt socialt arbete. Tvärtom ligger dessa värden nära det sociala arbetet etiska utgångspunkter. I grunden är detta något positivt då det understryker den gemensamma värdebasen för socialt ar-bete, vilket bland annat borde innebära möjligheter till samarbete och samhörighet över olika organisatoriska uppdelningar. Det finns emeller-tid en udd i värdena som riktar sig mot dagens organisering av det sociala arbetet. Denna udd var en bakomliggande drivkraft till att satsningen på mobiliserande trygghetsarbete överhuvudtaget kom till stånd. För trots denna gemensamma kärna, finns det mycket i den socialbyråkratiska traditionen som, även om det är tvärtemot intentionerna, skapar ett av-ståndets praktik mellan klient och socialarbetare (Socialstyrelsen, 1990).
I många fall styr ramfaktorerna som omgärdar möten mellan dem på ett sådant sätt att det är svårt att etablera goda, sökande, ömsesidiga och till-litsfulla möten. Och när dessa faktorer saknas är det ofta mycket svårt att etablera gemensamma förändringsprocesser. Tidsbrist och överbelastning kan vara hindrande, men också utredningsprocessen och det strukturella underläge klienten befinner sig inom kan vara svåra att komma förbi.
Trots sådana faktorer är de värden som anges här ändå viktiga som re-flektionspunkter för att syna den egna praktikens funktion, möjligheter och utvecklingsbehov. Att ha en friare roll i det sociala arbetet, än den som vanligen ges inom myndighetsutövningen, innebär att det kan fin-nas andra möjligheter att etablera relationer som realiserar dessa värden.
Men det är på inget sätt självklart att det följer enbart av det faktum
att rollen är friare. Det krävs en aktiv och pågående självinspektion där kritiken av den egna positionen och sammanhangen är avgörande. På sys-temnivå skulle man kunna säga att satsningen på koordinatorer i Angered är ett uttryck för en förhoppning om att ett annat slags socialt arbete är möjligt, även om det också kan finnas risk för att en sådan satsning mer tar formen av ett radikalt alibi eftersom den ändå är tämligen marginell i förhållande till huvudfårorna. I vilket fall utgör värden om tolerans, ömsesidighet och tillit en utmaning generellt för det sociala arbetet, men specifikt för dem som har störst möjligheter att etablera en praktik utan inlåsande ramfaktorer – och här utgör koordinatorerna en nyckelgrupp.