Sammanfattande analys

Undersökningens resultat har visat att engagemang och klicktivism är tätt sammankopplade med användningen av sociala medier. Flera respondenters engagemang, både det känslomässiga och det konkreta, verkar ha sin grund i och äga rum på sociala medier. Likaså verkar det engagemang som organisationens kommunikation över sociala medier skapar, i många fall ta form genom

klicktivism. Detta visar att organisationer som, liksom FATTA, bedriver stora delar av sin verksamhet på sociala medier, skapar engagemang som främst tar form genom klicktivism.

FATTAs kommunikation över sociala medier upplevs av respondenterna som engagerande, då den är informativ och intresseväckande. Som resultatet visar var också känslor en viktig faktor till engagemang. Dels var det viktigt att mottagarna själva hade starka känslor från början, men det var också viktigt att organisationen själv kände till konsten att anspela på dessa.

Om känslor väger så tungt i engagemangsskapande som resultatet antyder innebär det att organisationer, vars hjärtefråga inte naturligt framkallar känslor hos mottagare, istället måste konstruera känsloframkallande kommunikation på annat sätt. Det finns dock en risk med att organisationers kommunikationsarbete i huvudsak fokuserar på att anspela på känslor, då det innebär att organisationerna riskerar att förbise vikten av att även presentera fakta. Även om känslor framstod som en viktig faktor för att skapa engagemang, var det också många respondenter som ansåg att FATTAs förmåga att förmedla tydlig och trovärdig fakta var en av de främsta styrkorna hos organisationens kommunikation. Det framstår alltså som att organisationer måste gå en svår balansgång mellan att fokusera på känslor och fakta i sin kommunikation för att skapa engagemang.

Framväxten av det samhällsengagemang som organisationen skapar genom denna kommunikation och dess anspelan på känslor, kan sägas ha likheter med det samhällsengagemang som Castells beskriver i sin modell. Detta då engagemanget bygger på initialt negativa känslor, vilka genom gemenskapen i organisationen, omvandlas till handlingskraft.

Det samhällsengagemang som FATTA skapar, och den samhällsrörelse som detta resulterar i, tar sig ofta uttryck i form av klicktivism, som ofta inte värderas lika högt som aktivism. I och med att engagemanget ofta har formen av klicktivism faller detta samhällsengagemang eventuellt inte in i den bild av samhällsrörelser som Castells har i åtanke i sin modell. I denna uppsats har dock modellen tolkats i en vidare mening och anpassats till dagens moderna samhällsrörelser, som ofta sker på sociala medier. Trots att Castells nämner sociala mediers betydelse för samhällsrörelser,

gör han det snarare med hänseende till deras funktion som organisatoriska och kommunikativa verktyg. Castells modell är dock ändå applicerbar även på samhällsrörelser som i stor grad sker online. Trots att dessa rör sig på en annan arena, är faktorerna som spelar in för att skapa samhällsengagemang desamma som för traditionella samhällsrörelser.

Det engagemang i organisationen FATTA som identifierats under denna undersökning har, som tidigare nämnts, oftast tagit sig uttryck genom klicktivism. Klicktivismen kan sägas falla in under respondenternas definition av samhällsengagemang, som framkom under intervjuerna. Det stämmer även överens med den definition som gjordes av begreppet i uppsatsens bakgrundskapitel. Då båda dessa definitioner av samhällsengagemang kräver väldigt lite av den engagerade går det dock att ifrågasätta potentialen i detta engagemang. Organisationers kommunikation över sociala medier kan alltså, genom att vara tillräckligt engagerande, skapa denna typ av samhällsengagemang.

Max Halupka (2014) menar att klicktivism är en förenklad form av aktivism, då den enbart sker online. Han menar vidare att klicktivisten begränsar sin aktivitet till enbart online-handlingar, medan aktivisten inte tvekar på att även delta i fysiska sammanhang för att framföra sin åsikt. I och med att respondenterna både var aktiva online och offline är den form av engagemang som identifierats i denna undersökning, som tidigare nämnts, inte renodlad klicktivism.

Som tidigare nämnts finns det olika syner på klicktivism och dess effekter på sociala rörelser. White (2010) menar att klicktivism inte är en legitim form av engagemang som kan bidra till samhällsförändring. Samtidigt menar Halupka och Svensson att klicktivism rör sig i ett gränsland för nytt politiskt deltagande och att det finns ett demokratiskt värde i denna form av engagemang.

En tidig analys av resultatet har visat på att det engagemang som kan återfinnas bland respondenterna växer fram i enlighet med Castells modell för sociala rörelser. Undersökningens resultat har även visat att detta engagemang ofta förekommer i form av klicktivism inom organisationen FATTA. Undersökningens resultat indikerar därmed att klicktivismen växer fram efter samma principer som det samhällsengagemang inom de traditionella sociala rörelser som

Castells beskriver. Klicktivism och traditionellt engagemang tycks ha sitt ursprung i samma grund. De båda formerna av engagemang grundar sig i människors personliga känslor och gemenskapskänsla. Skillnaden mellan traditionellt engagemang och klicktivism är vilken typ av aktioner detta resulterar i.

Huruvida klicktivism, som ny form av aktivism, har någon potentiell makt i det högre politiska spelet eller i samhällsopinionen är dock osäkert. Mycket tack vare att klicktivism ännu inte anses väga särskilt tungt. (Halupka, 2014) Det som den här undersökningen kan tillföra i debatten kring hur mycket makt och påverkan klicktivism kan tillskrivas, är det faktum att en stor grad av det engagemang som undersökningens respondenter vittnade om var i form av klicktivism och att klicktivism har samma ursprung som traditionellt engagemang. Klicktivism som en form av samhällsengagemang därför bör tas i beaktning. Det är även viktigt att komma ihåg att skillnaden mellan en renodlad klicktivist och en renodlad aktivist inte längre är särskilt tydlig, då mångas engagemang idag tar sig uttryck både online och offline. Denna undersökning har visat att det inte längre finns en knivskarp gräns mellan de två olika världarna och för att till fullo kunna förstå engagemanget måste aktiviteten inom båda sfärerna tas i beaktning.

Onlinevärlden är en ny arena och det är viktigt att inte underskatta de krafter som skapas genom klicktivism. Engagemanget online begränsas inte av fysiska faktorer och möjliggör stora sammanslutningar bestående av personer från hela världen. Detta är något som inte är möjligt genom aktivism offline, som ofta kräver att människor befinner sig på samma plats. När människor gillar en organisations sida på Facebook gör de ett ställningstagande och bekräftar att de står bakom organisationen. Denna uppsats undersökningsresultat måste ses i ljuset av de nya tekniker som dagens aktivister erbjuds. Ställningstaganden och aktioner som aktivister tidigare behövde befinna sig på samma fysiska plats för att genomföra kan idag verkställas på sociala medier. Över de sociala medierna tillåts människor som befinner sig på olika platser i världen, men som brinner för samma frågor, förena sig i ett gemensamt samhällsengagemang och föra fram sitt budskap för att uppnå samhällsförändring.

Angående kollektiv identitet visar undersökningens resultat att det finns en upplevd kollektiv identitet inom gruppen som följer organisationen FATTA på sociala medier. Denna uppstår

genom en gemenskapskänsla och det faktum att människorna i gruppen har gemensamma åsikter. I fallet med FATTA visade det sig att gruppens medlemmar hade en tydlig bild av vilka attribut den typiska medlemmen har och gruppen framstår till stor del som homogen. Detta skapar frågeställningen om huruvida det rör sig om en kollektiv identitet eller om en social identitet. Firer-Blaess (2016, s. 52) påpekar att det finns en viktig skillnad mellan dessa, då den sociala identiteten är något vi placeras in i genom samhällets socialisation, medan den kollektiva identiteten är en föränderlig konstruktion, vilken baseras på de gemensamma intressen som individerna inom gruppen har. Denna konstruktion både tillåter och uppmuntrar till kollektiv handling. Grupper som bygger på en social identitet blir alltså inte lika benägna att agera tillsammans för att uppnå gemensamma mål som grupper vilka bygger på en kollektiv identitet. Den kollektiva identiteten uppstår då människor väljer att delta i en grupp på grund av gemensamma intressen och värderingar, medan den sociala identiteten är något som människor snarare tilldelas av samhället, och som inte i lika stor grad motiverar kollektiv handling.

Den identitet som beskrivits i undersökningen kan tolkas som en social identitet i och med att gruppen i många hänseenden framstår som homogen. Dock har resultatet även visat på att organisationen FATTA är medveten om att den lockar till sig en homogen grupp och att organsiationen arbetar aktivt för att nå ut till en större variation av människor. Frågorna som FATTA lyfter måste även anses beröra hela samhället och inte endast en homogen minoritet. Därför bygger inte identiteten och engagemanget i FATTA enbart på liknande sociala attribut, utan organisationens grund vilar på gemensamma åsikter och hjärtefrågor som kan delas av en stor variation av människor. Därför bör identiteten i organisationen FATTA ses som kollektiv och inte social.

Den kollektiva identiteten upplevs både online och offline av de inkluderade, men det krävs en viss nivå av engagemang för att den ska upplevas. Engagemanget framstår alltså som en viktig komponent för att människor ska uppleva att de är en del av en kollektiv identitet, oavsett om den är offline eller online. Människorna som upplever den kollektiva identiteten vittnar om att detta beror på att de känner att de delar känslor och mål, samt att de i gruppen ges utrymme att uttrycka dessa. Flera lyfter vikten av att få vara arg eller ledsen inför andra som har förståelse för dessa känslor.

Huruvida denna kollektiva identitet skapar samhällsengagemang är svår att utläsa. Å ena sidan krävs ett visst engagemang för att människor ska uppleva den kollektiva identiteten, å andra sidan bidrar upplevelsen av en kollektiv identitet till stärkt engagemang. Vad som dock kan konstateras är att de båda i stor grad influerar varandra och därför är beroende av varandra. Denna studie har inte undersökt någon praktisk effekt av den kollektiva identiteten, men den kollektiva identiteten inom FATTA skulle i teorin kunna bidra till ett ökat samhällsengagemang och mer kraftfulla aktioner bland dess medlemmar.

De som ställer sig kritiskt till fenomenet klicktivism skulle kunna argumentera för att det finns vissa nackdelar med en upplevd kollektiv identitet. Då en kollektiv identitet upplevs som stark finns en risk att människor nöjer sig med känslan av gemenskap och av att de är starka tillsammans och inte går till aktion i praktiken. Detta skulle alltså innebära en form av klicktivism, där människor ansluter sig till gemenskaper på sociala medier, men sedan inte utför någon aktivism i form av praktisk handling. Dock menar Firer-Blaess att en grupp som besitter en kollektiv identitet, tack vare denna, både tillåts och uppmuntras till kollektiv handling. I denna undersökning har respondenterna visat på att den kollektiva identiteten upplevs både online och offline. Den kollektiva identiteten är alltså närvarande även i världen utanför de sociala medierna, offline, vilket innebär att det inte endast rör sig om klicktivism, utan även om praktiska aktioner för samhällsförändring, aktivism. Den kollektiva identitet som identifierats i denna undersökning uppmuntrar alltså inte endast att människor engagerar sig gemensamt på sociala medier, utan den upplevs även då de agerar tillsammans vid fysiska aktioner. Som tidigare nämnts skulle de som ställer sig kritiska till klicktivism kunna peka på risker med att människor nöjer sig med gruppgemenskapen och inte går till praktisk handling. Denna studie uppfyller dock inte dessa farhågor, utan visar på att den kollektiva identiteten även upplevs offline vid till exempel fysiska demonstrationer.