Både vårdnadshavarna och förskollärarna i studien betonar vikten av en fungerande daglig kontakt vid lämningar och hämtningar. Ett gott bemötande i form av att pedagogerna får vårdnadshavarna att känna sig välkomna samt lyfter det positiva kring barnet och barnets dag, ses som avgörande för en god samverkan.
I intervjuerna med de professionella framkommer betydelsen av att skapa tillitsfulla relationer med vårdnadshavarna. Grunden för att få vårdnadshavarnas förtroende anses vara en öppen dialog samt att pedagogerna tänker på hur de uttrycker sig i sin kommunikation angående barn i behov av särskilt stöd. V1 berättar att hon upplevt motsatsen i dialogen med sonens pedagoger, då de uttryckt sig kategoriskt i negativa ordalag genom att sätta etiketten ”stökig” på honom.
De professionella är även eniga om att ett vanligt hinder för samverkan, är att vårdnadshavare blundar för att deras barn är i behov av särskilt stöd och inte vill koppla in specialpedagog. V1 önskar dock själv att pedagogerna hade lyft hennes sons svårigheter och tagit hjälp av en specialpedagog. I V2:s fall bortsåg pedagogerna till en början från sonens
44
behov av stöd, men när hon själv tog upp sin oro, kontaktades omedelbart resurscentrum. Trots att detta skedde utan V2:s medgivande, upplever hon det bara som positivt att pedagogerna tog initiativ till kontakten.
V2, S2 och F2 belyser alla, i sina intervjuer, samsynen som en förutsättning för samverkan mellan hem och förskola. Samsynen innefattar både arbetslaget, enheten och hemmet och ses även utifrån studiens tidigare forskning som grundläggande för en fungerande samverkan.
V1 anser att sonens förutsättningar under skoltiden hade sett annorlunda ut, om han skulle fått stöd av exempelvis en specialpedagog redan i förskolan. V2:s son i sin tur fick den hjälp han behövde under förskoletiden, vilket V2 upplever gjorde stor skillnad för sonens beteende även hemmavid.
45
Diskussion
Nedan för vi en diskussion om resultatet med hänsyn till vårt syfte och våra frågeställningar samt lyfter vi våra egna tankar och funderingar kring det som framkommit i studien. Därefter förs ett resonemang om specialpedagogiska implikationer utifrån studien. I metoddiskussionen reflekterar vi över metodval, urvalsgrupp, forskningsansatser samt etiska aspekter. Avslutningsvis ges förslag på fortsatt forskning.
Resultatdiskussion
Syftet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer, som kan påverka samverkan i förskolan mellan vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd och specialpedagog å ena sidan och vårdnadshavare och pedagog å andra sidan. För att uppnå syftet vill vi undersöka vilka faktorer, som kan inverka på samverkan mellan hem och förskola både ur en positiv och negativ bemärkelse. Vi är även intresserade av att ta reda på hur förutsättningarna för samverkan ser ut på förskolorna utifrån aktörernas erfarenheter och upplevelser. Dessutom vill vi utforska hur barn i behov av särskilt stöd kan påverkas av samverkan mellan hem och förskola, likväl detta utifrån aktörerna.
I den fortsatta diskussionen lyfts våra tankar och funderingar kring det framkomna resultatet. Något vi anser vara anmärkningsvärt är förskollärarnas syn på vårdnadshavarnas inflytande i verksamheten. När vi frågar förskollärarna om vårdnadshavarnas delaktighet i respektive verksamhet, är de osäkra på om vårdnadshavarna har något reellt inflytande. Det enda konkreta exempel som ges, rör möjligheten till en smörgås vid lämning trots att frukosten är avdukad. En av förskollärarna är till och med tveksam till om vårdnadshavarna ens en gång är intresserade av inflytande, då hon upplever de vara nöjda med verksamheten som den är. Hennes uppfattning stöds av Ekman och Sundell (1992), som menar att vårdnadshavare många gånger inte anser sig behöva inflytande utan är tillfreds med att ha insyn i förskolan. Förskolläraren hävdar vidare att det är pedagogerna, som är de professionella och har den slutgiltiga bestämmanderätten över verksamhetens pedagogiska utformning. Detta strider dock mot läroplanen för förskolan, vars riktlinjer säger att förskollärare ska ansvara för ”att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen” och ”att vårdnadshavare är delaktiga i utvärderingen av verksamheten” (Lpfö98 rev.2016, s. 13). En möjlig orsak till förskollärarens
46
inställning, skulle enligt oss kunna vara rädslan för att behöva släppa på makten och kontrollen över verksamheten. Detta bekräftas av Sandberg och Vuorinen (2007), vilka beskriver att pedagoger i förskolan som är osäkra i sin yrkesroll kan skydda sig genom att hävda sin profession. Däremot menar de att pedagoger som är trygga i sin yrkesroll, istället välkomnar vårdnadshavarnas delaktighet och inflytande.
Av forskningen i historikdelen, går att utläsa att resursstarka vårdnadshavare i större utsträckning använder sig av sitt inflytande över förskolans verksamhet. I de resurssvaga områdena däremot är det istället pedagogerna som använder sig av sitt inflytande för att påverka familjerna. (Tallberg Broman, 2009)
Ett exempel från det empiriska resultatet är när en av specialpedagogerna väljer att kontakta BUP i vårdnadshavarnas ställe, då hon anser att de inte har kraft att sköta kontakten själva. Detta ser vi även hos en av förskollärarna, som tar på sig ansvaret för kontakten med olika instanser. Vi tror att pedagogerna gör detta av välmening, men undrar ändå om det inte är att frånta vårdnadshavarna deras föräldraroll och på gränsen till integritetskränkande. I enlighet med Sandberg och Vuorinen (2007), bör inte samverkan mellan hem och förskola betyda att pedagogerna blandar sig i familjens enskilda angelägenheter.
Utifrån resonemanget ovan frågar vi oss vad begreppet inflytande egentligen står för. Enligt Nationalencyklopedins ordböcker (2018) definieras inflytande som ”… möjlighet att påverka viss utveckling”. Även som synonym till inflytande nämns begreppet ”påverkan” i ordböckerna (2018). I skollagen, 4 kap. 12§, står att ”Vårdnadshavare för barn i förskolan … ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen.”. Med andra ord har vårdnadshavarna möjlighet till viss påverkan på deras barns utbildning utifrån vårt sätt att se det.
Vi är emellertid tveksamma till att alla vårdnadshavare är medvetna om sin rätt till inflytande. Som tidigare nämnts tycks vårdnadshavarnas samhällsbakgrunder kunna påverka i vilken grad de utnyttjar denna rätt. Likaså kan vi se skillnader utifrån vårdnadshavarnas ursprung och kultur, då skolsystemen världen över skiljer sig åt beträffande deras rätt till inflytande.
Även vårdnadshavarnas förståelse för vad inflytande verkligen innebär, menar vi vara av betydelse för deras delaktigheten i förskolan/skolan. Förståelsen förefaller inte bara skifta mellan vårdnadshavarna utan även pedagogerna emellan. Dessutom tycks vårdnadshavarnas och pedagogernas syn på inflytande många gånger gå isär. Då inflytande och innebörden av begreppet förefaller tolkas på olika sätt utifrån olika perspektiv, anser vi det vara av största vikt att begreppet diskuteras och konkretiseras ute i verksamheterna.
47
I resultatet ser vi en tendens till, att det är vanligare att pedagoger tar på sig rollen av ”föräldrauppfostrare” i mångkulturella områden, jämfört med i resursstarka. Ett exempel på detta skulle kunna vara, när en av förskollärarna uppmanar och tillåter en ensamstående vårdnadshavare att utföra privata ärenden, innan hon hämtar sitt barn på förskolan. Förskolläraren tror själv att han gör vårdnadshavaren en tjänst, men som vi ser det visar denna handling på att han inte tror att vårdnadshavaren är kapabel till att ta hand om sina egna barn. Vi anser att förskolläraren i detta avseende riskerar att förminska vårdnadshavarens roll som förälder.
Ett annat hinder för samverkan skulle kunna vara när pedagogers och vårdnadshavares syn på exempelvis fostran och utbildning skiljer sig åt, vilket S2 fått erfara. Som tidigare nämnts är även samsynen sinsemellan pedagogerna på förskolorna av stor betydelse, för att de ska lyckas i sin samverkan med vårdnadshavarna.
Vad det gäller synen på huruvida tiden för samverkan med vårdnadshavarna räcker till eller inte, blir vi mycket förvånade när det visar sig att en specialpedagog och en förskollärare upplever att tiden gott och väl är tillräcklig. Vi hade förväntat oss att samtliga av de professionella skulle ha hävdat motsatsen, eftersom vi själva har erfarenhet av ständig tidsbrist i alla sammanhang som förekommer i förskolan.
Något uppseendeväckande, vilket framkommer i en av vårdnadshavarnas intervjuer, är att pedagogerna på förskolan tog kontakt med resurscentrum och inledde ett samarbete utan vårdnadshavarnas medgivande. Specialpedagogerna i studien, trycker emellertid på betydelsen av samverkan med vårdnadshavarna, för att tillsammans kunna tillgodose barnets behov av särskilt stöd. Vårdnadshavaren i exemplet ovan uppskattar dock att pedagogerna själva tog initiativ till samarbetet med resurscentrum, utan hennes vetskap.
Genom vår studie anser vi oss ha kunnat behandla våra frågeställningar och uppnått vårt syfte, såtillvida att vi funnit faktorer som kan påverka samverkan mellan hem och förskola och därmed ökat vår kunskap inom området. Det primära för en fungerande samverkan har visat sig vara goda relationer mellan vårdnadshavarna och pedagogerna för att på bästa sätt kunna stödja barn i behov av särskilt stöd. Andra samverkansfaktorer av vikt, som studien pekar på är förhållningssätt, samsyn, delaktighet och att ge sig tid för varandra.
48