Den dagliga kontakten med vårdnadshavarna i form av lämningar och hämtningar ses av förskollärarna som grunden till samverkan. De tror båda på att lyfta det positiva kring barnet och barnets dag vid hämtningen. F1 menaratt ”Man kan liksom inte bara få höra det negativa mitt barn har gjort varje dag, för då orkar man inte.”. F2 upplever att språket i vissa fall kan bli ett hinder i den dagliga kontakten med vårdnadshavarna, med tanke på förskolans upptagningsområde. Han beskriver det som att:
… det går ju inte att ha tolkar på varje lämning och hämtning, så man får hitta andra sätt då liksom, tolka med leenden, visa att man är intresserad av barnet, att man är där med barnet, det tror jag är något de ser.
Förskollärarna är överens om att en god samverkan med vårdnadshavarna gynnar barnet. Barnet anses överlag trivas bättre om vårdnadshavarna är engagerade och har en positiv syn på förskolan.
37
Samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger beskrivsav F2 som:
Jag tror att den är jätteviktig, jag tror att den är liksom grunden på något sätt för att vi ska kunna göra ett ordentligt arbete med barnet liksom, … att det finns och att barnet ser … att vi är liksom enade, … att vi gillar varandra på något sätt, det tror jag bara är positivt för barnet …
Ett sätt att få vårdnadshavarna positivt inställda skulle, enligt F1, kunna vara att visa upp verksamheten och berätta att det finns en tanke bakom allt som görs. Detta skulle exempelvis kunna ske vid föräldramöten. Kontinuerlig information och ett inbjudande bemötande ses även som viktiga samverkansfaktorer.
Vad det gäller vårdnadshavarnas inflytande, är förskollärarna osäkra på hur pass mycket och på vilket sätt vårdnadshavarna egentligen har inflytande över verksamheten. F1 är tveksam till om det är så många av vårdnadshavarna som ens är intresserade av något inflytande. Hon tycker att de verkar vara nöjda med upplägget som det är. F1 gör gällande att det trots allt är pedagogerna som är de professionella och att det är de som slutligen bestämmer hur verksamheten ska utformas. F2 nämner lämningar och hämtningar som situationer, vilka vårdnadshavarna anses ha inflytande över. Ett exempel på en sådan situation skulle kunna vara att vårdnadshavaren ber personalen om en smörgås till sitt barn vid lämning trots att frukosten redan är avdukad.
Relationer och samsyn
Oavsett om samverkan rör vårdnadshavare, till barn i behov av särskilt stöd, eller övriga vårdnadshavare pekar studien på vikten av att bygga relationer och förtroende. I vissa situationer kan pedagogerna behöva se mellan fingrarna gällande sin profession för att lyckas få vårdnadshavarnas förtroende. Ett sådant exempel skulle kunna vara det med ”den ensamstående mamman”, vilket av F2 beskrivs som:
… att det är helt tokigt att föräldern ska komma och hämta klockan fem och gå och handla med sin treåring som är helt …, det är en orimlig situation, plus att föräldern kanske har två andra barn liksom och då får vi bara liksom möta dem, och då får man säga att handla innan ni hämtar.
Att redan från inskolningen bygga upp relationer med vårdnadshavarna, ses som ett bra sätt att förebygga eventuella samverkanshinder. Då det tar tid att skapa och vårda relationer, brukar F2 välja att vänta med att ta upp vissa saker. Han uttrycker det som ”att ha den där positiva relationen, …, jag tror det är bättre för barnet i slutändan, än att man direkt, första dagen, säger
38
att nu måste ni kontakta psykologen…”. F2 beskriver ett dilemma, som han står inför just nu, huruvida han ska koppla in specialpedagogen eller ej:
… det är ju när föräldrar är oroliga för att koppla in specialpedagoger och sånt och sätter lite stopp … vi har ju ett sånt fall nu, där det har varit så himla viktigt för oss att uppmuntra mamman och barnet och ge jättemycket sån där positiv feedback hela tiden … men samtidigt är vi lite oroliga för det finns kanske dom här autismgrejerna … man kanske måste gå vidare till, med det på nått sätt … men det är en balansgång, någon gång måste vi kanske säga att det ändå är en idé att gå vidare med det här, det är lite ett dilemma.
En annan viktig faktor för en fungerande samverkan med vårdnadshavare, till barn i behov av särskilt stöd, anses vara samsynen och då först och främst samsynen i arbetslaget. Samsynen kan bestå i vissa uttalade principer och en gemensam idé om hur man ska bemöta vårdnadshavarna. F2 menar att det finns en risk att relationen går tillbaka om någon i arbetslaget skulle uttrycka sig klumpigt gentemot vårdnadshavarna. F2 hade helst sett att det fanns en gemensam samsyn för hela förskolan, men upplever att det är svårt att få till en sådan, då det ser så olika ut på avdelningarna.
Tid
Ytterligare en faktor som tycks påverka samverkan med vårdnadshavarna är tiden. Här skiljer sig dock förskollärarnas uppfattningar åt, då F1 önskar att det fanns mer tid för samverkan med vårdnadshavarna i den dagliga kontakten, medan F2 anser att tiden finns. Han menar att mötena inte behöver vara ett visst antal minuter, utan att det ibland kan räcka med ett ”Hej!” eller ett leende. F1 däremot hade velat gå undan när det finns behov av att samtala. Hon upplever att många vårdnadshavare är stressade både när de lämnar och hämtar sina barn. För att undvika att tala över barnens huvud, hade det behövts tid för mer kontinuerliga möten och framför allt med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd.