I detta avslutande kapitel kommer jag presentera de slutsatser som kunnat tas utifrån arbetet, detta kommer följas av en sammanfattande diskussion av hela studien. Uppsatsens syfte var att undersöka tre mediasfärer med olika ideologiska ställningstaganden och hur de framställde Black Lives Matter demonstrationerna i Sverige under sommaren 2020. Intresset var att se hur de olika tidningarna representerade problemen i samband med demonstrationerna och vilka effekter detta kunde leda till i samhället. Jag kommer presentera detta med utgångspunkt i frågeställningen.
Uppsatsens första frågeställning var: Hur framställs problemen i Black Lives Matter demonstrationerna i de olika tidningarna?
Det empiriska materialet i studien har visat att mediasfärerna har framfört skilda problemrepresentationer angående BLM-demonstrationerna. I högermedian talas det om hur Polismyndighetens hantering av demonstrationerna är bristfällig, med bakgrunden att man tillåter demonstrationerna trots att det tidigare visats att BLM demonstrationer uppviglat till upplopp samt våld. Det framkommer även kritik om hur den traditionella median har rapporterat om händelserna, där högermedian anser att de har glorifierat demonstrationerna. Vidare pekas invandrare och vänsterextremister ut som de som är våldsbejakande, därav framställs dessa grupper som ett problem. Framställningen av dessa problem vilar på vissa antaganden som skapade diskursen, i högermedias rapportering framkommer det att demonstranterna är
”kriminella”. Denna kategorisering av människor leder till högermedias pessimism emot demonstranternas förmåga att kunna genomföra en fredlig demonstration och där de istället anser att polisen borde agera i förebyggande syfte och ej tillåta dessa demonstratrationer.
26
Den traditionella medians rapportering visar en annan problemrepresentation angående BLM-demonstrationerna, där temat är oron för en ökad smittspridning av rådande Covid-19 pandemin. Rapporteringen visar även att det finns en oenighet hos de svenska myndigheterna vad som ska prioriteras, där polisen anser att demonstrationsrätten ska kombineras med den tillfälliga smittskyddslagen. Däremot menar andra myndigheter och politiker att dessa folksamlingar är olagliga och borde därav ej uppstå. Rapporteringen baseras på antaganden att dessa demonstrationer är en hälsofara för hela samhället, dessa antaganden leder till att man kategoriserar demonstranterna som oansvariga individer. Samtidigt görs ett antagande om orättvisor i samhället, där man framhäver att smittskyddslagen påverkar delar av samhället olika vilket inte alltid uppnår den nya lagens huvudsyfte, det vill säga att minska smittspridningen i samhället.
I vänstermedians nyhetsartiklar visas en problemrepresentation som tar ett helt annat tema, tidningarna framför en problemrepresentation som går i linje med vad BLM-demonstrationerna själva anser vara problemet, alltså den strukturella rasismen som finns i det svenska samhället.
Vänstermedia väljer att rapportera om det polisvåld som utövades emot demonstranterna, temat i artiklarna är att strukturell rasism är utspridd på alla samhällsarenor och att samhället måste ta sitt ansvar för att utrota dessa orättvisor. De antaganden som skapar diskursen är den sociala utsatthet som finns i samhället där individer behandlas olika på grund av deras etnicitet, man väljer att fokusera på att denna särbehandling utförs av polisen men även andra myndigheter.
Det synliggörs även att det finns en orättvisa i samhället, genom att samhällets diskurs handlar om rasismens existens, detta leder till att man underminerar de grupper som upplever rasism dagligen.
Den andra forskningsfrågan är: Vilka skillnader och likheter finns det mellan de alternativa medierna och de traditionella mediernas diskurs?
Torts de olika mediasfärernas skilda problemrepresentation, kan vi se likheter mellan de olika tidningarna i hur man väljer att rapportera om demonstrationerna. I analysen ser vi hur både vänster och högermedias diskurs bygger på sitt politiska ställningstagande. Högermedia väljer att framställa problemet som ett invandrarproblem och att man anser att polisen ska agera hårdare för att skydda samhället, vi kan även uttyda att högermedia anser att dessa
27
demonstrationer är orimliga, då deras diskurs ej lyfter upp att rasism är ett problem i Sverige.
Denna diskurs kan kopplas till Sverigedemokraternas viktigaste frågor.60
Vi kan se liknande tendenser i vänstermedia där problemrepresentationen bygger på orättvisor i samhället och hur utbredd den strukturella rasismen i Sverige är. Denna diskurs har kopplingar till Vänsterpartiets partiagenda.61 Detta skiljer sig från den traditionella median som visar en problemrepresentation som framställs ur ett hälsoperspektiv utan koppling till ett specifikt parti.
Analysen visar även att högermedia är den enda mediasfären som följer protestparadigmets mall i sin rapportering om BLM-demonstrationerna. Tidigare forskning har visat på att det finns en mall som media använder när de rapporterar om demonstrationerna, då rapporteringens fokus hamnar på våldet som inträffar i samband med demonstrationer samt att medier väljer att exkludera demonstranternas perspektiv på frågan och att man istället väljer att framföra myndighetspersonals perspektiv. Protesparadigmet har sitt ursprung i USA där man menar att de stora mediahusen följer denna mall. Den slutsats jag gör av detta är att Sveriges stora mediehus inte följer protestparadigmet. Detta kan antas vara för att Sverige som land har ett mindre konservativt politiskt samhälle än USA. Istället är det tidningarnas egna ideologiska ställningstagande som avgör hur man rapporterar om demonstrationerna snarare än landets ideologi. Denna slutsats stärks i och med den stora skillnaden mellan mediasfärernas problemrepresentation.
Den sista frågeställningen är: Vilka effekter blir resultatet av problemframställningen?
Mitt arbete har visat på ett antal effekter de olika mediasfärernas diskurs kan komma att leda till. De slutsatser jag kan dra av min analys är att högermedias framställning av problemet leder till att samhället kommer bli ytterligare polariserat. Då högermedias diskurs har tendenser att endast visa en sida av demonstrationerna blir det svårt för läsarna att upprätthålla en neutralitet i frågan. Genom att endast visa på den ena sidans perspektiv i en konflikt riskerar man med denna diskurs en ökad polarisering och ett ytterligare uppskruvat tonläge mellan grupperingarna. Jag anser att de artiklar som ingick i denna analys ej visar på systemskadlig polarisering, som i exempelvis USA, där polariseringen riskerar att skada landets demokratiska
60 Sverigedemokraterna, ”Våra viktigaste frågor”, Vad vi vill, https://sd.se/vad-vi-vill/, hämtad 2022-01-03
61 Vänsterpartiet, “Vänsterpartiet på 5 minuter”, Människovärdet,
https://www.vansterpartiet.se/vansterpartiet-pa-5-minuter/, hämtad 2022-01-03
28
grundpelare. Den polarisering jag anser finns i svensk högermedias diskurs bygger på en ideologisk polarisering som till en vis gräns är nödvändig i en demokrati, men som ej är tillräcklig stark för att klassas som ett hot mot den svenska demokratin.
Slutsatser angående de effekter som framkommer ur den traditionella medians diskurs är den oenighet om hur demonstrationerna ska hanteras på grund av Covid-19 pandemin. Oenigheten visas bland politiker och myndigheter som anser att det är vissa samhällsvärden som borde ha högsta prioritet. Diskursen visar att det finns brister i samverkan mellan olika myndigheter och politiker, detta leder till att aktörerna signalerar oansvar och ineffektivitet som kan skada deras legitimitet i samhället. Aspekter som kan påverkas av detta är till exempel oklara ansvarsgränser och maktbalanser. Alla svenska myndigheter styrs trots allt av samma lagstiftning visar analysen att det finns ett vakuum i lagstiftningen som gör att olika aktörer anser olika, detta visar på ytterligare behov av kommunikation och tydlighet, eftersom detta påverkar medborgarnas syn på BLM-demonstrationerna. Att den traditionella median väljer att ställa dessa myndigheter i kontrast till varandra, kan vara problematiskt eftersom de olika myndigheterna har olika ansvarsområden i samhället. Till exempel ska inte Folkhälsomyndigheten uttala sig om polisiära ärenden.
De slutsatser som kan dras av vänstermedias diskurs är att de inte ger hela bilden av problemet genom att fokusera på polisens våldsamma ingripande utan att gå in på de bakomliggande orsakerna till polisens agerande. Det vänstermedierna inte tar upp, som de övriga två mediesfärerna belyser är att det även var demonstranterna som var våldsamma. Denna diskurs kan leda till effekter som gör att samhället inte har förtroende för polisen, som kan komma att försvåra polismyndighetens uppgift att hålla Sverige tryggt och säkert. Att prata om rasism som endast ett strukturellt problem kan även leda till effekter i samhället som gör det svårt att prata om rasism på en individuell nivå. Att diskursen endast fokuserar på den strukturella aspekten och lyfter fram behovet av åtgärdsplaner för myndigheter och samhällsområden riskerar att osynliggöra det sociala och individuella ansvar som finns för att utrota rasism ur det svenska samhället.
29
8.1 Avslutande diskussion
De studier som presenterades i tidigare forskning identifierade hur BLM-demonstrationerna gestaltades i amerikanska medier där medierna ofta rapporterade enligt de ramar som protestparadigmet visat.62 Tidigare forskning visade även hur de stora mediahusen påverkas av den styrande ideologin i USA.63 De slutsatser jag har kunnat dra i denna studie tyder på att de traditionella medierna påverkas av den styrande ideologin, detta eftersom Sverige är betydligt mindre konservativt än USA vilket syns i hur traditionell media rapporterar om demonstrationerna. Traditionell media väljer att framställa problemen ur en hälsoaspekt alltså en vetenskaplig aspekt och inte ideologisk aspekt. Vi kan även se i den traditionella median att de inte följer protestparadigmets ramar, eftersom båda parter av händelsen får sin röst hörd.
Samt är fokus ej på våldet som uppkom i och med demonstrationerna, istället försöker man ge en nyanserad bild till läsarna.
Detta stämmer dock inte när det kommer till vänster- samt högerinriktad media där tidningarnas ideologi tydligt framkommer i deras problemrepresentation, något som följer protestparadigmets ramar.64 Vänstermedia tar demonstrationernas sida och vill uppmana till en samhällsdebatt angående rasismen och att högermedia försöker försvara status quo i den bemärkelsen att de försöker förminska problemet med rasism i det svenska samhället.
Denna studie har visat hur olika mediesfärer framställer BLM-demonstrationerna i Sverige i sin nyhetsrapportering. Jag har med hjälp av Bacchis diskursanalytiska metod fått fram tidningarnas diskurser och hur de konstruerar problem och olika verkligheter. Användandet av Bacchis metod What’s the problem represented to be? har underlättat en djupgående granskning av mitt material, metoden har möjliggjort att jag kunnat identifiera artiklarnas attityd och antaganden. Jag anser att metoden gett mig tydliga hjälpmedel och riktlinjer som jag har kunnat följa under hela arbetets gång. Den enda kritik jag har emot Bacchis metod är att det är oundvikligt att vara helt subjektiv i analysen, men denna kritik kan framföras emot alla diskursanalytiska metoder. Frågan är om människan kan vara helt objektiv i dessa typer av analyser?
62 Mourão et al., “Framing Ferguson: The interplay of advocacy and journalistic frames in local and national newspaper coverage of Michael Brown”
63 Umamaheswar, “Policing and Racial (In)Justice in the Media: Newspaper Portrayals of the “Black Lives Matter” Movement
64 Ceder, “Storytelling techniques in protest reporting”, s. 6 – 7
30
Att mediasfärerna skulle ha så pass olika problemrepresenationer är intressant och inget jag hade räknat med i inledningen på denna studie. Jag anser att detta är något positivt för den svenska demokratin eftersom det bevisar att Sveriges yttrandefrihet fungerar. Enligt John Stuart Mills sanningsargument ska yttrandefrihet användas som en metod som tillåter alla åsikter att yttras. Det skapar enligt Mill en framgångsrik kommunikationsprocess som slutligen leder till att falska idéer upptäcks och förkastats och att sanna idéer upptäcks och som leder till kunskap.65
I framtida forskning hoppas jag få se mer studier om hur Black Lives Matter-rörelsen framställs i svensk media, eftersom jag under denna studie inte funnit svenska studier på forskningsnivå som berör BLM rörelsens gestaltning i media. Med denna uppsats har jag täckt en del av forskningsluckan som finns i detta område, dock kan inte en C-uppsats användas i någon större utsträckning men jag hoppas jag har inspirerat andra forskare att fortsätta täcka upp denna forskningslucka. Förslag till vidare forskning är att genomföra en studie som jämför hur den svenska kontra den amerikanska median har framställt BLM-rörelsen. Vidare anser jag även att mitt tillvägagångsätt går att applicera på andra tidningar i Sverige samt på internationella medier.
65 Petäjä, “Varför yttrandefrihet? Om rättfärdigandet av yttrandefrihet med utgångspunkt från fem centrala argument i den demokratiska idétraditionen”, s. 43 - 44
31