Det kan konstateras att legalitetsprincipen som ett uttryck för rättssäkerhet ställer krav på att straffrättsliga bestämmelser ska vara förutsebara och tydliga. För påföljds-bestämningen innebär det att den unge som döms ska kunna förutse i viss mån vad det innebär att bli dömd till ungdomsövervakning. Det faktum att ungdomsövervakningens innehåll bestäms först efter domen genom Kriminalvårdens verkställighetsplan kan kritiseras utifrån kraven på legalitet och förutsebarhet. Kravet på förutsebarhet uppfylls till viss del i och med att ungdomsövervakning omfattar vissa obligatoriska inslag och att Kriminalvårdens beslutanderätt begränsas i verkställighetslagen.
En utgångspunkt för införandet av ungdomsövervakning är att proportionalitet mellan det brott som begåtts och straffet ska kunna tillgodoses. Detta eftersom ungdoms-övervakning ska fylla en lucka i påföljdssystemet där varken ungdomsvård eller ungdomstjänst är tillräckligt ingripande med hänsyn till bl.a. brottets straffvärde. Principen om proportionalitet uppnås vidare genom att domstolen kan bestämma ungdomsövervakningens längd.
Det närmare innehållet i påföljden ungdomsövervakning syftar till att avhålla den unge från att fortsätta begå brott. Det ligger i linje med att påföljdssystemet för unga fortfarande i stor utsträckning är präglat av individualpreventiva tankar. För ungdomsövervakning kan detta sägas gälla främst för verkställigheten. I vilken mån påföljder faktiskt har individualpreventiva effekter är dock relativt osäkert.
Påföljdssystemet för unga lagöverträdare och även ungdomsövervakning i sig präglas därmed av den avvägning som måste göras mellan i viss mån motstående intressen. Det handlar om att avväga behovet av straffrättsliga sanktioner för unga som ger uttryck för proportionalitet och tydlighet samtidigt som de verkar individualpreventivt. Diskussionen kan nyanseras ytterligare genom att barnkonventionen, som numera gäller som svensk lag, ställer krav på behandlingen av unga lagöverträdare.
Avslutningsvis verkar de straffrättsliga principerna ha fått styra utformningen av ungdomsövervakning med hänsyn till att huvudsyftet med att införa ungdoms-övervakning är att fylla behovet av en tillräckligt ingripande ungdomspåföljd som kan tillämpas vid allvarlig brottslighet. I och med det har barnrättsperspektivet fått stå tillbaka till viss del även om barnrättsperspektivet får genomslag exempelvis genom att ungdoms-övervakning utgör ett alternativ till anstaltsvård för unga.276
6 Avslutning
Bakgrunden till ett ökat fokus på proportionalitet inom påföljdsbestämningen var 1989 års reform. Denna reform kom att påverka även ungdomspåföljderna, vilket kom till uttryck genom ändringar i lagstiftningen om ungdomsvård samt införandet av ungdomstjänst. Samtidigt ska unga lagöverträdare få vård och behandling av socialtjänsten och inte hamna inom kriminalvårdens försorg. Individualpreventiva överväganden vid påföljdsvalet har i princip övergivits för vuxna lagöverträdare, medan det för unga lagöverträdare fortfarande har stor betydelse. Det hör ihop med ungdomars outvecklade ansvarsförmåga, sanktionskänslighet samt att de på grund av detta förtjänar att mötas med större tolerans än vuxna. Påföljdssystemet för unga är därför inriktat på behandling och vård för att avhålla dem från fortsatt brottslighet.
Ungdomsövervakning införs med ett tydligt syfte att vara ett mer ingripande alternativ till ungdomstjänst och ungdomsvård samtidigt som det inte innebär ett frihetsberövande. Ungdomsövervakning ska tillämpas vid straffmätningsvärden på mellan sex månader och ett år. Vidare har återfall i brott och brottslighetens art betydelse för valet av ungdoms-övervakning, även om det kan diskuteras i vilka fall arten skulle kunna leda till att ungdomsövervakning bör väljas. Påföljden innefattar vissa obligatoriska inslag varav inskränkningar i rörelsefriheten som kontrolleras genom elektronisk övervakning har fått störst fokus i denna framställning. Utgångspunkten ska vara att den dömde förbjuds att lämna hemmet under helgkvällar och helgnätter. Ett sådan förbud kan dock på goda grunder ifrågasättas med tanke på att många unga som begår så pass allvarlig brottslighet inte kan antas ha trygga hemförhållanden. Vidare kan det bli problematiskt att bestämma en ny påföljd efter undanröjande av ungdomsövervakning på grund av misskötsamhet. Det beror på att det i sådana situationer kan saknas en lämplig ungdomspåföljd att döma ut i stället.
Lagstiftningen avseende ungdomsövervakning kan kritiseras utifrån legalitets-aspekter, exempelvis eftersom Kriminalvården och inte domstolen väljer vilken rörelse-inskränkning den dömde ska omfattas av. Det faktum att Kriminalvården har stort inflytande över påföljdens innehåll kan innebära problem mot bakgrund av legalitets-principens krav på förutsebarhet. Vidare styr principen om proportionalitet valet av ungdomsövervakning genom att utgångspunkten är brottslighetens straffvärde. Dessutom bestämmer domstolen ungdomsövervakningens längd.
Verkställigheten av ungdomsövervakning har ett starkt individualpreventivt fokus eftersom syftet är att motverka de risker som kan leda till fortsatt brottslighet. Dock kan införandet av ungdomsövervakning som en i huvudsak bestraffande påföljd ifrågasättas utifrån barnkonventionens krav på hur barn ska behandlas inom straffrätten. Särskilt kan det bli problematiskt mot bakgrund av att ungdomsövervakning inte förutsätter lämplighet eller samtycke. I stället är det straffvärdet som är utgångspunkten för valet av ungdomsövervakning som påföljd. Det medför en risk för att många dömda inte medverkar vid planeringen och verkställigheten av ungdomsövervakning. I sin tur innebär det svårigheter för Kriminalvården att utforma verkställighetsplanen på ett sätt som kan motverka risker för fortsatt brottslighet och verka för en gynnsam utveckling. I stället riskerar verkställigheten att enbart innebära övervakning och kontroll. Mot bakgrund av det är min slutsats att det är osäkert i vilken utsträckning ungdoms-övervakning är en ändamålsenlig påföljd som kommer motverka återfall i brott för unga lagöverträdare.
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)
Prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet
Prop. 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare
Prop. 2014/15:25 Tydligare reaktioner på ungas brottslighet
Prop. 2019/20:118 Ungdomsövervakning
Statens offentliga utredningar
SOU 2004:122 Ingripanden mot unga lagöverträdare
SOU 2012:34 Nya påföljder
SOU 2018:85 Slopad straffrabatt för unga myndiga
Departementsserien
Ds 2017:25 Nya ungdomspåföljder
Remissyttranden
Barnombudsmannens remissvar över Nya påföljder (SOU 2012:34)
Barnombudsmannens remissvar över Nya ungdomspåföljder (Ds 2017:25)
Brottsförebyggande rådets remissyttrande över promemorian Nya ungdomspåföljder (2017:25)
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitets remissyttrande över utkast till lagrådsremiss Ungdomsövervakning
Kriminalvårdens remissvar över Utkast till lagrådsremiss Ungdomsövervakning
Sammanställning av remissyttranden över Nya påföljder (SOU 2012:34)
Sammanställning av remissyttranden över Nya ungdomspåföljder (Ds 2017:25)
Övrigt offentligt tryck
Riksdagens protokoll 2019/20:140.
Justitieutskottets betänkande 2019/20:JuU34.
Litteratur och artiklar
Ashworth, A, Sentencing Young Offenders. I: von Hirsch, A, Ashworth, A och Roberts, J, (red.), Principled Sentencing: readings on theory and policy, 3 upplagan, Hart Publishing 2009, s. 294–306.
Asp, P, Straffrätten – i går, i dag och i morgon, SvJT 100 år (festskrift) s. 138–161.
Asp, P, Ulväng, M och Jareborg, N, Kriminalrättens grunder, 2 upplagan, Iustus 2013. (cit: KG)
Borgeke, M och Heidenborg, M, Att bestämma påföljd för brott, 3 upplagan, Wolters Kluwer 2016.
Borgeke, M och Månsson, C, Den nya lagstiftningen om påföljder för unga lagöverträdare, SvJT 2007 s. 181–203.
Burman, M, Ungdomspåföljder och barns rättigheter, SvJT 100 år (festskrift) s. 162–175.
Clevesköld, L, Thunved, B och Thunved, A, Samhället och de unga lagöverträdarna, 6 upplagan, Norstedts Juridik 2019.
Holmberg, S, Påföljdssystemet för unga. I: Estrada, F och Flyghed, J (red.), Den svenska ungdomsbrottsligheten, 4 upplagan, Studentlitteratur 2017, s. 269–289.
Holmgren, A, Om den s.k. ungdomsreduktionen, SvJT 2018 s. 343–359.
Jareborg, N & Zila, J, Straffrättens påföljdslära, 5 upplagan, Wolters Kluwer 2017.
Jareborg, N, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1–10.
Jareborg, N, Ungdomsrabatt och dagsböter. I: Josefs resa, Vänbok till Josef Zila, Asp, P (red.) och Lernestedt, C (red.), Iustus 2007, s. 107–120.
Kleineman, J, Rättsdogmatisk metod. I: Nääv, M och Zamboni, M (red.), Juridisk metodlära, 2 upplagan, Studentlitteratur 2018, s. 21–46.
Nordlöf, K, Unga lagöverträdare, 2 upplagan, Studentlitteratur 2012.
Peczenik, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s. 249–272.
Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk? TfR 2005 s. 648–656.
Swärd, S, Barnkonventionen i praktisk tillämpning, 2 upplagan, Norstedts Juridik 2020.
Träskman, P O, Har vi någon ”tjeck” på straffmätning och påföljdsbestämning? I: Josefs resa, Vänbok till Josef Zila, Asp, P (red.) och Lernestedt, C (red.), Iustus 2007, s. 221– 236.
Avgöranden
NJA 1999 s. 561 NJA 2000 s. 421 NJA 2005 s. 690 NJA 2007 s. 624 NJA 2009 s. 121Internationellt
FN:s barnrättskommittés allmänna kommentar nr 10 (2007) om barnets rättigheter inom rättskipning för unga lagöverträdare CRC/C/GC/10.
Övrigt
Brå Rapport 2002:19 Vad händer med unga lagöverträdare?
Internetkällor
Albertsson, M, Knark- och våldsbrott allt vanligare bland svenska ungdomar, SVT Nyheter 19/9 2020 (11/11 2020), https://www.svt.se/nyheter/inrikes/valdsbrott-dar-unga-misstankts-okar
Bäckström, L, Allt fler unga häktas i Stockholm, SR P4 Stockholm 23/7 2019 (11/11 2020), https://sverigesradio.se/artikel/7265951