Utformningen i övrigt

Samtidigt som påföljdssystemet för unga bygger på att unga har bristande mognad, begränsade erfarenheter och särskilda förhållanden måste rimlig hänsyn tas till de straff-rättsliga kraven på förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet. Kravet på förutsebarhet innebär att den unge på förhand ska kunna förutse vad påföljden kommer innebära.210 För att exemplifiera vad det konkret kan innebära kan nämnas att vid 1999 års reform av ungdomsvården anfördes att socialtjänstens yttranden skulle bli tydligare för att det skulle kunna förutses vilka åtgärder den unge skulle bli föremål för genom ungdomsvården. Därmed skulle unga få större vetskap om vad det innebär att dömas till ungdomsvård.211

Utifrån principen om förutsebarhet kan det ifrågasättas att verkställighetsplanen fastställs först efter att domstolen har dömt en person till ungdomsövervakning. Malmö tingsrätt anförde angående Påföljdsutredningens förslag att det kunde vara problematiskt att domstolen enbart skulle bestämma påföljdens längd och att innehållet i verkställigheten sedan skulle bestämmas av SiS i efterhand. Eftersom ungdoms-övervakning alltid skulle innebära någon slags rörelseinskränkning menade Malmö tingsrätt att det vore underligt om domstolen inte prövade dessa.212

I departementspromemorian anfördes att det vid tillfället för domstolens prövning inte skulle gå att bedöma vilka åtgärder som kan vara bäst anpassade för den unge för att bryta destruktiva mönster och främja en gynnsam utveckling. Verkställighetsplaneringen borde inte heller vidtas före domen eftersom den är särskilt ingripande och resurskrävande.213

Om domstolen sedan skulle välja att döma till någon annan påföljd än ungdoms-övervakning skulle tiden och resurserna lagts ner i onödan. Dessutom kan det vara så att verkställighetsplanen skulle behöva ändras under verkställighetstiden för att anpassas till den dömdes förhållanden.214 För att uppnå syftet med ungdomsövervakning är det därför 209 Ds 2017:25 s. 104.

210 Prop. 2019/20:118 s. 35. 211 Prop. 1997/98:96 s. 142.

212 Malmö tingsrätts remissvar i Sammanställning av remissyttranden Nya påföljder (SOU 2012:34), s. 302 f.

213 Ds 2017:25 s. 77 f. 214 Ds 2017:25 s. 78.

rimligt att verkställighetsplanen upprättas efter domen och att Kriminalvården tillåts besluta om innehållet i enlighet med verkställighetslagen.

Utifrån bestämmelsen i 32 kap. 3 a § går det inte att närmare utläsa vad ungdoms-övervakning innebär. Det anges endast att den dömde ska medverka i en verkställighets-planering och följa densamma. En jämförelse kan göras med bestämmelsen i 32 kap. 2 § BrB om ungdomstjänst där det klargörs att det innebär en skyldighet att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i ett visst antal timmar. I 32 kap. 1 § BrB anges att ungdomsvård innebär vård i enlighet med SoL eller LVU och att syftet med vården är att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt. Det kan diskuteras om inte brottsbalksbestämmelsen om ungdomsövervakning ger alltför lite information om vad det faktiskt innebär att dömas till ungdomsövervakning. Samtidigt är det kanske tydligare att hålla bestämmelsen kort och att hänvisa vidare till verkställighetslagen där innebörden av ungdomsövervakning preciseras. Detta var något som diskuterades i departements-promemorian där det föreslogs att det huvudsakliga innehållet skulle finnas med i brottsbalksbestämmelsen,215 men där regeringen i propositionen gjorde en annan bedömning.216

Det kan hävdas att kravet på förutsebarhet är uppfyllt i och med att det finns vissa obligatoriska inslag i verkställigheten samt eftersom de inslag som Kriminalvården kan besluta om inryms inom tydliga ramar i och med verkställighetslagen.217 Det är även positivt för förutsebarhet och likabehandling att rörelseinskränkningen med helghemarrest är utgångspunkten och ett mått för hur ingripande inskränkningar i rörelse-friheten i övrigt ska vara.218 Det innebär att den unges personliga förhållanden inte är den enda utgångspunkten för utformningen av ungdomsövervakning.

Trots slutsatserna ovan kvarstår dock vissa brister när det gäller påföljdens förutsebarhet. Möjligen måste dessa brister godtas för att ungdomsövervakning ska kunna uppfylla sitt syfte att motverka en ogynnsam utveckling hos den unge. Genom att påföljden kan anpassas efter individens förutsättningar skapas en större möjlighet att kunna göra skillnad i det enskilda fallet. Det kan vidare konstateras att fullständig lika-behandling avseende verkställighetsinnehållet inte går att uppnå inom påföljdssystemet för unga lagöverträdare mot bakgrund av att påföljderna är inriktade på behandling och

215 Ds 2017:25 s. 99. 216 Prop. 2019/20:118 s. 46.

217 SOU 2012:34 band 3 s. 661 och prop. 2019/20:118 s. 46. 218 Prop. 2019/20:118 s. 71.

individualprevention.219 Det är förmodligen en kompromiss som måste accepteras för att ungdomspåföljderna ska vara ändamålsenliga och motverka att unga utvecklas negativt.

5.1.3 Proportionalitet

För att upprätthålla en tilltro till det straffrättsliga systemet krävs det att straffet är tillräckligt ingripande i relation till brottets allvar.220 Påföljdens trovärdighet och acceptans för domstolarnas påföljdsbestämning bygger på att straffet i någon mån står i proportion till den brottsliga gärning som begåtts.221 Vidare innebär humanitetsprincipen att påföljden inte ska vara strängare än nödvändigt och påföljdsregleringen måste svara mot de rättssäkerhetskrav som finns.222 Som nämnts är kraven på proportionalitet, förutsebarhet, likabehandling och konsekvens utgångspunkter i påföljdssystemet för unga lagöverträdare.223 Kravet på proportionalitet innebär mer konkret att straffets stränghet ska bedömas utifrån hur allvarligt brottet är och ju mer allvarligt brottet är desto hårdare ska straffet vara.224

Kravet på proportionalitet gäller självfallet även ungdomsövervakning, även om det kan diskuteras i vilken mån det kommer få genomslag. För att kunna bedöma om straffet är tillräckligt ingripande i relation till brottet krävs det att det är tydligt vad en påföljd innebär. Det kan bli problematiskt avseende ungdomsövervakning eftersom verkställighetsplaneringen färdigställs efter domen och eftersom den styrs av individens personliga förhållanden. De skyldigheter som nämns i 32 kap. 3 a § BrB är som nämnts endast att den dömde ska delta i verkställighetsplaneringen samt följa verkställighets-planen. Ingripandegraden kan därmed komma att variera beroende på vem det är som döms.

Liknande resonemang fördes av Göta hovrätt i deras remissyttrande över SOU 2012:34, om nya påföljder. Hovrätten ifrågasatte att personutredningen skulle ske efter huvudförhandlingen utifrån det faktum att det vore rimligt om domstolen kunde bedöma och värdera vilka insatser som planeras för den unge vid valet av påföljd. Hovrätten menade att det kan komma att bli svårt för domstolen att avgöra om ungdomsövervakning skulle anses utgöra en lämplig påföljd när innehållet i verkställighetsplanen är oklart.

219 Ds 2017:25 s. 76. 220 SOU 2012:34 band 3 s. 359. 221 SOU 2012:34 band 3 s. 359 f. 222 SOU 2012:34 band 3 s. 360. 223 SOU 2012:34 band 3 s. 360. 224 Prop. 2019/20:118 s. 35.

Vidare skulle det innebära att domstolen inte heller kan ge en förklaring till den unge om vad påföljden innebär, vilket ansågs vara en viktig del vid dömandet av unga lagöverträdare.225

De obligatoriska inslagen med rörelseinskränkningar, möten och vissa förbud kommer dock gälla för alla och är enligt min tolkning de moment som gör ungdomsövervakning till en tillräckligt ingripande påföljd för de straffvärden där den ska tillämpas. Det kan dock förekomma att det för en person inte alls är lämpligt att föreskriva helghemarrest som ska vara utgångspunkten. Emellertid kan det problemet lösas genom de alternativa rörelsebegränsande inslagen som Kriminalvården kan välja mellan om det inte anses lämpligt med helghemarrest. I sin tur innebär det dock att två personer som dömts för samma brottslighet och till samma påföljd kan bli föremål för skilda rörelsebegränsande föreskrifter. Genom att det föreskrivs att de alternativa rörelseinskränkningarna måste vara lika ingripande som helghemarrest och inte får vara mer ingripande kan trots allt de straffrättsliga kraven på proportionalitet och likabehandling tillgodoses. 226 De alternativa rörelseinskränkningarna kan också kombineras med varandra för att uppnå en högre ingripandegrad.227 Därmed får principen om proportionalitet genomslag vid tillämpningen av ungdomsövervakning. Det bör också i viss mån bidra till att ungdoms-övervakning framstår som en rättvis och trovärdig påföljd.

Att införa en ny påföljd för unga lagöverträdare kan i sig bidra till att proportionalitet får ett större genomslag eftersom straffvärdet får större betydelse för påföljdsvalet. Med det menas att ungdomsövervakning kommer fylla en lucka i det nuvarande påföljds-systemet för ungdomar, vilket innebär att det alltid kommer finnas en påföljd som motsvarar brottets straffvärde. Dessutom tillgodoses proportionalitetskravet mot bakgrund av att domstolen kan påverka ingripandegraden genom att bestämma ungdoms-övervakningens längd.228 Ordningen med att verkställighetsplanen beslutas av Kriminalvården innebär därför inte att domstolen inte kan bedöma och påverka hur ingripande påföljden blir.229

225 Göta hovrätts remissvar i Sammanställning av remissyttranden Nya påföljder (SOU 2012:34), s. 299. 226 Prop. 2019/20:118 s. 72.

227 Prop. 2019/20:118 s. 73. 228 Prop. 2019/20:118 s. 43. 229 Prop. 2019/20:118 s. 44 f.