4.2.1 Kriminalvårdens ansvar
Som verkställighetslagen fastslår är det Kriminalvården som bär ansvaret för verkställigheten av ungdomsövervakning. Enligt Påföljdsutredningens förslag och i departementspromemorian Nya ungdomspåföljder föreslogs att SiS skulle vara huvudman för ungdomsövervakning. Ett skäl angavs vara att det är lämpligt utifrån att SiS redan ansvarar för sluten ungdomsvård som också innefattar att utforma en verkställighetsplan och en möjlighet att besluta om rörelsebegränsande inslag och elektronisk övervakning.167 Förslaget om att SiS skulle vara huvudman för påföljden blev dock kritiserat av flera remissinstanser mot bakgrund av det skulle kräva mycket tid och resurser för att anpassa myndighetens organisation, både avseende lokaler och personal. Därför blev regeringens slutsats att Kriminalvården ska vara ansvarig för verkställig-heten.168
Ett starkt argument mot lämpligheten av att Kriminalvården ansvarar för ungdoms-övervakning är det faktum att ett övergripande syfte med systemet med särskilda ungdomspåföljder är att hålla unga utanför kriminalvården. Vidare skulle hanteringen av ungdomsövervakning riskera att bli en avvikande verksamhet som tar resurser och fokus från Kriminalvårdens huvudsakliga verksamhet.169 Utifrån en praktisk synvinkel kan det emellertid argumenteras för att Kriminalvården är mest lämpad att ansvara för ungdoms-övervakning. Det har att göra med att myndigheten redan ansvarar för liknande övervakning för vuxna lagöverträdare.170
Socialstyrelsen påpekade i sitt remissvar till utkastet till lagrådsremiss bl.a. att Kriminalvården måste ha ett barnrättsperspektiv och ha personal som har erfarenhet av att arbeta med barn.171 Kriminalvården framförde för egen del att myndigheten har ett pågående arbete med att säkerställa att verksamheten lever upp till barnkonventionens krav genom att exempelvis förändra organisationen med hänsyn till barn och unga lagöverträdare. Det finns även redan särskilda ungdomshandläggare och programledare inom Kriminalvården som har erfarenhet av att arbeta med unga lagöverträdare.172 I
167 Ds 2017:25 s. 82. 168 Prop. 2019/20:118 s. 48 f. 169 SOU 2012:34 band 3 s. 659. 170 SOU 2012:34 band 3 s. 659. 171 Prop. 2019/20:118 s. 49. 172 Kriminalvårdens remissvar, s. 4.
propositionen uppmanas Kriminalvården till att utveckla sin verksamhet genom att till exempel skapa särskilda avdelningar som arbetar med unga för att stärka barnrätts-perspektivet.173 Barnombudsmannen angav i sitt remissvar att förslaget med Kriminalvården som huvudman är i överenstämmelse med artikel 40.3 i barnkonventionen.174 Där stadgas bland annat att staten ska främja upprättandet av myndigheter som är särskilt anpassade för barn som misstänks, åtalas för eller befinns skyldiga till att ha begått brott. I och med det kan det hävdas att det finns goda förutsättningar för att Kriminalvården kan ansvara för ungdomsövervakning på ett utifrån barnrättsligt perspektiv godtagbart sätt.
Även om Kriminalvården ansvarar för påföljden kommer också socialtjänsten ha en roll i verkställigheten av ungdomsövervakning. Det är motiverat eftersom socialtjänsten är den myndighet som mest troligt har mest information om den unge och dennes personliga förhållanden samt eftersom socialtjänsten har ansvar för många av de insatser som verkställigheten kan komma att omfatta.175 Socialtjänstens medverkan i verkställigheten av ungdomsövervakning säkerställs vidare genom 9 § verkställighets-lagen där det anges att en särskild handläggare från socialnämnden ska utses för den unge under verkställigheten. Genom att socialnämnden även medverkar i planeringen av verkställigheten,176 kan det argumenteras för att det bristfälliga i att Kriminalvården normalt inte har hand om unga lagöverträdare läks. Därigenom utgör ordningen med ungdomsövervakning inte ett totalt avsteg från principen om att socialtjänsten ska ansvara för unga lagöverträdare.
4.2.2 Inskränkningar i rörelsefriheten
Som har framgått ska ett av de obligatoriska inslagen i ungdomsövervakning vara en föreskrift om en inskränkning i den dömdes rörelsefrihet.177 Utgångspunkten är att det ska föreskrivas ett förbud för den unge att lämna bostaden under helgkvällar och helgnätter, s.k. helghemarrest. Genom att det finns en sorts inskränkning som är generellt tillämplig kan det bidra till att uppnå krav på likformighet och rättssäkerhet.178
173 Prop. 2019/20:118 s. 51.
174 Barnombudsmannens remissvar över Utkast till lagrådsremiss Ungdomsövervakning stycke 5.2. 175 Ds 2017:25 s. 113.
176 Avsnitt 3.3.1. 177 Avsnitt 3.3.2.
Syftet med att inskränka den unges rörelsefrihet är att skapa struktur i dennes liv samt att bidra till en positiv utveckling och därigenom avhålla från fortsatt brottslighet.179 Att begränsa den unges rörelsefrihet och använda intensiv övervakning är enligt departementspromemorian en förutsättning för att påföljden ska vara tillräckligt ingripande.180 Utgångspunkten med helghemarrest kan anses vara väl avvägd med hänsyn till att det är en kännbar inskränkning i personens frihet samtidigt som det inte innebär ett direkt frihetsberövande.181 För unga får ett frihetsberövande vanligtvis negativa effekter genom att de blir avskärmade från sitt sociala liv och hamnar efter i skolan.182 Eftersom den frihetsinskränkning som ungdomsövervakning innefattar är en följd av att den unge begått allvarlig brottslighet är det rimligt att den är förhållandevis ingripande.183
En invändning som kan göras mot helghemarrest är att det på ganska goda grunder kan antas att många unga som kommer i fråga för ungdomsövervakning inte har trygga hemförhållanden,184 och att det därför vore direkt skadligt att förbjuda dem att lämna hemmet under helgkvällar och nätter. Detta skulle dessutom strida mot ett av syftena med ungdomsövervakning som är att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt. Vidare kan det tänkas att det brott som den unge har dömts för har varit riktat mot någon i familjen. Därför kan det även med hänsyn till den dömdes familj vara olämpligt att döma den unge till att vistas i hemmet.185
Det kan argumenteras för att detta problem kan lösas genom att det är möjligt för Kriminalvården att välja någon av de andra alternativa inskränkningarna. Följaktligen kan påföljden anpassas efter den dömdes personliga förhållanden, om det exempelvis skulle visa sig under planeringen att denne inte har trygga hemförhållanden och det inte är rimligt att denne är tvingad att uppehålla sig i hemmet under helgerna.186 Dessutom anges i propositionen att det är viktigt att Kriminalvården utifrån vad som framkommit under verkställighetsplanen avgör vad som är bäst för den enskilde och utformar den rörelseinskränkande föreskriften utifrån det.187 Hur bedömningen av om den unges hem-förhållanden är tillräckligt trygga för att motivera helghemarrest ska göras är däremot
179 Ds 2017:25 s. 102. 180 Ds 2017:25 s. 103.
181 Ds 2017:25 s. 103 och prop. 2019/20:118 s. 71. 182 Prop. 2019/20:118 s. 57.
183 Ds 2017:25 s. 103.
184 Brås remissvar, s. 3 och Kriminalvårdens remissvar, s. 2. 185 Brås remissvar, s. 3.
186 Avsnitt 3.3.2.
oklart. Bedömningen riskerar enligt min mening att bli rättsosäker utan närmare riktlinjer om vilka faktorer som ska beaktas.
Av Brås remissvar avseende Ds 2017:25, om nya ungdomspåföljder, framkommer att det i forskning inte finns stöd för att husarrest för unga under särskilda tider bidrar till att bryta ett destruktivt beteende. Den forskning som gjorts talar också för att hemarrest med elektronisk övervakning inte är lämpligt för ungdomar som är tungt brottsligt belastade. Det är problematiskt för dem att förhålla sig till situationen och det blir även en belastning för deras familjer.188 Utifrån dessa aspekter är det rimligt att diskutera om helghemarrest kommer kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt genom att motverka att den unge begår brott. I och för sig kan det tillfälligt förhindra den unge från att begå brott under den tiden denne tvingas vara hemma, men det är inte säkert att det kommer förhindra återfall i brott i längden.189
Vidare visar forskning att unga under 18 år är särskilt känsliga för isolering. Därför bör ungdomspåföljder i största möjliga mån inte innehålla frihetsberövande eller isolerande inslag.190 De inskränkningar i rörelsefriheten som ungdomsövervakning innebär kommer i vissa fall leda till att unga avskärmas från sitt sociala liv. Eftersom det rör sig om en straffrättslig sanktion för allvarlig brottslighet är det emellertid enligt min mening motiverat med vissa frihetsinskränkningar, särskilt i de fall där den unge i stället hade dömts till sluten ungdomsvård.
4.2.3 Elektronisk övervakning
Huvudregeln enligt 19 § verkställighetslagen är att elektronisk övervakning ska användas. Undantag skulle exempelvis kunna göras om den unges hälsotillstånd gör att det verkar onödigt eller olämpligt att använda sig av elektronisk övervakning.191
För att kontrollera att den unge följer de inskränkningar i rörelsefriheten som beslutats i verkställighetsplanen anses det lämpligt att använda sig av elektronisk övervakning. Det kan antas att det ökar påföljdens trovärdighet och ger signaler till den unge att det kommer bli konsekvenser om denne inte följer verkställighetsplanen.192 Eftersom det rör sig om en reaktion på allvarlig brottslighet är det rimligt att kunna kontrollera att
188 Brås remissvar, s. 2.
189 Jfr Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitets remissvar, s. 2. 190 Ds 2017:25 s. 56.
191 Prop. 2019/20:118 s. 76 f. 192 Ds 2017:25 s. 105.
inskränkningarna följs. Det innebär inte att rörelseinskränkningarna ökar.193 Det kan också hävdas att det integritetsintrång som den elektroniska övervakningen kommer innebära är försvarlig mot bakgrund av påföljdens roll i systemet och eftersom de rörelse-begränsande inslagen är avgränsade i enlighet med verkställighetslagen.194 Genom en effektiv kontroll av om föreskrifterna följs kommer det kunna bidra till att motverka att den unge fortsätter begå brott vilket är i enlighet med syftet med ungdomsövervakning.195
De inskränkningar av rörelsefriheten som innebär att den unge inte får vistas på vissa platser eller vissa områden kommer behöva övervakas genom en GPS-boja. Tekniken med GPS-boja innebär att personen måste bära den hela tiden men att den kommer vara avaktiverad under de tider som inte omfattas av rörelseinskränkningen.196 Frågan är om det är rimligt att den unge ska behöva bära en fotboja även under de tider då dennes rörelsefrihet inte är begränsad. Från den enskildes synpunkt skulle det kunna innebära en mer omfattande inskränkning i dennes frihet än vad som är syftet med ungdoms-övervakning. Det integritetsintrång som detta innebär för den unge måste vägas mot syftena med åtgärden.197 Någon analys kring den frågan har inte presenterats i förarbetena. I propositionen konstaterar regeringen endast att en sådan ordning får godtas.198 Det hade varit önskvärt med en diskussion kring huruvida det kan anses proportionerligt att den unge ska tvingas bära fotboja konstant under verkställighetstiden. Enligt min mening är det inte motiverat att godta en sådan ordning enbart därför att den tekniska utvecklingen ännu inte erbjuder något bättre alternativ.
Vidare är det osäkert om GPS övervakningen kommer fungera såsom avsett. De fotbojor som används av Kriminalvården vid intensivövervakning bygger på att fotbojan larmar om den kommer för långt bort från hemmet.199 För att kontrollera rörelse-inskränkningarna vid ungdomsövervakning förutsätts att GPS-bojan skickar sin position till en mottagare som registrerar den dömdes position. Denna teknik används inte i särskilt stor utsträckning och det är därför osäkert om den kommer fungera effektivt.200
193 Prop. 2019/20:118 s. 75. 194 Ds 2017:25 s. 105. 195 Prop. 2019/20:118 s. 76. 196 Prop. 2019/20:118 s. 76.
197 Jfr Justitiekanslerns remissvar i Sammanställning av remissyttranden Nya ungdomspåföljder (Ds 2017:25), s. 69.
198 Prop. 2019/20:118 s. 76. 199 Brås remissvar, s. 2. 200 Brås remissvar, s. 2 f.