För att förbättra och utveckla inkluderingen och samspelet kring det funktionshindrade barnet fanns en del gemensamma tankar hos de fyra pedagogerna och specialpedagogen. Det fram- kom hos alla, att gruppstorleken har betydelse. Behovet hos barnen är olika, men färre antal barn i gruppen påverkar samspel och självständighet positivt, ansåg de intervjuade. Ålders- nivån på barnen i gruppen, har också betydelse för ett bra samspel, ansåg pedagogerna. Vilka åldrar som passar bäst tillsammans med barnet är individuellt.
59
En för barnet anpassad nivå, är viktigt tycker alla intervjuade. De anser att barnen får detta i verksamheten, tillsammans med de funktionshindrade barnen. Alla tycker att en sådan verk- samhet är bra och borde utökas. Specialpedagogen poängterar också vikten av en verksamhet på förskolan, på det funktionshindrade barnets nivå. Hon menar vidare att en verksamhet på förskolan med struktur och rutiner för det funktionshindrade barnet, är viktigt för en utveck- ling av inkluderingen och ett förbättrat samspel. Dessutom påverkar det positivt, att peda- gogen går in i leken med barnen, anser specialpedagogen.
I situationer då samspelet inte fungerar, på Kattens förskola, kan det avbrytas helt och efter en stund återupptas då situationen har lugnat sig, menar pedagogerna. Då kan ett positivt samspel ta vid igen.
Alla intervjuade anser att tecken på samlingarna, med alla barnen är bra och ska fortsätta. Pe- dagogen i arbetslaget på Hundens förskola, tycker att det skulle vara värdefullt att delge barnen mer, av det funktionshindrade barnets verksamhet. Önskemål om fortsatt information och delaktighet i den enskilda verksamheten, finns också hos flera i arbetslaget, tror hon. Även intresse för utbildning om funktionshindret och teckenutbildning.
Tankar om att ta sig tid till reflektion kommer också fram här. Allt detta stämmer också helt överens med specialpedagogens syn och önskemål. Filmning av barnet, kan användas för mer förståelse för barnet och som dokumentation. Specialpedagogen menar vidare att det är viktigt att pedagogerna stöttar varandra, sätter sig in i och är delaktiga i informationen och i arbetet kring barnet. Hon anser att rektor, habilitering och specialpedagog samarbetar och utbyter information kring barnet och att de stöttar pedagogerna i deras arbete.
61
7 Sammanfattande diskussion
I diskussionen knyter jag an till mitt syfte och mina frågeställningar. Jag knyter också an till Vygotskijs teorier och till litteraturen i litteraturgenomgången. Den sammanfattande diskus- sionen sker under samma rubriker som i resultatdelen, för förskolorna. Vidare tas en metoddiskussion upp, specialpedagogiska implikationer och till slut tankar om fortsatt forsk- ning inom området.
7.1 Inkluderande förhållningssätt
Historiskt sett har funktionshindrade varit segregerade i samhället och det har tagit lång tid att komma dit vi är idag, t.ex. att många funktionshindrade barn är integrerade i förskolan och att en del är integrerade i grundskola och på fritidshem. I Salamancadeklarationen (2001) står det, att ”alltför länge har personer med funktionshinder betraktats av ett samhälle som har koncentrerat sig mer på deras svårigheter än på deras möjligheter” (s. 22-23). Mina resultat visar på olika förutsättningar och utgångsläge när det gäller inkluderingen. Resultatet visar tydligt på skillnaden i konsekvenserna för barnen, då svårigheterna uppkommer ofta och un- der en lång tid eller då svårigheter knappast finns. På Eriks förskola dominerar svårigheterna, i pedagogernas tankar och kopplas ihop med honom. Tankar om helhets- och miljösituationen kommer i skymundan och att kunna se möjligheterna hos Erik.
Jag anser att olika faktorer påverkar hur inkluderingen blir. Specialpedagogen menar att hur barnet är, inverkar på hur situationen blir kring barnet. Jag håller med, men vill förtydliga att jag anser att ”barnet är som det är” och pedagogerna har ett uppdrag att på bästa sätt ta hand om situationen. Det kan vara nyttigt att ställa sig frågan hur situationen skulle sett ut, om Erik och Hilda hade bytt förskola med varandra! Pedagogerna på Hildas förskola, hade kanske upplevt samma svårigheter eller kanske inte, det kan man inte veta. Jag menar att det är vik- tigt som pedagog att vara professionell och vara uppmärksam på sitt förhållningssätt, vare sig man arbetar med barn i svårigheter eller under mer lättsamma förhållanden. Specialpedagogen
62
framhåller också vikten av stöd av rektor, specialpedagog och habilitering. Jag ställer mig bakom den åsikten och menar att det för barnets skull är mycket angeläget.
Rosenqvist och Tideman (2000) skriver om inclusion (inkludering) och pekar på rättigheten till delaktighet för alla, oavsett funktionshinder och förutsättningar. Jag menar att det är själv- klart att båda barnen i undersökningen, har en rättighet att känna delaktighet i gruppen. Resultatet visar att Erik inte är helt delaktig, eftersom samspelet med barnen många gånger blir negativt och måste brytas. När det gäller verksamheten, är det många gånger som den inte passar för Erik. Nordström (2002) talar om att som funktionshindrad ha en plats och före- språkar en social gemenskap med icke funktionshindrade.
Resultatet visar vidare att på Hundens förskola, anser pedagogerna att Hilda är inkluderad, hon är med barnen och kan ta del i förskolans verksamhet. Pedagogerna upplever inte några direkta problem och inkluderingen är en självklarhet. Mimmi menar att Hilda är som ”vilken kompis som helst” till barnen och Nora säjer att alla barn är ”väldigt måna om Hilda”. På Kat- tens förskola tycker pedagogerna också att Erik är inkluderad, men här finns svårigheter i inkluderingen. Pedagogerna kämpar på för att göra det bra för Erik och har kontakt med rek- tor och specialpedagog, men känner sig ändå ibland uppgivna över vad de ska hitta på, för att det ska bli bättre för Erik.
I mitt resultat talar specialpedagogen om vikten av samarbete pedagoger emellan kring barnet och delaktighet i dess situation, för att underlätta inkluderingen. Viktiga faktorer är också re- flektion tillsammans kring barnets utveckling och utbildning i det som känns aktuellt, anser hon. Jag menar som Tideman (2000) att förhållandet på förskolan ”kan bidra till att förebygga svårigheter hos barn men också bidra till att förstärka dem” (s. 280). Jag anser att pedagoger tillsammans kan förebygga svårigheter och att reflektion är ett viktigt redskap i detta. Ofta handlar det om hur pedagogerna ska hinna ta sig tid till reflektion. Även här anser jag att man ska söka stöd hos rektorn, om man som arbetslag upplever att man inte hinner reflektera till- sammans.
I inledningen beskrivs ordet integration, som en process och inkludering betyder inneslutning (Nationalencyklopedin, 1992). Rosenqvist och Tideman (2000) använder begreppet inklude- ring, som för många år sen kom som ett alternativ till begreppet integrering. Jag har den uppfattningen att båda begreppen används idag och att det finns olika förklaringar till vad innebörden är. I resultatet nämns också begreppet handikappad. Jag menar att olika begrepp
63
används därför att pedagogerna sällan har/tar sig tid, till att prata om och diskutera inklude- ring och funktionshinder. På Hundens förskola finns det önskemål om reflektion och fortbild- fortbildning. Det är kanske lättare att tänka på sådana önskemål, då det fungerar och då man med. Dessutom blev nog tankarna väckta, av frågorna i mina intervjuer.
Enligt Vygotskij (Sandberg, 2006) är den sociala och den intellektuella utvecklingen för- enade. Han menar också att ”utvecklingen går från social kompetens till individualitet” (s, 51). Ytterhus (2003) talar om en social inklusion och menar att det ger tillhörighet, deltagande och erfarenheter i ett ömsesidigt samspel. I mina resultat märkte jag att pedagogerna var an- gelägna om, att det funktionshindrade barnet skulle vara med de andra barnen för att få trivas och lära sig saker. Dock gjorde det svåra samspelet mellan Erik och barngruppen att det många gånger inte blev så. Jag menar att det emellertid krävs ändring i verksamheten, kraft och inspiration hos pedagogerna, för att mer få Erik att uppleva tillhörighet, deltagande och ömsesidigt samspel. Jag anser som Vygotskij och Ytterhus att den sociala gemenskapen och det positiva samspelet däri, är mycket viktigt och värdefullt för barnets identitet och ut- veckling.
Skogman (2004) talar om ”den miljörelaterade synen på funktionshinder” (s. 22) och menar med det att miljön runt barnet har stor betydelse, för hur barnet ska kunna tillägna sig verk- samheten. Mina resultat visar att Hilda smälter in i, klarar av och trivs med den verksamhet som finns på förskolan. Det är bara sångsamlingarna med tecken som är anpassade till henne, men detta kommer också alla andra barn till godo. Detsamma gäller med sångsamlingarna hos Erik, aktiviteten är på hans nivå. Resultaten visar att verksamheten på Eriks förskola, ofta inte passar för honom. I första hand försöker pedagogen, som har huvudansvaret för Erik, att få honom med i förskolans verksamhet. Men om t.ex. samspelet inte fungerar eller om nivån är för hög, så gör de något annat som passar Erik. Här kommer jag tillbaka till, att det är angelä- get med samarbete och gemensam reflektion kring barnet.
Sjöblom och Jönsson (2001) talar om ett inkluderade förhållningssätt, där man utgår ifrån att en verksamhet ska kunna passa alla så långt det är möjligt och att alla barn har sin väg till att få sina behov uppfyllda. Rabe och Hill (1990) menar också att funktionshindrade barn ska få sitt stöd, så långt det är möjligt, ”genom den verksamhet som utgår från alla barn och inte ge- nom särskilda och särskiljande aktiviteter” (s. 52). Rosenqvist och Tideman (2000) går längre i sina tankar och menar att inkludering är ett synsätt och talar om att miljön ska förändras och
64
anpassas till individen. Mitt resultat visar att den befintliga verksamheten fungerar för Hilda, men inte för Erik. Verksamheten är inget eller bara något förändrad på förskolorna, med tanke på Erik och Hilda.
Sjöblom och Jönsson (2001) menar att inkluderingen kan mycket väl vara en del av verksam- heten. Det är inte alltid att man som pedagog har tillräckligt med kunskap, tid och ork att full- följa inkluderingen helt. Det viktiga är att man som pedagog strävar efter det och att inklu- deringen mer och mer får sätta sin prägel på verksamheten (a.a.). Mitt resultat visar att alla pedagoger vill att de funktionshindrade barnen ska vara inkluderade, men utgångspunkterna och omständigheterna är så olika. Det är så mycket svårare, då inkluderingen inte är en själv- klar ingrediens, utan kräver mycket kraft och energi. Jag menar att inkluderingen är en pro- cess som utvecklas i olika takt, beroende på omständigheterna. Jag håller med Sjöholm och Jönsson om det de förmedlar, det är väsentligt att hela tiden att sträva mot förbättring av in- kluderingen och ha det som ett konkret och långsiktigt mål.
Lutz (2006) menar, att om det skapas speciella lösningar kring individen, finns det en risk att verksamhetens innehåll inte förändras till förmån för barnet. Jag anser att man som pedagog bör vara observant på och tänka kring sin förskoleverksamhet, även om det funktionshindrade barnet får en regelbunden och tillrättalagd verksamhet någon annanstans. Specialpedagogen pekar på vikten av förskoleverksamhetens innehåll, för de funktionshindrade barnen.
Skogman (2004) menar, att om ett problem anses bero på barnets funktionshinder, är det gå tillbaka till ett äldre synsätt. Lutz (2006) menar också att det kan finnas en tendens att placera problemet hos det enskilda barnet, då det blir ekonomiska nedskärningar och barnets diagnos blir viktig för att få resurser. Jag menar att även om man som pedagog upplever att man har ett bra förhållningssätt till funktionshindrade, bör man ändå vara observant på sina tankar kring de barnen, i problematiska situationer.