9. Sammanfattande diskussion
9.1 Sammanfattning av de diskursiva strukturerna och de olika subjektspositionerna
Något som går att utläsa ur resultatet är att många väljer att inte ta ställning i bojkotten mot Na-kd, eller väljer att be nna sig i skuggan av de som faktiskt tar ställning. Detta hotar i sin tur begreppet bojkottskultur och gör det nästintill omöjligt att beskriva något som en bojkott - eftersom vi nner olika sanningar, och olika perspektiv på vem som får göra rätt och fel, men också för att det nns så många nivåer av bojkott. Detta styrker tidigare forskning som menar att bojkottskultur snarare kan klassas som utpressning eller hot, då det inte nödvändigtvis leder till en bojkott (Hooks, 2020). Eftersom begreppet är så vagt, ser vi också svårigheter kring att komma tillbaka från en bojkott då den sociala stra metoden tycks leda till ett oförlåtande samtalsklimat där utrymmet att förbättras efter kritik minskar, eller är på gränsen till obe ntligt.
En ursprunglig hypotes gällande maktförhållandena mellan influerare, följare och företaget, var att följarna besatt mindre makt och att det var i relationerna företag-följare samt in uerare-följare som maktrelationerna var som starkast. I själva verket visade det sig vara precis tvärtom, att det snarare är följarna som utövat och haft mest makt i relation till in uerarna och företaget. Utifrån utestängningssmekanismernas syn på vad som är sant eller falskt, be nner sig samtliga subjektspositioner i en maktposition - eftersom makten nns överallt - men då ingen tydligt backas upp av någon institution så kan ingen ses som sanningstalare. Därför kan inget av de synsätt subjektspositionerna erbjuder ses som eller accepteras som en sanning i samhället, vilket är varför vi anser att Foucaults andra synsätt på sanningar är vad som borde förespråkas framför utestängningsmekanismernas sanningar.
Det tydligaste mönstret vi kan se i diskursen kring överträdelser är att Na-kd som företag separeras från in uerarna, och att ansvaret förskjuts mellan dessa. Vissa argumenterar för att det är Na-kd, och enbart Na-kd, som har det fulla ansvaret för det som ledde till bojkotten av företaget. Samtidigt argumenterar andra för att in uerare också har ett ansvar och att det är moraliskt fel av dem att samarbeta med Na-kd. Detta trots separationen mellan företaget och in ueraren. Det resulterar i en förskjutning och förlängningen av ansvaret, då man å ena sidan kan argumentera för att problemen
är strukturella och inom företaget, men samtidigt att in uerare - genom att samarbeta med Na-kd - står för och representerar samma sak.
Då den disciplinära maktens fokus ligger på att korrigera oönskat beteende ser vi i materialet hur v Utifrån ramarna kring disciplinering och upprätthållningen av den konstgjorda makten som Foucault (1987) beskriver, menar vi på att vissa in uerare i relation till Na-kd “kommer undan”. Då den disciplinära maktens fokus ligger på att korrigera oönskat beteende snarare än åtgärda själva “brottet”, så ser vi att bestra ningen som faktiskt förekommer blir mer direkt speci cerad på individen och uppmaningarna mer generella. Uppmaningarna ses som en träning för framtida handlingar, vilket vi sett att subjektspositionerna följarna förhåller sig starkt till. Vi ser också att medlidandet med de som “gjort fel” - här refererar vi till in uerarna - kan ta sig uttryck i feministiska former. Här uppmanas följare till att stötta sina medkvinnor (in uerare som samarbetar med Na-kd) istället för att fokusera på brottet. Detta återkopplar till vad vi diskuterade tidigare, kring den tydliga separationen mellan företaget och in ueraren.
Avslutningsvis, så ser vi ett tydligt samband mellan sociala medier och hur vi handlar. Den konstanta övervakning som sociala medier innebär, för alla med öppna konton, styr inte bara konversationer men också vart dessa konversationer äger rum. Det ständiga övervakandet som vi under studiens gång påvisat förknippas med makt utifrån olika aspekter, som vi också diskuterar för är en självförvållad makt, blir ett kvitto på att vi agerar utifrån att vi är bevakade oavsett om vi är det eller ej. Med detta som bakgrund bestrider vi Foucaults argument att skamstra et som spektakel ska ha försvunnit i takt med att fängelser och institutioner tog vid, och menar på att det kommit tillbaka i en ny, och möjligtvis ännu mer spektakulär, form.
9.1.2 Förslag på framtida forskning
Vår studie kring cancel culture så går till stor del i linje med vad tidigare forskare kommit fram till. Den kritik som cancel culture gjort uttryck för tidigare gällande intolerans mot åsikter som strider mot ens egna (Velasco, 2020), är något vi anser genomsyrat även vårt resultat. Däremot ser vi bojkottskulturen som något som är här för att stanna, vilket är varför vi vill föreslå ytterligare forskning kring användandet av begreppet bojkottskultur som ett försvar mot kritik. Det vill säga ett sätt att förminska kritik som riktas mot en, genom att referera till bojkotten som en kupp och hjältedåd.
Vår forskning visar på behovet av en tydligare de nition eller användning av begreppet bojkottskultur, då vårt resultat visar att det snarare är ett avbrott för företaget Na-kd och inte en
bojkott (se kap. 8.2). Däremot så ser vi ett tydligare mönster av bojkott när vi tar oss ner på individnivå. Vi ser de subjektspositioner följare som väljer att bojkotta subjektspositioner
influerare, som valt att göra samarbeten med företaget, och att klickar på “avfölj” blir i
förlängningen en bojkott då du helt enkelt slutar interagera med influeraren. Likaså blir cybervåld och nätmobbning relevant främst på individnivå utifrån vad vi kunnat uttolka ur vårt material, varpå det krävs mer forskning kring cybervåld och större aktörer såsom företag. Individer separeras från företaget, och därför måste också begreppen separeras och placeras rätt. Vi vill därför yrka på att användningen av översättningen “bojkottskultur” främst forskas kring på individnivå, och att översättningen “avbrottskultur” är mer relevant i kontexten till stora aktörer och företag.