9. Sammanfattande diskussion
9.2 Slutdiskussion av Cassandra Strid: Bojkottskultur är ett barn av sin tid
Som så mycket annat i världen, så är ingenting svart eller vitt och så är inte heller fallet när det kommer till bojkottskultur. I slutändan visade det sig aldrig riktigt bli någon bojkott av företaget Na-kd, utan snarare ett avbrott innan de välkomnades tillbaka - om än inte av alla. Många var snabba på att hoppa på bojkottståget när det kom till kampanjen mot att bojkotta Na-kd, men var lika snabba att hoppa av när tåget saktade in farten. Detta är något som Hooks (2020) lyft fram i sin forskning och som vi även ser i vår; att en verbal bojkott inte behöva innebära i en faktiskt bojkott. Det visar också på hur bojkottskulturen romantiseras och ses som något av ett hjältedåd som lyfter bojkottaren (Hooks, 2020) så de ser sina handlingar som insatser för samhället (Burgess & Green, 2009). Problemet med detta är att “hjältarna” anser sig själva kunna avgöra vad som är moraliskt korrekt, vilket är lite som frågan kring vad som är okej att skämta om. Det nns helt enkelt inget entydigt svar, och när det börjar talas om vad som får eller inte får sägas… Ja, då är vi ute på riktigt hal is.
Någonting som går att konstatera är att bojkottskulturen som begrepp och fenomen är ett barn av sin tid. Det är ett otroligt konsumistiskt begrepp som passar väl in under en tidsera där ingenting lagas och där allt betraktas som slit och släng. Detta är synligt på era sätt i Na-kd fallet; dels genom hur individer eller företag bojkottas, deplatformeras och stängs ute ur debatten, men också för att många bojkotter eller utkallningar är formade på ett sånt sätt att de är svåra att debattera. Fokuset hamnar på att disciplinera den som gjort fel och snarare än att fokusera på det som ses som problematiskt, vilket ger litet eller inget utrymme till åtgärder och förbättring.
Att diskurser, normer och värderingar är i konstant förändring är en utmaning när det kommer till internet, för det innebär också att individers gamla åsikter alltid sparas och nns tillgängliga. Det är inte ovanligt att tio år gamla inlägg lyfts fram och kritiseras utifrån rådande normer idag, vilket då innebär att ens gamla åsikterna bedöms utifrån värdegrunder som möjligtvis inte existerade när
inläggen skrevs. Det innebär också att du då stra as för kulturella eller sociala värderingar som du, då, tagit för givna och aldrig re ekterat över. Bojkottskulturen har tidigare kritiserats för att göra uttryck för en intolerans mot åsikter som inte överensstämmer med ens egna (Velasco, 2020), men också för att vara en form av utpressning eller hot (Hooks, 2020). Jag kan inte annat än att instämma i denna kritik, för att isolera eller utesluta (bojkotta) de som gjort överträdelser eller problematiska uttalanden åtgärdar varken skadan som gjorts eller bidrar till en förbättring. Det första steget bör inte vara att utesluta eller bojkotta någon, utan snarare att ifrågasätta och arbeta för att skapa ett klimat som är öppet för diskussion och förändring. För vi är alla på internet, speciellt nu eftersom det råder en pandemi, och det är ingenting som lär förändras den närmsta tiden. Snarare tvärtom.
Att ta bort någons plattform är idag inte bara ett försök till att tysta individen, vilket i sig är problematiskt och gör det svårt för individen att svara på kritiken, utan även ett försök till att sänka någon ekonomiskt. Med andra ord är det sociala stra et även ett ekonomiskt sådan, och ett hårt sådant som sällan tar hänsyn till aspekter utöver det som faktiskt har sagts. Om det nu är mänskligt att fela, vad säger då bojkottskulturen om det samhälle som vi lever i och vill uppnå?
Det som går att utläsa ur resultatet från vår studie är att de som väljer att förknippas med eller samarbeta med Na-kd även hålls ansvariga för händelserna på Na-kd. Det är kanske inte särskilt förvånande i en tid där bojkottskulturen frodas och representation “är allt”. Människan har dessutom alltid varit i behov av att ha en skambock; en roll som är lättare att applicera på in uerare - de som vi har nästan en vänskaplig relation till - än företag som kan kännas för långt bort och svåra att nå. För det vi egentligen ser, är hur ansvaret för yttas till en individnivå när det i grund och botten handlar om företagets problem, eller strukturella problem. I just detta fall handlar det om både och. Företaget har blivit hårt kritiserat på era av deras kontor som be nner sig i olika städer, vilket tyder på att det råder en strukturell problematik inom företaget - vilket inte är samma sak som att säga att den strukturella problematiken inte nns i samhället. För det gör den, och det problematiska med att hålla individer ansvariga på sättet som förekommer i Na-kd fallet är att det osynliggör dessa strukturella problem, och i förlängningen också företagets ansvar. Istället är det framför allt in uerare som får axla det tunga ansvaret. Något som dock tycks glömmas bort, är att även Na-kd består av individer.
På sociala medier kan en individ, eller följares, handlingar verka marginella sett till den stora massan, vilket verkar ha fått individer till att tro att enskilda handlingar inte spelar någon roll. Som vi ser i vårt resultat har dock följaren minst lika mycket, om inte mer, makt än såväl företagen som in uerarna. När det kommer till strukturella problem, så är de här enskilda handlingarna och beteendena essentiella och vi behöver alla ta vårt ansvar för problem som skapats och upprätthållits - ofta oavsiktligt. Detta handlar inte bara om de strukturella problem som uppdagats hos Na-kd,
utan sträcker sig över hela vårt samhälle. Ponera att Na-kd fallet hade handlat om klimatkrisen istället. Hur hade problemet lösts genom att företag och individer bojkottas? Vi behöver alla dra vårt strå till stacken i arbetet för förändring.