av våra synpunkter
Vi ställde i inledningen till denna rapport två frågor, dels om fastig-hetsägarnas ansvar för hushållsavfallet, dels om hushållens ansvar för sortering. Vi har i avsnitt 4 diskuterat detta tämligen ingående och vill här endast kort sammanfatta och tillfoga några förslag.
Ägare av flerbostadshus, både hyreshus och bostadsrättshus, tar ett stort ansvar för insamling av hushållens sopor trots att det inte följer av hyresavtal eller hyreslag, inte av bostadsrättslag eller bostads-rättsföreningars stadgar och inte heller av någon annan lagstiftning.
Detta innebär att fastighetsägarna medverkar i avfallshanteringen utan att ha något juridiskt ansvar för hushållens avfall. (Vi bortser här från att bostadsrättshavare även är fastighetsägare genom sin förening.) Detta har inte vållat några större problem tidigare, men genom de alltmer långtgående krav som ställs på sortering av hushållsavfallet och de allt högre kostnaderna för avfallshanteringen har situationen förändrats.
Trots de juridiska oklarheterna är det enligt vår mening rimligt att ägare till flerbostadshus ändå fortsätter att upprätthålla en god service för hushållsavfallet. Men det är viktigt att det klargörs hur långt denna service ska sträcka sig och hur kostnaderna ska fördelas.
Våra resonemang leder till ett antal överväganden.
Soppåsen
Fastighetsägare har under lång tid utrustat sina fastigheter med ut-rymmen och anordningar för att hushållen inom fastigheten ska kunna göra sig av med den del av hushållsavfallet som består av matrester o dyl.
Volymmässigt får detta normalt plats i små plastkassar. Detta får anses vara en del av normal service för hyresgäster och bostadsrättshavare
Modifierad fastighetsnära källsortering
I betänkandet Resurs i Retur föreslogs en utökad fastighetsnära käll-sortering. Samma förslag finns från kommunala organ i Stockholm.
Med detta menar man sorteringsmöjligheter i varje fastighet.
Vi har visat att kostnaderna för att inrätta grovsoprum med sor-teringsmöjligheter i alla fastigheter är mycket stora. Vi har beräknat att inkomstbortfallet för ägare av flerbostadshus i Stockholm avseende ytan uppgår till 1,4 miljarder kronor och då är investeringskostnaderna inte medräknade. Uttryckt på ett annat sätt motsvarar ytan 175 000 kvadratmeter eller 3000 genomsnittliga bostadslägenheter.
Vår erfarenhet är att fastighetsägarna inte motsätter sig system som innebär att de boende får nära till insamlingsplatserna men att kravet på att iordningsställa insamlingsplatser i varje fastighet är att gå för långt. Kan man reda ut ansvaret för kostnaderna och minska ambitionsnivån något så att det inte krävs sorteringsmöjligheter i varje fastighet är en modifierad fastighetsnära källsortering önskvärd. Vi menar då med uttrycket fastighetsnära även sortering nära det hus man bor i. Förutsättningarna för detta är att materialbolagen har ansvaret.
Om avfall som omfattas av producentansvaret ska sorteras i fastig-heten, måste fastighetsägaren skriva ett avtal med materialbolagen.
Avtalet ska för att skapa klarhet gå ut på att materialbolagen hyr ett utrymme i fastigheten och placerar sina kärl där. Det ska också framgå av avtalet att materialbolaget står för kostnaderna för insamlingsstället, till exempel städning. Materialbolaget ska åta sig att hämta avfallet på det sätt det finner lämpligt för att upprätthålla en god service och informera hushållen på ett tydligt sätt om vad som gäller.
Begreppet fastighetsnära är tyvärr oklart. Enligt vår mening bör begreppet tolkas så att det innebär ”nära bostaden”, men inte nöd-vändigtvis ”i samma hus”. Ett avstånd på ca 200 meter, som tidigare varit en norm, borde kunna accepteras.
och bör ingå i hyran eller avgiften för bostadsrättshavare. Någon för-ändring av detta åtagande är inte önskvärd. Det bör klargöras i hyres-avtal att detta är en service som ingår i hyran eller avgiften.
Grovsopor
När det gäller den del av hushållsavfallet som inte ryms i soppåsen, s k grovavfall, är förhållandena annorlunda. Här finns inga enhetliga normer utan fastighetsägarna ger hushållen möjlighet att hantera grovavfallet på olika sätt, främst beroende på vilka förutsättningar som finns för att tillskapa särskilda utrymmen i fastigheten. Många gånger saknas sådana möjligheter.
Nya krav på sortering av grovavfallet i flera fraktioner leder till utökat utrymmesbehov. Ofta går detta inte att lösa i befintliga grov-soprum. Eftersom det i många fastigheter inte går att skapa grovsoprum med möjlighet till sortering utan mycket stora investeringar måste man finna andra lösningar. Lagstiftningen anger att avfallet ska vara sorterat när det når sin slutstation. Det öppnar för sortering i andra delar av transportkedjan än i bostadsfastigheten. Det finns idag tekniska lösningar för maskinell sortering av stora volymer och ett alternativ i de fall där hushållen saknar praktiska förutsättningar att sortera är därför att pröva sortering nära slutstationen.
Det finns alltså ingen laglig skyldighet för fastighetsägare att till-handahålla grovsoprum i hus som är byggda före 1978. Den fastighets-ägare som trots detta väljer att inreda ett grovsoprum måste vara noga med att informera sina hyresgäster om hur soporna ska sorteras och dessutom vara medveten om att han eller hon med nuvarande tillämpning av be-stämmelserna kan drabbas av stora kostnader för hushållens felsortering.
Oklara regelsystem är en fara för rättssäkerheten och ger utrymme för godtyckliga bedömningar. Nuvarande regler har lett till misstro mot systemet med sorteringsskyldighet av hushållsavfall. Vi menar därför att regelsystemet måste ses över med målsättningen att skapa större klarhet.
Kraven på sortering av hushållsavfall ställer särskilt stora krav på hushåll boende i flerbostadshus. De har i allmänhet mindre utrymmen än vad man har i villor och radhus. Om förslaget till ny renhållnings-ordning i Stockholm går igenom ska hushållen sortera i tolv fraktioner.
Vi tror inte att hushållen i flerbostadshus kommer att klara detta eftersom det i många fastigheter helt enkelt saknas praktiska förut-sättningar att inreda de utrymmen som krävs för att uppfylla stadgan.
Genom en modifierad fastighetsnära källsortering, som den ovan diskuterade, kan man så småningom säkert skapa förutsättningar även för de långtgående krav som nu föreslås. Dessförinnan får man be-gränsa ambitionsnivån.
Man bör i ett första steg begränsa skyldigheten att sortera till att i första hand avse farligt avfall. Då skulle man sannolikt åstadkomma större lojalitet med systemet och därmed bättre kvalitet på sorteringen.
Härigenom kan man uppnå en förbättrad miljö och större säkerhet i fråga om hälsorisker.
Vi menar att energiåtervinning genom förbränning, tills vidare i avsaknad på praktiska förutsättningar vad gäller tillräckligt stora soprum, är det mest effektiva sättet att återvinna hushållssopor. Den sortering som skulle kunna ske för hushållen borde i ett första skede – vid sidan om det farliga avfallet som vi definierat det – begränsas till några få fraktioner. Det skulle till exempel kunna avse tidningar, färgat och ofärgat glas samt brännbart respektive icke brännbart avfall. Vissa fraktioner som ingår i producentansvaret borde ingå i det brännbara för att minska kraven på hushållen, till exempel papp, kartong och Farligt avfall
Vi har i avsnitt 3 redovisat vad vi avser med farligt avfall och i avsnitt 4.1. pekat på att insamlingen av det farliga avfallet i Stockholm fungerar dåligt. Vi har också framhållit att det är fel att sortera farligt avfall i bostadshus. Mellanlagring av farligt avfall är olämplig och delvis för-bjuden. Det kan även vara hälsovådligt för barn m fl. Det leder till att man måste ställa stora krav på att utrymmet är låsbart och att utrust-ningen är anpassad till förutsättningarna. Det krävs sannolikt även bevakning och bemanning med sakkunnig personal. Sådan kompetens och sådana resurser finns det endast undantagsvis hos fastighetsägaren.
Vi anser alltså att mellanlagring av farligt avfall i bostadsfastigheter inte bör få förekomma. Antalet miljöstationer i Stockholm är som vi tidigare redovisat alltför få. Det finns idag ingen bra organisation för att hjälpa hushållen i Stockholm att bli av med farligt avfall. Informa-tionen kunde också vara bättre. Däremot ställs det allt hårdare krav på konsumenterna att sortera hushållsavfall, papper och förpackningar.
Denna politik saknar konsekvens. Rimligare skulle vara att genom kraft-fulla informationsinsatser se till så att hushållen sorterar det farliga avfallet.
Vi anser därför att Stockholms stad bör införa flera avfallsstationer för farligt avfall, kanske i form av bilar bemannade med kompetent servicepersonal som besöker samtliga kvarter i Stockholm med jämna mellanrum.
Se över kraven på sortering
Kraven på att sortera hushållsavfall är oklara. Det är – som vi genom olika exempel visat – utomordentligt svårt att veta hur man ska sortera.
Detta beror inte på någon informationsmiss även om informationen i flera avseenden kunde vara bättre. Felet är att regelsystemet är dåligt strukturerat och därigenom extremt svåröverskådligt och detaljrikt. Det saknar konsumentperspektiv.
Form och produktion | Central Communication AB Text | Ronny Bergens och Tore Ljungkvist
Bilder | Fastighetsägarnas bildbank, Bildhuset och Photodisc
Repro och tryck | Westerås Mediaproduktion, Västerås 2003, miljömärkt med Svanen, licensnummer 341133
Papper | Stora Fine, 130g
plast. Denna avvikelse ska företrädesvis gälla boende i flerfamiljshus som saknar sorteringsförutsättningar.
Metaller av olika slag bör enligt vår mening sorteras centralt, eftersom detta är tekniskt relativt enkelt.
Om man begränsar den huvudsakliga sorteringsskyldigheten till det farliga avfallet och satsar informationsresurser på att förmå hus-hållen att sköta detta skulle man kunna skapa lojalitet med sorterings-kraven. Det är ju mycket svårt att motivera hushållen att samla ihop plastprodukter i en särskild behållare om man samtidigt får känne-dom om att större delen av plastavfallet ändå bränns tillsammans med övrigt hushållsavfall och att detta ger goda återvinningseffekter i form av el och värme.
Det är sannolikt viktigt att skapa incitament för hushållen att sortera avfallet. Pet-flaskor och returglas blir hushållsavfall endast till en mindre del beroende på att hushållen anser att panten är värd en sorteringsinsats. Ett sätt att förbättra sorteringen skulle därför kunna vara att införa pantsystem även för andra delar av avfallet. Elektriska produkter kan kanske vara lämpliga för sådana försök.
Vi menar sammanfattningsvis att man måste se över kraven på sortering. Det behövs en helhetssyn och ett mer praktiskt synsätt på avfallsfrågorna. Vi tror att kraven på sortering inte får gå längre än vad som i praktiken går att genomföra för hushållen och att man härvid särskilt måste beakta villkoren för boende i flerbostadshus. Det är viktigt att det nu fattas beslut om hushållsavfallet som tar hänsyn till konsumentperspektivet.
Vi efterlyser ett miljöperspektiv som präglas av sunt förnuft och kostnadsmedvetande.
Fastighetsägarna Stockholm.
Box 12871. 112 98 Stockholm. Tel o8-617 75 00.
www.fastighetsagarna.se • www.stofast.se De alltmer långtgående kravsom stat och kommuner ställer på sortering av hushållsavfallet leder till orimliga konsekvenser för både hushållen och fastighetsägarna. Den avfalls-politik som nu bedrivs blir i många fall praktiskt ogenomförbar och saknar dess-utom helt kostnadsmedvetande.
Fastighetsägarna Stockholm lämnar i sin rapport ”Sopsortering i en återvänds-gränd” ett antal förslag till åtgärder som syftar till att hushåll och fastighetsägare på ett rimligt sätt ska få möjlighet att ta sitt ansvar för avfallshanteringen.
• Farligt avfall måste prioriteras och kommunen måste bli bättre på att ta hand om detta.
• Om nuvarande soprum är för små för att hushållen ska kunna sortera avfallet i många fraktioner bör avfallet istället gå till energiproduktion genom förbränning.
• Eftersom det är tekniskt lätt att skilja ut metaller ur avfallet bör sorteringen av metall ske på centrala avfallsanläggningar istället för i soprummen.
Det är dags att våga ifrågasättadelar av avfallspolitiken. Kraven på sortering får inte gå längre än vad som är praktiskt genomförbart för hushållen och fastighetsägarna. Fastighets-ägarna Stockholm efterlyser ett miljöperspektiv som präglas av sunt förnuft.