7.1 Inledning
I detta kapitel genomförs en sammanvägd utvärdering av utredningens föreslagna straffbestämmelse, med hänsyn till de kriminalpolitiska bedömningarna som genom-fördes i det förra kapitlet, samt utredningens och remissinstansernas synpunkter om förslagets förhållande till legalitetsprincipen. Därmed tar jag samtidigt ställning till om legalitetsprincipen bör hindra dels genomförandet av kriminaliseringen, dels en ut-vidgning av den kriminaliserade gärningstypen. På så vis nyanseras de kriminalpolitiska resonemangen i det förra kapitlet med resonemang om legalitetsprincipen, som också bör påverka barnfridsbrottets utformning. Efter den sammanvägda utvärderingen föreslår jag ändringar av barnfridsbrottets utformning. Därmed besvarar kapitlet upp-satsens tredje och sista frågeställning.
7.2 Sammanvägd utvärdering av barnfridsbrottet
I avsnitt 6.6 genomfördes en kriminalpolitisk utvärdering av utredningens föreslagna kriminalisering. För att det ska vara möjligt att ta ställning till om barnfridsbrottet bör införas och hur det i så fall bör konstrueras, är det dock nödvändigt att analysera hur mina kriminalpolitiska slutsatser förhåller sig till utredningens och remissinstansernas synpunkter om hur legalitetsprincipen bör påverka avgränsningen av det straffbara området.
Enligt den kriminalpolitiska utvärderingen ovan är utredningens förslag överlag lämpligt i min mening, bortsett från att det omfattar situationer då barn bevittnar brotts-liga gärningar som inte är fysiskt eller psykiskt våldsamma. Den huvudsakbrotts-liga kritiken mot förslagets förhållande till legalitetsprincipen i ett flertal remissvar avser just från-varon av avgränsning gällande vilka grundbrott som omfattas, vilket framgår av avsnitt 2.5. Jag håller med remissinstanserna om att det i och med frånvaron av avgränsning är otydligt vilka grundbrott som kan omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Eftersom det både ur ett kriminalpolitiskt perspektiv och med hänsyn till legalitetsprincipen kan ifrågasättas om det är lämpligt att genomföra en kriminalisering utan att avgränsa vilka grundbrott som omfattas, bör barnfridsbrottet enligt min bedömning inte införas i enlighet med utredningens föreslagna utformning. Detta innebär dock inte att
kriminali-seringen inte bör genomföras, då det är möjligt att införa en avgränsning som tillgodoser både de kriminalpolitiska synpunkterna och synpunkterna om förhållandet till legalitetsprincipen. Jag föreslår hur en sådan ändamålsenlig avgränsning kan genomföras i nästa avsnitt. Remissinstansernas övriga synpunkter om förhållandet till legalitetsprincipen, såsom att definitionen av närståendebegreppet är otydlig och att kraven som ställs på de inblandade personernas relationer inte framgår i lagtexten, kan tillgodoses utan att bestämmelsens materiella innehåll behöver ändras.191
En annan fråga är om någon av de frågor som utredningen och remissinstanserna belyser avseende förslagets förhållande till legalitetsprincipen påverkar lämpligheten i att göra kriminaliseringen mer omfattande, i enlighet med de kriminalpolitiska bedöm-ningarna i det förra kapitlet. Som nämndes i avsnitt 2.3 menar utredningen att rekvisitet ”bevittnas” är mer lämpligt än ”upplevs”, eftersom det senare begreppet vore för otydligt i förhållande till legalitetsprincipen. I min mening är ”upplevs” tillräckligt tydligt när det är fråga om barns upplevelser i direkt anslutning till att grundbrottet begås. Begreppet visar tydligt att utgångspunkten är barnets perspektiv, och att det därmed är frågan huruvida barnet uppfattar vad som sker som avgör om bestämmelsen är tillämplig, oberoende av barnets eventuella sinnesintryck. Det torde dock vara svårt att förstå om indirekta upplevelser av grundbrottets resultat i efterhand omfattas enbart genom att läsa rekvisitet. Denna otydlighet torde kunna avhjälpas genom tydliga förarbetsuttalanden som förklarar var gränsen går. Remissinstansernas synpunkter om legalitetsprincipen saknar betydelse för frågan om kriminaliseringen bör göras mer omfattande än utredningen föreslår.
Baserat på min sammanvägda utvärdering anser jag att införandet av utredningens föreslagna barnfridsbrott överlag är motiverat och lämpligt. Jag ifrågasätter dock lämp-ligheten i att inte avgränsa vilka grundbrott som omfattas, och att utredningen avgränsar bort vissa skadliga situationer från det straffbara området som lämpligen hade kunnat omfattas.
7.3 Ändringsförslag
Med hänsyn till den sammanvägda utvärderingen i avsnittet ovan anser jag att utredningens föreslagna utformning av barnfridsbrottet bör ändras på följande sätt.
Rekvisitet ”upplevs” bör användas istället för ”bevittnas”. Kravet på att gärnings-personen och den som utsätts för grundbrottet måste vara närstående till varandra bör tas bort. Situationer då endast den som utsätts för grundbrottet är närstående till barnet bör dessutom omfattas. Vidare bör oaktsamhetsansvar införas. Slutligen bör en lämplig avgränsning av vilka grundbrott som omfattas införas i lagtexten.
Avgränsningen av vilka grundbrott som omfattas bör i min mening bestämmas med utgångspunkt i att det är det aggressiva, kränkande och kontrollerande beteendet som fysiskt och psykiskt våld innefattar som orsakar faran för skador. Med denna utgångspunkt är det enkelt att konstatera att brotten mot liv och hälsa i brottsbalkens tredje kapitel, relevanta brott mot frihet och frid i det fjärde kapitlet, som till exempel olaga hot och olaga tvång, samt relevanta sexualbrott i det sjätte kapitlet, såsom våldtäkt och sexuellt övergrepp, bör omfattas. Sådana brott torde i regel innefatta ett aggressivt, kränkande och kontrollerande beteende som kan skada barnet.
När det gäller brottet skadegörelse menar jag att det i vissa fall kan utgöra ett led i ett sådant skadligt beteende, såsom när en förälder av ilska förstör den andra förälderns egendom i samband med ett kontrollerande och kränkande påhopp. Eftersom skade-görelse kan vara skadligt för barn att uppleva bör det omfattas. Liknande resonemang kan även föras avseende vissa andra brott, som till exempel förtal och förolämpning, som i regel torde vara kränkande och kontrollerande, och det bör gå att argumentera för att de kan anses vara aggressiva i fall där de begås i samband med aggressiva psykiska påhopp. Brott som stöld och bedrägeri bör dock inte omfattas eftersom det, åtminstone enligt min bedömning, inte finns några tänkbara situationer där sådana brott innefattar ett aggressivt, kränkande och kontrollerande beteende. Detsamma gäller naturligtvis för sådana brott som helt saknar relevans eftersom de inte kan begås mot en enskild person, såsom tjänstefel och spioneri.
Oavsett vilken bedömning som görs för varje enskilt brott menar jag att min föreslagna utgångspunkt bör resultera i en lämplig avgränsning som gör barnfridsbrottet mer förutsebart, samtidigt som de utsatta barnen ges ett fullgott straffrättsligt skydd.
7.4 Sammanfattning och kommentarer
Kapitlet består av en sammanvägd utvärdering av utredningens föreslagna barnfridsbrott och en redogörelse för mina ändringsförslag. I den sammanvägda utvärderingen beaktas
dels de kriminalpolitiska slutsatserna i det förra kapitlet, dels utredningens och remiss-instansernas synpunkter om barnfridsbrottets förhållande till legalitetsprincipen, som beskrevs i uppsatsens andra kapitel. Med beaktande av dessa bedömningar och syn-punkter konstaterar jag att barnfridsbrottet bör införas, eftersom det är motiverat och lämpligt att genomföra en ny kriminalisering. Jag menar att utredningens föreslagna bestämmelse överlag är lämplig, men att lämpligheten i att inte avgränsa vilka grund-brott som omfattas kan ifrågasättas. Vidare påpekas att utredningen avgränsar bort ett flertal skadliga situationer från det straffbara området som lämpligen hade kunnat om-fattas.
Jag föreslår följande ändringar av utredningens föreslagna bestämmelse. Rekvisitet ”bevittnas” bör bytas ut mot ”upplevs”. Kravet att gärningspersonen och den som utsätts för grundbrottet måste vara närstående till varandra bör tas bort, och situationer där endast den som utsätts för grundbrottet är närstående till barnet bör omfattas. Oaktsam-hetsansvar bör införas. En avgränsning av vilka grundbrott som omfattas bör införas i lagtexten. Jag föreslår hur en bedömning av vilka grundbrott som omfattas lämpligen bör genomföras, och exemplifierar brott som bör respektive inte bör omfattas. Bedöm-ningen bör i min mening genomföras med utgångspunkt i det aggressiva, kontrollerande och kränkande beteende som orsakar de skadliga konsekvenserna. Med den utgångs-punkten görs barnfridsbrottet mer förutsebart, samtidigt som de utsatta barnen ges ett adekvat straffrättsligt skydd.
Sammanfattningsvis tar jag i kapitlet ställning till att barnfridsbrottet bör införas och föreslår hur det bör utformas, och besvarar därmed uppsatsens tredje och sista frågeställning.