Schema & arbetstider

Schemaläggningen och arbetstiderna utgör två faktorer som visat sig ge både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för det hållbara arbetslivet. Informant 4 illustrerar dess påverkan genom att använda ett exempel från verkligheten, där poliser ibland jobbar tio nattpass i rad.

“Kortsiktigt så är det ju utmattning. Jag är ju en sämre polis pass 8 och 9 än vad jag är 1 och 2, det är kanske så att tålamodet är dåligt. Det kommer ju dala, sen får det ju aldrig gå under en viss gräns. Jag kommer kanske inte tycka att pass 9 är lika kul. Jag älskar ju mitt jobb och tycker det är skitkul, det är de roligaste jag gjort i mitt liv men jag tror att det här är en fara. Jag tror att det är viktigt att ha kul på jobbet, har man inte det så kommer man inte bli långvarig. Pass 8 - 9 tror jag att man har svårare för stresshantering och det i sin tur kommer göra att de saker som händer under passet påverkar en mer” - Informant 4

När det gäller de kortsiktiga konsekvenserna lyfter informanten främst fram risken för psykisk utmattning, något som i förlängningen leder till en försämrad stresshantering. Den personliga motivationen och passionen för yrket lyfts fram som faktorer som påverkar hur man ser på och hanterar arbetsbelastningen. Forskning av Charles, et.al (2007) visar att effekter av skiftarbete dels innebär en försämrad sömnkvalitet, och dessutom kan det innebära en risk för polisernas egna hälsa, säkerhet och prestation (Charles, Burchfiel, Fekedulegn, Vila, Hartley, Slaven, Mnatsakanova & Violanti, 2007). Återhämtning blir av speciell vikt inom polisyrket eftersom den fungerar som ett sätt att stärka upplevelsen av meningsfullhet. Återhämtningen blir på så sätt en avgörande förutsättning för att individen ska uppleva sin psykosociala arbetsmiljö som hållbar. Samma informant förklarar att det schema som råder inte bara får konsekvenser för prestationen i arbetet, det visar sig även påverka privatlivet.

“Jag tror att det handlar om den här långsiktiga stressen av att kanske få ihop privatliv. Man ska träffa familj och det är högtider, fast jag ska jobba. Sen när man jobbat 5 nattpass, dan efter där så är jag inte superbra generellt heller. Det begränsar mitt privatliv. När jag jobbat 4 nattpass vill inte jag dagen efter vara superaktiv och ha massa saker att göra. Då kan ju det bli en stress för jag vill ju hinna med. Jobbet är ju inte hela mitt liv och det kan ju vara en stress att få ihop det” - Informant 4

I och med den utmattning som arbetet ger upphov till, tycks behovet av återhämtning öka, vilket följaktligen begränsar informantens sociala liv. Informant 4 upplever att hen får ta tid från sitt privatliv för att skapa utrymme för återhämtning, för att i sin tur orka med arbetet som polis. Denna begränsning blir extra påtaglig vid högtider, vilket orsakar stress. En långsiktig konsekvens av schemat och arbetstider kan skapa en frustration av att inte kunna vara tillgänglig. Detta kan skapa problematik i polisernas privata relationer, något som på lång sikt får en negativ inverkan på deras psykosociala upplevelse överlag.

Tidigare forskning av Charles et.al (2007) visar i likhet med vår studie att yrket som polis har en tendens att ge upphov till relationsproblem, dels privat men också i arbetet. Till skillnad från vår studie lyfter författarna sömnen som det centrala sättet att återhämta sig (Charles, Burchfiel, Fekedulegn, Vila, Hartley, Slaven, Mnatsakanova & Violanti, 2007). I vårt resultat framkommer att det finns fler viktiga faktorer än sömn som blir centrala. Det kan exempelvis handla om att få tid med familj, vänner och fritidsintressen. Utifrån detta ser vi vikten av att ge bättre utrymme för återhämtning mellan arbetspassen för att på så vis skapa förutsättningar för att poliserna ska kunna hantera arbetet på ett bättre sätt. Mer långsiktigt kan detta

5.3.6 Rättssystem

I citatet nedan illustrerar informant 6 en frustration över att det arbete som utförs upplevs sakna betydelse, eftersom att effekterna av arbetsinsatserna uteblir.

“Man stöter på samma individer, samma kriminella om och om igen, kväll efter kväll efter kväll. Rättssystemet fungerar inte så som folk tror att det gör. Dom som är kriminella på riktigt dom skiter fullständigt i allt som har med rättssystemet att göra och dom får inga riktiga påföljder” - Informant 6

Informant 6 upplever en frustration över att arbetet känns meningslöst när insatserna för att motverka kriminaliteten inte får tillräckliga påföljder. Antonovsky (2005) menar att de resurser som behövs för att möta de krav som ställs ligger både hos individen men också i resurser som ligger utanför individen (Antonovsky, 2005). Utifrån informantens beskrivning syns att yttre resurser i form av rättssystemet och lagstiftningen också inverkar på

upplevelsen av de individuella resurserna. Även om poliserna kan ha den kompetens som krävs för att genomföra arbetsinsatser som syftar till att motverka kriminaliteten, kan de begränsas av de resurser som ligger utanför de. Detta skapar i sin tur en frustration av att arbetet som poliserna utför inte får tillräckliga påföljder, vilket kan vara en bidragande faktor till en minskad känsla av meningsfullhet. Risken blir att poliserna inte motiveras att investera sin energi i de händelser som resulterar i bristfälliga påföljder. Förutom känslan av frustration och hopplöshet, menar informanten att lagstiftningen med dess låga påföljder, riskerar att skapa en “vi-mot-dom”känsla. Citatet illustrerar denna känsla, vilken utgör en effekt av bristande resurser som ligger utanför informanten.

“Jag tror att det öser på den här vi-mot-dom känslan när man jobbar och stöter på samma personer. Det är inte heller bra att få den här läger-känslan, vi-mot-dom. Jag tror inte att det är bra, polisen ska jobba mot brottslighet. Det ska inte bli vi-mot-dom för det kommer automatiskt föda någon form av hat och dålig attityd och så ska man inte jobba och så ska det inte va” - Informant 6

Attityden och känslan av “vi-mot-dom” kan ses som en slags destruktiv generell

motståndsresurs (GMR) som används för att hantera frustrationen över att kriminaliteten tillåts fortgå utan tillräckliga konsekvenser. Ett annat tydligt exempel på hur samhällets roll i form av lagar och praxis blir centrala för hur poliserna upplever sin psykosociala arbetsmiljö beskrivs nedan.

“Visst vi är tränade för att möta våldet, men det ska ju aldrig kunna användas som en ursäkt för att någon annan ska kunna utöva våld mot oss. När tingsrätt och hovrätt kör på den linjen och tycker att det är förmildrande omständigheter, då tycker jag att rättsprocessen sviker oss poliser” - Informant 3

Citatet illustrerar hur informant 3 upplever ett svek mot poliser genom hur man väljer att döma i tingsrätten. I enlighet med Antonovsky tolkar vi det som att en stark KASAM

förutsätts av en hög grad av meningsfullhet (Antonovsky, 2005). Känslan av att bli sviken av rättssystemet kan leda till att individen tappar känslan av meningsfullhet i sitt arbete. En följd av att poliser upplever att rättssystemet inte stödjer dom kan innebära att de inte investerar sin energi i att förstå och hantera arbetet på ett förnuftigt sätt. Den låga graden av meningsfullhet skulle därmed hämma polisernas utveckling av KASAM. Att som polis uppleva ett bristande rättsligt stöd i sitt dagliga arbete, kan inverka negativt för förutsättningarna för ett hållbart arbetsliv.