Situering av kunskap och möjligheter och begränsningar

I linje med feministisk ståndpunktsepistemologi förstår jag kunskap som situerad. Det innebär att kunskap inte förstås (kunna) vara objektiv utan alltid förstådd och tolkad utifrån någon som är någonstans. (Lykke, 2009, ss. 128-129) Som engagerad i Kvinno- och

Tjejjoursrörelsen både lokalt och nationellt ligger kvinnligt erfarenhetsdelande om våld och organisering mot mäns våld mig nära hjärtat, delvis därav valt ämne för aktuell studie men likväl därav insynen i fältet och förförståelse av kunskapsluckor som berett grund för aktuell studie.

Min kunskapssituering påverkar hur jag förhåller mig till ämnet, både utifrån valt fokus på systerskap och kvinnors utsatthet för våld, men också den valet av en radikalfeministisk våldsförståelse. Att jag har en lojalitet gentemot Kvinnojoursrörelsen gör att jag förhåller mig kritiskt till den etablerade debattens könsneutrala diskurs såväl som att jag utgår från

förståelsen av rådande maktstrukturer som anledningen till kvinnors utsatthet för patriarkalt våld. Att närma sig ett område med en förutbestämd förståelse och övertygelse innebär också att en medvetet, eller omedvetet väljer, eller riskerar, att anta förståelser, tolkningar och/eller dra slutsatser baserad på ens förförståelse och ställningstaganden. Jag har i min studie försökt förebygga antaganden och missförstånd pga diskursiv närhet genom att ställa frågor bortom explicita begrepp. Jag har även inkluderat den könade våldsförståelsen som en del av mitt teoretiska ramverk, vilket lägger en grund för transparens i denna förförståelse eller

ställningstagande. Min förförståelse av ämnet kan dock för min studie ha inneburit att jag inte problematiserat eller bett informanter utveckla resonemang då jag upplevt mig ’förstå vad hon

menar’. På grund utav min medvetenhet om detta har jag kunnat förhålla mig aktivt ’nyfiken’ i min studie för att undvika sådana antaganden, något jag dock menar inte varit möjligt att helt eliminera. Detta kan t.ex. innebära förhastade slutsatser eller att jag ’läst in’ det jag eftersökt i informanters utsagor. Jag har valt att närma mig kvinnors erfarenhetsdelande ur ett kollektivt perspektiv, snarare än ett individualistiskt sådant. Att intressera sig för det kollektiva snarare än det individualistiska är likväl ett resultat av min lojalitet till kvinnojoursrörelsen och tanken om systerskap.

De aspekter gällande situering som jag ovan redogjort för innebär att min studie inte går att förstå som allmängiltig för ’organisationer som jobbar mot våld’. Min studie berör explicit de organisationer som arbetar utifrån en könad våldsförståelse. Likaså kan jag inte hävda att vissa praktiker vilka jag tolkat som t.ex. systerskap(ande) skulle kunna tolkas annorlunda om min situering varit en annan.

I sektionen ovan gällande situering av kunskap har begränsningar och möjligheter utifrån denna redogjorts för. Vidare skall andra delar av möjligheter och begränsningar diskuteras i syftet att synliggöra potentiella brister eller styrkor i föreliggande studie med hänsyn till metodologiska val.

Aktuell studie intresserar sig, som tidigare presenterat, för ett fenomen baserat online. Studien genomförs dock inte i densamma utan i (vad som närmare förstås som) offline. Fördelarna med att genomföra studien bortom onlinesfären har under redogörelsen för val av metod presenterats. Likaså har begränsningar gällande att genomföra intervjuer via videochatt snarare än ’in real life’ / ’offline’ redogjorts för under ’Genomförande av intervjuer’. Vidare kommer ytterligare möjligheter och begränsningar redogöras för nedan.

Inledningsvis gällande begränsningar för studien skall antalet intervjuer synliggöras som en begränsning för studiens generaliserbarhet, önskvärt hade varit att inkludera fler plattformar för att i en analys ha en jämnare fördelning mellan (något sånär) ”traditionella jourer” och onlinebaserade plattformar. Detta är en begränsning som initialt var svår att förutspå då den skillnad som synliggjordes i analysen av materialet inte var väntad. Det faktum att mina informanter var anställda eller ordföranden för de formella rummen och skapare/moderatorer för de informella rummen påverkar min studies utfall. Å ena sidan innebär det att jag inte kunnat tillförskaffa mig en bild av hur ’användare’ eller ’volontärer’ upplever dessa rum. Å

andra sidan menar jag att dessa personer hade en omfattande kunskap och erfarenhet från organisationen eller plattformen och därför var ’lämpliga’ informanter.

Vidare gällande val av metod kan en argumentera att det hade varit fruktbart för aktuell studie att inkludera material från plattformar eller organisationers hemsidor eller liknande. Ett sådant material hade kunnat fyllt ut studien med en kontextuell förståelse av ’rummen’ för läsaren, men även bidragit till en potentiell ’triangulering’ av materialet då en kan analysera

informanters utsagor med t.ex. textmaterial och teoretiskt ramverk. I förarbetet till studien uteslöts dock detta med hänsyn till både praktiska och etiska överväganden gällande t.ex. anonymitet.

Tillvägagångssätt för analysarbete

Mitt analysarbete har utgått från Helen Thomssons bok ’Reflexiva Intervjuer’ (2010) vari hon redogör för just hur ett sådant arbete kan gå till. Initialt skall det sägas att likt vad Thomson också skriver, har analysarbetet inte skett enkomt under kontorstimmar vid ett skrivbord. Jag har anteckningar på mobilen, i sms-konversationer på lappar och i böcker jag läst.

Reflektionerna har i mångt och mycket kommit till mig i helt andra sammanhang.

När jag genomfört mina intervjuer började jag med att lyssna igenom stora delar av dem i syftet att förstå hur jag bäst skulle transkribera dem, slutsatsen blev att (i princip) transkribera dem i sin helhet. I enlighet med Thomson (2010 s.145–146) gjorde jag undantag för

utsvävningar som framstod irrelevanta för min studie där jag istället noterade jag tidpunkt och ämne utsvävningen, medans jag i andra passager noggrant noterade precisa uttryck och

känslouttryck. Under transkriberandets gång noterade jag reflektioner under vägen, t.ex. om det var något som var återkommande, motsägelsefullt eller extra intressant. Ibland gick jag tillbaka till andra intervjuer under tiden för att se vad dem sa om detsamma, och på så vis gjorde jag minianalyser under vägens gång. Precis som Thomson (2010, s.151) beskriver så upplevde jag att min förståelse av mitt material förändrades och utvecklades efter varje intervju jag transkriberat. T.ex. då informanter påpeka något jag initialt tolkat som mindre relevant, så förändrades min uppfattning av detta.

När samtliga intervjuer var transkriberade återvände jag till att skriva på andra delar, och låta analysarbetet vila. Detta resulterade i oräkneliga anteckningar på diverse ställen. Innan jag skrev ut mina transkriberingar gick jag igenom dem för att se att delar jag tidigare ansett vara

irrelevanta utsvävningar nu upplevdes viktigare. När jag skrivit ut läste jag dem igen och färgkodade utifrån tematikerna som intervjuguiderna varit konstruerade utefter

(erfarenhetsdelande, medvetandehöjning och systerskap(ande)) och reflektioner gällande motsägningar mellan material och teori. Jag var också uppmärksam på om andra teman återkom, eller temtiker som tangerade koncept som varit centrala i den tidigare forskningen jag redogjort för. Resultat och analys-delen kommer att presenteras utefter teman identifierade i mitt material.

I mitt analysarbete upptäckte jag bristande information gällande för ’vilka’ kvinnor

onlinebaserade systerskap verkade finnas. Mitt material innehöll kortare reflektioner gällande att online dimensionen tillgängliggjorde erfarenhetsdelande om våld för ’vissa’ kvinnor. Vidare utsagor gällande systerskap(ande) över andra ’gränser’ såsom klass eller etnicitet gick inte att återfinna. Vad detta är ett resultat av kan jag endast spekulera kring men jag kommer nedan att presentera tre potentiella anledningar. 1, Min egen situering som vit medelklass kvinna, att jag pga denna inte ställde frågor som möjliggjorde att avtäcka intersektionella perspektiv. 2, Svårigheterna av att i onlinebaserade gemenskaper ’identifiera intersektioner’. Det onlinebaserade, anonyma stödet fråntar oss i viss utsträckning att veta ’vem’ det är vi interagerar med. 3, I eftersökandet av informanter inkluderade jag inte aspekter av

representation. T.ex. hade samtliga av mina informanter ett nordiskt-klingande namn. Utifrån ett perspektiv av etnicitet kan en därför spekulera i huruvida mitt material hade innehållit bättre underlag för en intersektionell analys om jag haft en bredare representation bland mina informanter.