Vad är medvetandehöjning online?

Under intervjun med jouren Sophie frågade jag henne vad hon tänkte kring

medvetandehöjning i relation till deras organisation. Hon sa: ”… det (att medvetandehöja) kan en ju göra på andra sätt än att direkt liksom dela en egen erfarenhet av våld alltså vi jobbar ju mycket med att försöka liksom sätta ungas våldsutsatthet i ett bredare perspektiv och liksom förmedla känslan av att det här är strukturellt och du är inte ensam i det och det kan en ju göra genom att säga att det är många som hör av sig till oss om liknande saker det är vanligt att.. eller det är är ju också ett sätt att erfarenhetsdela utan att sitta i en

studiecirkel där man ska utgå från ultrapersonliga erfarenheter.” Jouren Sophie menade här att de inte använde sig av, vad hon refererade till som, medvetandehöjning i traditionell bemärkelse, eftersom de inte utgick från ’ultrapersonliga erfarenheter’. Hon ansåg dock deras arbetsmetoder (att påvisa strukturer och omfattningen av våldsutsatthet) tangera

medvetandehöjning. Vidare menade jouren Ulrika att deras inlägg online kunde ”…göra att man förstår att, bara det där har ju jag också varit med om och skriver till oss.” Informanten för jouren Melinda sa att vissa inlägg ”…verkligen handlar om att lyfta fram upplevelser, att ge kvinnor möjlighet till identifikation…”. Både jouren Ulrika och Melinda menade alltså att de genom inlägg online spred kunskap om våld som erbjöd kvinnor identifikation med våldsutsatthet.

Karlsson (2018) menar att medvetandehöjning bl.a. åsyftar att synliggöra omfattningen av kvinnors utsatthet för våld, något som går i linje med hur jouren Sophie beskriver att de ’sätter upplevelsen i en bredare kontext’. Å andra sidan går jouren Sophies avståndstagande från ultrapersonliga erfarenheter också att tolka som ett avståndstagande från (ömsesidig) emotionell närhet, något Jeffner (1994, s.15) redogjort för som centralt i aktivistjourmodellen, vilken medvetandehöjning är sprungen ur. Utifrån denna distansering från ultrapersonliga erfarenheter menar jag att det finns en förskjutning i förståelsen, och praktiken, av

Vidare går viljan att erbjuda identifikation online att förstå utifrån Jeffners (1994) resonemang om att medvetandehöjning går ut på att kvinnors erfarenheter kan giltiggöras när de sätts i relation till andra kvinnors erfarenheter.

Medkonstruerande och medskapande som ett sätt medvetandehöja

Ett flertal informanter för formella rum omnämnde att en viktig del för dem i samtal med kvinnor och tjejer är att genom samtal stödja kvinnan att sätta ord på sin upplevelse. Informanten från jouren Sophie tecknade detta och sa att ”Man känner att det inte är okej men man har inte artikulerat att det var ett övergrepp så en kan få hjälp att formulera det för sig själv liksom och få syn på vad det är en varit med om, för det kan en ju inte alltid själv”. De formella rummens arbete med att stödja genom att sätta ord på våldserfarenheter går i linje med något som i min redogörelse för tidigare forskning av Gubrium et. al. (2014) omnämndes som ’medskapande’ och ’medkonstruerande’. Med dessa begrepp ville de synliggöra att berättandet har mening bortom bara att det ’ger röst’, att berättandet påverkar och påverkas av processen ikring det. Jag vill mena att citatet ovan från jouren Sophie, som var symptomatiskt för flera formella rum, synliggör hur de arbetar med medskapande och medkonstruerande med en feministisk utgångspunkt. Med en feministisk utgångspunkt utifrån att de formella jourerna hade en uttalat feministisk värdegrund och där med förhållningssätt.

Medkonstruerande för de ansåg en viktig del i tjejers berättande vara just en vidare medkonstruktion av tjejers erfarenheter.

Jouren Ulrika menade att kvinnor ibland i kommentarsfälten kunde erfarenhetsdela för att ’bekräfta’ det jouren beskrev i sitt inlägg med en verklighetsförankrad berättelse. På samma sätt berättade plattformen Simone att många kvinnor uttryckt ”Egentligen vill jag inte prata om eller tänka på detta men jag vill bara att folk ska se hur illa det kan vara at vara kvinna på nätet ibland”. Informanterna, från både formella och informella rum, menade här alltså att kvinnor aktivt erfarenhetsdelade för i en vilja att synliggöra en verklighet som de anser människor bör ha vetskap om.

Utifrån Gubriums et. al (2014) teori om medskapande och medkonstruerande vill jag mena att både formella och informella rum men även individuella kvinnor ’arbetade’ aktivt med, och förhöll sig till, just processen kring berättandet. Redogörelsen för medkonstruerande och

medskapande är exempel på hur medvetandehöjning praktiseras i både formella och informella rum för kvinnligt erfarenhetsdelande.

Medvetandehöjning i informella rum

I intervjun med informanten bakom plattformen Fiona frågade jag henne vad hon skulle vilja att hennes plattform bidrog till. Hon svarade att ”…jag försöker ju mycket synliggöra vissa feministiska teoretiska begrepp och tankegångar och jag vill försöka i den mån jag kan ge dem som läser verktyg kring att kunna förstå världen i ett feministiskt perspektiv”

Informanten gav ett exempel på ett ämne hon skrivit om och sa ”…det finns ett jättestort behov de känner liksom, det är något som skaver det här är fel, det är dem jag är ute efter…”. Informanten bakom plattformen Maxine uttryckte det nästan identiskt och sa att det som ”lockade” med hennes konto var att ”För någon stans skaver det i en, man har en magkänsla av att någonting står inte riktigt rätt till men så kanske man inte har orden eller begreppen för det…”. Informanten för plattformen Fiona sa ”…vissa ämnen är ju som att sätta på en kran, när en väl fått igång det så bara rinner det liksom.” och när man pratar om sådant som skaver menade informanten från plattformen Maxine att då ”…inser (man) att hörreni vi är inte bara några stycken som är frustrerade det är många och det handlar om strukturer och inte på individnivå, vi är inte galna eller överdriver.” Både plattformen Fiona och Maxine synliggör här delandet av kunskap och erfarenheter som plattformens ändamål. Likaså att anledningen till att kvinnor vill följa kontot är att denna kunskap eller erfarenheter slår an till någonting de upplevt som de informella rummen omnämnde som ett ’skav’. Vidare menade informanten för plattformen Fiona att ”[…] och för mig att utveckla mina tankebanor ja får ju massa kommentarer där ja ba ja det här har jag aldrig tänkt på[…]” Informanten menar här alltså att hennes interaktionen med följarna bidrar till, vad som skulle kunna omnämnas som, en kollektiv kunskapsprocess.

De informella rummen ovan vittnar om hur dess egentliga syfte är att ge följare utrymme att identifiera gemensamma erfarenheter som strukturella. Ett syfte som ligger nära hur Karlsson (2018) menar att medvetandehöjning på 80-talet handlade om att ”Kunskap skulle skapas underifrån genom levd erfarenhet…” (s.260).

I samtal om medvetandehöjning sa informanten bakom plattformen Fiona ”Vad spelar det för roll att folk sitter framför sin telefon och medvetandehöjer sig om vi inte har en politisk organisation eller plats där vi kan ställda konkreta krav för förändring.” Informanten ger här

uttryck för en frustration, eller oro, för vad det egentligen ’spelar för roll’ om den politiska mobiliseringen faller kort.

Mot bakgrund av tidigare omnämnda exempel som vittnar om medvetandehöjning i

traditionell bemärkelse, vill jag här å andra sidan synliggöra hur plattformen Fiona ger uttryck för en oro eller frustration som vittnar om hur politisk mobilisering, som enligt Karlsson (2018, s.261) traditionellt varit centralt inom medvetandehöjning, inte verkar vara lika

närvarande i dessa informella rum. I min redogörelse för tidigare forskning på fältet återkom å andra sidan ett flertal forskare till att en inte kan förstå politisk mobilisering om en studerar online och offline-sfärer frånkopplat varandra (bl.a. Keller 2016). Detta innebär för min studie att det krävs vidare forskning gällande politisk organisering utifrån informella rum, snarare än att politisk organisering ’inte sker’.

Ovan har jag redogjort för praktiker och förståelser av medvetandehöjning. Min analys har påvisat hur medvetandehöjning i formella rum till stor del praktiseras genom något som skulle kunna benämnas som att ’förmedla’ medvetandehöjning. Informanterna för de informella rummen vittnade i kontrast till de formella rummen om ett kollektivt medvetandehöjande vilket jag omnämnde som en ’kollektiv kunskapsprocess’.