Vad är systerskap(ande) online?

Systerskap omnämndes på eget initiativ av majoriteten av mina informanter, således verkar tanken om systerskapet var en levande del av både formella och informella rum. Likt i

tidigare sektioner kommer jag att börja med en redogörelse för de formella rummen och sedan rikta blicken mot de informella rummen för att sedan avsluta med att redogöra för aspekter som berör dem båda.

Systerskap(ande) i formella rum

Informanterna ombads berätta om vad systerskap innebar för dem och hur (de upplevde att) det praktiserades i deras organisation. Genomgående verkade systerskap vara centralt i hur informanterna förstod organisationen, t.ex. att det fanns en ’systerlig sammanslutning’ internt på jouren, ”…vi tänker mycket på det som ett systerskap, att vi gör det här tillsammans” (jouren Tova) Likaså menade jouren Sophie”… vi är joursystrar och att vi gör det här tillsammans, den känslan och den tanken finns ju och den försöker vi förmedla.”. Systerskapet förstods alltså som en gemensam utgångspunkt i verksamheten.

Att en grupp kvinnor enas i en (kvinno)sakfråga, men i övrigt har olika åsikter och värdegrunder omnämner Holmberg (2013) som solidariska sammanslutningar. Holmberg menar att solidariska sammanslutningar bör förstås som just solidariska sammanslutningar, snarare än systerskap (ibid, s. 121). Å andra sidan menar jag att denna organisationsstruktur inte bör förstås som en statisk sammanslutning utan snarare ett systerskap(ande). Detta

eftersom deras systerskap(ande) bygger på ett (aktivt) arbete som görs och inte statiskt ’finns’.

Vidare vill jag försöka förstå hur de formella rummens praktiserar systerskap(ande) i dessa onlinebaserade rum för kvinnligt erfarenhetsdelande om våld. I intervjun med jouren Melinda, en traditionell Kvinnojour, beskrev hon svårigheter med onlinedimensionen av deras

verksamhet. Hon omnämnde deras fysiska samtalsgrupper som svåra att utföra online

eftersom varandras kroppsspråk och känslomässiga reaktioner fyllde en central funktion. Hon menade att emotionella reaktioner fungerade som ett sätt att ”spegla” varandra. Informanten sa att hon upplevde gruppen som ett uttryck för systerskap, då känslomässiga reaktioner innebar att kvinnor sinsemellan fick stöd och insikter med hjälp av varandras enkla ’varande’ som en spontan reaktion är. I kontrast till jouren Melinda, menade informanten för jouren Sophie att en fördel med det onlinebaserade stödet var att deras volontärer kunde reagera känslomässigt på en berättelse om våld utan att behöva förmedla denna reaktionen. Hon sa ”…en själv kan sitta och skrika framför skärmen för att en blir jättearg, för det blir en ju, men det behöver inte visas.” Här finns alltså en motsägelse i vilken roll en känslomässig reaktion har i ett erfarenhetsdelande om våld. Den stora skillnaden i de två utsagorna är att jouren Melinda syftade på andra (stödsökande) kvinnors reaktioner, medans jouren Sophie menade personen i ’stödrollens’ reaktion.

Genom dessa utsagor blir det tydligt att systerskap(ande), enligt Holmberg (2013, s.122) förstått som en sammanslutning av vänskaplig karaktär, med emotionell närhet, ändrat innebörd och på vissa vis kan förstås mer i linje med en ’terapijour’, utan emotionell närhet (Jeffner 1994, s.14). Utsagorna från jourerna Melinda och Sophie vittnar här om en differens i görandet av systerskap. Dessa differenser går i linje med vad jag introducerat som linjära och cirkulära systerskap. Den direkta emotionella reaktionen är en del av det cirkulära

systerskap(andet) där kvinnor erfarenhetsdelar (med varandra) med är emotionell närhet. De linjära systerskapen karaktäriseras istället av det jouren Sophie beskrev, att en kan dölja (sin

egen) reaktion och istället förmedla en annan. En reagerar alltså inte som individuell kvinna, utan som ’utsedd’ med ett systerskap(ande) uppdrag.

För att vidare påvisa vad jag omnämnt som praktiker linjära systerskap vill jag inkludera ett citat från jouren Tova; ”Ideella har kontakt med målgruppen, och anställda har kontakt med volontärerna, om inte så så är det något avvikande”. Och senare, ”…vi på kontoret tar hand om volontärerna, så de mår bra så de kan ta hand om stödsökande, så de kan må bra. Så att de stödsökande någonstans kan komma tillbaka och vara volontärer. Det är ju våran lilla loop vi har ibland” I detta citat agerar inte alla systerskap(ande) mellan varandra, utan snarare i ”etapper”. Jouren Tovas citat vittnar om en omförhandling av både förståelse och praktik av systerskap(ande). Holmberg (2013, s.122) framhåller systerskap(ande) som direkt och

emotionellt nära vänskapliga interaktioner. Begreppet linjära systerskap kan förklara en sådan omförhandling. Linjära systerskap inte avkräver vänskap eller emotionell närhet, utan

erbjuder en förståelse där systerskap kan vara en aktiv handling utifrån en förutbestämd förståelse av vad som är att ’systerskapa’.

Systerskap(ande) i informella rum

Informanterna var eniga om att (vissa) följare hade en ’viktigare’ roll bl.a. då de ’taggade in’ moderatorerna när det skrevs saker som inte var okej. Informanten för plattformen Fiona tecknade detta genom att säga att vissa följare är ”…fantastiska på att hugga på den typen (ifrågasättande kommentarer) själva och det tänker jag kan vara en stärkande erfarenhet att ha sett och upplevt varandras stöd” och informanten för plattformen Maxine sa ”Man får in något slags rättsväsende som skyddar kvinnor.” Plattformarna Fiona och Maxine menar här alltså att följare av kontot hjälper dem att moderera kommentarsfälten, och att detta blir stärkande för dem som erfarenhetsdelat i desamma.

Fiona och Maxines citat vittnar om ett systerskap(ande) av dem och plattformarnas följare, som kollektiv. Kollektivet arbetar tillsammans för att upprätthålla det ’feministiska

bemötandet’ jag omnämnt i diskussionen om ’Trygghet i informella rum’. Det feministiska bemötandet upprätthålls gemensamt med syftet att ’trygga’ deras egna och andra kvinnors berättelser, och kan på så vis förstås som ett aktivt systerskap(ande). Ett systerskap(ande) av cirkulär karaktär då det inte utövas enkomt för någon utan för dem som kollektiv. Fiona och Maxines utsagor vittnar också om hur erfarenhetsdelande och respons på denna kan stärka

kvinnor, något även Keller (2016) i min redogörelse för tidigare forskning omnämnde i termer av ’giltiggörande’.

När jag frågade informanten för plattformen Simone om varför hon trodde kvinnor vågade dela sina erfarenheter ”…man vet att folk kommer stötta.” Det förväntade systerskapet verkade alltså skapa trygghet, samma informant sa också att ”…alla är enade på något sätt, även om alla i kommentarerna såklart är egna individet är det som att vi arbetar mot samma mål i samma riktning. Det är så många som brinner och med det i samband med ovillkorlig stöttning som oftast uppkommer är oslagbart”. Kommentarsfälten verkar alltså präglas av ’ovillkorlig stöttning’ i vilket det är ’satt i sten’ att en inte lägger skuld på kvinnor, och kollektivet kvinnor sluter upp och modererar tillsammans för att stödja och skydda varandra från kommentarer som inte ligger i linje med detta. Detta skall förstås som en del i det ’feministiska bemötandet’ jag omnämnt under rubriken ’Trygghet i informella rum’.

Min redogörelse gällande systerskap(ande) i informella rum ovan har berört hur systerskap kan praktiseras av en följarskala som kollektiv, karaktäriserad ett ’feministiskt bemötande’ samt att en del i systerskapet är en förväntan om ett systerskap. Denna praktik av systerskap vittnar om ett direkt (individ till individ, eller kvinna till kvinna) och interaktivt ’givande och tagande’, alltså ett systerskapande inom ett kollektiv. Mot en bakgrund av detta sätt att praktisera systerskap bör detta förstås som praktiker av ett cirkulärt systerskap. Samtidigt synliggör informanten bakom plattformen Simone praktiken som Holmberg (2013) beskriver som solidarisk sammanslutning, nämligen att kvinnor har olika åsikter men enas i en specifik fråga. Å andra sidan så menar feministisk våldsforskning att våldet är ett villkor för

patriarkatets upprätthållande varför våldet också skär genom samhällets alla yrkesgrupper, bostadsområden och etniciteter (Jeffner 1994 s. 29). Våldet är därför en gemensam erfarenhet och en uppslutning utifrån, och i motstånd mot, dessa erfarenheter skulle då kunna innebära en omfattande gemensam värdegrund. En gemensam värdegrund vilken enligt Holmberg (2013, s.121) är signifikant för ett systerskap.

Ett tillgängligt systerskap(ande) online

Återkommande i samtliga intervjuer med både formella och informella rum var

tillgänglighetsaspekten av onlinebaserade rum för kvinnligt erfarenhetsdelande. Ett flertal informanter påtalade hur internet tillgängliggör dessa rum för kvinnor som traditionellt inte haft tillgång till dem, informanter påtalade detta både i relation till deras ’egna rum’, men

också utifrån möjligheten att organisera separatistiska sådana rum för t.ex. personer som rasifieras eller personer med funktionsvariationer. ”…och att deras berättelser får möjlighet att bli hörd på ett annat sätt.” (jouren Ulrika) Informanten för plattformen Fiona framhöll i diskussioner om systerskap på hennes plattform att kvinnor kan ha olika behov av systerskap, vissa kan ha ett starkt vänskapsbaserat sådant offline, medans andra inte har tillgång till det. Implicita intersektionella perspektiv blir synliga och att online-dimensionen konstrueras som en inkluderande arena. På samma tema vill jag dock mena att det finns tystnader i mitt material gällande hur inkluderade dessa rum används och upplevs av ’icke-norm’ kvinnor. Huruvida dessa tystnader är ett resultat av mina begränsningar utifrån min situering som vit kvinna, eller ett resultat av anonymiteten i de onlinebaserade rummen eller bristande representation bland mina informanter besitter jag inte material nog att utveckla.

Synen på stöd och det feministiska biktbåset

I sektionen nedan ämnar jag redogöra för likheter och skillnader mellan formella och informella rum för kvinnligt erfarenhetsdelande om våld. Till skillnad från föregående sektioner kommer resultat och analys av formella och informella rum att redogöras för parallellt.

Plattformen Maxine får teckna både de formella och informella rummens upplevelse av att många kvinnor ’bara behövde få ur sig det’ då hon uttryckte att hon ibland kände sig som ett ’biktbås’. Detta för att kvinnor ’bara’ behövde få ur sig frustrationen. Då jag frågade

informanten för jouren Sophie varför tjejer behövde berätta sa hon ”Att kunna formulera vad en varit med om är ett viktigt första steg…” På samma fråga svarade informanten för jouren Tova ”Mycket att faktiskt våga se sin egen historia, att berätta från början till slut, att få ihop sin historia.” Informanter från både formella och informella plattformar är här alltså eniga om att det finns ett värde i att ’bara få berätta’ för någon. De informella rummen stannade vid att det var viktigt att ’bara få berätta’, medans de formella rummen inte sällan fortsatte med ”…för att då underlätta att berätta vidare för någon, om en behöver annan hjälp fysiskt eller professionellt” (jouren Tova) Informanten menar alltså här att det är viktigt att ’bara få berätta’, för att det kan underlätta i en vidare kontakt. I kontrast till detta sa informanten för plattformen Maxine att det handlade om ”…att en blir nedtystad av den andra en pratar med för det är ju ändå strukturer man pratar om…”

Berättandet, eller erfarenhetsdelandet, verkar i delar fylla en funktion jag vill mena liknar en mellanmänsklig kontakt, präglat av ett feministiskt bemötande, om än med olika ’syften’ (bara få berätta vs inför att berätta vidare). Denna mellanmänskliga kontakt menar jag skulle också kunna förstås tangera med hur Holmberg (2013) menar att systerskap handlar om vänskap(ande) och därför kunna förstås som en praktik av systerskap. Detta vittnar också om att systerskap(andet) sker i det icke-professionella mötet mellan kvinnor, något som går i linje med hur Jeffner (1994) menar att aktivistmodellen är den enda modellen med en feministisk förankring.

Min analys synliggör likheter mellan formella och informella rum i hur systerskap(andet) är en praktik karaktäriserad av en icke-professionell relation med sin basis i en feministisk våldsförståelse. Å andra sidan har min analys också belyst hur skillnader mellan praktiker av systerskap(ande) i de olika rummen. Främst handlar om hur volontären eller moderatorn förhåller sig till den en interagerar med, i de formella rummen, utan emotionell närhet medans i de informella rummen med emotionell närhet. I viljan att förstå hur systerskap(ande)

praktiker görs online blir mitt teoretiska bidrag gällande linjära och cirkulära systerskap relevant.