Självbedräger

4.2.1 Översjälvförtroende

I Biais et als (2002) studie av översjälvförtroende fokuseras undersökningen på den bias som får en investerare att uppfatta sin uppskattning av ett framtida pris som mer träffsäker än vad den egentligen är. Investeraren sätter ett för snävt konfidensintervall och sätter sannolikheten att det framtida priset ligger inom det intervallet för högt. Översjälvförtroende skapar alltså en felkali- brering hos investeraren.

Då tidigare forskning fokuserat på den individuella investeraren försöker Chuang & Lee (2004) bevisa att översjälvförtroende är något som är relevant i diskussioner om prissättning på marknaden genom att visa den aggregerade effekten som översjälvförtroende har på marknaden. Detta som ett svar på förespråkare av traditionell finansieringsteori, som Fama (1998), som ifråga- sätter att bias hos investerare skulle påverka marknadspriserna. Där Fama (1998) menar att marknaden överreagerar lika ofta som den underreagerar finner Chuang & Lee (2002) att investerare överreagerar på privat information och underreagerar på publik information.

Chuang & Lee (2002) finner att en period av stigande marknadspriser medför ökad handelsvolym. Detta tyder på att investerare som ser sina portföljer växa hänför detta till sin egen förmåga och därför handlar mer i en tro att de framgångsrikt förutspått prisökningarna. Investerare som drabbas av översjälvförtroende på detta sätt skulle kunna vara en förklaring till den oväntat höga handelsvolym som går att se på börsen. Dessa resultat ses som en

bekräftelse av att översjälvförtroende är en systematisk bias som har en påverkan på prissättningen på marknaden.

Större delen av den tidigare forskningen fokuserar på investerare i västvärlden. Kim & Nofsinger (2003) vidgar vyerna och använder data från Japan för att undersöka om översjälvförtroende även spelar en roll i andra kulturer. De finner att japanska investerare tenderar att äga aktier med hög systematisk risk (beta) under perioder av sjunkande marknader och värdeaktier under perioder av stigande marknader, tvärtemot vad som vore rationellt. Samtidigt gör de japanska investerarna väldigt många affärer under perioder av uppgång. Kim & Nofsingers (2003) slutsats är att även japaner drabbas av översjälvförtroende och det får deras aktieportföljer lida av.

För att utöka kunskaperna om hur bias fungerar på marknaden undersöker Kumar (2009) hur osäkerhet påverkar förekomsten av bias. Med hjälp av mått på hur svårvärderad en aktie är och ett mått på översjälvförtroende kan Kumar (2009) bekräfta att när marknaden är orolig och tillgångar mer svårvärderade ökar investerarnas bias. Investerare begår alltså större misstag när osäkerheten kring värderingen är högre. Kumar (2009) menar att detta går att generalisera till flera andra former av bias. Det går även att se att mer informerade handlare träder in och ökar handeln av tillgångar där biasen är högre för att dra nytta av de oinformerade handlarnas felsteg.

Glaser & Weber (2007) har en annan inriktning på sin undersökning. Där mycket av tidigare forskning (exempelvis Barber & Odean 2000) väljer att se översjälvförtroende som ett enhetligt fenomen som i mångt och mycket är ansvarigt för den höga handelsvolymen på börsen menar Glaser & Weber (2007) att översjälvförtroende istället består av flera olika effekter. Dels identifierar Glaser & Weber (2007) det som vanligtvis avses med översjälvförtroende i finansiella sammanhang, en övertro på sin möjlighet att bestämma ett intervall för framtida priser samt en underskattning av hur hög volatilitet priserna faktiskt har, dels identifierar de även vad som kallas för bättre än medel-effekten. Bättre än medel-effekten är helt enkelt en tro hos investeraren att denne har bättre möjlighet än medelinvesteraren att förutspå kursutveckling och att tjäna pengar på detta.

Att översjälvförtroende består av flera delar är inget problem i sig men för att mäta översjälvförtroende används ofta enkäter där frågorna inte är av finansiell

natur. Då både Glaser & Weber (2007) och Biais et al (2002) visar att mätresultaten från sådana undersökningar inte korrelerar med ökad mängd affärer är frågan om inte en utveckling av begreppet översjälvförtroende krävs. Glaser & Weber (2007) hittar alltså inget samband mellan oförmågan att bestämma korrekta konfidensintervall och en ökande mängd av affärer. Däremot finns ett samband mellan investerare som tror att de är bättre än medel och fler affärer. Detta knyter an till Chuang & Lees (2002) resultat där en stigande aktiemarknad medför fler transaktioner.

Glaser & Weber (2007) menar att deras resultat är en startpunkt för en utförligare beskrivning av översjälvförtroende där de olika formerna av över- självförtroende behöver mätas var för sig för att ta reda på vilken form det är som påverkar marknadspriserna. Vidare menar de att forskare måste vara försiktiga med att låta enkätfrågor vara det enda sättet att mäta översjälvförtroende då dessa inte har något med ekonomiska beslut att göra. Biais et al (2002) undersökte även om översjälvförtroendet tar sig olika uttryck beroende på olika variabler. När de undersökte om översjälvförtroende varierar med kön fann de att även om både män och kvinnor drabbas av översjälv- förtroende som tar sig uttryck i felkalibrering i lika hög grad, är påverkan på avkastningen större hos männen då män visar en större benägenhet att agera utifrån de felkalibrerade uppfattningarna.

Vidare undersökte Biais et al (2002) om det fanns personlighetsdrag som påverkade hur investeraren drabbades av översjälvförtroende. Det fann att självövervakning i motsats till översjälvförtroende bidrog till en högre avkast- ning. Självövervakning är något som diskuterats inom sociologi och är ett personlighetsdrag som får individen att ta hänsyn till vad människor förväntar sig av denne och anpassar sitt beteende efter dessa förväntningar. Med hjälp av en enkät mättes testdeltagarnas grad av självövervakning och de som uppvisade en hög grad av självövervakning drabbades inte i lika hög grad av den felkalibrering som drabbade testdeltagare som uppvisade mindre självövervakning.

Anledningen till att självövervakning bidrar till bättre avkastning är att en sådan personlighet har lättare att tänka spelteoretiskt och därför kommer analysera vilka signaler en viss köp- eller säljorder sänder. De som uppvisar det här

personlighetsdraget förutsätter att även andra människor tänker likadant. Självövervakning medför alltså ett mer strategiskt tänkande när beslut om affärer tas (Biais et al 2002).