I Kronobergs län finns ett mönster angående lokaler med både skålgropar och figurristningar, som tydligt visar på ett viktigt samband i tolkningsarbetet. Det går helt enkelt inte att försöka tolka skålgropsfenomenet i Kronobergs län utan att först analysera den ofta förekommande motivkombinationen skålgrop/fotsula. I Skoglunds ”Hällristningar i Kronobergs Län” ingår en katalogdel där Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam skriver om sitt relativt nyligen genomförda inventerings- och dokumentationsarbete i länet. Länets tjugosju hällbildslokaler redovisas med bild och text. Åtminstone tolv av dessa lokaler visar ett tydligt
samband mellan fotsulor och skålgropar/rännor/fördjupningar (Skoglund 2006:47ff). Innan jag tittar närmare på Skoglunds analys av detta fenomen i länet, ska olika forskares tolkningar av fotsulemotivet i andra studieområden redovisas för att söka ledtrådar till fotsulemotivets, och därmed också skålgroparnas, gåta även i Kronoberg.
10:1 Olika tolkningar av fotsulemotivet i andra studieområden
Den tolkning som undertecknad mest förknippar med fotsulemotivet ser det som avtryck från en osynlig gudom, en tolkning som Hauptman Wahlgren tillskriver bland andra Bertil Almgren (Hauptman Wahlgren 2002:74). Marstrander i sin tur räknar upp en rad exempel på folktro och magisk-religiösa föreställningar från olika tider och platser där foten och skon symboliserat fruktbarhet och lycka (Marstrander 1963:227ff). Christopher Tilley och Richard Bradley har i sin tur framfört två delvis lika, delvis olika, tolkningar av fotavtryck på hällbildslokalen vid Järrestad i Skåne. Tilley föreslår, i samklang med Bradleys teori om jag förstått de båda forskarna rätt, att fotavtrycken kan representera de dödas steg ner i underjorden, men han menar också att de motiv som liknar nakna fötter snarare rör sig i motsatt riktning över hällen, som en form av återfödelsesymbolik (Tilley 2004:206f). Peter Jankavs ser lokaler med skålgropar och fotsulor som en egen kategori i hans studieområde Skaraborg. Han konstaterar att kombinationen även förekommer på megalitgravar (Jankavs 1999:412), och räknar upp exempel på olika materiella/rumsliga aspekter liksom tidsmässiga alternativ som kan ha haft betydelse för förhållandet mellan fotsulor/skålgropar och megalitgravar, och enskilda lokaler med fotsulor/skålgropar (a.a:436f).
Wrang är en av dem som tror att fotsulorna rent faktiskt och praktiskt kan representera en deltagare i samband med initiationsriter (Wrang 1988:91). ”Fotavtrycksfigurerna bär förstås
en speciell prägel av persontillhörighet. Sannolikt gäller detta även skålgropar (särskilt
skålgropar med ben och huvud) och hällristningsfigurer ö h t”, skriver han (a.a:93). Ett
exempel på en hällbildslokal som väl visar ett samband mellan fotsulemotivet och skålgropar ligger vid Godegården i Västergötland (Hauptman Wahlgren 2002:225). Många forskare har uppmärksammat samspelet mellan skålgropar och fotsulor, även om Hauptman Wahlgren påminner om att skålgropar återfinns också i andra vanliga kombinationer, exempelvis med yxmotivet (a.a:229f). Hauptman Wahlgrens studieområde är som sagt främst hällbildslokalerna runt Norrköpingstrakten, och i sin analys av fotsulor menar också hon att de kan vara avtryck av verkliga ritualdeltagare vid hällen, och att de i så fall bör tillhöra barn, ungdomar och möjligen vuxna kvinnor eftersom storlekarna i huvudsak representerar ca 23 till 37. Hon föreslår att fler kategorier av människor kanske började synas mer i hällristningsmaterialet under yngre bronsålder, och att vissa lokaler med fotsulor kan vara synliga spår efter passageriter för ungdomar (a.a:226f).
10:2 Fotsulemotivet i Kronobergs län
Skoglund är inne på samma linje som bland andra Hauptman Wahlgren, då han menar att fotsulemotivet kan vara spår efter faktiska ritualdeltagare (Skoglund 2005:218ff). Han ansluter sig till de forskare som menar att fotsulorna gjorts av antingen ägaren eller någon annan som gjort ristningen åt fotens ägare (Skoglund 2006:21). Han urskiljer en tradition med uthuggna fotsulor, skålgropar och rännor i västra Småland, södra och centrala Västergötland och på Bjäre, och en annan tradition med fotsulor, skålgropar och cirkelmotiv i Skåne och i Växjötrakten (Skoglund 2005:220f). I västra delen av Kronobergs län, Finnveden, består det hittills upptäckta och dokumenterade figurristningsmaterialet av 25 fullt uthuggna fotsulor, 30 rännor, samt 4 ringar. I östra delen av länet, Värend, finns det 7 fullt uthuggna fotsulor, 64
konturhuggna fotsulor, 14 rännor, 12 koncentriska cirklar, samt ett mindre antal exemplar av olika typer av ringar och hjulkors, ormvindlingar, spårstämplar, spiraler, ett träd och en ramfigur. Fotsulorna är med andra ord klart dominerande i antal (Skoglund 2006:19).
Skoglunds analys av fotsulemotivet i Kronobergs län visar också att det förmodligen användes i delvis olika sammanhang i den västra och i den östra delen av länet. I den östra delen av länet tycks man ha gjort skillnad på fullt uthuggna och konturhuggna fotsulor, då de senare följer samma mönsterstorlek som de fullt uthuggna i västra delen av länet, medan de förra är något mindre. De sju fullt uthuggna fotsulor som finns i den östra delen av länet förefaller ha tillhört något yngre ritualdeltagare, men den absoluta merparten av fotsulor är konturhuggna och lika stora som i väster. De mindre har en storlek mellan 14 och 19 centimeter långa, medan den större, och vanligare, storleken ligger mellan 13 och 14 till 27 centimeter långa, vilket kan jämföras med fotsulemotivet i Hauptman Wahlgrens studieområde i Norrköpingstrakten (Skoglund a.a:21ff). Skoglund menar vidare att där kombinationen fotsulor och cirkelmotivet finns, representerar fotsulorna den praktiska delen av en ritual som införlivas i en mytologisk solsymbolik, representerad av cirkelmotivet (a.a:28f). Samma fenomen föreslår Skoglund kan utläsas på Örristningen vid torpet Lilla Ryafällan i Örs socken, fast där uttrycks myten om solens gång istället genom en motivkombination av bland annat en mantelliknande halvcirkel, en skålgrop, en hästliknande figur och en spiral som tycks höra samman med två fotsulor (a.a:33ff).
Efter att ha tagit del av tidigare forskningsarbeten drar jag slutsatsen att i kombination med fotsulemotivet syns en indikation i Kronobergs läns hällbildsmaterial på att skålgropar skulle kunna ha varit del av en passageritual, närmare bestämt en form av initierande pubertetsritual. Ett fåtal fotsulor i östra delen av länet, närmare bestämt de som här blivit fullt uthuggna, tyder ju visserligen som Skoglund påvisar på någon form av passageritual för yngre barn, om man nu väljer att tolka fotsulor som spår efter faktiska deltagare i passageritualer. Men merparten av fotsulor i både den östra och den västra delen av länet tycks enligt hans forskning vara spår efter något äldre ungdomar, alternativt vuxna kvinnor. Att fotsulorna ofta och så uppseendeväckande tydligt samsas om utrymmet med skålgropar/rännor bör vara tecken på ett system med möjligen avgörande innebörd. Kan skålgropen/rännan helt enkel vara en förlängning av passageriten, att deltagaren alternativt ritualens ledare inte alltid nödvändigtvis knackade deltagarens fotsula, utan istället en skålgrop? Wrang menar ju att fotsulemotivet var personligt, att det tillhörde en individ, och att skålgropen också skulle kunna vara uttryck för persontillhörighet, om jag uppfattat honom rätt. Kan det exempelvis ha varit skillnad på vilka motiv flickor och pojkar knackade? Att antalet skålgropar överstiger antalet fotsulor kan i så fall bero på att det ena könet tilläts delta i dessa ritualer på mer regelbunden basis, men den numerära skillnaden blir i så fall otroligt stor. Möjligen representerar fotsulorna en annan kategori av ungdomar, de kanske föreföll ha lovande esoteriska förmågor och egenskaper att en dag ta över den rituella specialistens uppgift. Förslaget är dock i allra högsta grad hypotetiskt. Framför allt Örristningen, men även RAÄ 114 i Ljungby och Hovshagaristningen, har fotsulemotiv i fallstudiernas områden.
10:3 Ringfigurer i Kronobergs län
Näst efter fotsulor är alltså ringfigurer det vanligast förekommande figurmotivet i länet (a.a:16). Av länets tjugosju hällbildslokaler kan följande kombinationer skönjas angående ringfigurer:
- 2 stycken hällbildslokaler med ringfigurer, fotsulor samt skålgropar/rännor. - 4 stycken med ringfigurer, fotsulor, skålgropar/rännor, samt övriga motiv.
- 7 stycken med ringfigurer, samt skålgropar/rännor. - 1 styck med enbart ringfigurer (a.a:51ff).
Enligt tabellen från Sundstroms bok ”Storied Stone”, som jag nämnde i kapitel 3 i samband med alternativt medvetandetillstånd som en av mina teoretiska utgångspunkter, är ringfigurer och koncentriska cirklar ett av de entoptiska motiv man kan se i första fasen av ett alternativt medvetandetillstånd (Sundstrom 2004:68f). Av trettiotalet ringfigurer i länet kan 12 kategoriseras som koncentriska cirklar, och dessa liksom merparten av ringfigursexemplar återfinns i Värend, det vill säga den östra delen av länet (Skoglund 2006:19).
De flesta övriga figurer, som exempelvis ormvindlingar, spiraler, ramfigurer och trädfigurer, tillhör de motivtyper som jag utifrån olika forskares arbeten tidigare jämfört med tecken inspirerade av ett alternativt medvetandetillstånd (Karlsson 2007:21f). Både Örristningen och Hovshagaristningen kan vara exempel på platser i studieområdet där visionssökanden skedde. Cirkelmotivet valde jag att i första hand se som ett arketypiskt motiv (a.a:28ff), men precis som Grønnesby konstaterar utesluter ju inte det ena det andra, ett entoptiskt motiv från en tranceupplevelse kan förstås ha getts en mer utförligt tolkad betydelse, som till exempel solsymbolik (Grønnesby 1998:77). Men även om skålgropar/rännor kan finnas på ytor med ringfigurer, ramfigurer, spiraler, trädfigurer och dylika motiv behöver inte det betyda att trancetillståndet i samband med dessa motiv ingått i en typ av passageritual, det kan lika gärna ha varit ett individuellt visionssökande. Om fotsulor ingår i kombinationen bör lokalen tolkas utifrån sina egna villkor och omgivande förhållanden.
Jag vill också påminna om förslaget att rännorna helt enkelt kan vara en metod att med ett fortsatt knackande försöka nå ett djupare alternativt medvetandetillstånd. Hypotetiskt kan detta förklara även större och djupare skålgropars karaktär, i de fall där inte teorin om återknackande verkar intressant.
Den fjärde frågan jag vill syna och diskutera efter fallstudierna handlar om avskilda härd- och aktivitetsområden och sporadiskt utnyttjade boplatsområden.