Flera av mina informanter har uttalat sig om att hemmet inte bara ska vara personligt och vackert, det är också viktigt att det känns hemtrevligt för att andra och man själv ska kunna trivas.
Sen ifall det är smutsigt eller inte iordninggjort eller inte snyggt det är… det bryr jag mig inte så mycket om... men för mig så… jag tycker att det är viktigt att dom tycker att det är inte att det är modernt… men att det är trevligt att det är ombonat så… att det är trevligt att komma hem till mig (Lotta)
[---]
Det har med att göra vilka man bjuder hem också… att dom ska känna sig välkomna… och om man umgås mer med arbetar… alltså… om man vill umgås med typ vissa alltså nu är det
väldigt (betonar) generaliserande men typ arbetarklassmänniskor som har mer arbetarkultur då
dom kan dom skulle inte känna sig hemma om dom kom hem och så hade nån såhär… vit linneduk och såhär kristallglas och klassisk musik och tavlor och det skulle vara på sitt sätt väldigt stelt […] Men alltså för att skapa en känsla en gemenskap när man bjuder in folk… så måste man inreda på ett visst sätt också (Johanna)
För Lotta är det viktigare att besökare trivs och tycker att det är ombonat och trevligt hemma hos henne än att det rent och snyggt. Som tidigare nämnts förknippade flera av mina informanter uppvisandet av hemmet för nya människor med en viss vånda. När jag frågade hur de ville att andra skulle uppfatta hemmet var det dock många som svarade att det viktigaste var att gästerna skulle känna sig välkomna och trivas vilket kan tolkas som om andras välbefinnande går före all eventuell status som ett vackert men otrivsamt hem kan medföra. Johanna uttalar sig om hur det kan ha betydelse vilka det är som man bjuder hem. Att bli hembjuden eller själv invitera gäster ur en annan social gruppering tycks komplicera försöken att få individen att trivas och känna sig bekväm och det krävs att man inreder på ett visst sätt för att skapa gemenskap. Enligt Douglas så förutsätter en viss social värld materiella koder och deras rituella användning. När vi kommer hem till någon så avspeglar hemmet vilken grupp denne tillhör. Att känna gemenskap, att känna sig hemma och att trivas beror mycket på den materiella miljön eftersom denna signalerar grupptillhörighet (Föreläsning av Anna- Liisa Närvänen 27.1.2006). Vi kanske inte kan anpassa
våra hem så att alla trivs och känner sig som hemma däri så därför måste vi fokusera på oss själva och vår umgängeskrets när vi inreder våra hem.
Slutdiskussion
Jag har i detta kapitel diskuterar kring hur hemmets utseende och inredning påverkar vår syn på andra människor och hur vi tror att vi själva döms efter hur det ser ut hemma hos oss. I ett samhälle där vi inte längre, i enlighet med Baumans teori, tillskrivs våra identiteter utifrån givna kategorier som klass, familj eller yrke så måste vi som Giddens menar själva skapa oss våra personligheter genom val. (Giddens, Modernitet och självidentitet. Självet och samhälle i den senmodern
epoken, 1999). Hur vi väljer att inreda vår bostad säger därför någonting om vilka vi är eller önskar
framstå som. Inredningen hänger samman med stil och smak för övrigt och påverkas av uppväxtförhållanden och inkomst vilket gör hemmet till något personligt som vi samtidigt förväntas visa upp för andra. Flera av mina informanter känner en viss vånda inför att ta hem besökare och oroar sig för att hemmet inte ska duga i andras ögon, kanske för att vi som Jenkins menar formar oss själva i förhållande till andra. (Berggren, 2004, s 15 ff.). Om inte våra hem som blir ett uttryck för vår personlighet lever upp till vissa ideal kan andra människors syn på oss förändras och då påverkas även vi själva i vårt identitetsskapande.
Hemmet kan också ses som ett sätt för oss att skapa sammanhang och ordning i en vardag som präglas av förändring och diskontinuerlighet. Genom att inreda på ett sätt som hänger samman med vår övriga stil och smak kan vår tillvaro upplevas som komplett och sammanhängande och även inför andra kan vi framstå som mer trovärdiga om hemmets utseende stämmer överens med den övriga bild av oss som vi målar upp. Samtidigt kan hemmets inredning bli något som begränsar våra möjligheter att inför andra inträda i de olika roller som Goffman skriver om (Corrigan, 1998, 137 ff.). Klädstil, musiksmak och fritidsintressen går förhållandevis enkelt att byta ut men det är svårare att förändra hemmets utseende och komposition av saker. Hemmets utseende och inredning kan avslöja oss i vårt identitetsspel eller bekräfta att vi verkligen är de som vi utger oss för att vara.
Oavsett hur vi önskar framställa oss genom hemmets utseende är de flesta av oss hänvisade till inköp av varor eftersom vi i det konsumtionssamhälle som Bauman menar att vi lever i saknar tid, kunskap eller förmåga att tillverka vår egen inredning. (Bauman, 1998, s.40 ff.). Många informanter är kritiska mot att mycket känns massproducerat och istället vill de ha unika och personliga föremål. Objekten är som Douglas med flera hävdar viktiga markörer för vilka sociala grupperingar vi tillhör och genom att konsumera en viss sorts varor kan vi skapa gemenskap eller det motsatta med andra människor (Föreläsning av Anna- Liisa Närvänen 27.1.2006). Våra hem får en viktig betydelse för hur vi väljer att uttrycka oss själva men även hur andra trivs hos oss eftersom miljön och inredningen är svår att byta ut och anpassa efter människor ur skilda sociala grupper och med olika individualiteter.
Några av mina informanter upplever att det är framförallt på kvinnorna som ansvaret för hemmets utseende och inredning vilar och att kvinnor har större krav på sig att utforma en vacker och hemtrevlig bostad. Traditionella värderingar och synsätt tycks svåra att tvätta bort och än idag innebär det enligt Mörck en viss status försämring för mannen att ta del av vardagliga projekt i hemmet. Män som engagerar sig i hemmets utseende och inredning ägnar
sig istället åt mer dramatiska och effektfulla förändringar för att öka sin status. Kanske påverkas och inspireras de av alla inrednings och renoveringsprogram som visas på tv och som blivit enormt populära de senaste åren. Idag kan man som Johansson skriver se en trend som går ut på att vi på uppseendeväckande kort tid ska förändra eller förbättra allt från vår kropp och vårt utseende, till våra hem, bilar, husdjur och sexliv. Kanske är alla dessa ”gör om mig och mitt liv” program som visas en del av ett samhälle som präglas av förändring och omskapning och ett sätt att överleva i det risksamhälle som Giddens hävdar att vi lever i. När individen upplever att den inte kan påverka överhängande faror som miljöproblem och kärnvapenkrig så fokuserar vi istället på det som vi faktiskt kan förändra och förbättra som kropp, hälsa och ägodelar. Hemmet blir till ett av de få områden som vi faktiskt kan kontrollera i en värld där vi har svårt för att göra våra röster hörda. (Johansson s.108-109). Kanske borde vi dock lägga lite mer tid och kraft på att förändra samhället och lite mindre energi på att omskapa och förvandla oss själva?
Hemmets utseende och inredning spelar stor roll i vårt identitetsskapande eftersom det avspeglar våra personligheter och kan fungera som en arena där vi kan demonstrera vilka vi är eller vill framställa oss som. Genom att inreda på ett visst sätt kan vi skapa gemenskap med andra människor men vi kan även skapa destination till andra. Eftersom vi upplever att andra bedömer och värderar oss genom våra hem kan man diskutera om hemmet bidrar till vårt välbefinnande eller det motsatta. Enligt Eeva Sointu (se kappan) är det idag upp till individen själv att skapa sig de förutsättningar som krävs för att uppnå välbefinnande. Att åstadkomma en gemytlig och hemtrevlig bostad är ett projekt som kan bidra till vårt individuella välmående och välbefinnandet men även skapa en viss ångest och oro. I Giddens risksamhälle är det få områden som vi kan kontrollera men eftersom vi fortfarande kan styra utformandet och skapandet av våra hem kan detta ses som ett av få sätt som vi kan påverka vårt välbefinnande igenom.