Skiljedomars ogiltighet

5.2.1 Inledning

Skiljedomar kan inte angripas på materiell grund, det sammanhänger med själva processfor-mens grundtanke.119 Grundtanken är att skiljedomen är slutlig och inte ska kunna överprövas, annars skulle processformen tappa en av sina viktigaste funktioner.120 Däremot kan inte processformen släppas fritt utan vissa grundläggande krav ställs ändå på skiljedomen och förfarandet.121

Skiljedomen sägs i princip utgöra rättegångshinder på samma sätt som en domstols dom.122 Det som prövats i skiljedomen kan i regel inte överprövas.123 Det finns dock vissa undantag till denna regel. Bland annat kan processuella fel som påverkat utgången i målet medföra att skiljedomen upphävs genom klander.124 En skiljedom kan även förklaras ogiltig

118 Svea hovrätts dom 2016-12-09 i mål nr T 2675-14 och Svea hovrätts beslut 2020-03-09 i mål nr T 12462-19. 119 Heuman, Skiljemannarätt s. 584 f. 120 Heuman, Skiljemannarätt s. 584 f. 121 Westberg, Civilrättsskipning s. 477 f. 122 NJA 1998 s. 189. 123 Heuman, Skiljemannarätt s. 374. 124 Se 34 § första stycket 7 LSF.

om den t.ex. strider mot grunderna för rättsordningen eller om skiljenämnden avgjort en fråga som inte får prövas av skiljemän.125

5.2.2 Ogiltighetstalan enligt 33 § LSF

De s.k. ogiltighetsgrunderna återfinns i 33 § lag (1999:116) om skiljeförfarande (LSF). Be-stämmelsen har i dagsläget följande lydelse:

33 § LSF

En skiljedom är ogiltig

1. om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skilje-män,

2. om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige, eller

3. om skiljedomen inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och undertecknande i 31 § första stycket.

Ogiltigheten kan gälla en viss del av skiljedomen.

Under paragrafens första punkt i första stycket framgår att en skiljedom är ogiltig om den innefattar en prövning som inte får avgöras av skiljemän. Detta brukar uttryckas som att frågan inte är skiljedomsmässig.126 Vilka frågor som får avgöras av skiljemän framgår i huvud-sak av 1 § LSF.127 Där anges att ”tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om får genom avtal lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän”. Om frågan är dispositiv eller inte, dvs. om parterna kan förlikas eller ej, framgår av de materiellrättsliga reglerna. Bedöm-ningen om frågan är dispositiv eller ej ska prövas mot tidpunkten för skiljedomens med-delande.128

Paragrafens andra punkt är en ordre public-regel129. Som antyds av ordalydelsen är ogiltighet enligt denna punkt begränsad till höggradigt stötande fall. Det ska nämligen röra sig om fall som är uppenbart oförenliga med den svenska rättsordningen.130 I förarbetena anges att exem-pel på sådant som kan vara ordre public är skiljedomar som förpliktar till förbjudna

pre-125 Se 33 § LSF.

126 Heuman, Skiljemannarätt s. 599.

127 Det framgår av förarbetena till LSF att det även finns dispositiva frågor som ändock inte får prövas av skiljemän. Som exempel anges vissa arbetsrättsliga tvister, se SOU 1994:81 s. 79; prop. 1998/99:35 s. 49.

128 Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-4.1.1.

129 Ofta används även det engelska begreppet ”public policy”.

stationer eller att skiljedomen närmast kan liknas vid straff. Andra återkommande exempel i förarbetena är skiljedomar som tillkommer genom brott, exv. genom att hota eller muta skiljenämnden.131 Gränsdragningen mot tillämpningsområdet för första punkten om bris-tande skiljedomsmässighet är inte alltid tydlig.132 Utöver de situationer som anges i för-arbetena framgår det av praxis att även skiljedomar som strider mot konkurrensrätten kan vara ogiltiga enligt denna punkt. Detta är en följd av EU-domstolens avgörande i det s.k. Eco

Swiss-målet.133

Tredje punkten är ett minimikrav som ställs på skiljedomen, att den ska vara skriftlig och

undertecknad.

Av andra stycket framgår slutligen att ogiltigheten kan avse en del av skiljedomen. Omfatt-ningen av ogiltigheten bestäms delvis av vilken ogiltighetsgrund det gäller. Ogiltighet enligt tredje punkten medför till exempel att hela skiljedomen är ogiltig.134 Ordre public enligt andra punkten som är hänförlig till en avgränsad och självständig del av skiljedomen bör dock leda till att ogiltigheten är begränsad till den delen.135

Ogiltighetstalan väcks i hovrätten och hovrättens avgörande får i regel inte överklagas.136 Det finns en möjlighet för hovrätten att tillåta att avgörandet överklagas, att lämna s.k. ventil, om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen. Även om ventil lämnas krävs numera även prövningstillstånd i Högsta domstolen (43 § andra stycket LSF).137 Ogiltighetstalan är alltså i praktiken ofta ett eninstansförfarande. Det har ifrågasatts om inte lagstiftaren med kravet på ventil och prövningstillstånd går väl långt i sin strävan att öka skiljeförfarandets effektivitet på bekostnad av rättssäkerheten.138

Det kan noteras att vid klander av skiljedom finns det, till skillnad från vid prövningen av ogiltighet, vissa preklusionsregler. Det finns en regel som tar sikte på parternas agerande

131 SOU 1994:81 s. 172; Prop. 1998/99:35 s. 140.

132 Exempelvis kan fordringar som grundas på kriminella handlingar inte prövas i domstol och frågan borde därför inte heller vara skiljedomsmässig samtidigt som den strider mot ordre public, SOU 1994:81 s. 172; Prop. 1998/99:35 s. 140; Kvart och Olsson, Tvistlösning genom

skiljeförfarande s. 130; Lindell, Civilprocessen s. 730.

133 Eco Swiss China Time Ltd mot Benetton International NV, Domstolens dom den 1 juni 1999 i mål C-126/97. Hur dessa situationer ska hanteras i svensk rätt framgår av NJA 2015 s. 438 och NJA 2018 s. 323.

134 Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-5.1.1.

135 Det kan dock tänkas att andra delar i skiljedomen ändå har samband med den ogiltiga delen på ett sådant sätt att ogiltigheten på så vis ”smittar” resten, Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-5.1.2.

136 Se 43 § första stycket LSF.

137 Detta infördes genom lag (2018:1954), se prop. 2017/18:257 s. 61 f.

under processen139 och en absolut bortre preklusionsgräns om två månader efter vilken det inte är möjligt att anföra nya klandergrunder.140 Detta sammanhänger med att skiljedomen är slutlig och klanderinstitutet främst är tänkt som ett skydd för parterna. Därför är det också rimligt att parterna kan förfoga över klanderfrågan.141

Att det inte finns några preklusionsregler för ogiltighetstalan beror på att ogiltighets-grunderna uppbärs av allmänna hänsyn och de ska inte parterna kunna disponera över. Hur lång tid som har förflutit sedan skiljedomen meddelades och om den t.ex. redan till fullo verkställts saknar alltså betydelse. Ogiltighetsgrunderna ska dessutom prövas av domstolen ex officio, dvs. utan åberopade från någon part. Att det inte finns någon talefrist för ogiltig-hetstalan visar på ogiltighetsregleringens särställning.

5.2.3 Kazakstans talan om ogiltighet vid Svea hovrätt

Som redan nämnts uppstod en intressant situation vid tillämpning av reglerna om ogiltighet av skiljedom under 2020. Skiljedomen som var föremål för prövning i Svea hovrätt medde-lades i en tvist om investeringsskydd mellan Kazakstan och ett antal investerare. Målet ad-ministrerades av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut och skiljedom meddela-des 2013.

Kazakstan väckte 2014 talan om ogiltighet vid Svea hovrätt och yrkade att domstolen skulle förklara skiljedomen helt eller delvis ogiltig som stridande mot ordre public (33 § första stycket 2 LSF). Kazakstan hänvisade till vissa omständigheter som republiken menade gjorde att skiljedomen och det sätt som den tillkommit var uppenbarligt oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Kazakstan påstod bl.a. att investerarna blåst upp den på-stådda investeringens värde genom att skapa fiktiva värden i deras årsredovisningar genom olika skenavtal och skentransaktioner. I skiljeförfarandet begärdes sedan ersättning för dessa fiktiva värden. Kazakstan gjorde därför gällande att tvister avseende fiktiva värden inte är skiljedomsmässiga (så kallad materiell ordre public) och att den bevisning som investerarna åberopat till stöd för det uppblåsta skadeståndet utgjorde falsk bevisning (så kallad proces-suell ordre public). Talan ogillades av hovrätten 2016 och domen vann laga kraft.

139 Se 34 § andra stycket LSF.

140 Se 34 § tredje stycket LSF. Det är inte heller möjligt att med hjälp av 13 kap. 3 § RB anföra ny klandergrund efter fristen löpt ut. Vanligen kan nya omständigheter och yrkanden tillföras

processen med hjälp av 13 kap. 3 § RB även efter talefrister löpt ut, se NJA 1996 s. 751 i avsnitt 4.8 ovan.

Under år 2019 väckte Kazakstan på nytt talan om ogiltigförklaring i Svea hovrätt. Denna gång menade Kazakstan att skiljedomen innefattade prövning av icke-skiljedomsmässiga frå-gor och även denna gång hänförde sig Kazakstan till ordre public-regeln i 33 § LSF. Kazak-stan påstod att den andra ogiltighetstalan grundade sig i andra sakomständigheter än de som åberopats i den första processen. Bland annat gjordes det gällande att investerarnas in-vestering präglades av brottslighet (penningtvätt och bedrägeri) och därmed inte utgjorde en skyddsvärd investering. Fråga uppstod då om den första domens rättskraft medförde att den andra talan inte kunde prövas trots att det rörde sig om andra omständigheter.

Genom slutligt beslut avvisade hovrätten Kazakstans talan som res judicata. Hovrätten motiverade sitt beslut bl.a. med hänvisning till att uppfattningen i doktrinen är att rätts-kraftens omfattning bestäms av den yrkade rättsföljden. Att rättsföljden skulle vara utgångs-punkten vid bedömningen menade hovrätten även framgår av praxis från Högsta domstolen. I beslutet hänvisar hovrätten till NJA 1999 s. 520, NJA 1999 s. 656 samt NJA 1984 s. 783.142 Av beslutsskälen framgår att hovrätten inte ansåg att det fanns skäl att tillämpa rättskraften annorlunda vid en ogiltighetstalan mot skiljedom. Tvärtom menade hovrätten att det faktum att möjligheten till ogiltighetsförklaring inte är belagd med någon talefrist talade för en strikt tillämpning av rättskraftskriterierna. Avsaknaden av en talefrist betyder enligt hovrätten att den som vill föra talan om ogiltighet kan bida sin tid och företa nödvändig utredning innan talan väcks.