Vissa särskilda anmärkningar rörande Bellanders artikel

När Bellander resonerar kring om det kan föreligga skäl att behandla ogiltighetstalan an-norlunda lyfter han vissa fakta som han menar skulle kunna påverka bedömningen i olika riktningar. Utöver att nämna dels de av hovrätten anförda skälen till att tillämpa kriterierna strikt, dels de av Westberg anförda skälen för att begränsa rättskraftens utsträckning behand-lar han följande.

Bellander menar att ”[r]ättsföljden ogiltighet och olika grunder för ogiltighet kan […] utan hinder av en tidigare prövning aktualiseras på verkställighetsstadiet”.151 Detta påstående är dock delvis missvisande i det förevarande fallet. I den situation att skiljedomens ogiltighet redan prövats är det inte vid verkställigheten möjligt att göra gällande några andra omständig-heter än som tillkommit efter skiljedomens meddelande.152

Av utsökningsbalken framgår i och för sig att Kronofogdemyndigheten (KFM) ska un-dersöka om det finns anledning att anta att skiljedomen är ogiltig.153 På verkställighetsstadiet kan dock inte annat prövas än om skiljedomen är ogiltig för att den inte är skriftlig och undertecknad.154 Om KFM misstänker att skiljedomen är ogiltig på grund av bristande skilje-domsmässighet eller ordre public ska myndigheten i stället förelägga den sökande parten att väcka talan om ogiltighet.155 En sådan fråga kommer alltså inte hanteras inom ramen för verkställighetsförfarandet, utan i vanlig ordning. 156

I den situationen att ogiltigheten redan har prövats kommer inte myndigheten förelägga sökande parten att väcka talan på nytt om ogiltighet. Även om myndigheten skulle få för sig

151 Bellander, JT 2020/21 s. 501. Det kan förtydligas att det framgår av Bellanders artikel att han avser verkställighetsstadiet i Sverige, och inte eventuell verkställighet i annan jurisdiktion.

152 Jfr. NJA 2006 s. 657, ”invändningar mot exekutionstiteln, vilka rör förhållanden som hänför sig till tiden före dess meddelande, [kan inte] prövas i utsökningsmålet”, se också Gregow m.fl., Utsökningsbalken, kommentaren till 3 kap. 21 §. Verkställighet kan hindras av efterföljande omständigheter, s.k. facta superveniens, även om det är högst osannolikt i vår situation. Den relevanta tidpunkten för factum superveniens är överlämnande till dom medan grunderna för ogiltighet är hänförliga till tiden före skiljedomens meddelande, framför allt skiljeförfarandet i sig. Jfr. Lindell, Civilprocessen s. 433; Ekelöf m.fl., Rättegång III uppl. 8 s. 200 f.

153 Se 3 kap. 16 § utsökningsbalken (1981:774) (UB).

154 Se 3 kap. 15 § första stycket 2 UB.

155 Se 3 kap. 18 § andra stycket och 22 § UB. Väcker inte sökanden talan om ogiltighet inom en månad från föreläggandet ska KFM upphäva exekutionstiteln, se samma bestämmelse.

att ifrågasätta domstolens tidigare bedömning av ogiltighetsfrågan kommer saken bara bollas över till den hovrätt som redan har bedömt frågan om res judicata en gång.157 Att frågan aktualiseras på verkställighetsstadiet av KFM kommer inte att leda till att andra rättskrafts-regler blir tillämpliga. Hur frågan aktualiseras vid hovrätten saknar alltså betydelse. På vilket sätt Bellander menar att ogiltigheten kan göras gällande på verkställighetsstadiet ”utan hinder av tidigare prövning” är därför oklart. Det kan även noteras att Kazakstan även har försökt få ogiltigheten av skiljedomen prövad på verkställighetsstadiet utan framgång.158

Bellanders uttalande om att det är möjligt att göra gällande ogiltighet på verkställighets-stadiet är däremot korrekt i förhållande till utländska skiljedomar som måste erkännas och verkställas enligt särskilda regler i LSF. Ett sådant s.k. exekvaturförfarande krävs för att en utländsk skiljedom ska vara verkställbar i Sverige.159 Den skiljedom som var aktuell i föreva-rande målet hade dock säte i Sverige och följer därför inte dessa regler. Vissa av de hänvis-ningar Bellander gör i anslutning till sitt resonemang stärker misstankarna om att han hade exekvaturförfarande i åtanke. Han hänvisar nämligen bl.a. till ett rättsfall som rör utländska skiljedomars verkställighet. 160

Bellander påstår också att ”[s]kyddet av de allmänna intressena har […] gjorts beroende av att en av parterna väcker talan och parten tillåts också återkalla och förlika en sådan talan […]”.161 Detta medför enligt Bellander, såsom han får förstås, att det inte finns skäl att til-lämpa rättskraftsreglerna annorlunda i mål gällande ogiltighet av skiljedom. Påståendet att skyddet är beroende av att ena parten väcker talan är dock inte korrekt. Det stämmer att myndigheterna inte, som framgått ovan, aktivt söker efter skiljedomar att ogiltigförklara. Är skiljedomen behäftad med sådana fel som leder till ogiltighet ska dock KFM, som framgått ovan, vid verkställighet självmant uppmärksamma detta. Att påstå att ”[s]kyddet av de all-männa intressena” är beroende av att en part väcker talan är alltså inte helt rättvisande. Det är också så att en skiljedom som är behäftad med sådana fel som gör den ogiltig enligt

reg-157 Av 2 kap. 24 § tredje stycket UB och 43 § första stycket LSF följer att samma hovrätt kommer vara behörig denna gång.

158 Se Svea hovrätts beslut av den 3 februari 2020 i ärende nr ÖÄ 7709-19. I beslutet avvisar hovrätten den bevisning som Kazakstan åberopat till stöd för att skiljedomen är ogiltig eftersom hovrätten ansåg att bevisningen var utan betydelse i ärendet (se 35 kap. 7 § RB jämförd med 23 § ärendelagen).

159 Se 52 §–60 § LSF.

160 I not 44 hänvisar Bellander till NJA 2015 s. 433 som handlar om just exekvatur av utländsk skiljedom. Bellander hänvisar också på s. 501 not 43 till kapitlet i Heumans Skiljemannarätt (s 751 ff.) som behandlar utländska skiljedomars verkställighet.

lerna i 33 § är ogiltig ipso jure, dvs. av sig själv, från början.162 Är skiljedomen ogiltig så är den ogiltig trots att ingen ogiltighetstalan förts. I detta avseende skiljer sig alltså ogiltighets-grunderna från klanderogiltighets-grunderna som kräver upphävande vid domstol.163

Bellander påstår också, såsom framgått ovan, att en part också kan ”återkalla och förlika en sådan talan”.164 Även detta är endast delvis korrekt. Det är nämligen endast möjligt för parterna att komma överens om att en skiljedom är ogiltig, inte omvänt.

Bestämmelserna i 33 § är både förhandstvingande och efterhandstvingande, dvs. parterna har i princip ingen möjlighet att disponera över ogiltigheten.165 Till stöd för sitt påstående om att parterna kan förlika en sådan talan hänvisar Bellander bl.a. till en artikel av Lars Heuman.166 Det som diskuteras i Heumans artikel tar sikte på ett av de förslag som anfördes av utredningskommittén inför moderniseringen av LSF.167 Kommittén föreslog i sitt be-tänkande att ogiltighetsgrunderna skulle slopas och flyttas till klanderinstitutet, något som regeringen avvisade och ogiltighetsreglerna blev kvar.168 Vad som anges i artikeln ger alltså inget stöd till Bellanders påstående om att parterna kan ”återkalla och förlika” en ogiltighets-talan. Det kan även tilläggas att Heuman dessutom senare i samma artikel konstaterar att ”[p]arter bör ha rätt att förfoga över frågan om en skiljedom är ogiltig, men inte över frågan om den är giltig […]”.169

Heuman konstaterar alltså att frågan om ogiltighet borde hanteras som indispositiv, inte omvänt.170 Att det i och för sig inte finns skäl att hindra parterna från att själva komma överens om att skiljedomen är ogiltig är väl å andra sidan närmast självklart. Det påverkar ju inga andra än parterna själva. Det viktiga är ju att en skiljedom som är behäftad med sådana fel som motiverar ogiltighet inte blir gällande.

162 SOU 1994:81 s. 170 f.; Prop. 1998/99:35 s. 137 ff.; Lindskog, Skiljeförfarande V:0-1.1.2, V:33§-3.1, V:33§-3.5 och V:33§-5.2.2; Madsen, Commercial arbitration in Sweden s. 339 f.; Kvart och Olsson, Tvistlösning genom skiljeförfarande s. 127; Westberg, Civilrättsskipning s. 478.

163 Lägg märke till skillnaden i 33 § LSF ”skiljedom är ogiltig” och 34 § LSF ”skiljedom […] ska efter klander helt eller delvis upphävas” (mina kursiveringar).

164 Bellander, JT 2020/21 s. 501

165 Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-3.1.2. Det har dock påståtts att det i vissa fall kan tänkas att man låter ogiltigheten läkas i efterhand om parterna vill vara bundna och de allmänna hänsyn som ligger till grund för ogiltighetsbestämmelserna i det enskilda fallet inte påfordrar annat, Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-5.2.2.

166 Heuman, JT 2014/15 s. 439.

167 Heumans rubrik för avsnittet är ”Bör ogiltighetsgrunderna göras om till klandergrunder?”, se JT 2014/15 s. 441 ff.

168 SOU 2015:37 s. 125 f.; Prop. 2017/18:257 s. 46.

169 Heuman, JT 2014/15 s. 446. Se också för samma uppfattning Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-5.2.3 och not 3646.

Bellander nämner också, som framgår ovan, att parten kan återkalla en talan om ogiltig-het. Det är väl förvisso så att om den part som väcker talan om ogiltighet vill återkalla denna talan så kommer inte domstolen att gå vidare och pröva ogiltigheten. Frågan om skiljedomen är ogiltig kommer i en sådan situation i stället, som framgått ovan, att aktualiseras om vin-nande part ansöker om verkställighet. Som framgått ovan kommer inte heller KFM att verk-ställa en skiljedom bara för att parterna anser att skiljedomen är giltig.171

Det kan dock avslutningsvis förtydligas att Bellanders bedömning av rättskraftens ut-sträckning i allmänhet ligger i linje med de slutsatser som dragits i denna uppsats. De argument som han anför mot att rättskraften ska bedömas annorlunda vid ogiltighetstalan är dock behäftat med vissa brister.

171 Däremot är naturligtvis inte den förlorande parten förhindrad att på frivillig grund betala. Utgångspunkten är dock att inte heller sådana dispositioner läker ogiltigheten, se Lindskog, Skiljeförfarande V:33§-5.2.4.