Slutdiskussion

Relationen mellan Nationell samverkan och konsortiedeltagarna går inte att be-skriva med hjälp av enbart en modell. Alla tre av Klassons rollbeskrivningar finns representerade i olika delar av konsortieverksamheten, och relationen mellan Nationell samverkan och biblioteken ser olika ut beroende på vilken synvinkel man väljer att utgå från.

Uppsala universitetsbibliotek är en av de samverkansbibliotek i Sverige som betalar mest för konsortieavtalen som Nationell samverkan erbjuder. Biblioteket har en plats i referensgruppen för licensverksamheten och får på så sätt möjlighet att påverka licensverksamheten. Dock menade informanten på biblioteket att möjligheterna att påverka villkoren kring upphandling är begränsade. Eftersom Uppsala universitetsbibliotek är en så pass stor aktör inom konsortiet kanske marknadsmodellen ligger nära till hands, särskilt eftersom bibliotekets medlem-skap i referensgruppen gör att relationen liknar den mellan företag och kund. Svårigheterna att påverka villkoren talar dock mot detta och pekar mer mot för-myndarmodellens rollbeskrivning.

Biblioteket på Mälardalens högskola har en relation med Nationell samverkan som bäst beskrivs med hjälp av förmyndarmodellen. Biblioteket föredrar att ansluta sig till avtal som redan existerar och är nöjda med Nationell samverkans arbete. Generellt sett verkar biblioteket ha ett stort förtroende för Nationell

sam-verkan och arbetet som de utför. Det enda som skulle kunna tala emot för-myndarmodellen är det faktum att Mälardalens högskola finns representerade i referensgruppen för licensverksamheten, vilket snarare pekar mot en marknads-modell.

Förmyndarmodellen återkommer även i relationen mellan Läkemedelsverkets bibliotek och Nationell samverkan. Läkemedelsverket har tagit del av Nationell samverkans konsortium sedan början av 2006 och har fått anpassa sig till de krav som ställs på samverkansbiblioteken. Inträdet i konsortiet krävde stora ansträng-ningar för biblioteket då de till en början nekades inträde, men som samverkans-bibliotek har Läkemedelsverkets samverkans-bibliotek dragit fördelar av att ingå i konsortie-avtal. Avtalen har inneburit mindre administrativt arbete och mindre fysisk hantering för biblioteket vilket har gjort att de kan lägga mer tid på annat biblio-teksarbete. Allt detta pekar mot att relationen mellan Läkemedelsverket kan liknas vid förmyndarmodellen. Läkemedelsverkets bibliotek är dock inte lika nöjda med förhållandena som biblioteket på Mälardalens högskola, de anser att det är svårt att göra sin röst hörd som ett mindre myndighetsbibliotek i Nationell samverkans konsortium.

En liknande situation finns också hos biblioteket på SGU, som blev sam-verkansbibliotek först 2008 och vid tiden för undersökningen tog del i bara två konsortieavtal. Nationell samverkans konsortium har inneburit stora fördelar för biblioteket då de får fler tidskrifter för samma summa. Kravet från Nationell sam-verkan att släppa tryckta tidskrifter har inte heller inneburit några problem för biblioteket, den minskade posthanteringen har snarare välkomnats av bibliotekets personal. Relationen mellan biblioteket på SGU och Nationell samverkan kan liknas vid förmyndarmodellen, och biblioteket verkar nöjda med situationen. Informanten på SGU menade att de inte har möjlighet att påverka verksamheten eftersom de är så pass nya, men påpekade intressant nog att villkoren för kon-sortieverksamheten beror mer på förlagen än på Nationell samverkan. Biblioteket på SGU, var det enda biblioteket i undersökningen som uppmärksammade Natio-nell samverkans handlingsutrymme.

Det som jag anser vara nyckeln till hur relationen mellan biblioteken och Nationell samverkan fungerar är vilket handlingsutrymme de olika parterna har. På mindre bibliotek är ofta resurserna hårt begränsade både ekonomiskt och tids-mässigt, vilket innebär svårigheter i fattande av avtal för elektroniska resurser. Möjligheten att ingå i ett konsortium, som det Nationell samverkan erbjuder, ger ett litet bibliotek tillgång till ett mer omfattande material för en kostnad som de inte själva skulle kunna förhandla sig till. Dock innebär konsortiet att det lilla bib-lioteket får mindre handlingsutrymme i fråga om förvärv, då bibbib-lioteket inte i någon större grad kan påverka vad som ingår i de stora tidskriftspaketen. Frågan är dock om detta offrande av handlingsutrymme som konsortiet innebär kanske skapar andra fördelar. Konsortieavtal innebär att det lilla biblioteket sparar

ekonomiska, men kanske framför allt administrativa resurser vilket innebär att biblioteket får mer tid över att till exempel marknadsföra sina resurser. Trots att handlingsutrymmet i konsortiet är begränsat för ett mindre bibliotek skapar detta ett ökat handlingsutrymme inom den egna verksamheten, och eftersom de kanske inte hade så stora möjligheter från början blir skillnaden i handlingsutrymme ett mindre problem.

Större bibliotek kan lika väl som mindre bibliotek ha små resurser, men har ändå ett större handlingsutrymme på egen hand vad gäller elektroniska resurser. Ett större bibliotek kan avsätta större resurser för att skapa egna avtal för till ex-empel e-tidskrifter och konsortieavtal innebär en minskning i handlingsutrymme som är mer påtaglig än hos de mindre biblioteken. Även om de stora biblioteken också välkomnar fördelarna som konsortiet bär med sig i form av enklare admi-nistration har de haft större problem än de mindre biblioteken att anpassa sig till kraven på till exempel avslutandet av tryckta prenumerationer. I referensgruppen för licensverksamheten finns många större bibliotek representerade och de har varit de största motståndarna till införandet av mandatperioder, vilket skulle inne-bära att de förlorar ännu mer handlingsutrymme inom konsortiet.

Licensverksamheten på Nationell samverkan styrs till stor del av dem som be-stämmer deras budget, delvis KB men kanske främst regeringen, men också av den arbetsstyrka som finns till förfogande. Inom Nationell samverkan finns flera medarbetare som berörs av licensverksamheten, men bara tre av dem har det som primär arbetsuppgift - jämför detta med FinELiB som har tolv medarbetare. Avtalsprinciperna och urvalsprinciperna, som är licensverksamhetens grundpelare, har sin grund i de förhållandevis små personalresurser som finns – de är utformade efter Nationell samverkans eget handlingsutrymme. Detta tillsammans med reglerna som samverkansbiblioteken måste följa anser jag vara grunden till hur relationen fungerar mellan Nationell samverkan och biblioteken som ingår i konsortieavtalen.

För att kunna förbättra handlingsutrymmet för Nationell samverkan, och på så sätt förbättra relationen till biblioteken, behövs en omprövning av de principer och regler som styr verksamheten. Licensverksamheten på Nationell samverkan vilar i händerna på några få eldsjälar, och för att kunna möta de krav som regeringen och KB ställt upp behöver arbetet förankras genom en tydligare arbetspolicy. Risken finns annars att samverkansbiblioteken söker sig till andra konsortieavtal via intressemodeller som samlar bibliotek med liknande ämnesområden, eller via ansvarsbibliotek var avtal inte anses lika strikt hållna. Ett förnyande av de principer och regler som finns, ett tillvägagångssätt som skulle kunna undvika decentralisering av informationsförsörjningen till svenska forskningsbibliotek, förhindras dock enligt min mening av de knappa administrativa resurser som finns tillhanda på Nationell samverkan. KB behöver avsätta mer personalresurser för licensverksamheten.

Relationen mellan Nationell samverkan och biblioteken som ingår i kon-sortieavtalen går att betrakta ur flera olika synvinklar. Från bibliotekens sida ser relationen till Nationell samverkan olika ut beroende på vilket bibliotek man utgår ifrån. Nationell samverkans relation till biblioteken som tar del av konsortieavtalet är komplex och går att jämföra med flera av Klassons rollbeskrivningar. Jag anser att denna komplicerade relation kan skapa viss oro och obalans mellan de olika aktörerna och att det behövs en bättre förståelse dem emellan. Nationell samverkan och biblioteken som ingår i konsortieavtalen behöver få bättre förståelse för de villkor som styr verksamheten hos varandra, med andra ord vilket handlingsutrymme som finns. Detta handlingsutrymme grundar sig hos biblioteken i de ekonomiska och administrativa resurserna, på Nationell samverkan definieras det av regler och principer.

Min förhoppning är att denna undersökning kommer att kunna sprida bättre kunskaper om Nationell samverkans konsortium, något som hittills kanske främst berört de insatta i verksamheten. Dock finns ett behov av mer omfattande forskning inom ämnet, särskilt inom Sverige där konsortieverksamheten fort-farande är förhållandevis outforskad.