Institutionen för ABM
Biblioteks- & informationsvetenskap
Konsortium
En kartläggning av licensverksamheten på Kungliga bibliotekets
avdelning för Nationell samverkan
Niklas Willén
Magisteruppsats, 30 högskolepoäng, vt 2008
Institutionen för ABM
Författare
Niklas Willén.
Svensk titel
Konsortium: en kartläggning av licensverksamheten på Kungliga bibliotekets avdelning för Nationell samverkan.
English title
Consortium: a Study on the Consortia of the National Library of Sweden.
Handledare
Christer Eld.
Färdigställd
Juni, 2008
Abstract
This study examines the consortium of the National Library of Sweden, formerly known as the BIBSAM consortia. The aim is to give an insight into how the consortia works and analyzes the relationship between the National Library and the libraries of the consortium. The study is based on interviews with informants at the National Library and four of the libraries within the consortium, Uppsala University Library, Mälardalen University Library, the library at the Swedish Medical Products Agency and the library at the Geological Survey of Sweden.
As of 2006, the consortium consisted of 78 Swedish research libraries, with 28 contracts including 63 resources at a value of 131 million SEK. The libraries of the consortium need to be public, but the National Library also has strict demands on the suppliers. One of the goals of the National Library is to preserve the libraries privileges in the transition from printed to electronic resources.
The relationship between the National Library and the libraries of the consortium is complicated, and can be studied from many different points of views. One important aspect for better understanding this relationship is the room to maneuver for both parties, and how it affects the conditions of the consortium.
Ämnesord
Biblioteks- och informationsvetenskap, bibliotekssamarbete, förvärv av elektroniska tidskrifter, fulltextdatabaser, licensavtal.
Key words
1.
Inledning ... 4
1.1 Syfte och frågeställningar ... 5
1.2 Termer och begrepp ... 5
1.2.1 Licensverksamheten ... 5
1.2.2 Nationell samverkan... 5
1.2.3 BIBSAM... 6
1.3 Tidigare forskning ... 6
1.3.1 Forskning i Sverige ... 6
1.3.2 Forskning utanför Sverige ... 8
1.4 Teoretiska utgångspunkter... 10
1.4.1 Marknadsmodellen ... 11
1.4.2 Förmyndarmodellen ... 11
1.4.3 Dialog- eller samarbetsmodellen ... 12
1.4.4 Tillämpning ... 12 1.5 Disposition... 14 1.6 Källmaterial ... 15 1.7 Avgränsning... 16 1.8 Metod... 17
2.
Bakgrund ... 19
3.
Nationell samverkan ... 25
3.1 Historia ... 25 3.2 Organisation... 27 3.2.1 Kungliga biblioteket ... 27 3.2.2 Licensverksamheten ... 28 3.2.3 Ansvarsbiblioteken... 293.3 Villkoren och deltagarna ... 30
3.3.1 Avtalsprinciperna ... 30 3.3.2 Urvalsprinciper... 33 3.3.3 Samverkansbiblioteken ... 34 3.4 Avtalen... 36 3.4.1 Utveckling ... 36 3.4.2 Struktur... 37
3.5 Kontakten med biblioteken... 39
3.5.2 Upphandlingslistan... 40
3.5.3 Kungliga bibliotekets webbplats ... 41
3.5.4 Konferenser och föreläsningar ... 42
3.6 Vägen från förslag till färdigt avtal ... 43
3.6.1 Enkäter ... 43 3.6.2 Arbetsmodell ... 45
4.
Biblioteken ... 47
4.1 Uppsala universitet ... 47 4.2 Mälardalens högskola ... 49 4.3 Läkemedelsverket ... 514.4 Sveriges Geologiska Undersökning... 53
5.
Analys ... 56
5.1 Marknadsmodellen ... 56 5.2 Förmyndarmodellen... 57 5.3 Samarbetsmodellen... 58 5.4 Slutdiskussion ... 596.
Sammanfattning... 63
7.
Käll- och litteraturförteckning ... 65
7.1 Otryckt material ... 65 7.1.1 Intervjuer ... 65 7.2 Tryckt material... 65Bilaga 1 ... 69
Intervjufrågor bibliotek ... 69Intervjufrågor Nationell samverkan ... 69
Bilaga 2 ... 70
1. Inledning
Samarbete mellan bibliotek är inget nytt fenomen. För akademiska bibliotek har samarbete varit särkskilt viktigt och ibland kanske av nöden, på grund av den ökande svårigheten att upprätthålla tillräckliga enskilda samlingar.1 För att kunna
erbjuda användarna ett bättre urval delar bibliotek resurser med varandra, till exempel genom fjärrlån. En tämligen ny samarbetsform dök upp i början av 1990-talet bland akademiska bibliotek när Internet och elektronisk publicering såg dagens ljus. Denna samarbetsform innebär att bibliotek går samman och gör ett gemensamt avtal med till exempel ett förlag för att få tillgång till e-tidskrifter eller databaser. Avtalet bestämmer hur mycket varje bibliotek skall betala och kan styras av flera faktorer utifrån bland annat antalet studenter på ett lärosäte. Denna typ av samarbete kallas vanligen konsortium, eller konsortieavtal.
På Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm finns avdelningen för Nationell samverkan, som bland annat ägnar sig åt att sluta konsortieavtal för svenska forskningsbibliotek. Konsortiet innefattar 37 bibliotek på svenska lärosäten och 27 statliga myndighetsbibliotek, och kostnaderna för dessa avtal tar ofta upp en stor del av bibliotekens förvärvsbudgetar. Trots att de resurser som tillgängliggörs genom konsortier blir en allt större del av biblioteken bestånd saknas svensk forskning kring just konsortier. Detta kan bero på att information om konsortier sällan når de inte är direkt inblandade i konsortieverksamhet. Det saknas en överblick av avdelningen för Nationell samverkans arbete med konsortier, hur dessa blir till och hur relationen mellan denna avdelning och biblioteken som är medlemmar i konsortiet ser ut. Denna undersökning ger en inblick i Nationell samverkans verksamhet ur två perspektiv. Syftet är att visa hur Nationell samverkan fungerar men också att undersöka biblioteken som är en del av konsor-tiet för att kunna ge en bredare helhetsbild.
1
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur konsortieavtal är uppbyggda med Nationell samverkans licensverksamhet i fokus. Även relationen mellan Nationell samverkan och konsortiedeltagarna, svenska forskningsbibliotek, är intressant för undersökningen och finns med i frågeställningarna:
Hur går upphandlingen till, vilka bestämmer och hur går man till väga när man väljer ut databaser?
Vilket underlag har Nationell samverkan i beslutsprocessen i form av riktlinjer och kriterier?
Hur fungerar relationen mellan Nationell samverkan och biblioteken som ingår i konsortieavtalen?
1.2 Termer och begrepp
1.2.1 Licensverksamheten
Begreppet licensverksamheten syftar i detta arbete till upphandlingen av elektro-niska resurser som görs på nationell nivå där flera forskningsbibliotek har möjlig-heten att medverka. Detta begrepp är också vedertaget av KB och i avdelningen för Nationell samverkans uppdrag för 2007-2008 går att läsa:
”Licensverksamheten” är det begrepp som länge använts för de aktiviteter som i samband med omorganisationen ibland kallades ”e-licenser”. Förslagsvis fortsätter vi använda licens-verksamheten som beteckning på denna del av Nationell samverkans insatser.2
1.2.2 Nationell samverkan
Avdelningen som arbetar med bland annat centrala licenser på KB hette fram till hösten 2007 BIBSAM, men efter en omorganisation skapades en ny avdelning som ägnar sig åt det gamla BIBSAM:s uppgifter men också arbetet med Libris. Den nya avdelningen fick namnet ”Avdelningen för Nationell samverkan”. Gruppen som arbetar med Libris fick behålla sitt namn men namnet BIBSAM togs bort som benämningen på licensverksamheten. Detta har skapat ett problem eftersom BIBSAM är ett så pass välkänt begrepp både nationellt och internationellt. I KB:s årsredovisning för 2007 under avdelningen om licensverksamhet kan man läsa:
2
KB sluter centrala licensavtal som utökar studenter och forskares tillgång till elektroniska informationsresurser.3
Går man tillbaka ett år och läser årsredovisningen från 2006 står följande:
KB sluter centrala licensavtal inom ramen för det så kallade BIBSAM-konsortiet.4
Notera att man i årsredovisningen för 2007 utelämnat begreppet ”BIBSAM-konsortiet”. Valet av begrepp för konsortiet i denna undersökning har varit svårt att göra eftersom konsortiet som drivs av avdelningen för Nationell samverkan inte har något namn längre. I detta arbete används begreppet ”Nationell samverkan” för licensverksamheten på avdelningen för Nationell samverkan.
1.2.3 BIBSAM
Det finns undantag i denna undersökning då BIBSAM används som begrepp istället för Nationell samverkan när kronologin kräver detta. Detta rör främst händelser eller utredningar som utspelar sig före 2007 då licensverksamheten skedde i BIBSAM:s regi. Tidsperspektivet påpekas dock när BIBSAM dyker upp i texten.
1.3 Tidigare forskning
1.3.1 Forskning i Sverige
Tillgången till forskning kring konsortier på det informationsvetenskapliga området är begränsad, särskilt inom Sveriges gränser. Anledningen till detta kan vara att konsortieverksamheten som den ser ut idag inte har pågått i mer än tio år, samt att konsortieavtal kanske inte alltid får någon större uppmärksamhet utanför den krets av bibliotekarier och handläggare som är direkt inblandade. Det händer dock att konsortier nämns i undersökningar med bibliometrisk inriktning eller som behandlar e-tidskrifter. Av den forskning som bedrivits i Sverige återfinns bland annat magisteruppsatser från Uppsala universitet och Bibliotekshögskolan i Borås.
En av de tidigaste undersökningarna om konsortier i Sverige återfinns i en magisteruppsats från 1999 av Kari Stange: Electronic Journals in Swedish
Academic Institutions: A usage study of Project MUSE and IDEAL full-text data-bases. Uppsatsen är skriven på Institutionen för kultur- och biblioteksstudier på
Uppsala universitet och undersöker användandet av fulltextdatabaserna Project
3
Kungliga bibliotekets årsredovisning 2007, s. 32.
4
MUSE och IDEAL på svenska forskningsbibliotek som var med i det dåvarande BIBSAM-konsortiet. Stange undersökte databasanvändningen baserat på statistik från databasleverantörerna och fjärrlånestatistik från biblioteken som berörde material från databaserna.5 Undersökningen, som pågick under slutet av 1998,
visade bland annat att konsortieavtalen ökade användningen av tidskrifter på biblioteken och att dessa avtal innebar bättre möjligheter att täcka behovet av tid-skrifterna som ingick i databaserna.6
I Lisbeth Höögs magisteruppsats Medicinska elektroniska tidskrifter: hur har
forskningsbibliotekariens arbetssätt påverkats? från 2001 undersöks hur
biblio-tekarier på svenska forskningsbibliotek upplevde att deras arbetssätt påverkats av e-tidskrifternas intåg på biblioteken. Den gemensamma nämnaren för biblioteken i undersökningen var deras deltagande i dåvarande BIBSAM:s centrala licensavtal.7 Höög kommer fram till att tyngdpunkten i forskningsbibliotekariens
arbete har flyttats från informationens fysiska plats, till användarfokus och kommunikation.8 Konsortieavtalen har varit en bidragande faktor till den ökade
användningen av e-tidskrifter. Höög delar in forskningsbibliotekarierna i olika roller, som baserar sig på en modell som tagits fram av Lena Olsson 1991, en modell jag återkommer till senare i denna uppsats. En slutsats Höög gör är att forskningsbibliotekarien har högre krav på sig att verka utåtriktad och aktiv i sin yrkesroll för att kunna arbeta mer inriktat mot användarna.9
En annan magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap som tar upp konsortier är skriven av Helena Carlsson och Linda Gustavsson, Vetenskaplig
kommunikation i förändring: en fallstudie av ett svenskt forskningsbiblioteks beståndsutveckling. Uppsatsen undersöker hur Sveriges lantbruksuniversitets
bibliotek påverkats dels av ökande tidskriftskostnader, dels av den utveckling som skett på den elektroniska publiceringsfronten.10 Carlsson och Gustavsson har
bland annat granskat det faktiska användandet av e-tidskrifterna i tidskriftsavtalet med den holländska förlagsjätten Elsevier, och funnit att 2,8 procent av tidskrifterna i avtalet står för 50 procent av användningen.11 Författarna är kritiska
till konsortier eftersom det medför att bibliotekariernas urvalsmöjlighet urholkas vid förvärvsarbete.
5
Stange, Kari, 1999, Electronic Journals in Swedish Academic Institutions: A usage study of Project MUSE
and IDEAL full-text databases, s. 5 f.
6 Stange, 1999, s. 60 f. 7
Höög, Lisbeth, 2001, Medicinska elektroniska tidskrifter: hur har forskningsbibliotekariens arbetssätt
påverkats?, s. 6. 8 Höög, 2001, s. 56. 9 Höög, 2001, s. 58. 10
Carlsson, Helena & Gustavsson, Linda, 2003, Vetenskaplig kommunikation i förändring: en fallstudie av
ett svenskt forskningsbiblioteks beståndsutveckling, s. 6.
11
1.3.2 Forskning utanför Sverige
För att få tag på forskning kring konsortier får man lov att leta sig utanför Sveriges gränser. Det finns en uppsjö av engelskspråkiga artiklar kring konsortier, eftersom de största tidskrifterna som berör biblioteks- och informationsvetenskap är skrivna på engelska. Konsortier behandlas till och från i de flesta tidskrifter som inriktar sig på förvärv eller teknologi. En av de tidskrifter som kan vara värda att nämnas i detta sammanhang är The Serials Librarian, en internationell tidskrift baserad i USA, som behandlar fortlöpande förvärv och som getts ut sedan 1954. Det finns också andra exempel som Library collections, aquisitions, and technical
services och Library trends för att nämna några. Det fanns en särskild tidskrift
som enbart behandlade konsortier men som bara gavs ut under åren 1999-2000,
Library consortium management: an international journal. Omständigheterna
kring varför tidskriften bara existerade i två år är oklara, men det är helt klart en intressant satsning. En möjlig förklaring kan vara att det inte fanns tillräckligt med material att publicera eller att intresset för konsortier svalnade med tiden. Efter att ha studerat utgåvorna har jag funnit att de är ganska tunna jämfört med andra tidskrifter på området.
Materialet i Library consortium management: an international journal är tämligen föråldrat men trots detta några läsvärda artiklar. En intressant artikel som är skriven av David Ball och Susan Wright, ”Procuring electronic information: new business models in the context of the supply chain”, där de använder sig av ett koncept som kallas ”information value chain”. Detta innebär att man värderar information efter ett antal parametrar, för att analysera och jämföra tryckta och elektroniska prenumerationer.12 Med denna jämförelse som utgångspunkt
utvär-derar Ball och Wright befintliga konsortiemodeller för att till slut göra ett förslag på en idealmodell. Denna modell har flera intressanta punkter, bland annat ska användarna själva kunna bestämma vilka tidskrifter som ingår i ett avtal och det ska inte finnas en automatisk årlig prisökning. Det ska inte heller finnas några klausuler som hindrar användaren att avsluta avtal i förtid.13
En annan artikel som undersöker konsortier ur en annan synvinkel är baserad på en undersökning från åren 2000-2001, ”Patterns in Electronic Journal Usage: Challenging the Composition of Geographic Consortia” av Philip M. Davis. Undersökningen gick ut på att inte enbart ta reda på hur ofta e-tidskrifterna i ett konsortium används, utan även vilka institutioner och ämnesområden som använder vilka tidskrifter.14 Davis undersöker ett amerikanskt konsortium, NERL,
och kommer fram till att den mest etablerade formen av konsortium, den
12
Ball, David & Wright, Susan, 2000, ”Procuring electronic information: new business models in the context of the supply chain”, s. 146.
13
Ball & Wright, 2000, s. 157.
14
grafiskt bundna modellen, kanske inte är den mest kostnadseffektiva. Istället föreslår han en homogen konsortiemodell som innebär att institutioner och ämnes-områden som är nära besläktade och som använder samma tidskrifter skulle kunna bilda egna konsortier.15
En undersökning som liknar Davis gjordes inom det turkiska konsortiet ANKOS och presenterades i The serials librarian i mars 2007. Undersökningen visar ett starkt samband mellan antalet publicerade artiklar och deras användning.16 Det kanske verkar basalt men man måste ha i åtanke att det finns
stark kritik från flera håll som säger att konsortier för in mängder med tidskrifter som inte tillför något. Undersökningen tar liksom Davis upp användandet av e-tidskrifter utifrån institutioner eller ämnesområden och nämner flera sätt att göra en sådan analys. Ett sätt är att rangordna institutionerna efter hur stor del av användningen de står för och på så sätt få ett nytt underlag för fortsatta förhandlingar.17
Det finns även en del forskning kring konsortier som inriktar sig på att beskriva olika konsortiemodeller och kategorisera dem. En forskare som har gjort det är Tommaso Giordano, som i en artikel från 2002 har jämfört konsortier i Europa för att kunna utpeka pågående trender. Giordano pekar också på att det finns mycket information om konsortier i Europa men han efterlyser fler komparativa analyser för att göra bilden klarare.18 Giordano delar upp konsortier i
tre kategorier, en nationell centraliserad modell, en nationell decentraliserad modell och en regional modell.19 Han har också upptäckt att konsortier
förekommer i fler antal i länder som är politiskt och administrativt decentraliserade.20
Medan Giordano inriktar sig på europeiska förhållanden finns det även lik-nande undersökningar om amerikanska förhållanden. Barbara McFadden-Allen och Arnold Hirshon har gjort undersökningar om amerikanska konsortier och redovisat resultaten i en artikel som publicerades 1998, ”Hanging Together to Avoid Hanging Separately: Opportunities for Academic Libraries and Consortia”. McFadden-Allen och Hirshon har delat upp konsortierna i fyra kategorier: ”...loosely knit federations, multi-type/multi-state networks, tightly knit
federations, and centrally funded statewide consortia”.21 Undersökningen är dock
tio år gammal och speglar knappast dagens förhållanden.
15 Davis, 2002, s. 494 f. 16
Karasözen, Bülent, Kaygusuz, Ayhan & Özen, Hacer, 2007, ”Patterns of e-journal use within the Anatolian University Library Consortium”, s. 37.
17
Karasözen, Kaygusuz & Özen, 2007, s. 41 f.
18
Giordano, Tommaso, 2002, ”Library Consortium Models in Europe: a Comparative Analysis”, s. 43.
19
Giordano, 2002, s. 48.
20
Giordano, 2002, s. 43.
21
Mycket av den forskning som nämnts ovan handlar om att utvärdera konsortiemodeller på ett eller annat sätt. Sarah Anne Murphy har gjort en intres-sant undersökning, som publicerades 2007 i Journal of The Medical Library
Association, där hon har analyserat tidskriftsanvändandet på en medicinsk fakultet
på The Ohio State University. Genom att gå igenom citeringarna i fakultetens publikationer kan hon säga hur mycket av materialet som faktiskt kommer från e-tidskrifter som tillgängliggörs med konsortier.22 Resultatet av undersökningen
visar att universitetets största konsortium, OhioLINK, endast står för 4,1 procent av tidskrifterna i de övre två tredjedelarna av fakultetens samlade citeringar.23
Detta är slående likt resultaten i Carlsson och Gustavssons undersökning som nämnts tidigare.
En av de största och viktigaste undersökningar som gjorts på senare tid har ut-förts 2005 av JISC, som är Storbritanniens motsvarighet till svenska Nationell samverkan. Syftet med undersökningen var att skapa ett underlag för fortsatt arbete och utmynnade i en 64 sidor lång rapport, Business models for journal
content. I rapporten diskuteras olika konsortiemodeller, både existerande och
teo-retiska, och man har även undersökt vad biblioteken tycker om verksamheten. Resultaten leder till många intressanta slutsatser, bland annat kan man konstatera att konsortiemodellernas utveckling har stagnerat en aning främst på grund av bibliotekens bristande intresse för nya oprövade modeller.24 Biblioteken och
förla-gen som tillfrågades i undersökninförla-gen var också till största del nöjda med de avtalsmodeller som fanns, däremot poängterar rapporten att det inte finns någon perfekt eller idealisk konsortiemodell.25
Intresset kring forskning om konsortier verkar ha stagnerat på senare år. Åren kring millennieskiftet markerar höjdpunken för intresset, kanske beroende på att konsortieavtal för elektroniska resurser fortfarande var en så pass ny företeelse inom biblioteksvärlden. En märkbar tendens är att det idag spenderas mindre kraft på att försöka ta fram den slutgiltiga och perfekta modellen för ett konsortium samt att försöka kategorisera olika sorters konsortier, än att forska kring det fak-tiska användandet av dessa.
1.4 Teoretiska utgångspunkter
Ett av målen med detta arbete är att försöka beskriva relationen mellan Nationell samverkan och biblioteken som deltar i konsortieavtalen. För att kunna göra det
22
Murphy, Sarah Anne, 2007, ”The effects of portfolio purchasing on a specialized subject collection”, s. 9.
23
Murphy, 2007, s. 13.
24
Estelle, Lorraine, 2005, Business models for journal content, s. 56.
25
har jag valt att utgå från en rollbeskrivning som tagits fram av en svensk forskare, Maj Klasson.
1984 skrev Maj Klasson en avhandling om hur 1977 års svenska högskole-reform påverkade högskolebibliotek: Högskolebibliotek i förändring. I den avhandlingen ställer hon upp tre roller för hur forskningsbiblioteken skulle kunna förhålla sig till biblioteksnyttjarna i framtiden, en modell som hon också har tagit upp i par artiklar från början av 1990-talet. Rollerna som Klasson beskriver är roller i ett samhälle där tekniken utvecklas i hög hastighet och där identiteten som bibliotekarie behöver förnyas.26 De tre modellerna för bibliotekens rolluppfattning
är en marknadsmodell, en förmyndarmodell och en dialog/samspelsmodell.
1.4.1 Marknadsmodellen
Enligt marknadsmodellen fungerar biblioteket som en serviceorganisation som marknadsför sina tjänster.27 Det är kunden som bestämmer vilka tjänster
biblio-teket ska tillhandahålla eftersom det är efterfrågan som styr utbudet. Finns det inte en uttalad efterfrågan på en tjänst utför inte biblioteket den. Bibliotekarien ställer kundens beställningar och blandar inte in personliga värderingar i sin verk-samhet, vare sig de är politiska eller ideologiska, eftersom de inte har någon rele-vans för relationen mellan bibliotekarien och kunden.28 Så här beskriver Klasson
bibliotekets uppgifter:
Stor möda läggs ner på att slimma organisationen så att kostnader och tjänster överens-stämmer och begrepp som kvalitet, kvalifikation, kompetens, effektivitet, kundanpassning, ledning och organisation är centrala i policydokument etc.29
Enligt marknadsmodellen menar Klasson att kunden är ett subjekt som har kom-petensen att kunna beskriva sitt behov och göra beställningar med god precision, medan bibliotekarien är ett objekt som utför dessa beställningar.30
1.4.2 Förmyndarmodellen
Förmyndarmodellen vänder på förhållandet mellan bibliotek och användare och gör bibliotekarien till subjekt och användaren till objekt.31 Denna modell placerar
bibliotekarien i den klassiska rollen som kämpe för god smak och god forskning. Det är biblioteket som avgör vad användarna behöver och besluten fattas på en subjektiv värdegrund. Enligt Klasson är användaren kompetens i detta fall baserat
26
Klasson, Maj, 1991, ”Bibliotekarien – forskarens kollega och allmänhetens guide inför 2000-talet”, s. 82.
27
Klasson, Maj, 1984, Högskolebibliotek i förändring, s. 220.
28
Klasson, 1984, s. 220.
29
Klasson, Maj, 1996, ”Kulturbevarare, kulturbärare, kulturbyggare, kulturförnyare”, s. 18.
30
Klasson, 1996, s. 18.
31
på att denne använder bibliotekets noga utarbetade och kvalitativa tjänster.32
Användaren har inget eller mycket lite att säga till om i biblioteket.
1.4.3 Dialog- eller samarbetsmodellen
Denna metod hette från början ”Den participatoriska modellen eller samspels-modellen”33 i Klassons avhandling men har fått byta namn i en senare artikel. Det
nya namnet på modellen är lite enklare att förstå. Denna modell bygger på att bibliotekarien och kunden kommunicerar med varandra och har ett jämställt part-nerskap.34 Kunden ser bibliotekarien som en kollega och bibliotekarien erkänner
sina egna värderingar i sitt yrkesutövande. En viktig del av arbetet för biblioteket är att involvera användarna i viss del av verksamheten, som till exempel som förslagsställare i förvärvsprocessen.35 I den här modellen är både kunden och
bibliotekarien subjekt.
1.4.4 Tillämpning
Maj Klassons rollbeskrivningar är resultatet av högskolereformen 1977 och be-skriver förhållandet mellan forskningsbiblioteken och deras användare, studenter, forskare och lärare. Min undersökning fokuserar istället på förhållandet mellan forskningsbiblioteken och Nationell samverkan. Nationell samverkan får ta biblio-tekets plats i rollbeskrivningarna, medan forskningsbiblioteken får ta kunden eller användarens roll. Detta kräver att rollbeskrivningarna får lov att omformuleras så att det bättre passar denna undersökning.
Marknadsmodellen innebär för Nationell samverkan att det är biblioteken som styr vad för verksamhet Nationell samverkan ska göra. Nationell samverkan undersöker vad kunderna, i det här fallet biblioteken, har för behov och anpassar sig efter dem. Det finns ingen efter egna åsikter formulerad policy för hur upp-handlig skall gå till. Normen sätter biblioteken utifrån vad som är intressant för dem. Det går att likna förhållandet mellan Nationell samverkan och deras tek vid förhållandet mellan företag och kund, eller snarare entreprenör och biblio-tek. För biblioteken innebär detta en stark maktposition, men också skyldigheter för biblioteken att själva ställa krav och veta vad de behöver. Detta sker i kombi-nation med att Nationell samverkan sonderar vad kunderna skulle kunna ha intresse för i form av marknadsundersökningar. Biblioteken är subjektet medan Nationell samverkan är objektet.
Förmyndarmodellen innebär att maktpositionerna kastas om. Nationell sam-verkan avgör i hög grad själva vad biblioteken får för utbud i form av
avtal. Kunskapen om vad som är relevant material och vilka upphandlingsmetoder man använder sig av styrs till stor del av den kunskap och värderingar som finns inom Nationell samverkan. För biblioteken innebär detta att de lägger allt ansvar på Nationell samverkan, men det betyder också att kraven på egna initiativ blir mindre för biblioteken om man jämför med marknadsmodellen. Nationell sam-verkan är subjekt och biblioteken objekt.
I den tredje modellen, dialog- eller samarbetsmodellen, som hädanefter be-nämns som samarbetsmodellen, är både Nationell samverkan och biblioteken subjekt. Kommunikation är grundstenen för arbetet med att ta fram nya avtal. För-hållandet mellan Nationell samverkan och biblioteken är mer jämställt i denna modell än i de förra. Båda parterna hävdar sin egen kompetens men lyssnar även på den andra parten. Nationell samverkan inbjuder till exempel biblioteken till att medverka i upphandlingsarbetet och lyssnar på deras förslag, men gör också egna bedömningar under arbetets gång. För biblioteket innebär det ett ansvar att verk-ligen våga ta plats i konsortieverksamheten och att kanske även ta större del i det faktiska konsortiearbetet. Jag anser att samarbetsmodellen, med parternas jäm-ställdhet i åtanke, förutsätter demokratiska arbetsmetoder där alla deltagare har rätt att tala.
Det är viktigt att ifrågasätta värdet på dessa roller. Om man för första gången konfronteras med rollbeskrivningarna är det lätt att på förhand döma ut förmyndarmodellen, samtidigt som man ser samarbetsmodellen som mer positiv. Marknadsmodellen kanske hamnar mitt emellan dessa två. Anledningen till att förmyndarmodellen möts med skepsis kan bero på att den representerar ett för-hållande som påminner om äldre tiders bibliotek. Ett exempel på just detta krono-logiska tankesätt finner vi hos Lena Olssons beskrivning av bibliotekarieyrkets utveckling som hon lade fram 1992. Hon beskriver utvecklingen i tre steg:
1. Gårdagens bibliotekarie som genom sitt eget kunnande om utbudet kunde hjälpa användarna.
2. Dagens bibliotekarie som hjälper användaren att nå material med hjälp av teknik och samarbete.
3. Morgondagens bibliotekarie som fungerar som pedagoger, där en av deras främsta uppgifter är att lära användaren att själva söka information.36
Om man jämför den här uppställningen med Klassons rollbeskrivningar går det lätt att finna likheter mellan ”gårdagens bibliotekarie” och förmyndarmodellen. De speglar båda en tid och en yrkesroll som känns förlegad. I den här
36
undersökningen försöker jag inte att värdera Klassons modeller, eftersom det skulle kunna underminera analysen. Det är lätt hänt att man på förhand bestämmer sig vilken rollbeskrivning som är den mest fruktbara, och sedan hoppas på att den går att applicera på relationen mellan Nationell samverkan och biblioteken, därför har jag undvikit att göra några förutsägelser av resultatet i denna undersökning.
Det är viktigt att också uppmärksamma vilket handlingsutrymme båda par-terna har eftersom det kan påverka deras relation. Ett bibliotek som inte har per-sonal eller resurser som räcker till kanske hamnar i ett förhållande till Nationell samverkan som kan liknas vid en förmyndarmodell. För biblioteket kanske det också lönar sig med ett sådant förhållande eftersom det är avlastande. I ett annat fall skulle marknadsmodellen passa bättre som beskrivning där biblioteket i stor grad styr över vad de vill ha och låter Nationell samverkan göra upphandlingar efter bibliotekets önskemål. Samarbetsmodellen är den modellen som kräver mest av båda parter, både Nationell samverkan och biblioteken har ett ansvar för att arbetet skall fungera och för att de kan kommunicera. Om Nationell samverkan låter biblioteken bestämma mer än de själva, liknar relationen marknadsmodellen snarare än samarbetsmodellen, och om biblioteken visar lite mindre initiativ liknar relationen förmyndarmodellen.
Maj Klassons rollbeskrivningar fungerar som ett stöd i analysen av relationen mellan Nationell samverkan och biblioteken som ingår i konsortieavtalen. Målet är inte att försöka hitta den modell som passar bäst för att beskriva deras förhål-lande, utan att med hjälp av modellerna nå en bättre förståelse för deras relation med varandra.
1.5 Disposition
Min undersökning baserar sig på en kvalitativ undersökning. Eftersom mina mål är att undersöka licensverksamheten på Nationell samverkan samt dess förhål-lande till konsortiedeltagarna har jag intervjuat företrädare för både bibliotek som är inblandade i konsortieverksamheten och för Nationell samverkan. För att kunna ge en god bild av hur konsortier fungerar inleds uppsatsen med ett bakgrunds-kapitel som beskriver konsortierna i Europa men även på andra håll i världen och vilka initiativtagare som finns i form av olika organisationer. I bakgrundskapitlet behandlas även diskussionen som pågått (och pågår) om huruvida bibliotek bör ansluta sig till konsortieavtal eller inte.
samverkans kontakt med biblioteken där de olika kommunikationsformerna tas upp och sist beskrivs hur avtalen skapas och hur driften av dem går till.
Efter kapitlet om Nationell samverkan redovisar jag resultatet av intervjuerna på de olika biblioteken och beskriver hur de arbetar med konsortier och även deras relation till Nationell samverkan. Uppsatsen avslutas med ett analyskapitel där resultaten diskuteras med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna, och följs av en sammanfattning.
1.6 Källmaterial
Mycket av materialet i denna undersökning baseras på intervjuer med repre-sentanter för de institutioner som undersökts. Anteckningar från intervjuerna är ett viktigt stöd i denna uppsats, men de fakta som delgivits under intervjun verifieras genom att kontrollera dokument som är kopplade till den intervjuade insti-tutionens verksamhet. En viktig källa för denna uppsats är material från KB. Års-redovisningarna från KB finns tillgängliga offentligt på deras webbplats, men också Riksdagens regleringsbrev och en mängd rapporter och utredningar som rör deras verksamhet, bland annat sammanställningar av de enkäter som Nationell samverkan skickar ut till konsortiedeltagarna.
Under arbetets gång har jag fått tillgång till icke offentligt material från KB, vilket har använts sparsamt. Ett av dessa dokument som återkommer flera gånger i undersökningen är prislistan för Nationell samverkans konsortieavtal för
ScienceDirect, som levereras av det nederländska förlaget Elsevier.37 Avtalet är
det största och dyraste konsortieavtalet hos Nationell samverkan och i viss mån kanske det viktigaste. Dokumentet innehåller uppgifter för vad varje bibliotek ska betala under 2008, priserna är satta i euro, och dessa uppgifter har används för att kunna jämföra och välja ut bibliotek till denna undersökning.
Nationell samverkan och KB står för mycket av det som skrivits om konsor-tier i Sverige. 2001 sattes en projektgrupp samman bestående av representanter från både dåvarande BIBSAM och olika universitetsbibliotek för att skapa en modell för BIBSAM:s fortsatta arbete med centrala licensavtal.38 Arbetet
resulte-rade i en rapport, som sammanställdes av Karin Bergström-Grönvall, där flera modeller analyseras och diskuteras. Det som är intressant just i detta fall är att man också tar upp bibliotekens perspektiv och frågar sig vad de har för behov. Denna rapport är det dokument som utgör den hittills största utredning som direkt rör licensverksamheten på Nationell samverkan. Anledningen till att utredningen inte tagits upp under tidigare forskning är för att det är just en intern utredning
37
Prislista för Elsevier – ScienceDirect avtalsperioden 2006-2010.
38
avsedd främst för att skapa ett beslutsunderlag på Nationell samverkan och inte en vetenskapligt granskad undersökning. Utredningen finns tillgänglig för nedladd-ning på KB:s webbplats tillsammans med många andra dokument som används i denna undersökning.
1.7 Avgränsning
För att kunna svara på den sista frågeställningen har jag vänt mig till bibliotek som tar del av Nationell samverkans konsortieavtal. På grund av undersökningens begränsade storlek har jag inte kunnat vända mig till samtliga bibliotek eftersom detta skulle ha tagit för mycket tid. Istället har några bibliotek av olika storlekar och karaktär valts ut. Från prislistan för ScienceDirect har fyra bibliotek valts ut som betalar olika mycket för att kunna få en så stor variationsrikedom som möjligt. Dessa bibliotek är Uppsala universitetsbibliotek, Mälardalens högskolas bibliotek, Läkemedelsverkets bibliotek och biblioteket på Sveriges Geologiska Undersökning.
Uppsala universitetsbibliotek är det största biblioteket och betalar 792 000 euro för ScienceDirect. Min fokus för denna undersökning ligger på Linnégruppen, som är en grupp av bibliotek på Uppsala universitetsbibliotek som ansvarar för medicin, farmaci, teknik och naturvetenskap. Denna grupp valdes ut för att de betalar mest för e-media på Uppsala universitetsbibliotek.
Ett bibliotek som betalar betydligt mindre för ScienceDirect är Mälardalens högskolas bibliotek – de betalar drygt 77 000 euro. Det som gör detta bibliotek intressant förutom att de betalar mindre är att det ligger på ett mindre och yngre lärosäte än Uppsala universitetsbibliotek.
Läkemedelsverket är en statlig myndighet som ligger i Uppsala och som bland annat ägnar sig åt att kontrollera och godkänna läkemedel och medicinsk utrustning. På Läkemedelsverket finns ett bibliotek som har i uppgift att stödja det pågående arbetet, och har varit med i Nationell samverkans konsortium sedan 2006. Läkemedelsverkets bibliotek betalar drygt 27 000 euro för ScienceDirect.
1.8 Metod
Eftersom detta är en studie främst inriktad mot Nationell samverkan har en kvali-tativ metod använts för informationshämtning i form av intervjuer. Att göra en intervju på Nationell samverkan var ett naturligt val eftersom det handlar om en enskild avdelning på KB. I bibliotekens fall ställdes jag dock inför två val, an-tingen att göra en kvantitativ undersökning och täcka ett större antal bibliotek eller att fokusera på ett fåtal bibliotek för att kunna göra en djupare analys. Jag har valt att gå den senare vägen och valt ut enstaka bibliotek som får representera olika typer av bibliotek.
Intervjuerna har ägt rum under månaderna januari och februari 2008. Den första kontakten med informanterna skedde i första hand personligen, på deras arbetsplatser. Två av informanterna kontaktades dock per telefon på grund av geo-grafiska skäl. Vid den första kontakten med informanterna förklarades vad inter-vjun skulle gå ut på och det planerades en tid för interinter-vjun. Informanterna gavs även chans att studera några intervjufrågor i förväg för att kunna tänka efter innan intervjun och eventuellt diskutera med kollegor. Intervjuerna spelades inte in utan enbart skriftliga protokoll fördes, detta för att kunna föra en mer avspänd dialog med informanterna. Protokollen återfinns hos författaren.
Under intervjuerna gjordes ett undantag, då informanten på Mälardalens hög-skolas bibliotek föredrog att svara på intervjufrågorna per e-post och telefon, vilket gav tillräcklig information för undersökningen.
I samband med redovisningen av materialet från intervjuerna har en del etiska frågeställningar uppkommit angående informanternas identitet. I boken
Kvalitativa intervjuer från 1993 skriver Jan Trost att det är viktigt ”att man vid
redovisningen respekterar den intervjuade och dennes integritet”, en princip vilken denna undersökning ansluter sig till.39 En representant för varje institution
har intervjuats och identiteterna på dessa personer är konfidentiella, däremot det inte undvikas att nämna vilken arbetsplats informanten representerar eftersom det skulle innebära att undersökningen hade blivit svårtolkad och i praktiken oanvändbar.
Som stöd för utformningen av intervjufrågorna har Trosts bok använts som stöd. Trost menar att man inte ska ta med sig ett frågeformulär med färdig-formulerade frågor till intervjun utan hellre göra en lista med punkter som täcker de delområden man är intresserad av att fråga om.40 Denna princip har dock
frångåtts då informanterna delgivits förberedande intervjufrågor. Frågorna var dock få och kan mer liknas vid en lista över delområden som är värda att tänka på innan intervjun. Under intervjuns gång ställdes ytterligare följdfrågor kopplade till
39
Trost, Jan, 1993, Kvalitativa intervjuer, s. 64.
40
2. Bakgrund
Ordet konsortium härstammar från latinets consortia och betyder ”delägarskap, kamratskap, gemenskap; förbindelse”41, men dök upp i sin moderna form någon
gång under 1600-talet i engelskan för att beskriva gemenskapen mellan man och hustru; ”each as a ’consort’ of the other”42. Det var dock inte förrän under början
av 1900-talet som ordet kom att användas i engelska språket i sin vanligaste form som begrepp för affärsmässiga sammanslutningar, consortium.43 Under 1950-talet
kom även begreppet att dyka upp inom den akademiska världen där även bibliotek kom att ta vara på begreppet. Den definitiva etableringen för detta begrepp inom biblioteksvärlden går att spåra till boken Guidelines for Library Cooperation:
Development of Academic Library Consortia av Ruth Patrick, som gavs ut 1972
och som undersöker och analyserar bibliotekssamarbete i USA.44
Ordet har även använts i svenska språket i liknande sammanhang, men har försvenskats genom att byta ut c till k som första bokstav. Nationalencyklopedin förklarar konsortium som en ”sammanslutning av företag eller individer som i regel syftar till att genomföra ett affärsprojekt som är kapitalkrävande”45. I
Sverige har ordet konsortium, till skillnad från USA, i bibliotekssammanhang främst förknippats med centrala avtal för elektroniska resurser. Detta gäller även för denna uppsats.
Idag är det vanligt förekommande att akademiska bibliotek i olika utsträck-ningar skapar gemensamma konsortieavtal, men hur började det hela? Den kanske främsta anledningen till att bibliotek slöt sig samman i konsortier var priserna på tryckta vetenskapliga tidskrifter, som skenade iväg under början av 1990-talet.46
En undersökning som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitets bibliotek visar att prisökningen för tidskrifterna i deras bestånd mellan åren 1992 och 2002 ökade med 218 procent.47 Priserna har ökat även på senare år, fast i lägre takt. I
Storbritannien ökade priserna på vetenskapliga tidskrifter med 39 procent mellan
41 Ahlberg, Axel W., Lundqvist, Nils & Sörbom, Gunnar, 1982, Latinsk-svensk ordbok, s. 183. 42
Kopp, James J., 1998, ”Library Consortia and Information Technology: The Past, the Present, the Promise”, s. 7. 43 Kopp, 1998, s. 7. 44 Kopp, 1998, s. 8. 45
Nationalencyklopedin, webbversionen, sökord: konsortium [2008-01-28].
46
Friend, Frederick J., 2002, ”Library Consortia in the Electronic Age”, s. 17.
47
åren 2000 och 2006, medan landets inflation endast ökade med 16 procent under samma tidsperiod.48 Biblioteken har fått allt svårare att kunna ha kvar
prenume-rationer i och med att förvärvsbudgeten inte kunnat följa tidskrifternas pris-utveckling.
Ett sätt för bibliotek att hantera ökande tidskriftskostnader var att samarbeta för att kunna spara pengar genom att gemensamt planera förvärv och att öka utbytet av information. Dan C. Hazen är en forskare som har undersökt biblioteks-samarbete på akademisk nivå och kommit fram till fyra argument för gemensam förvärvsplanering:
Broadening access. Scholars require ready access to the full printed record, yet compre-hensive acquisitions are beyond any library’s reach. Distributed collecting responsibilities will enable groups of libraries to acquire a wider variety of materials than any one could manage on its own.
Containing cost. Research libraries spend a great deal to duplicate materials held at other institutions. Coordinated acquisitions will save money by minimizing redundancy. Coopera-tive collection development is the best way to contain library costs.
Improving coverage. Publications from some world areas remain uncontrolled and un-systematic. Even the richest and most conscientious library will miss some materials. Coop-eration improves the chances for complete coverage.
Ensuring the exotic. Universities face intense fiscal pressure. Most academic libraries are charged with supporting present and future scholarship, implying acquisitions that may receive neither early nor frequent use. Cost-cutters may see such purchases as a frill. ”Esoteric” acquisitions can be justified in the context of a national cooperative plan. 49
Konsortieverksamhet i form av att skapa centrala licenser för elektroniska resurser som delas av flera bibliotek är ett lysande exempel på gemensam förvärvs-planering. Förutom att biblioteken får de fördelar genom konsortium som Hazen beskriver får de också en allt viktigare roll inom bibliotekspolitiken. Fredrick J. Friend skriver i sin artikel ”Library Consortia in the Electronic Age” från 2002:
Forming a consortium is perceived to be a good development and earns praise from politi-cians. This helps to raise the profile for librarians and libraries and to give them a better image.50
Friend skriver också att konsortiet ofta utgår från nationalbibliotek i olika länder, vilket gör att konsortiet blir en del av landets politiska struktur på ett sätt som inte skulle vara möjligt om biblioteken agerade på egen hand.51
En av de mest spridda och igenkända formerna för konsortieavtal är det så kallade ”Big Deal”-avtalet, som förekommer i samband med e-tidskrifter. Detta innebär att konsortiet gör ett avtal med ett förlag som erbjuder stora
48
Creaser, Claire & White, Sonya, 2007, Trends in Scholarly Journal Prices 2000-2006, s. 4.
49
Hazen, Dan C., 1997, ”Cooperative Collection Development: Compelling Theory, Inconsequential Results?”, s. 264.
50
Friend, 2002, s. 18.
51
paket” där flera hundra av förlagets e-tidskrifter ingår. De största förlagen kan ha tusentals tidskrifter i paketen de erbjuder och då ingår både kända tidskrifter och mer specialiserade. För konsortiemedlemmarna innebär detta att de får tillgång till tusentals tidskrifter i ett enda avtal men också att de inte kan välja bort de e-tidskrifter som de inte använder. För att få till gång till förlagets resurser måste man köpa hela paketet, vilka kan vara tämligen kostsamma hos de största förlagen. Ett av de största Big Deal-avtalen är ScienceDirect som ger tillgång till tusentals tidskrifter från Elsevier, som är världens största förlag. Även om denna avtalsform ofta innebär administrativa lättnader för biblioteken har den mött kritik. En av de mest välciterade kritikerna är Kenneth Frazier som i sin artikel från 2001, ”The Librarians' Dilemma: Contemplating the Costs of the ’Big Deal’”, varnar för följderna av Big Deal. Frazier hävdar dels att bibliotekens samlingar försvagas när man måste betala för e-tidskrifter som inte används, dels att biblioteken hjälper de stora förlagen att skapa monopol på tidskriftsmarknaden i och med det ökande beroendet av förlagen som Big Deal bär med sig.52 En annan
kritiker som stödjer Frazier är amerikanen Tomas A. Peters som i en artikel från samma år varnar för en urvattning av bibliotekens samlingar. I artikelns inledning pålyser Peters även avsaknaden av en kritisk debatt i samtida informations-vetenskapliga tidskrifter:
Let us admit it: Most of the journal literature in library and information science fails to inspire and challenge us. Particularly disappointing are those articles that turn out to be little more than "how we dun it reel gud in our lie-berry" types of articles.53
Trots denna kritik är Big Deal alltjämt en vanlig form av konsortieavtal och många bibliotek känner sig trots allt nöjda med de avtalsformer som finns.54 Jag
har fått uppfattningen att det är en rådande konsensus bland dem som granskat konsortier att det inte finns en perfekt lösning på hur konsortieavtal ska utformas.
Antalet konsortier ökade stadigt i takt med att den elektroniska publiceringen tog fart under slutet av 1990-talet och idag finns i stort sett minst ett större kon-sortium per land. Ett känt amerikanskt konkon-sortium som var ett av de första att upphandla centrala licensavtal för elektroniska resurser är OhioLINK, som består av flera forskningsbibliotek i Ohio och som når ut till nästan en halv miljon stude-rande på över 84 olika högskolor och universitet.55 Från början var OhioLINK ett
konsortium som bildades för att minska kostnaderna på biblioteken i Ohio genom att skapa en gemensam katalog och öka informationsutbytet mellan biblioteken. Under 1990-talets mitt började man upphandla elektroniska resurser inom konsor-tiet och detta kom sedan att bli en av OhioLINK:s viktigaste uppgifter. OhioLINK
52
Frazier, Kenneth, 2001, ”The Librarians' Dilemma: Contemplating the Costs of the ’Big Deal’”.
53
Peters, Tomas A., 2001, ”What’s the Big Deal?”, s. 302.
54
Estelle, 2005, s. 56.
55
är det mest kända av de amerikanska konsortierna men landet har givetvis många fler, ofta delstatsbaserade. I USA bildades under 1997 också ett ”konsortium för konsortier”, ICOLC (International Coalition of Library Consortia), en från början informell samling konsortier som på senare tid har blivit ett internationellt organ för konsortieverksamhet. Den europeiska grenen av organisationen heter E-ICOLC och totalt har E-ICOLC samlat över 150 konsortier utspridda i hela världen, där även Nationell samverkans konsortium ingår.56
I Europa finns många olika konsortier på olika nivåer. Storbritannien har setts som ett föregångsland i Europa när det gäller konsortier och en viktig faktor för utvecklingen i landet är JISC (Joint Information System Comitee), vilket är en statligt finansierad organisation. JISC har i uppdrag att stödja utvecklingen av elektronisk information på universitet i Storbritannien och står bakom flera viktiga konsortier. En tidig satsning från JISC var CHEST, en tjänst för licensiering av elektroniska resurser som lanserades redan i slutet av 1980-talet. Denna tjänst togs över 1995 av NESLI, ett konsortium som drivs av två externa privata företag. Det ena företaget sköter förhandlingar och det andra en datorcentral i Manchester, MIMAS, som också ansvarar för support. Två andra väletablerade konsortier i Storbritannien är CURL, som består av forskningsbibliotek och EARL som är vänder sig till folkbibliotek.
Andra konsortier som är värda att nämna i Europa är COUPERIN, som bildades i slutet av 1990-talet av sex universitetsbibliotek men som idag har över 178 medlemmar.57 COUPERIN drivs av biblioteken men får stöd av Frankrikes
utbildningsdepartement. I de tysktalande länderna i Centraleuropa, Tyskland, Österrike och Schweiz finns flera konsortier i olika storlekar. I Tyskland till exempel är de flesta konsortierna bundna till de tyska delstaterna vilket gjort att det saknats ett nationellt initiativ. Under 2000 bildade dock ledarna för de olika konsortierna i de tre länderna en gemensam organisation, GASCO (German, Austrian and Swiss Consortia Organization) som genensamt arbetar för att för-bättra konsortiernas villkor på en multinationell nivå.58
I Europa finns många fler konsortier än de som beskrivs här. En forskare som har delat in dem i olika modeller är italienaren Tommaso Giordano, vars arbete berörts i inledningskapitlet. Giordano delar upp de europeiska konsortierna i tre modeller, listan som följer är ett referat på hans artikel från 2002, ”Library Consortium Models in Europe: a Comparative Analysis”:
Nationell centraliserad modell. Denna modell grundar sig på den centrala roll
som nationalbiblioteket (eller motsvarande) har för konsortiet. I denna modell administrerar nationalbiblioteket konsortiet och riktar sig främst mot
56
ICOLC webbplats [2008-04-16].
57
Giordano, Tommaso, 2005, ”Library Consortia in Europe”, s. 5.
58
demiska bibliotek men kan även vara öppen för bibliotek från andra sektorer. Biblioteken ansluter sig till konsortiet genom en överenskommelse med nationalbiblioteket, vilket gör att det inte handlar om ett konsortium i laglig mening. Budgeten baseras på årliga bidrag tilldelade på central nivå och på avgifter från de deltagande biblioteken. I konsortiet finns utrymme för integ-ration från deltagande bibliotek men det kan minska utrymmet för lokala ini-tiativ. Giordano poängterar att denna modell främst tillämpas i de nordiska länderna, med det finska konsortiet FinELiB som tydligast exempel.
Nationell decentraliserad modell. I denna modell finns fortfarande det nationella
perspektivet, men initiativet bakom konsortiet kommer inte från central nivå. Istället är det snarare från mitten eller på gräsrotsnivå som drivkrafterna bakom konsortiet finns. Detta kan till exempel vara en grupp universitets-bibliotek som går samman i ett konsortium på grund av gemensamma in-tressen. Konsortiet drivs av ett fåtal hängivna personer och hjälp i form av till exempel konsulter anlitas vid behov. De deltagande biblioteken fattar beslut gemensamt inom konsortiet och hjälps åt i arbetet. Ett exempel på denna konsortiemodell är COUPERIN, som drivs av franska universitetsbibliotek.
Regional modell. Denna modell består av samarbete baserat på en regional
kon-text. Detta kan till exempel vara i ett land med en decentraliserad politisk struktur där bibliotekssamarbeten sker inom regionerna som i Tyskland eller Spanien. Denna form av konsortium ägnar sig inte bara år elektroniska licen-ser utan även åt gemensamma system som till exempel bibliotekskataloger. Finansieringen av konsortiet sker på den regionala nivån och arbetet sköts av en utomstående avdelning, förslagsvis en agent, som står i direktkontakt med konsortiemedlemmarna. Av de tre modellerna som tagits upp här är detta den enda modell som är ett konsortium i juridisk mening. Inflytandestrukturen inom konsortiet är väl utarbetad och den regionala modellen är den modell som kanske bäst involverar konsortiedeltagarna i beslutsfattande.59
Dessa modeller är generellt hållna och det finns givetvis många konsortier som placerar sig utanför Giordanos modeller men det ger i alla fall en insikt i att det finns olika former av konsortier. Även om dessa modeller baserar sig på europeiska förhållanden går de att applicera på konsortier utanför Europa. OhioLINK skulle till exempel vara ett lysande exempel på en regional modell.
I Norden finns ett antal olika konsortier. I Finland finns FinELiB, som ska-pades 1997 för att stödja högre utbildning och forskning inom landet.60 Konsortiet
har drygt 100 medlemmar och drivs av det finska nationalbiblioteket. Arbetet med
59
Giordano, 2002, s. 48f.
60
FinELiB finansieras av det finska utbildningsdepartementet och sköts av tolv medarbetare.61 Under 2005 lanserades en ny portal av det finska
national-biblioteket, NELLI, som används för att ge konsortiemedlemmarna enkel tillgång till centrala licenser.
I Norge sluts konsortieavtal för akademiska institutioner genom BIBSYS, som är landets stora nätverk för forskningsbibliotek och som bildades redan 1972 som en leverantör av bibliotekssystem.62 I Danmark finns DEFF (Danmarks
Elektroniske Fag- og Forskningsbibliotek) som är ett samarbete mellan danska forskningsbibliotek delvis finansierade av det danska Kulturministeriet, Forskningsministeriet och Utbildningsministeriet.63 DEFF ger tillgång till cirka
25 000 tidskrifter men även dansk forskning och Open Access-resurser.
I Sverige finns förutom Nationell Samverkans konsortium två större konsor-tier som har sina specifika inriktningar, KULDA och EiRA. KULDA har funnits sedan 2001 med visionen att KULDA ”ska vara folk- och skolbibliotekens natio-nella centrum för samordnade inköp av och kunskaper om nättjänster”.64 KULDA
drivs av Regionbibliotek Västra Götaland på uppdrag av Länsbiblioteken och Statens kulturråd och fungerar som ett konsortium för skol- och folkbibliotek i landet. Syftet med verksamheten är att ”öka utbudet och kunskapen om nättjänster på alla folk- och skolbibliotek i landet”.65 KULDA har en enhetschef som leder
arbetet och resten av verksamheten sköts i samarbete med kontaktpersoner på länsbiblioteken. Konsortiet har även en strategigrupp som sammanträder två gånger årligen och som ägnar sig åt långsiktig planering.
EiRA (Effective Information Retrieval and Acquisition) är ett konsortium som samlar hälso- och sjukvården i Sveriges alla landsting och ägnar sig åt upp-handling av e-tidskrifter och databaser med medicinsk inriktning. Konsortiet bildades 1999 och hade sina första avtal färdiga 2001, innefattande fem databaser och ett 80-tal e-tidskrifter tillgängliga för 13 landsting inklusive Gotlands kommun.66 Sedan 2005 ingår alla Sveriges 21 landsting och EiRA ger idag
lands-tingsanställda tillgång till över 1 000 e-tidskrifter och ett antal viktiga medicinska databaser. Arbetet med EiRA sköts av olika arbetsgrupper bestående av kontakt-personer på Sveriges lasarett och sjukhus. Kostnaden för EiRA under 2007 var 2,79 kronor per svensk innevånare.67
61
Hormia-Poutanen, 2006, s. 362.
62
BIBSYS webbplats > Om oss > Organisasjonen BIBSYS [2008-04-16].
3. Nationell samverkan
3.1 Historia
Det som idag är avdelningen för Nationell samverkan har varit en del av KB sedan 1988, men för att spåra dess ursprung måste man gå tillbaka till den svenska högskolereformen 1977 och bildandet av ansvarsbiblioteken.
Ett resultat av högskolereformen 1977 var att finansieringen av biblioteken på de svenska högskolorna gjordes av moderorganisationen istället för Utbildnings-departementet, högskolorna fick alltså betala sina bibliotek med de egna anslagen. Detta skapade en rädsla för decentralisering bland svenska forskningsbibliotek och man befarade att det så kallade ”sambiblioteket”, det väl fungerande samarbetet mellan dessa bibliotek, skulle försvinna och att den service som de större högskolebiblioteken riktade mot de mindre högskolebiblioteken skulle upphöra.68 Denna oro kom att uttryckas i en statlig utredning från 1977, den så
kallade BIBDOK/SINFDOK-utredningen, där ett förslag lades fram om hur man kunde undvika att samarbetet mellan högskolebiblioteken föll samman. Utredningen föreslog att några större bibliotek skulle få särskilda ämnesområden och ett nationellt uppdrag att ge service till mindre bibliotek inom detta ämnesområde, dessa bibliotek skulle kallas ”ansvarsbibliotek”. För att genomföra detta skulle centrala statliga medel användas för att stödja ansvarsbibliotekens arbetsuppgifter.69 För att ytterligare utreda möjligheterna för ett
ansvarsbibliotekssystem bildades DFI (Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning), som hade i uppdrag att föreslå åtgärder i ansvarsbiblioteksfrågan.70 1983 lade DFI fram en utredning där de utvecklade
materialet i BIBDOK/SINFDOK-utredningen och gav förslag på bibliotek som kunde vara lämpliga som ansvarsbibliotek. DFI kom dock att läggas ned innan deras förslag fick någon verkan. Detta skedde i samband med en omorganisation
68
Persson, Olle, 1994, Forskningsbibliotek i utveckling: en studie av ansvarsbibliotek i Sverige, s. 4 f.
69
Höiseth, Terje, 2003, Samordning, samverkan och samarbete – en utvärdering av det svenska
ansvarsbibliotekssystemet, s. 4.
70
på KB 1988 där en ny enhet, sekretariatet för nationell planering och samordning (BIBSAM), fick ta över organiserandet av ansvarsbiblioteken.
Några år efter starten började BIBSAM intressera sig för en nationell sam-ordning av elektroniska resurser. Redan 1988 hade Department of Education i Storbritannien skapat Combined Higher Education Software Team (CHEST) som hade i uppgift att stödja den akademiska sektorn genom upphandling och sprid-ning av digitalt material.71 BIBSAM lät göra en utredning under början av
1990-talet för att undersöka om det fanns möjlighet att skapa nationella centrala licenser i form av konsortieavtal i Sverige. Under verksamhetsåret 1996 började BIBSAM försiktigt att upphandla sina första licenser, som dock inte kom att bli klara förr än i början av 1997.72 1998 var det första år som BIBSAM slöt sina första stora avtal
med utländska leverantörer av fulltextdatabaser, Academic Press/IDEAL (176 tidskrifter), EBSCO/Academic Search (1 100 tidskrifter) och Johns Hopkins U. P./MUSE (45 tidskrifter).73 Anledningen till att man gjorde detta var att de avtal
som högskolebiblioteken i Sverige hade var ekonomiskt ofördelaktiga då leverantörerna till exempel kunde ta betalt för varje onlinesökning eller för tiden man tillbringade på tjänsten. Att starta en licensverksamhet på nationell nivå och erbjuda forskningsbibliotek avtal för elektroniska resurser ansåg BIBSAM rymdes inom deras målsättning att ”samordna och utveckla informationsförsörjningen till högre utbildning, forskning och utveckling”.74 Några år senare kom
licens-verksamheten att uppmärksammas av riksdagen i Kungliga bibliotekets
regleringsbrev för budgetåret 1999, ett dokument som utfärdas årligen där anslag
och riktlinjer för verksamheten fastslås.
KB skall lämna en redovisning av det fortsatta arbetet med tecknande av nationella licenser för databasanvändning. En analys skall lämnas som översiktligt redovisar både ekonomiska och verksamhetsmässiga fördelar med dessa databaser för biblioteken.75
En faktor som hjälpte BIBSAM att göra konsortieavtalen attraktiva för forsk-ningsbiblioteken var subventioneringen av avtalen. Under mitten av 1990-talet byggde KB ut sina byggnader och när arbetet var klart fanns pengar kvar i budgeten som man valde att satsa på forskningsunderstöd. Detta gjorde det möjligt för BIBSAM låta subventionera en del av avtalskostnaderna. Dock kom subventionerna att dras in under 2003, och BIBSAM befarade att konsortiet skulle tappa medlemmar.76 De förutspådda negativa konsekvenserna inträffade dock inte,
och BIBSAM förklarade i 2003 års årsredovisning att:
71
Bergström-Grönvall, 2001, s. 2.
72
Kungliga bibliotekets årsredovisning 1995/1996, s. 34.
73
Kungliga bibliotekets årsredovisning 1998, s. 52.
74
Bergström-Grönvall, 2001, s. 4.
75
Kungliga bibliotekets regleringsbrev för budgetåret 1999, s. 5.
76
En förstärkning av den svenska kronan dämpade effekten av subventionsbortfallet, liksom de omfattande uppsägningarna av pappersprenumerationer. En möjlig negativ konsekvens av subventionsbortfallet är att biblioteken nu i större grad än tidigare tvingas säga upp tidskrifter som ligger utanför de stora förlagspaketen.77
Vid tiden för subventionernas avskaffande var konsortieverksamheten redan etablerad bland Sveriges forskningsbibliotek, men det stöd som dessa sub-ventioner gav var viktigt för BIBSAM-konsortiets framväxt.
Under våren 2007 undergick BIBSAM en omorganisation då de slogs ihop med avdelningen som arbetar med Libris på KB. De uppgifter som tidigare till-skrevs BIBSAM ingick nu i en större avdelnings ansvar, avdelningen för Nationell samverkan. I och med att BIBSAM kom att upphöra som namn på avdelningen skapade detta problem för licensverksamheten, eftersom det som är internationellt känt som BIBSAM-konsortiet nu inte kunde kopplas till avdelningen på samma sätt som förut. Behovet av ett starkt varumärke finns och försök att finna ett nytt namn på konsortiet har gjorts, men utan framgång. I skrivande stund finns inget officiellt namn på konsortiet, men arbetet fortskrider på KB för att lösa frågan.
3.2 Organisation
3.2.1 Kungliga biblioteket
KB är en statlig myndighet med 320 anställda som är underställd Utbildnings- och kulturdepartementet. Till KB:s uppgifter hör att samla och bevara allt som trycks i Sverige men har också andra ansvar:
KB har det nationella ansvaret för att samordna och utveckla informationsförsörjningen till högre utbildning och forskning och dessutom nationellt ansvar för drift och utveckling av LIBRIS-systemen.78
Regeringen utser en styrelse och den ansvarige för verksamheten på KB är riks-bibliotekarien. På KB finns det fyra avdelningar med olika ansvarsområden:
Avdelningen för samlingarna består av sex mindre enheter och har i uppgift att samla in och katalogisera tryck material. De olika enheterna är Bevarande, Utländsk litteratur, Handskrifter, kartor och bilder, Tidningar och vardags-tryck, Nationalbibliografin samt Roggebiblioteket.
77
Kungliga bibliotekets årsredovisning 2003, s 74.
78
Avdelningen för digitala biblioteket som arbetar med elektroniskt material och digitalisering av KB:s fysiska samlingar.
Avdelningen för publik verksamhet som ansvarar för KB:s besökarservice. Be-manning i bibliotekets öppna delar, reproverksamhet och drift av KB:s lokala bibliotekssystem, Regina, hör till avdelningens uppgifter.
Avdelningen för Nationell samverkan arbetar främst med att ”Förbättra och effek-tivisera informationsförsörjningen inom högre utbildning och forskning”79,
som det formuleras i KB:s regleringsbrev 2008.
Avdelningen för Nationell samverkan bedriver sin verksamhet på Biblioteksgatan 29 på Östermalm i Stockholm, mitt emot Humlegården där KB:s huvudbyggnad ligger. Avdelningen har 43 anställda som är indelade i olika grupper med olika arbetsområden. Den totala budgeten för verksamhetsåret 2008 ligger på cirka 28 miljoner kronor. I verksamhetsplanen för 2007-2008 beskrivs de uppgifter som avdelningen ansvarar för efter omorganisationen 2007:
Avdelningen för Nationell samverkan har övertagit uppgifter som ansvarsbibliotek, e-licenser, utredningar, diverse programverksamhet, projektmedel och statistik. Avdelningen har även nya uppgifter som projekt- och utbildningssamordning, ABM-centrum, mål/uppföljning/utvärdering, samt bibliografisk utveckling och dess nationella koordinering.80
Under avdelningen för Nationell samverkan finns avdelningen för Libris, som fungerar som en egen avdelning inom gruppen. Totalt arbetar 23 personer med
Libris-systemet som är den digitala katalogen för svenska forsknings- och
hög-skolebibliotek. Gruppen arbetar också med Samsök, en sökmotor som ger möjlighet att söka i flera olika bibliografiska resurser samtidigt.
3.2.2 Licensverksamheten
En av uppgifterna på avdelningen för Nationell samverkan är att upphandla licensavtal för svenska högskolor, universitet och vissa statliga forsknings-institutioner. Under verksamhetsåret 2006 omfattade licensverksamheten 28 avtal för 63 resurser till ett värde av drygt 131 miljoner kronor.81 Den grupp som
arbetar med att underhålla de befintliga avtalen och förhandlar fram nya består av tre personer. De kallas för ”licensgruppen”, och utför kärnarbetet för Nationell samverkans konsortium. Utöver licensgruppen finns även andra medarbetare på KB som är mer eller mindre inblandade i licensverksamheten: en person samman-ställer användningsstatistiken från leverantörerna, en är ansvarig för
79
Kungliga bibliotekets regleringsbrev 2008, s. 3.
80
Uppdrag 2007-2008 Nationell samverkan, s. 4.
81
underlag till konsortiemedlemmarna och en informatör bidrar med kompetens vid behov. Det finns också personer utanför avdelningen för Nationell samverkan som kommer i kontakt med licensverksamheten. Ekonomiavdelningen på KB skickar ut fakturorna till biblioteken och verksjuristen granskar avtalen och bidrar även med juridisk rådgivning. Riksbibliotekarien, chefen för KB, är den ytterst ansva-rige för verksamheten och undertecknar även licensavtalen.
Nationell samverkans konsortium är inte ett konsortium i juridisk mening, det är en term lånad från affärsvärlden där flera juridiska personer, till exempel företag, går samman för ett gemensamt syfte. Medlemmarna i konsortiet har dock samma huvudman juridiskt sett, det vill säga staten.82 Enligt informanten på
Nationell samverkan skapar detta viss förvirring i avtalsverksamheten då frågan uppstår vem det egentligen är som skriver på kontrakten med förlagen, verksjuristen på KB har fått i uppgift att undersöka problemet.83
3.2.3 Ansvarsbiblioteken
För att kunna möta målen som fastställts i KB:s regleringsbrev, som säger att KB skall ”Förbättra och effektivisera informationsförsörjningen inom högre utbildning och forskning”, finns ett antal ansvarsbibliotek i Sverige.84 Dessa
bibliotek är utsedda av KB för att stödja andra svenska bibliotek med resurser inom ett särskilt ämne, och får ekonomiskt stöd av KB för att kunna göra detta. Det finns nio ansvarsbibliotek i Sverige med olika ämnesområden och KB betalade under 2007 ut cirka 3,5 miljoner kronor för att stödja verksamheten.85
En del av ansvarsbibliotekens uppgift är att upphandla centrala licensavtal inom sitt ämnesområde, i samarbete med Nationell samverkan. Upphandlingarna ska ske efter samma principer som används av Nationell samverkan och de konsortieavtal som produceras av ansvarsbiblioteken har oftast en mindre användargrupp. Tanken är att ansvarsbiblioteken ska sluta avtal inom lite snävare ämnesområden och som Nationell samverkan vanligtvis inte prioriterar särskilt högt, avtal som intresserar färre bibliotek. Ansvarsbiblioteken får ekonomisk er-sättning från KB för att bedriva licensverksamhet. Det finns fem ansvarsbibliotek som ägnar sig åt licensverksamhet i samarbete med Nationell samverkan: Göteborgs universitetsbibliotek, Karolinska Institutet Universitetsbiblioteket, Kungliga Tekniska högskolans bibliotek, Stockholms universitetsbibliotek och Sveriges lantbruksuniversitets bibliotek.86
82
Bergström-Grönvall, 2001, s. 4.
83
Intervju Nationell samverkan [2008-03-15].
84
Kungliga bibliotekets regleringsbrev för budgetåret 2008, s. 3.
85
Kungliga bibliotekets webbplats > För bibliotek > Ansvarsbibliotek [2008-03-18].
86
