Genom detta arbete har vi fått våra funderingar bekräftade om att lärobokstexters språkliga konstruktion har stor betydelse för elevers läsförståelse. Vi har kommit fram till att variablerna röst och kausalitet i lärobokstexter gör att elevers läsförståelse ökar. Denna förmåga är, som tidigare sagts, nyckeln till ett livslångt lärande. Därför måste vi på stort allvar och med eftertänksamhet bemöta den nyligen publicerade slutrapporten från PISA 2009. Dessa fakta talar ett mycket tydligt språk angående svenska elevers starkt försämrade läsförmåga. Orsakerna till den tydliga nedgången är naturligtvis många, och för att vända denna negativa trend krävs omfattande insatser på flera plan. Utifrån vårt perspektiv vill vi avslutningsvis göra en återkoppling till det tidigare resonemang vi fört i våra teoretiska utgångspunkter. Vi betonar således än en gång vikten av att elever får känna sammanhang,
62
begriplighet och meningsfullhet i de texter de läser. Läroboken ska vara ett viktigt stöd för lärare och elever. En bra lärobok ska ha hög läsbarhet, väcka läslust, engagemang och vara konstruerad så att den känns utvecklande för alla elever. Varje lärare har ett stort ansvar då de väljer texter. Lika viktigt är hur texterna presenteras för och bearbetas tillsammans med eleverna. Detta tänkande kommer att prägla oss i vår kommande roll som specialpedagoger.
”Skolans viktigaste uppgift är att lära barn att förstå vad de läser.”
(Westlund, 2009, s. 7)
63
Referenslista
Ahlberg, Ann. (2001). Lärande och delaktighet. Lund: Studentlitteratur.
Allard, Birgitta, Rudqvist, Margret & Sundblad, Bo. (2001). Nya Lusboken. En bok om
läsutveckling. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.
Antonovsky, Aaron. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur. Beck, I. L, Mc Keown, M.G., & Worthy, J. (1995). Giving a text voice can improve students´understanding. I: Reading Research Quarterly.30(2), 200-238.
Biber, Douglas. (1991). Oral and Literate Characteristics of Selected Primary School reading materials. Text. 11(1), 73-96.
Borgström, Håkan. (2006). Den hemliga koden – aktuell forskning om läsning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Bruce, Barbro. (2003). ”Bokstavsbarnen” och bokstäverna. I L. Bjar & C. Liberg (Red.), Barn
utvecklar sitt språk (s. 253-272). Lund: Studentlitteratur.
Bråten, Ivar. (2008). Läsförståelse i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Chambers, Aidan. (1993). Böcker inom oss. Om boksamtal. Stockholm: Norstedts Förlag AB. Edling, Agnes. (2006). Abstraction and authority in textbooks.The textual paths towards
specialized language. Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Linguistica Upsaliensia 2.
Uppsala.
Ekvall, Ulla. (1995). Läroboken - begriplig och intressant? I S. Strömquist (Red.), Läroboksspråk (s. 47-76). Uppsala: Hallgren och Fallgren Studieförlag AB. Eliasson, Annika. (2010). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur.
Franzén, Lena. (1997). Läsförståelse. Två träningsprogram om att göra inferenser eller ”läsa
mellan raderna”. Bromma: Ekelunds Förlag AB.
Hellspong, Lennart. (2001). Metoder för brukstextanalys. Stockholm: Studentlitteratur. Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn. (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Körner, Göran. (2005). Historia – från vikingarna till Gustav III. Stockholm: Natur och Kultur.
Lindqvist, Gunilla (Red.). (1999). Vygotskij och skolan. Lund: Studentlitteratur. Lundberg, Ingvar. (2006). Konsten att läsa faktatexter. Stockholm: Natur och Kultur.
64
Lundberg, Ingvar. (2010). Läsningens psykologi och pedagogik. Stockholm: Natur och Kultur.
Lundberg, Ingvar & Reichenberg, Monica.(2008). Vad är lättläst? Specialpedagogiska skolmyndigheten. Västerås: Edita.
Mc Namara, D.S., Butler Songer, N., Kintsch, E & Kintsch, W (1996). Are good texts always better? Interactions of text cohererence,background knowledge and levels of understanding in learning from text. I: Cognition and Instruction. 14 (1), 1-43.
May, Tim. (2001). Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur. Nilsson, N-E.(2002). Skriv med egna ord. En studie av läroprocesser när elever i
grundskolans senare år skriver ”forskningsrapporter”. Avhandling från
Lärarutbildningen vid Malmö högskola.3. Malmö högskola 2002.
Patel, Runa & Davidson, Bo. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Bengt. (2001). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber AB.
Reichenberg, Monica. (2000). Röst och kausalitet i lärobokstexter. En studie av elevers
förståelse av olika textversioner. (Göteborg Studies in educational science, 149) Göteborg
Acta Universitatis Ghotoburgensis.
Reichenberg, Monica. (2008). Vägar till läsförståelse. Texten, läsaren och samtalet. Stockholm: Natur och Kultur.
Sandqvist, Carin. (1995). Från 50-tal till 70-tal. I S. Strömquist (Red.), Läroboksspråk (s. 124-188). Uppsala: Hallgren och Fallgren Studieförlag AB.
Skolverket. (2000). Grundskolan. Kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes. Skolverket.(2006). Med fokus på läsförståelse. En analys av skillnader och likheter mellan internationella jämförande studier och nationella kursplaner. Stockholm: Fritzes.
Skolverket. (2007a). PIRLS 2006. Rapport 305. 2007. Läsförmågan hos elever i årskurs 4 – i
Sverige och i världen. Stockholm: Fritzes.
Skolverket. (2007b). PISA 2006. Sammanfattning av rapport 306. 2007. 15-åringars förmåga
att förstå, tolka och reflektera – naturvetenskap, matematik och läsförståelse. Stockholm:
Fritzes.
Skolverket. (2008a). Särskilt stöd i grundskolan. Stockholm: Fritzes.
Skolverket. (2008b). Kursplan med kommentarer till mål som eleverna lägst ska ha uppnått i
slutet av det tredje skolåret i ämnena matematik, svenska och svenska som andraspråk. Stockholm: Fritzes.
Skolverket. (2010a). Läsprocessen i svenska och naturorienterande ämnen, årskurs 4-6
65
Skolverket. (2010b). PISA 2009. Sammanfattning av rapport 352. 2010. Rustad att möta
framtiden? PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och natur- vetenskap. Stockholm: Fritzes.
Stadler, Ester. (1994). Dyslexi. En introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Strömquist, Siv. (1995). Läroboksspråk – mönster eller monster? I S. Strömquist (Red.), Läroboksspråk (s. 7-12). Uppsala: Hallgren och Fallgren Studieförlag AB.
Stukát, Staffan. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Taube, Karin. (2007). Barns tidiga läsning. Stockholm: Norstedts Akademiska förlag. Taube, Karin. (2009). Läs- och skrivförmåga, självbild och motivation. I L. Bjar & A. Frylmark (Red.), Barn läser och skriver (s. 65-81). Lund: Studentlitteratur.
Thurén, Torsten. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber AB. Trost, Jan. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Vygotskij, Lev.S. (1997). Educational Psychology. (R. Silverman, övers.). [Orig.: Pedagogitjeskaja psichologija]. Boca Raton, Florida: St. Lucie, cop.
Westlund, Barbro. (2009). Att undervisa i läsförståelse. Stockholm: Natur och kultur.
Föreläsningar och seminarier vid Malmö Högskola
Andersson, Nils. Vetenskapsteori. 2010-06-03. Berglund, Lars. Kvantitativt perspektiv. 2010-10-05.
Bruce, Barbro. Tidig och fortsatt språkutveckling.2009-11-19. Bruce, Barbro. Språkliga problem i olika åldrar. 2009-12-03. Thimgren, Pia. KASAM . 2009-12-04.
Internetadresser
HSFR Etikregler. (u.å./10). Hämtat 12 oktober 2010, från
http://codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
LIX- räknare.(u.å./10). Hämtat den 17 september 2010, från
www.lix.se
LUS. (u.å./10). Hämtat den 17 september 2010, från
www.bibo.se
Skolverkets förslag till nya kursplaner. (u.å/10). Hämtat den 15 november 2010, från
66
Bilaga 1
101004
Till elever och vårdnadshavare i klass 4a, 4b och 4c på XX-skolan i X.
Vi är två lärare som läser specialpedagogik vid Malmö högskola. I vår utbildning ingår att skriva ett examensarbete, vilket vi gör under höstterminen 2010.
I vårt arbete ska vi ta reda på om det finns något samband mellan elevers läsförståelse och hur texterna i deras läroböcker är skrivna. För att kunna genomföra detta behöver vi elevers medverkan från tre klasser i skolår 4. Eleverna ska läsa en fristående text i historia och svara på några frågor till texten. Frågorna är av typen flervalsfrågor där eleverna endast ska kryssa för det svarsalternativ de anser är rätt. Dessa svar kommer att ligga till grund för vårt arbete. Svaren kommer endast att användas i detta arbete och inte lämnas ut till skolan eller användas i något annat syfte. Vi har för avsikt att själva komma ut i klasserna och genomföra undersökningen, som vi beräknar tar ca 30 min.
Eleverna är helt anonyma i sitt deltagande. Varken personnamn eller namn på skola kommer att finnas med i vår redovisning. Undersökningen är beroende av elevernas deltagande, men medverkan är naturligtvis frivillig. Vår förhoppning är ändå att alla vill delta. Om ni inte vill delta i studien vill vi att ni fyller i talongen nedan och lämnar till klassläraren senast fr 8/10.
Har ni frågor kan ni kontakta oss via e-mail påingrid.bergstrand-grenner@pub.malmo.se eller lena.ekblad@pub.malmo.se. Ni kan även kontakta vår handledare, fil. dr Ann-Elise Persson, på annelisepersson@hotmail.com.
Vi är mycket tacksamma för er medverkan!
Ingrid Bergstrand-Grenner Lena Ekblad
---
Vi vill inte delta i studien.
__________________________________ ________________________________
67
Ombord på vikingaskeppet
Bilaga 2Vikingarna är kända för sina långa sjöresor till
främmande länder. De brukade ge sig av på våren
och komma tillbaka sent på hösten. När de for iväg
var skeppen tungt lastade med järn, bärnsten,
skinn, tjära, bivax och vildhonung.
När de kom hem hade de med sig vapen, guld och
silver, smycken, glas och porslin, vin och vackra
tyger, som de antingen behöll själva eller sålde vidare. Ibland hade de också
med sig slavar som de fångat eller bytt till sig. Slavarna kallades för trälar här i
Norden.
Hur hittade vikingarna på sjön?
Ute på havet ser man inte land. Hur visste vikingarna då åt vilket håll de skulle
segla? De hade ju inga kompasser och inga kartor. Ja, vi vet inte med säkerhet,
men vi tror att de styrde med hjälp av solen och stjärnorna.
När stormarna rasade
För att klara en lång sjöresa krävdes att männen var modiga, starka och
uthålliga. Det hände säkert att stormarna rasade i flera dagar och drev dem åt fel
håll. Döden var hela tiden nära.
De kunde råka i strid med främmande vikingaskepp. Mat och vatten kunde ta
slut. Mast och styråra kunde knäckas. Jättelika vågor kunde skölja över skeppet
och fylla det med vatten. Män kunde spolas överbord och drunkna i det iskalla
vattnet.
68
Vikingatågen
Bilaga 2Hemma i Norden berättade vikingarna om vilken prakt och rikedom de hade sett
i andra länder. Några sa: ”Varför ska vi handla med dom? Vi är starka och
snabba. Nästa gång tar vi deras dyrbarheter och sticker!” De blev rånare.
Sådana plundringsresor kallas vikingatåg och snart var vikingarna hatade och
ökända i hela Europa.
Fruktansvärda grymheter
Ofta gjorde flera hövdingar gemensam sak och bildade en vikingaflotta som
kunde bestå av hundra skepp. Sedan anföll de städer och byar, bland annat längs
Irlands, Englands och Frankrikes kuster. Allt som var värdefullt roffade de åt
sig. Helst ville de ha guld och silver.
Om de inte genast fick allt vad de begärde brände de ner gårdar, kyrkor och
kloster och högg ner befolkningen med sina stridsyxor. Men alla dödades inte.
Några togs tillfånga och blev trälar, som fick slita som roddare på skeppen. Och
när vikingarna hade kommit hem igen sålde de trälarna till bönderna. Genom
vikingatågen blev de rika hövdingarna ännu rikare.
Hemma igen
När vikingaflottan hade kommit hem delade man upp trälar, silver och guld
mellan de olika hövdingarna och deras män. För att riktigt fira hemkomsten
samlade sedan varje hövding sina besättningar till en stor fest hemma på gården.
Nu fick männen äntligen smaka gott hemlagat mjöd (vikingarnas öl) och
helstekt gris, som de längtat efter under hela den långa resan. Berusade av mjöd
tackade de gudarna för en lyckad resa, skröt och skrattade: ”Nu är vi hemma!
Nu är vi rika!”
Men mitt under festen kunde det plötsligt bli
bråk om krigsbytet, och oenighet mellan två
vikingar avgjordes ofta med svärd eller kniv.
En sådan strid tyckte de var spännande
underhållning, även om det slutade med den
enes död. Och när striden var över fortsatte de
69
Ombord på vikingaskeppet
Bilaga 3Har du hört talas om vikingarna och deras resor på
haven? De seglade långt bort till främmande länder.
Vikingarna reste iväg på våren och kom tillbaka sent
på hösten. När de reste var skeppen tungt lastade
med järn, bärnsten, skinn, tjära, bivax och honung.
Nu kanske du undrar varför vikingarna tog med sig
så mycket? Jo, de ville byta sina varor mot vapen,
guld och silver, smycken, glas och porslin, vin och vackra tyger. En del saker
behöll de själv, en del sålde de.
Du ska veta att vikingarna också hade slavar med sig hem ibland. Här i Norden
kallade man dem trälar.
Hur hittade vikingarna på sjön?
Har du varit långt ute på havet någon gång? Då vet du säkert att man inte ser
land när man är där ute. Hur visste vikingarna då åt vilket håll de skulle segla?
De hade ju inga kompasser och inga kartor, som vi har idag. Ja, vi vet inte helt
säkert, men vi tror att de hittade rätt genom att titta på var solen och stjärnorna
fanns på himlen.
När stormarna rasade
Tänk, så farligt det kunde vara på havet när det stormade! Vikingarna måste vara
modiga och starka för att klara sig. Men de kände säkert många gånger att deras
liv var i fara.
Vad tror du skulle kunna hända? Jo, den starka vinden kunde driva dem åt fel
håll. Mat och vatten kunde ta slut. Ibland fick de kämpa mot andra vikinga-
skepp. Mast och åran man styr med kunde knäckas när jättelika vågor sköljde
över skeppet och fyllde det med vatten. Då var
vikingarna nog rädda att de skulle spolas överbord
och drunkna.
70
Vikingatågen
Bilaga 3Du kan tro att vikingarna hade mycket att berätta om, när de kom hem till
Norden från sina resor. När folket hörde om hur mycket vackert och dyrbart
vikingarna hade sett i andra länder blev de intresserade. Några av dem sa:
”Varför ska vi behöva köpa dessa saker? Vi är ju så starka och snabba. Nästa
gång tar vi allt värdefullt och sticker i stället!” Kan du tänka dig, dessa vikingar
blev riktiga rånare!
Sådana resor där de plundrade kallas vikingatåg, och snart var vikingarna hatade
och fick ett dåligt rykte i hela Europa.
Fruktansvärda grymheter
Nu ska du få höra hur grymma vikingarna kunde vara. En del mäktiga hövdingar
gick samman och bildade en stor vikingaflotta med hundra skepp. De anföll
städer och byar, bland annat längs Irlands, Englands och Frankrikes kuster.
Vikingarna var många och det var svårt att försvara sig mot dem. Vikingarna tog
allt värdefullt. Helst ville de ha guld och silver. De sa: ”Om ni inte ger oss allt vi
vill ha, så bränner vi ner era gårdar, kyrkor och kloster!” Du ska veta att folket
led. En del blev dödade. Andra blev slavar och fick ro vikingaskeppen. När
vikingarna var hemma igen sålde de trälarna till bönderna. Det är lätt att förstå
att hövdingarna blev mycket rika genom vikingatågen.
Hemma igen
Du kan tro att vikingarna var glada och nöjda när de kommit tillbaka hem.
Hövdingarna och deras män delade upp trälar, silver och guld mellan sig.
”Nu ska vi ha fest! Vi måste tacka gudarna för en lyckad resa!”, skrek de.
Äntligen fick de smaka helstekt gris och dricka hemlagat mjöd (vikingarnas öl).
Det hade de längtat efter under den långa resan. Många
drack så att de blev berusade, och det är inte konstigt att
det ibland blev bråk.
Vad bråkade de om, tror du? Jo, ofta var någon viking
missnöjd och tyckte att han hade fått för lite av
krigsbytet. Då slogs han och de andra med svärd och
kniv. Många tyckte att det var spännande att se på, även om någon dog i striden.
Sedan fortsatte de att äta och ha det trevligt. För du ska veta - i vikingarnas värld
hade den starkaste alltid rätt. Vad tycker du om det?
71
Ombord på vikingaskeppet
Bilaga 4Vikingarna är kända för sina långa sjöresor till
främmande länder. De brukade ge sig av på våren
och komma tillbaka sent på hösten. När de for iväg
var skeppen tungt lastade. De tog med sig järn,
bärnsten, skinn, tjära, bivax och vildhonung, för
det var sådana varor många ville köpa av
vikingarna.
När de kom hem hade de med sig vapen, guld och silver, smycken, glas och
porslin, vin och vackra tyger. Detta var värdefulla varor som de därför antingen
behöll själva eller sålde vidare. Ibland hade de också med sig slavar som de
fångat eller bytt till sig. Slavarna kallades för trälar här i Norden.
Hur hittade vikingarna på sjön?
Ute på havet ser man inte land. Det beror på att jorden är rund. Hur visste
vikingarna då åt vilket håll de skulle segla? De hade ju inga kompasser och inga
kartor, för det fanns inte på den tiden. Ja, vi vet inte med säkerhet, men vi tror
att de styrde med hjälp av solen och stjärnorna.
När stormarna rasade
Eftersom sjöresan var lång krävdes att männen var modiga, starka och uthålliga.
Det hände säkert att stormarna rasade i flera dagar och vinden drev dem åt fel
håll. Därför var döden hela tiden nära.
Jättelika vågor kunde skölja över skeppet, så att det fylldes med vatten och män
kunde spolas överbord och drunkna i det iskalla vattnet. De kunde också råka i
strid med främmande vikingaskepp. Masten och åran man styrde med kunde
knäckas, och då kunde man inte längre styra dit man ville. Mat och vatten kunde
ta slut, och på så sätt kunde männen svälta ihjäl.
72
Vikingatågen
Bilaga 4Hemma i Norden berättade vikingarna om vilken prakt, lyx och rikedom de hade
sett i andra länder. Några sa: ”Varför ska vi handla med dom? Vi är starka och
snabba. Nästa gång tar vi deras dyrbarheter, allt som är värdefullt för dom, och
sticker!” De blev rånare.
Sådana resor där de plundrade kallas vikingatåg. Att plundra är att stjäla och
röva från andra. Snart var vikingarna hatade och med sitt dåliga rykte blev de
ökända i hela Europa, för att de var så vilda och bar sig så illa åt.
Fruktansvärda grymheter
Hövdingar kallades de vikingar som hade mycket makt och fick bestämma.
Flera hövdingar gjorde ofta gemensam sak, för att bli riktigt många och starka.
De gick samman och bildade en vikingaflotta, som kunde bestå av hundra skepp.
Sedan anföll de städer och byar, bland annat längs Irlands, Englands och
Frankrikes kuster. Allt som var värdefullt roffade de åt sig, även om de helst
ville de ha guld och silver.
Om de inte genast fick allt vad de begärde brände de ner gårdar, kyrkor och
kloster och högg ner befolkningen med sina stridsyxor. Men alla dödades inte.
Några togs tillfånga och blev trälar, eftersom vikingarna behövde någon som
rodde skeppet. När vikingarna hade kommit hem igen sålde de trälarna till
bönderna, för nu behövde de inte dem längre . Vikingatågen gjorde de rika
hövdingarna ännu rikare.
Hemma igen
När vikingaflottan hade kommit hem delade man upp trälar, silver och guld
mellan de olika hövdingarna och deras män. För att riktigt fira att de kommit
hem samlade varje hövding sina besättningar, med alla män som varit med på
resan, och tillsammans hade de en stor fest hemma på gården.
Under den långa sjöresan hade vikingarna saknat
sådant de brukade äta och dricka där hemma.
Därför kändes det härligt att äntligen få äta
helstekt gris och dricka gott hemlagat mjöd, som
vikingarnas öl kallades. Vikingarna skröt och
skrattade, för de hade blivit ganska berusade av
73
Bilaga 4
mjödet: ”Nu är vi hemma! Nu är vi rika!” De tackade gudarna för den lyckade
resan, eftersom de trodde att det var gudarna som hjälpt dem att bli rika.
Men mitt under festen kunde det plötsligt bli bråk om krigsbytet, alltså de saker
vikingarna rövat till sig under vikingatågen. Man bråkade för att man var
missnöjd med hur krigsbytet hade delats upp. Oenighet avgjordes ofta med svärd
eller kniv. En sådan strid tyckte vikingarna var spännande underhållning, även
om den slutade med den enes död. Och när striden var över fortsatte de att äta
och ha trevligt, för i vikingarnas värld hade den starkaste alltid rätt.
74