Syftet med studien är att undersöka hur lärare formar undervisningen för att utveckla elevernas kritiska tänkande samtidigt som dessa tankar håller sig inom värdegrundens ramar.
Studien visar att lärare är medvetna om att elevernas erfarenheter är det som styr huruvida ett arbetsområde är värdeladdat eller inte. Analysen visar att det är elevernas tolkning, grundat i deras bakgrund, av detta område som ger området en viss karaktär. Denna tolkning påverkar i sin tur om och i så fall hur elever väljer att ifrågasätta ett visst stoff i undervisningen. Detta ifrågasättande kan innebära olika agerande, men lärarna definierar en ifrågasättande elev som utforskande och att deras resonemang håller ett visst mått av kvalitet. När det väl uppstår problematiska situationer i
klassrummet är det ofta lärarnas relation till eleven som avgör hur läraren hanterar det. När lärare planerar inför ett värdeladdat område väljer de ofta ett neutralt perspektiv. De har elevgruppens bakgrund i åtanke och vill inte trampa någon på tårna. Under lektionen är lärarna medvetna om att olika konflikter kan uppstå och är extra uppmärksamma i förebyggande syfte. I en bedömningssituation ligger fokus på att problematiska svar följs upp och diskuteras med eleven eller inom arbetslaget.
När historieundervisningen behandlar Förintelsen upplever lärare inte någon större skillnad jämfört med andra värdeladdade områden. En anledning till detta verkar vara att tidsavståndet är en faktor. Värdeladdade områden närmare i tiden menar lärarna får snarare en större särbehandling, vilket de tycker är rimligt. Effekten av detta är att lärarnas undervisning om detta område rent konkret inte skiljer sig nämnvärt från andra och då inte heller elevernas möjlighet att förhålla sig ifrågasättande eller bekräftande till undervisningen och det historiska innehållet.
När lärare motiverar sina metodiska och didaktiska val ligger fokus på dels den analyserande förmågan, dels på elevanpassningar. Elevernas förmågor ska utvecklas samtidigt som ingen elev ska råka illa ut. Lärare har generellt sett som ambition att deras undervisning ska uppmuntra eleverna till ifrågasättande. Däremot menar alla lärare att det finns gränser. Dessa gränser är för lärare ofta otydliga och lärarna verkar osäkra på hur de ska förhålla sig till styrdokument å enda sidan och andra påverkande faktorer å andra sidan. Därför går det istället att finna en individuell, upplevd gräns som
varje lärare förhåller sig till. Detta resulterar i att undervisningens ifrågasättande eller bekräftande karaktär är ständigt föränderlig och varierar mellan olika lärare och lektionstillfälle. I sin tur påverkar detta undervisningens likvärdighet.
Resultatdiskussion
Utifrån den tidigare forskningen såg vi en problematisk tvetydighet i lärarens uppdrag att fostra kritiskt tänkande elever som samtidigt skulle förhålla sig till värdegrunden. Denna problematik lyfts främst från den tidigare forskning som pekar på hur skolans fostransuppdrag grundas i överförandet av de svenska värderingarna i samhället.
Vår studie visar på samma problematik i lärarens uppdrag. Vi har tagit steget till att undersöka hur lärare försöker anpassa sig till detta genom att studera deras planering, genomförande och bedömning av sin undervisning. En anledning till likheterna mellan tidigare forskning och föreliggande studie kan vara styrdokumenten som alla lärare måste förhålla sig till. Även om dessa måste tolkas av varje enskild lärare är de ändå gemensamma för all undervisning vilket medför liknande problem i de flesta skolor. Häri ligger både kritiskt tänkande och värderingar som läraren ska inkludera i sin undervisning. Eleverna i sig är också en faktor att ha i åtanke. Trots att de har olika bakgrunder och förutsättningar utgör de en konstant som lärare hela tiden måste anpassa sin undervisning efter.
Utifrån studien och den tidigare forskning är det svårt att avgöra om ett
värderingsöverförande sker i undervisningen. Å ena sidan finns en konsensus om att eleverna måste respektera varandra och förhålla sig till svenska skolans värdegrund. Å andra sidan kan vi utläsa att det är viktigt att låta eleverna få representera sin bakgrund i allt från kultur, religiositet och etnicitet. Denna elevbakgrund verkar uppnå en status som skapar en polarisering mellan hur lärarna vill att eleverna ska förhålla sig gentemot varandra. De ska respektera varandra utifrån värdegrunden men samtidigt få ha åsikter som gör dem till individer.
I relation till den tidigare forskningen kan vi till exempel se att det finns en kontrast mellan de intervjuade lärarnas och Hoptovás (2020) tankar kring Förintelsen. Dagens svenska lärare verkar mena att Förintelsens funktion och betydelse sakta avtar medan Hoptová snarare vill lyfta fram händelsen ytterligare. Bakgrunden verkar därför spela en signifikant roll i användandet av Förintelsen. Hoptová menar att ett land som Slovakien
har en starkare historiekulturell koppling till Förintelsen och poängterar därför
betydelsen av dess användande i undervisningen. De svenska lärarna menar däremot att historiska händelser närmare i tiden och med koppling till dagens elever är av större vikt.
Även om Kello (2016) fann flera olika förhållningssätt verkar alla våra informanter ha en vilja att på ett neutralt sätt lyfta fram olika perspektiv. Således hitta vi inga försök till att förminska eller dölja vissa områden. Möjligen beror detta på den svenska
historiekulturen där Förintelsen kanske inte är lika känslig som i vissa andra europeiska länder. Därför kan det bli lättare att bearbeta stoffet i undervisningen.
Yrkesrelevans
Önskan att förhålla sig neutralt i undervisning om vissa konflikter är nog vanligt förekommande. Eftersom vi har undersökt värdeladdade områden i allmänhet och Förintelsen i synnerhet går det att jämföra dessa två områden kopplat till elevernas kritiska tänkande. Att som lärare ta ställning ökar risken att vissa värderingar överförs till eleverna och det kan i sin tur påverka elevernas tankegångar. De får ifrågasätta, men inom vissa ramar. Detta kan leda till att eleverna inte utvecklar den analysförmåga som många lärare pekar på. Vid undervisning om Förintelsen är det svårare att argumentera för att lärare inte ska ta ställning. Detta skulle innebära att lärare låter eleverna ställa sig kritiska till allt möjligt i tänkandets namn, vilket så klart skulle få konsekvenser.
Lärare måste således obehindrat kunna byta från ett neutralt förhållningssätt till ett ställningstagande. Relaterat till detta är också den dolda gränsen mellan en
ifrågasättande och en bekräftande undervisning. Läraren behöver tänka på hur hen förhåller sig till bland annat styrdokument och tala med sina kollegor för att
verksamheten ska bli samstämmig. Dessutom är det viktigaste av allt kanske att anpassa undervisningen till elevgruppen. Beroende på elevernas grad av ifrågasättande kan lärarens förhållningssätt behöva förändras och läraren måste ständigt vara på tå.