8. Slutsatser
Syftet med studien har varit att undersöka utifrån flernivåstyrning hur genomförandet av EU-handslaget har stärkt kommunernas relation till EU. Och utifrån teorin är aktörer från vertikal och horisontell samverkan analytiska instrument som vägleder hur integrationen i EU går till. Då studien inte fokuserat på förändringar i maktrelationerna mellan subnationell nivå och den nationella nivån (som flernivåstyrning fokuserar) kan studien ändå belysa hur vertikal-och horisontell samverkan har haft en betydelse för kommunernas genomförande av åtagandena från EU-handslaget. Däremot öppnar kommunernas uttalanden om aktörer som har förekommit i samband med genomförandet av EU-handslaget upp diskussionen om relationsmönstret i sig är en förändring mot hur det tidigare såg ut mellan kommunen och nämnda aktörer. Detta fokuserade inte frågeformuläret i studien. En slutsats i studien går ändå att dra att relationen till EU har stärkts via genomförandet med aktörer från regional och lokal nivå. Denna slutsats är baserad på majoriteten av alla samverkansnivåer som har uppstått i relation till genomförandet, där exempelvis den nationella och EU-nivån nämndes totalt engång bland alla kommuner i studien.
Det vill säga, de kommuner som har genomfört sina åtaganden inom delaktighet och insyn har samverkat med aktörer från den lokala nivån (förutom Jönköpings kommun som genomför åtagandet EU-samarbete med aktörer från nationell nivå och EU-nivå) och de kommuner som har genomfört sina åtaganden inom kunskap om EU har samverkat med aktörer från den regionala nivån.
52
De kommuner som genomförde sina åtaganden inom delaktighet och insyn hade även mer lokalt förankrade åtaganden än kommuner som samverkade med aktörer från regionala nivån då åtaganden blev mer regionalt baserade. Detta är på grund av de olika behoven hos kommunerna i studien. De kommuner som hade mer lokalt baserade åtaganden (Västerås, Uppsala, Jönköpings kommun) ansåg exempelvis att deltagandet inom EU skulle förbättras hos ungdomar och civilsamhället ansågs som en viktig källa för lokal omställning inom EU-relaterade frågor. De (Västerås, Norrköping, och Linköping) kommuner som samverkade med aktörer från regional nivå ansåg att både ansvar och kompetens, samt delade intressen ligger på den regional nivån.
De behov som har gett upphov till samverkan med aktörer från olika nivåer har även lett till att kommuner samverkade inom teoretiska termer i en kombination av modell ett och två, förutom Uppsala och Linköping som samverkade med en aktör vid genomförandet. Uppsala kommun genomförde delaktighet och insyn med aktörer från förvaltningar och gymnasieskolor och Linköpings kommun genomförde sitt åtagande med Region Östergötland. Även om kommunerna är i en kombination av modell ett och två skiljer sig de beslutsnivåer som kommunerna har samverkat med. De kommuner som har lokalt baserade åtaganden samverkade med aktörer från den lokala nivån, regionala nivån, och nationella nivån. De kommuner som har regionalt baserade åtaganden samverkade med aktörer från regional nivå och aktörer på regional nivå, exempelvis grannkommuner vid genomförandet av EU-handslaget.
Avslutningsvis har alla kommuner utifrån samverkansmönstren stärkt relationen till EU på olika sätt. I Uppsala stärkte man relationen till EU genom samverkan med förvaltningar och gymnasieskolor där fokus var på att stärka valdeltagandet bland ungdomar. Västerås stad stärkte relationen till EU tillsammans med region Västmanland genom att båda parter delar samma ekonomiska intressen. De stärkte även genom samverkan på lokal nivå med civilsamhället och förvaltningar inom kommunen genom att arbeta för högre deltagande inom relaterade frågor. I Jönköpings kommun stärktes relationen till EU genom EU-samarbetet som kommunen förankrar genom seminarier om EU-finansmedel. I Jönköpings kommun finns det även en ambition att stärka ekonomiska och sociala utsatta områden genom att satsa på EU-samarbetet.
De kommuner som har haft starkare band till regionen har stärkt relationen till EU genom utbildningar om hur EU-påverkar och genom diskussioner med grannkommuner.
Kommunerna inom EU-handslaget i Stockholm stärkte relationen till EU genom utbildningar, stöd, guidning och tips från Stockholmregionens Europakontor. I Norrköpings
53
kommun stärkte man relationen till EU genom utbildningar om hur EU påverkar för förtroendevalda och tjänstemän och det gäller även för Linköpings kommun. I Norrköpings kommun stärkte man även genom konversationer mellan grannkommuner på regional nivå.
De olika tillvägagångsätten vid stärkandet av relationen till EU svarar även problemformuleringen i studien. Studien har kunnat vissa på ett mer djupt plan aktörer som har kunnat möjliggöra för kommuner att genomföra deras EU-handslag. Gällande vilka aktörer som har möjliggjort och varför EU-handslagen kunde se olika ut har tagits upp i denna studie för att komplettera och fylla i kunskapsluckan som uppföljningen från SKR (2019) inte diskuterade.
8.1 Förslag på vidare forskning
Förståelsen för hur kommuner stärkte sin relation via EU-handslaget studerades i den här undersökningen via kartläggningen av vertikal och horisontell samverkan. För att kommuner ska bedömas som EU-kommuner och för att bedöma relationen till EU behövs det ytterligare forskning om kommunernas EU-arbete. Föreliggande bäddar för ytterligare studier inom andra kommuner då frågan om hur relationen till EU har stärkts undersöks ifrån en mindre omfattning av antalet kommuner i föreliggande studie då totalt har över 70 kommuner åtagit sig EU-handslaget. Förslag på vidare studier kan vara att det går göra en motsvarande studie med mindre kommuner på gles-landsbygd för att se om horisontell samverkan förekommer i högre utsträckning än vad det gjorde i den här studien. Författaren föreslår också en studie om hur olika inriktningar leder till olika resultat i kommunerna från arbetet att stärka relationen till EU eftersom det då går att se vilka nivåer som har starkast effekt på relationen till EU. Då ger författaren ett tips på att mäta hur inriktningen mellan lokal nivå och högre beslutsnivåer varierar, då en jämförelse av olika samverkansmönster utifrån modellplaceringar från modell ett och två flernivåstyrningar kan bli komplicerat att undersöka vi fler aktörer än sex aktörer.
54