Syftet med uppsatsen var att åskådliggöra biblioteksanställda och ungdomars uppfattningar om hur de anser att biblioteken tillgodoser deras rättigheter gällande sekretess, integritet och informationsfrihet vid boklån, samt att diskutera de motsättningar som finns mellan ungas rättigheter och bibliotekens nuvarande rutiner för boklån till minderåriga. Detta gjordes genom en fallstudie på två bibliotek inom samma stadsdel. Barn-och
ungdomsbibliotekarier, ungdomar och bibliotekschefen intervjuades. Utifrån denna fallstudie finns det möjlighet att dra generella slutsatser om barn och ungas rättigheter på bibliotek, för det är troligt att liknande problematik som denna uppsats har belyst även förekommer på bibliotek i andra delar av Sverige.
Studien ämnade att besvara tre forskningsfrågor. Den första forskningsfrågan försöker svara på hur biblioteksanställda och ungdomar uppfattar att
bibliotekets rutiner vid boklån tillgodoser ungdomars rättigheter till informationsfrihet och sekretesskydd. Det är tydligt genomgående i all empiri samt i tidigare forskning att det finns ett dilemma mellan föräldrars myndighet och tonåringars rätt till sekretess vid litteraturval på folkbibliotek i Göteborg. Bibliotekarierna och bibliotekschefen anser att nuvarande hantering av boklån för ungdomar är bristfällig. Ungdomarna vill se en hantering där deras integritet vid boklån är mer skyddad, samtidigt som de uttrycker att nuvarande rutiner för dem ligger på en acceptabel nivå.
Den andra forskningsfrågan ämnar förstå hur folkbibliotekens rutiner vid ungdomars boklån kan tolkas ur ett maktperspektiv. Från tidigare forskning och ur studiens empiri har framkommit att tillåta föräldrarnas insyn i låneregister och att förälder får påminnelsemeddelande när böcker skall lämnas tillbaka kan skapa ett maktövertag som begränsar ungdomar vid boklån. Det har framkommit från empirin och analysen att ungdomarna själva inte uppfattar att bibliotekens rutiner begränsar dem vid litteraturval men att de undermedvetet är påverkade av den maktrelation som bibliotekets system skapar mellan ungdomarna och deras vårdnadshavare och att de därför gör ett annat litteraturval än vad de hade gjort annars. Bibliotekets hantering av minderårigas låneärenden, utskick av påminnelsemeddelanden och att målsman ofta ges insyn i minderårigas låneregister innebär att ungdomar medvetet eller omedvetet är övervakade. Tidigare forskning påtalar problemet och barn- och ungdomsbibliotekarierna nämner och är chokade över den makt föräldrar tillåts besitta i biblioteksrummet.
Den tredje forskningsfrågan handlar om de konsekvenser som kan följa av att ungdomars rättigheter begränsas, och hur de konsekvenserna kan förstås ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Ungdomarna påtalar relevansen av att veta att ingen kan få reda på vad de läser för böcker när de är i tonåren, då tonåren är en period där det händer mycket både i kroppen fysiskt och i huvudet. De nämnder att det i tonåren är viktigt att få ha sin läsning i fred för att kunna läsa böcker om olika könsidentiteter, i fred kunna utforska sin sexualitet och samlevnad, få möjlighet att utforska och hitta sin egen identitet, samt i fred läsa böcker om mentalhälsa. En begränsning i rättigheter angående informationsfrihet och sekretesskydd kan enligt de
intervjuade ungdomarna innebära att de inte hittar sig själva eller inte blir självständiga individer. De nämner också att ökad tillgång till kunskap leder till ett öppnare samhälle där människor är mer accepterande för varandras olikheter, vilket leder till minskad förekomst av diskriminering.
För att tydliggöra för båda unga låntagare och för vårdnadshavare vad som gäller vid boklån på bibliotek gällande insyn i ungas låneregister kan det vara relevant med tydligare riktlinjer för bibliotekarierna, som de också kan förmedla ut. Enligt rätten till sekretess för alla låntagare i enlighet med OSL skall bibliotekarier endast delge utomstående information från låneregistret om det är uppenbart att låntagaren inte lider men. OSL gäller även
låntagarens målsman. Biblioteksledningen och bibliotekarierna i stadsdelen skulle tillsammans kunna sätta sig ner och skriva riktlinjer för hur de ska hantera vårdnadshavares insyn i sina barns låneregister. De skulle
tillsammans kunna bestämma hur bibliotekarien skall gå till väga om en förälder ber om att få tillgång till uppgifter från låneregistret, samt vilka uppgifter som skall delges. Det skulle skapa tydlighet om det gick att besluta om en åldersgräns då dessa precis nämnda riktlinjer kan implementeras.
Vidare är det viktigt att nå ut med denna information till ungdomarna så att de vet att deras bokval i framtiden kan hållas tryggare.
Från empirin med bibliotekarierna framkom att de uppfattar nuvarande rutiner för meddelandeutskick och föräldrars insyn i låneregister som
kränkande men att de inte har tydliga riktlinjer att följa för hur de ska hantera situationer då föräldrar ber om att få reda på vad deras barn har hemma.
Liknande problem finns belyst i tidigare forskning. Bibliotekschefen uppfattar även hon att rutinerna kring ungdomars boklån på biblioteken i Göteborg inte är tillfredställande med avseende på meddelandeutskick och vårdnadshavares insyn i låneregister, men har svårt att se hur det skulle kunna förändras och samtidigt vara juridiskt försvarbart. Utifrån de paragrafer i OSL som behandlar låntagares rätt till sekretess på bibliotek, föräldrars omsorg om sina barn och eventuella intresseundantag, så uppfattar jag det som att vårdnadshavare inte i några fall bör delges information ur låneregistret som kan riskera att påverka barnet negativt. En enkel förändring vore att föräldrarna står kvar som ansvariga för lånekortet och via post få utskick när ett lån har blivit kravärende, vilket möjliggör för biblioteken att ta ut avgifter för förlorad media, vilket inte hade gått om ungdomarna själva stod på låneavtalet enligt föräldrabalken om minderårigas avtal och avgifter.
Däremot kan påminnelsemeddelanden och reservationsmeddelanden skickas direkt till ungdomars e-postadress, vilket ger dem ett större ansvar som enligt bibliotekschefen eventuellt kan leda till att de känner ett förtroende och då blir bättre på att ta ansvar både som minderårig och som vuxen senare. För att inte föräldrarna skall känna att de förlorar kontrollen över det ansvar de tagit på sig när de skrev på låneavtalet och då de står som ekonomiskt ansvariga vid förlorad media är det lämpligt att tillåta dem insyn i deras barns låneregister men med en tydlig begränsning för att inte bryta mot OSL, därför kan den känsligaste information utelämnas, vilket bör vara titeln på boken, utan istället delges det relevanta i situationen: antal böcker och sista återlämningsdag.
Tidigare forskning tar upp betydelsen av att som ung låntagare få vetskap om att all informationsinhämtning under tonåren är skyddad av sekretess, för att konsekvensen annars kan leda till att ungdomar avstår boklån. Detta kom även fram under intervjuerna med ungdomarna. Det är upp till biblioteken att bestämma sig för om de verkligen behöver ha föräldrarna på avtalet när ungdomarna uppnått en viss ålder, för juridiskt sätt kan ungdomar själva stå på avtal ifall avtalet är fritt från ekonomiska påföljder. Ungdomar som själva står som ansvariga för lånekortet innehar oinskränkt informationsfrihet, en frihet de har rätt till enligt Barnkonventionen och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
8.1 Förslag på fortsatt forskning
• Undersöka föräldrars uppfattning om den insyn målsman får i sina barns låneregister och låta dem ha en åsikt om de rutiner som finns vid meddelandeutskick på folkbibliotek i Göteborg.
• En fallstudie där två bibliotek i Göteborg jämförs för att se om uppfattningarna om integritet och hur rutinerna på biblioteken skiljer sig åt beroende på stadsdel och vilken påverkan det har på unga låntagare.
• Policystudier som undersöker hur regler och praxis utformas och utvecklas, med ett institutionellt perspektiv.
• Utforska de strategier som bibliotekarier har i hanteringen av ungdomars integritet på bibliotek.