6. Resultat
6.2 Steg 1 – Ungdomar
Intervjuerna inleds med att fokusera på ungdomarnas lånevanor, hur de brukar få påminnelsemeddelanden och vad de anser om att deras föräldrar får meddelande som rör deras boklån. Ungdomarna berättar att de besöker biblioteken i stadsdelen minst en gång per vecka och de lånar böcker mer eller mindre frekvent. De har alla fått en påminnelse om återlämning vid flera tillfällen och påminnelsen har kommit på olika sätt. Tre av ungdomarna får påminnelse via brev till målsman när en bok är försenad, för den fjärde (D) kommer det ett sms till hen och till hens pappa i kombination med ett brev. För de tre som får brev förekommer det att målsman lämnar över brevet till ungdomen utan att det öppnats. Alla ungdomarna var eniga om att det känns okej för dem att deras föräldrar får påminnelsemeddelandena till deras e-post eller postadress med titel utskrivet. En av ungdomarna säger däremot att hen kan skämmas lite men att hen oftast inte lånar hem något som hen skulle tycka det vore pinsamt att visa upp för sina föräldrar. En annan ungdom säger att det däremot kan vara pinsamt för andra ungdomar att föräldrarna får meddelandet. Där har ungdom C en liknande åsikt:
För mig personligen så lånar jag inget som kan klassificeras som pinsamt eller opassande, men det finns ju barn som har tråkiga föräldrarelationer, deras föräldrar är överbeskyddande och tycker allt är väldigt opassande och vill skydda sina barn. Jag tycker att biblioteken borde se till att barnen ger dem sin mejladress för att få påminnelse till sig själva istället.
Ungdom B och D påpekar att det kan vara bra att föräldrarna får påminnelserna och kan hjälpa till att påminna dem om återlämning.
För ungdomarna presenterades artikel 16 i barnkonventionen, som i
kortversion lyder att barn har rätt till ett privatliv, och 40 kap. 3 § i OSL som
kortfattat innebär att alla låntagare har rätt till sekretess vid lån på bibliotek.
Intervjuerna kommer då in på ungdomarnas uppfattningar om hur dessa lagar och deras rättigheter förhåller sig till hur rutinerna på bibliotek i Göteborg ser ut i dagsläget. Ungdom A resonerar kring om det är så att lagarna tolkas på olika sätt av olika personer, att det finns en allmän åsikt om att den som fött ut ett barn har rätt att se vad det barnet lånat för böcker. Ungdom B trycker på att man är omyndig upp till arton års ålder och att det därför blir komplicerat. Ungdom C säger att det för hens del inte behövs någon lag, men att hen inte är förvånad över att lagarna finns där, och att det är bra att de finns för de som behöver dom. Ungdom D känner inte att motsättningen mellan lagarna är ett problem för hen själv men att det är viktigt att de som vill ha mer integritet har rätt till det.
Till ungdomarna ställs frågan om vid vilken åldersgräns de anser att det är viktigt att få ha sitt läsande i fred. De har alla förslag på en längre
åldersgräns än arton år. Ungdom A säger: ”Ungefär femton, sexton år för det är då puberteten börjar på vissa barn. Det är en period man vill vara i fred.
Man vill inte att föräldrar ska lägga sig allt man gör då. Man vill ha ett privatliv.” Ungdom B och D anser sexton år som en bra ålder. Ungdom C säger: ”Jag tycker att tretton år är bra för det är då unga vill utforska sig själv och då vill man inte att föräldrarna ska får veta vad det är man läser.” Tre av de fyra ungdomar tar upp vikten av att få ha sitt läsande i fred under sina tonår och poängterar vikten av att få vara i fred, och då särskilt i fred från sina föräldrar. Två av ungdomarna nämner att önskan om privatliv har att göra med pubertetens intåg och ett utforskande och sökande efter sin identitet.
Intervjun med ungdomarna har inslag av ”exempelfall” och tre olika fall lades fram som ungdomarna sedan fick kommentera på och ge sina uppfattningar om. Fallen är baserade på vad de tre intervjuade
bibliotekarierna tog upp under fokusgruppen i steg 1. Det första fallet tar upp lärares påverkan vid val av litteratur. Där sa alla ungdomarna att lärare påverkar eleverna vid val av bok. De tar alla fyra upp situationen där lärare försökt rådge eleven att välja en bok på en språklig nivå som passar dem bättre än den bok de själva valt. Ungdomarna berättar att de känner frustration över detta men att de också förstår anledningen till lärarens beteende. De anser också att det i vissa fall gör att eleven tappar motivationen. Ungdom C säger:
Man ska inte tvinga sig till att läsa det man inte vill läsa, för annars kommer läsning bli tråkigt, då blir det som en uppgift och inte något man vill läsa. Jag tycker barn och ungdomar ska få läsa det de vill även om det är för enkelt och för svårt.
Ungdom A säger att en motivation till att läsa en viss bok ibland kan vara en morot till att klara av att ta sig igen den trots att den är på en hög språklig nivå och på så sätt lära sig mer på grund av det:
En person som verkligen vill läsa den här boken och då personen kommer lära sig mer genom att hitta nya ord i lexikon, skriva ner vad de betyder och kunna efter det läsa boken flera gånger och veta exakt vad den handlar om. Det betyder att det är fördel för den personen för hen ökar sitt ordförråd och hen blir förbättrad på sitt språk.
Ungdom C kommer med ett förslag på hur lärarna kan hantera det hela på ett uppmuntrande sätt: ”Lärarna kan säga: denna bok kanske är för svår för dig just nu men ge inte upp, du kan läsa något annat emellan.”
Det andra fallet handlar om öppenhet bland unga låntagare. Bibliotekarierna i fokusgruppen upplever att det finns ungdomar som inte har ett lika stort behov av integritet idag jämfört mot tidigare. Ungdomarna tar liksom bibliotekarierna upp sociala medier som en bidragande orsak till ett mer öppet samhälle, men deras främsta fokus låg på förändringar i normer, en större respekt för olikheter, och ökad kunskap. Ungdom A reflekterar kring att det kan vara ändrade normer och ökad kunskap om mer privata eller känsliga ämnen som är orsaken till den ökade öppenheten bland unga:
Det kanske är för att normerna ändras från år till år och det kanske beror på att för tjugo år sedan kanske det var skämmigt att låna det där. (….) Till exempel [en bok] om samlag, sexualitet, förr man kunde inte lära sig så mycket om det, mycket homofobi, men nu i skolan får man mycket kunskap och lär sig mycket om det och då blir man mer öppen om att fråga om det.
Ungdom C säger:
Folk nu för tiden är väldigt öppna med allt i allmänhet i deras privatliv. Speciellt på sociala medier. Vi har normaliserat att vi kan prata om mental hälsa, vårt sexuella liv, vår könsidentitet.
Förut så var det mycket diskriminering mot människor som inte passade in i rutan, ja och det är inte så längre.
Ungdom C och D tar upp att det förekommer mindre diskriminering och att människor visar mer respekt för varandra nu för tiden. Ungdom C påpekar att en stor fördel med ett öppnare samhälle är att ungdomar kanske inte skäms för att be bibliotekarier om hjälp med att hitta en specifik bok, hen tar upp böcker om psykisk ohälsa som exempel, och säger att det är en väldigt bra förändring i samhället.
Det tredje fallet som tas upp under intervjun var relaterat till deras uppfattningar om föräldrars påverkan vid ungdomars val av litteratur.
Åsikterna skiljer sig åt mellan de intervjuade ungdomarna. Ungdom A och B, som intervjuas samtidigt har olika åsikter i frågan. Ungdom A tror att
föräldrar påverkar sina barn vid boklån, hen beskriver det som att föräldrar vill vad som är bäst för sina barn men att det kan hända att de inte vill att de
ska låna böcker som innehåller för mycket sex när de är under arton år.
Ungdom B tror att det händer att föräldrarna rekommenderar böcker till sina barn men att de inte lägger sig i deras slutliga val av bok. Ungdom A och B diskuterar tillsammans att det kanske är så att föräldrar vill se till att deras barn inte läser för mycket böcker med inslag av våld för att det kan påverka deras beteende i framtiden. Där har ungdom D en liknande uppfattning, hon tror att föräldrarna påverkar sina barn vid boklån och att det kan handla om att de ogillar att de läser böcker som är för våldsamma. Ungdom B tillägger att hen inte tror att ungdomar kommer visa upp de böcker som de lånat för sina föräldrar i fall de vet med sig att föräldern kommer säga åt dem att lämna tillbaka boken. Ungdom A tar upp att det mycket beror på vad för relation barnen har med sina föräldrar. Hen säger att om det är föräldrar som är öppna med sina barn och pratar med dom om till exempel sex och
samlevnad så kanske de tillåter böcker som handlar om det. Ungdom C tar upp situationer där ungdomar utforskar sin identitet, vill ta reda på mer om sin sexualitet, och där de vet med sig att deras föräldrar aldrig skulle acceptera deras sexuella läggning. Ungdom C avslutar med att säga: ”Om föräldrarna styr över sina barn för mkt kommer barnet inte bli
självständigt.”
När frågorna går in på det mer privata slaget säger ungdomarna att de aldrig har känt sig hämmade vid boklån på grund av sina föräldrars påverkan eller av andra orsaker. En av ungdomarna (B) uppger samtidigt att det finns böcker som hen aldrig skulle låna med sig hem, böcker om sex och samlag, dels för att hen inte läser sådana böcker men också för att hen aldrig skulle våga på grund av sina föräldrar.
Slutligen leds intervjuerna in på förslag till förändring på folkbiblioteken med hänsyn till ungdomars integritet. Ungdomarna visar skilda åsikter i frågan om biblioteken borde se till att ungdomar får ökat skydd med hänsyn till sin personliga integritet. För ungdom A och B vore en högre grad av integritet på bibliotek mer som en bonus medan ungdom C och D anser det högst relevant. Ungdom A uttrycker att hen anser att ungdomar skall få vara i fred i åldern femton till arton år, men säger samtidigt att det inte spelar så stor roll. Ungdom C säger: ”Biblioteken borde vara mer privata, speciellt när det kommer till föräldrarna. Den enda gången föräldrarna behöver veta när barnet läser, är….eller nej inte ens då. De behöver inte veta titeln på boken.”
Ungdom D säger: ”Om de vill vara mer ifred, ska de få vara mer ifred.”
Ungdom C hade ytterligare förslag på förändringar, och då kring hanteringen av bibliotekens utskick. Ungdom C anser att boktiteln borde tas bort från den faktura som skickas ut till föräldrarna när en bok inte lämnats tillbaka, och att utskicken av påminnelsemeddelanden till föräldrarna borde tas bort helt.
Påminnelserna borde enligt ungdom C komma till ungdomarna så att de själva får en påminnelse och kan lämna tillbaka böckerna i tid.
Både ungdom A och C tar upp frågan om eget ansvar i samband med diskussion om vid vilken ålder ungdomar borde få ha sitt läsande i fred.
Ungdom A anser att det finns en fördel med att sänka åldersgränsen på påminnelser för att ungdomarna då kan lära sig hur man ansvarar för ett bibliotekskort. Ungdom C påpekar vikten att välja en åldersgräns för utskick
av påminnelsemeddelanden sådan att ungdomarna klarar av att hantera det ansvar ett bibliotekskort innebär, vilken hen tror är från tretton års ålder.