Av resultatet visar det sig att den sociala miljön både kan hämma och främja elevernas deltagande och engagemang i undervisningen av ämnet. De två faktorer som utgör den
35
sociala miljön i den här kontexten är läraren och klasskamraterna, vilka eleverna upplevde kunde påverka deras motivation både positivt och negativt.
Läraren
Att läraren spelar en stor roll för elevernas motivation visade sig även tydligt av analysen. Eleverna resonerade främst om läraren som en motivationsfrämjande eller hämmande faktor ur ett relationellt perspektiv även om enstaka elever också nämnde lärarens förmåga att planera och genomföra undervisningen på ett motivationsfrämjande sätt.
Samtliga grupper diskuterade alltså lärarens roll för deras motivation till ämnet som både en främjande och hämmande faktor, beroende på lärarens egenskaper och beteende. Att ha en bra relation till läraren betonades därför också som viktigt för motivationen:
“I början var jag inte jättemotiverad till idrotten för då kände vi ju inte X (läraren) och X kände inte oss. Men sen ju mer vi började känna varandra så blev det roligare och
roligare, så jag tror det är ganska viktigt.”
Att en bra relation till läraren präglas av förtroende och förståelse uttrycktes av vissa elever. Citaten från två av dem illustrerar detta nedan:
“Har man bra relation så vågar man säga exakt vad man tycker och så den kan hjälpa en. Men har man en lärare man inte pratar med så mycket eller inte har en så god
relation med så kanske man inte vågar säga det man vill säga.”
“Det handlar om att ha förståelse för att vår livssituation ser annorlunda ut... om man då har dåliga lärare som inte motiverar en och förstår en och livet kanske inte är frid
och fröjd just nu så kanske man inte blir jättetaggad på att gå på den lärarens lektioner.”
Utöver en förtroendefull relation var det viktigt för eleverna att känna sig sedda och förstådda av läraren:
36
“Det är skönt att ha den relationen med en lärare så man känner att man kan prata med dem om man känner att ok, idag är jag inte på ett bra humör, liksom, så att man kan gå till läraren och säga att jag är ofokuserad i dag och läraren förstår en och säger det är
lugnt, jag förstår dig, alla kan ha dåliga dagar.“
På frågan om vilka egenskaper en lärare bör ha för att kunna vara motiverande svarade några elever att läraren ska kunna ha kul tillsammans med dem, göra “roliga” lektioner och vara glad. Vissa elever underströk just vikten av att läraren är glad och motiverad på lektionerna för att eleverna själva ska kunna uppleva glädje och motivation till ämnet.
Citaten från tre olika elever exemplifierar detta nedan:
“Typ vara glad när de kommer till jobbet, är de på dåligt humör så smittar det av sig.”
“Om läraren är omotiverad och otrevlig då blir man själv också omotiverad och vill inte vara där, om han ändå inte tänker hjälpa oss och ge oss feedback och bry sig om
våra betyg, varför ska vi då göra det?”
“Om läraren är otrevlig vill man inte ens gå på lektionen.”
Läraren kan sägas vara en viktig faktor för att tillfredsställa elevernas behov av autonomi, kompetens och samhörighet. Autonomi eftersom ömsesidigt förtroende och förståelse kan leda till en mindre kontrollerande miljö för eleverna. Kompetens genom att utmana eleverna tillräckligt och ge dem positiv feedback och beröm. Men vad som alltså blev särskilt tydligt av intervjuerna var att eleverna upplevde läraren som viktig för deras känsla av samhörighet i det att de uttryckte ett behov av att känna sig sedda och förstådda av läraren. Vidare går det av flera elevutsagor att tolka det som att läraren är viktig för att de ska uppleva mer inre motivation till ämnet, d.v.s. att läraren kan göra ämnet intressant, roligt och stimulera elevernas rörelseglädje. Mot den bakgrunden kan läraren sägas vara den kanske viktigaste faktorn för att eleverna ska kunna känna inre- eller mer autonoma former av motivation till ämnet.
37 Klasskamraterna
Klasskamraternas betydelse för motivationen till ämnet framgick tydligt av intervjuerna.
Eleverna resonerade kring klasskamraternas potentiella motivationshämmande påverkan, utan att för den sakens skull tycka att de hade det här och nu. Samtidigt framkom det att de hade ett tillåtande och uppmuntrande klimat i klassen och att detta påverkade deras motivation positivt, i den mening att det vågar göra mer på lektionerna.
Eleverna tyckte alltså att deras klasskompisar var viktiga för deras motivation, både i positiv och negativ bemärkelse. Framförallt upplevde de att amotivation smittar av sig, vilket illustreras av citaten nedan som kommer från fyra olika elever:
“Jag tycker vi har en väldigt omotiverad klass, så man får inte mycket motivation av det… det smittar av sig jättemycket.”
“Ibland försöker man jättemycket själv och så försöker inte resten av de i laget, då blir det inte lika kul.”
“Det kan bli lite jobbigt om man har en genomgång och så sitter folk och lallar när läraren pratar och läraren blir avbruten hela tiden. Och det... då blir man inte
jättemotiverad att gå på de lektionerna.”
“(som svar på citatet ovan) ja då sjunker motivationen rejält...”
En annan negativ effekt som eleverna upplevde att klasskamraterna kan ha, och som vissa hade erfarenhet av sen tidigare men inte upplevde i så stor utsträckning på den nuvarande skolan, var att en dålig sammanhållning och gemenskap i klassen kan göra att man inte vågar lika mycket på lektionerna. T.ex. uttryckte två av eleverna det så här:
“Man släpper inte loss lika bra och gör det man vill, man vågar inte misslyckas och göra det och det. Man vill inte göra lika mycket om det inte är bra sammanhållning.”
“När jag gått på andra skolor och där klassen varit mer att man inte känner sig bekväm då vill man inte göra så mycket på idrotten”.
38
Så, å ena sidan kan dålig gemenskap och trygghet i klassen skapa olust och rädsla att misslyckas medan en bra gemenskap, å andra sidan, kan få positiva effekter.
Exempelvis uttryckte två elever att:
“Man kan slappna av på ett annat sätt” (om gemenskapen i klassen är bra)
“Man samarbetar bättre” (om gemenskapen i klassen är bra).
Att inte våga utmana sig själv och göra svårare uppgifter eller aktiviteter på grund av en rädsla att misslyckas inför klasskamraterna kan i ett SDT perspektiv benämnas introjicerad reglering eftersom beteendet regleras för att undvika ångest eller skam som uppstår om handlingen eller beteendet misslyckas. På så sätt verkar klasskamrater bidra till en kontrollerande form av motivation med låg grad av självbestämmande. På så sätt är detta en kontrollerande form av motivation med låg grad av självbestämmande.
Emellertid visade svaren från eleverna att en bra gemenskap i klassen gör att de kan slappna av mer och samarbeta bättre vilket vittnar om klasskamraternas betydelse för känslan av samhörighet. Detta behov tillfredsställs genom att man känner respekt från sina klasskamrater och känner sig trygg i gruppen. Några elever tog upp att klasskamraterna påverkar hur trygg och avslappnad man känner sig och att det i sin tur påverkar motivationen, vilket kan tolkas som att en låg grad av samhörighet leder till försämrad motivation medan en hög grad av samhörighet leder till förbättrad motivation. På samma sätt kan elevernas upplevelse av att de själva blir omotiverade om deras klasskamrater är omotiverade kopplas till behovet av autonomi, med andra ord upplevelsen av att vara intresserad av- och känna ett värde och mening med det som ska göras. Min tolkning i detta avseende är att eleverna blir mindre intresserade av en aktivitet om alla andra är ointresserade, eftersom många av de aktiviteter som utgör undervisningsinnehållet görs i grupper eller lag.