Sociala gränser - Som ett brev på posten

Att olika organisationer har varierande arbetssätt är ingenting som är konstigt, organisationer har olika uppgifter och möjligheter att uppnå mål och har därför olika metoder att arbeta med.

Det kan dock uppstå problematik när samverkan mellan organisationer ska utföras. Särskilt om målbilden eller arbetssätten skiljer sig markant från sin samverkanspartner.

Samverkan mellan organisationer i brottsbekämpande verksamhet är inte alltid enkel, då gränser måste överskridas för att en effektiv samverkan ska kunna ta form (Lindberg 2009:

50). Skillnader och synen på arbetssätt och metoder mellan organisationer var ett återkommande tema bland de intervjuade organisationerna. Både Postnord och Polisen påpekar att det inte finns någon särskilt stor löpande samverkan inom området.

“Någon samverkan till vardags kan jag inte säga att vi har, det är mer när det händer något som samverkan kommer i gång.” (Polisen)

Postnord menar liknande på att deras samverkan med myndigheterna framför allt sker när något väl inträffar. Dock verkar det finnas problematik då Postnord framför att det finns vissa fall där de inte vill ringa till polisen om något misstänkt pulver har hittats.

“Vi har inget riktigt upparbetat löpande samarbete, utan vi ringer 112 när något händer, sen får myndigheterna ta hand om det hela. Något som jag reagerat på är att det skiljer sig mycket på polispatrullerna som kommer. I vissa fall kan det vara “Oj det har läckt ut ett pulver här, vi spärrar av hela verksamheten”, i andra fall kan det vara “ahh det är bara lite pulver, vi tar med oss det, vi tror att det är ofarligt”. Det kanske vi också tror, men vad är det som skiljer sig i dom två olika fallen? Ibland vill vi ju inte ens ringa polisen för att detta får så stora konsekvenser för oss.” (Postnord)

Detta synsätt delas till viss del av CIP Checkport som menar på att det pågår ett allt för proaktivt arbetssätt, men också att det finns en viss oförståelse för olika organisationers sätt att arbeta på.

“Det saknas proaktivitet kring hanteringen av antagonistiska hot i Sveriges post och godsflöde. Sen upplever jag att det finns en oförståelse för hur olika aktörer arbetar. Exempelvis om ett företag eller myndighet ringer till polisen så vill man ha situationen löst på en kvart. Polisen kan ju inte bara komma dit och utan analys säga vad försändelsen innehåller eller bara ta den med sig därifrån, utan de måste ta det säkra före det osäkra och analysera försändelsens innehåll, platsen och andra omständigheter, varpå de många gånger fattar beslut om utrymningen vilket innebär att verksamheten på platsen stoppas. Det kommer sannoliktta flera timmar eller dagar. Då är det precis som …... säger, då vill man inte ringa polisen, då chansar man hellre på att något potentiellt farligt inte är farligt. I stället för att göra rätt. […] myndigheterna måste också bli bättre på att förstå hur näringslivet arbetar och att det inte bara är att stänga ner allt.” (CIP Checkport)

Det verkar alltså finnas kommunikationsmissar eller en viss oförståelse för varandras arbetssätt, kanske mer så mellan myndigheter och näringslivet, exempelvis mellan Polismyndigheten och Postnord. Att detta är fallet stärks också till viss del av MSB.

“Jag upplever det som att man inte riktigt har koll på vad den andre gör, särskilt kring offentlig och privat sektor. Det finns heller ingen riktig standardiserad utbildning och då finns det heller inget standardiserat arbetssätt.” (MSB)

Synen på arbetssätt går att koppla till den sociala gränsen, särskilt till ordning i Hernes (2004) artikel. Detta genom att det verkar finnas olika syn på normer och kultur. Hernes (2004: 14) skriver att de sociala gränserna beror till stor del på vilken relation som de har till andra organisationer. Som det går att läsa tidigare, menar Postnord på att de ringer 112 när någonting inträffar och att de inte har någon löpande kontakt med Polismyndigheten innan.

Att de inte har en sådan samverkan kan vara en orsak till att intervjupersonen vid Postnord upplever att polismyndighetens hantering av CBRNE-händelser skiljer sig så markant från fall till fall.

Tolkningen görs att detta även stöds av både CIP Checkport och MSB. CIP Checkport verkar mena på att hanteringen av säker post- och godshantering i Sverige främst ligger på en reaktiv nivå och inte en proaktiv sådan. I detta verkar det finnas en viss oförståelse för

varandras arbetssätt och verksamhetsmål. Detta tas som bekant upp även av MSB, som pekar just på att det verkar finnas en oförståelse för hur olika aktörer arbetar i sina verksamheter.

Genom att skapa en större löpande interorganisatorisk dialog, är det troligt att mena på att det skulle möjliggöra en större förståelse för varandras arbetssätt och varför aktörerna agerar som de gör.

Det är sannolikt att mena på att en ökad dialog och förståelse för varandras verksamheter skulle kunna stärka alla inblandade parter, både privata och offentliga. Detta är också något som stärks av Van Brunschot och Kennedy (2008: 185) som menar på att när organisationer samverkar, särskilt inom ett säkerhetsområde, är det viktigt att samverkansaktörerna förstår varandras verksamheter och hur de arbetar, för att på så vis undvika att misstag sker, eller där de omedvetet underminerar sin samverkanspartners arbete genom att så kallat “dubbelarbeta”

kring det specifika området. En ökad dialog skulle inte enbart öka möjligheten till att förstå varandras arbetssätt och målrationalitet. Det skulle också möjliggöra en kontaktkanal in i varandras organisationer, som potentiellt skulle kunna användas för en effektivare hantering mot antagonistiska CBRNE-hot.

Det som MSB menar på, det vill säga att det inte finns någon specifik standardiserad

utbildning för aktörer inom CBRNE-området, skulle kunna vara en faktor i varför det verkar finnas en så varierande bild av det Postnord nämner. Detta går att knyta an till Hernes (2014:

13) där de olika sociala gränserna är en förklaring till detta. Exempelvis att ett mer gemensamt utbildningsprogram mellan aktörer skulle kunna öka förståelsen för hur olika organisationer arbetar Det skulle också möjliggöra att samverkansaktörerna har en

standardiserad grundutbildning, vilket skulle öka förståelsen för området och de aktörer som verkar där.

Eftersom olika aktörer innehar en olika förståelse för området, exempelvis det som CIP Checkport nämner tidigare, går det att mena på att det blir en slags distinktion där olika utbildningar blir gränssättningarna som bildar en social gräns, vilket inte alltid är lätt att

överkomma. Det ska dock sägas att skillnader i utbildningar också skapar en mångfald, där de olika aktörerna kan dra nytta från varandras olika kunskaper och erfarenheter. En god

samverkan och förståelse för varandra är dock avgörande inom inter-organisatoriska kontexter.

Postnord säger att hen gärna ser en större samverkan mellan dem själva och andra delar av näringslivet samt myndigheter, men att det är svårt för Postnord att själv vara ledaren i detta arbete.

“[…] frågan måste prioriteras av myndigheterna där de bjuder in till samtal med oss i näringslivet, det är svårt för mig som enskild person på Postnord att

sammankalla aktörer inom området.” (Postnord)

Det finns ett antal forum som har skapats för att utbyta kunskaper inom CBRNE-området, de är inte specifikt syftade till säker post- och godshantering, utan spänner sig över mer eller mindre alla områden som kan tänkas bidra till en ökad förståelse för samhällssäkerheten med händelser inom CBRNE. Denna magisteruppsats kommer inte att gå särskilt djupt ner i varje enskilt forum, utan kommer istället nämna ett fåtal och kommer framföra hur respondenterna diskuterar kring dessa då i relation till säker post- och godshantering.

Att detta föll in i just de sociala gränserna har att göra med att dessa möten och nätverk i grunden är en social företeelse med möjlighet till vad Hernes (2004: 13) skriver: “relate to identity and social bonding tying the group or organization together”. Tolkningen görs här att näringslivet inte verkar inneha en stor roll bland de samverkansforum och liknande möten där de har möjlighet att påverka säkerhetsaspekter inom området. En intressant del i detta, som också stärker påståendet, kommer från Europeiska CBRNE-centret.

“Det svenska krisberedskapssystemet är uppbyggd på samverkan där både offentliga och privata aktörer ska samverka, men det jag kan se är att de privata aktörerna som exempelvis Postnord eller andra viktiga aktörer, inte är med vid diskussionsbordet, de får i stället något färdigt förslag som de sedan ska förhålla sig till. […] För att det ska finnas en bättre samverkan mellan offentliga och privata aktörer, så måste fler privata aktörer tillåtas få vara med och diskutera CBRNE-frågor” (Europeiska CBRNE-centret)

I intervjun med Tullverket framkom det att de har en god samverkan mellan flera aktörer, både offentliga och privata och att det finns flera nätverk och grupper som arbetar aktivt för att stärka förmågan inom CBRNE, även kring antagonistiska hot inom post- och

godshanteringen.

“Vi har en avdelning som för en dialog med post- och kurirföretagen, sen sitter vi med i flera forum där vi pushar arbetet framåt. Sen är vi även delaktiga i olika arbetsgrupper, exempelvis SOFÄ.” (Tullverket)

SOFÄ eller dess hela namn “Samverkansområdet farliga ämnen” är ett samverkansforum som sker ungefär en gång i månaden mellan centrala myndigheter, representanter från kommuner, länsstyrelser och regioner samt Försvarsmakten. Detta forum finns till för att

stärka förmågan att hantera krissituationer med CBRNE-ämnen i både fredstid och höjd beredskap (MSB 2016: 1-2). Det är viktigt att påpeka att SOFÄ enbart är öppet för särskilt utvalda aktörer och möjliggör inte att vem som helst kan medverka på dessa. SOFÄ nämndes även i intervjun med Polisens CBRNE-sakkunnige:

“Vi är ju en del i det arbete som sker via SOFÄ, där vi arbetar på en strategisk nivå genom Nationella operativa avdelningen² tillsammans med övriga aktörer där.” (Polisen)

Dessa nätverk som exempelvis SOFÄ möjliggör att deltagarna kan samla på sig nya kunskaper och diskutera tillsammans på ett sätt som främjar verksamheten. Detta är något som respondenten från MSB också belyser.

“De samverkansmöten som finns inom området CBRNE är väldigt viktiga då det möjliggör att träffa andra personer inom ens område, men också där det går att uppdatera sig om lägesbilden i samhället och vad som måste förbättras.”

(MSB)

Det finns även andra forum, exempelvis de akörsgemenssamma CBRNE-möten som finns i samråd med den akörsgemensamma CBRNE-strategin (mer om den längre ner). Detta möte genomförs två gånger per år och ska fungera som en motor för strategin. Dessa möten fungerar även som en länk mellan både offentliga och privata organisationer som är verksamma inom CBRNE-området (MSB 2017: 16). En fördel med dessa möten är att den har som tumregel att säkerställa att inget dubbelarbete sker, detta genom att säkerställa att det inte redan finns ett pågående arbete. Detta är också liknande vad Van Brunschot och

Kennedy (2008: 185) pratar kring just vikten av att säkerställa att dubbelarbete inte sker.

Tolkningen görs här att flera aktörer menar på att dessa möten och forum är viktiga

samlingsplatser för att kunna utbyta kunskap och skapa kontakter inom CBRNE-området, det verkar finnas en god samverkan kring dessa forum men ett starkt fokus på offentliga aktörer.

Flera av de intervjuade verkar se fördelen med att öka antalet aktörer från näringslivet. Som tidigare sagt är det dock viktigt att påpeka att forumet SOFÄ, endast samlar aktörer som är så kallade bevakningsansvariga myndigheter. Detta innebär aktörer som har ett specifikt utpekat ansvar att arbeta med att planera för, samt skapa en beredskap i Sverige. Det går dock att mena på att andra forum kan och bör bjuda in fler näringslivsaktörer med anknytning till CBRNE, då framförallt inom post- och godshantering. Exempelvis kring det forum som är anknutet till den aktörsgemensamma CBRNE-strategin. Det går att tolka dessa möten som sociala gränser, särskilt den tröskelgräns som Hernes (2014: 13) skriver kring. Genom medverkan på dessa olika möten av aktörer som inte tidigare vetat om eller medverkat på dessa forum skulle potentiellt kunna skapa en ökad förståelse bland andra aktörer kring deras

2 Nationella Operativa Avdelningen (NOA) leder den operativa verksamheten inom Polismyndigheten, den kan exempelvis fatta beslut om resursfördelning och om insatser.

egen verksamhet, ytterligare skulle deras egen organisation få en inblick i hur andra aktörer arbetar både enskilt och samverkar kring CBRNE-området.

Det dokument som heter “Aktörsgemensam CBRNE-strategi" är en viktig del i det svenska arbetet med CBRNE-ämnen. Strategin ska möjliggöra att det gemensamma arbetet med CBRNE-ämnen ska kunna ske mer sammanlänkat och att läsaren ska kunna få en större förståelse för området. Genom detta ska strategin skapa en gemensam grund och inriktning för både offentliga och privata aktörer att stå på i det svenska CBRNE-arbete (MSB 2016:

3, 4). I intervjuerna framkom det en viss problematik inom användandet av denna strategi, främst kring den operativa nivån. Flera av de intervjupersonerna säger att de har hört talats om strategin men att de inte använder den aktivt i sin operativa verksamhet.

“Jo då, jag känner till dokumentet, men det är väl inget som jag sover med under kudden direkt. Jag känner att dokumentet ligger lite för mycket på strategisk nivå medan vår verksamhet ligger mer på operativ, det är svårt att använda oss av den i vår verksamhet.” (Polisen)

CIP Checkport lägger vikt på att de inte använder dokumentet eftersom de menar på att de inte är den tilltänkta målgruppen:

“Eftersom vi inte är en myndighet så arbetar inte vi särskilt mycket utifrån den.

Jag skulle säga att det är ett bra dokument, det för arbetet framåt, men jag tror tyvärr att det blir väldigt lite verkstad på operativ nivå, den upplevs lite väl strategisk.” (CIP Checkport)

Av de sex intervjuade personerna var det endast Postnord som inte hade hört talats om dokumentet.

“Jag känner inte till det dokumentet, vi kör på våra interna dokument som är avstämd till viss del med flera myndigheter, jag skulle dock behöva kika

närmare på det där dokumentet för att se om vi kan göra något bättre, det sker ju hela tiden nya saker inom området” (Postnord)

Att Postnord inte hade hört talats om dokumentet och att flera av de andra intervjuade aktörerna verkar se viss problematik kring den operativa delen förvånade inte MSB.

“Det förvånar mig inte. Jag tycker själv att den är lite för strategisk och inte särskilt konkret. Jag har framfört att vi måste göra vägledningar om hur

dokumentet kan användas för de som är på operativ nivå, så att de kan ha större nytta av dokumentet” (MSB)

Tullverket och Europeiska CBRNE-centret var de aktörerna som skiljer sig markant i sina resonemang kring den aktörsgemensamma CBRNE-strategin.

“Vi har arbetat aktivt med dokumentet förut och arbetar fortfarande med delar inom det. Jag håller med att vissa delar i dokumentet är väldigt strategiska, men det finns ändå vissa delmål som är väldigt viktiga att nå och då fungerar denna strategi väldigt bra även i en operativ verksamhet, man kan inte enbart jobba operativt” (Tullverket)

Ett snarlikt resonemang kommer från Europeiska CBRNE-centret där intervjupersonen menade på att även om den upplevs strategisk så finns det ändå delar som går att använda på den operativa sidan “Jag håller med om att den är strategisk, men det går ändå att bryta ner delar av strategin för att arbeta mer på operativ nivå” (Europeiska CBRNE-centret)

En viktig del i den Aktörsgemensamma CBRNE-strategin är de så kallade

Aktörsgemensamma CBRNE-mötena som genomförs två gånger per år med utgångspunkt i mål 2 av strategin (MSB 2017: 16). Dessa möten möjliggör en träffpunkt för aktörer som använder sig av den Aktörsgemensamma CBRNE-strategin. Dessa möten skapar också en möjlighet för deltagarna att få svar på frågor, diskutera eventuella lösningar på problem och framföra andra utvecklingsmöjligheter inom CBRNE-området (MSB 2017: 17).

“Mötena som finns inom CBRNE-området är mycket viktiga för att kunna uppdatera sig om läget, men också skapa nya kontakter som man kan bolla tankar och idéer med. CBRNE-ansvariga personer på exempelvis kommuner och länsstyrelser är oftast väldigt ensamma i sitt arbete och då är

kontaktskapandet väldigt viktigt.” (MSB)

Tolkningen som görs kring detta är att flera aktörer, både privata och offentliga upplever att dokumentet “Aktörsgemensam CBRNE-strategi" upplevs som väldigt inriktad på strategisk verksamhet och att det alltså finns svårigheter för vissa av aktörerna att förhålla sig väl till den samt de mål som den framför. Det finns dock andra aktörer som använder, eller har använt strategin för att utveckla sin operativa verksamhet.

Hur användarfrekvensen faktiskt ser ut utanför de intervjuade organisationerna är svårt att säga. Det är dock inte osannolikt att mena på att det mycket väl kan finnas andra

organisationer som tycker liknande. Som med tidigare gränser, kan även den sociala gränsen kopplas till organisationskulturen och organisationers mål. Det vill säga att kulturen inom organisationen är att arbeta operativt och har genom detta framför allt operativa mål som inte fungerar att lösa särskilt bra genom att använda ett allt för strategiskt dokument. Det är däremot viktigt att påpeka det precis som Tullverket säger “[…] man kan inte enbart jobba operativt”. Almklov et al. (2018: 95-96) belyser både det strategiska och operativa arbetet genom att framhålla att en operativ verksamhet gör att aktören fokuserar mer på utrustningen

som används medans i en strategisk verksamhet är aktören mer benägen att arbeta efter ett arbetssätt där analytisk verksamhet utförs. Almklov et al. (Ibid.) framhåller även att det är viktigt att kunna inneha förmågan att kunna arbeta både operativt och strategiskt, att kunna växla mellan de olika

Med stor sannolikt är det ingen av dessa organisationer som enbart arbetar operativt eller strategiskt, dock visar empirin på att organisationerna potentiellt har ett användningssätt och organisationskultur som tenderar att användas mer av det ena eller det andra. Tolkningen görs också att det är de organisationer som har en mer operativ verksamhet som använder sig mindre av strategin.

Liknande som SOFÄ så utgör den Aktörsgemensamma CBRNE-strategin och dess

tillhörande möten en god möjlighet att få en gemensam lägesbild där det också går att arbeta med en mer samlad målbild. Strategin möjliggör en god grund att stå på för både privata och offentliga aktörer att arbeta med CBRNE-området. Detta går också att utröna från vad MSB säger i intervjun.

“En otroligt viktig del med strategin, men kanske framför allt de möten och forum som finns inom CBRNE-området är att sakkunniga personer får

möjlighet att träffas och kan knyta kontakter som de sedan kan rådfråga, det är inte alltid lätt att sitta som ensam CBRNE-sakkunnig på en kommun eller länsstyrelse, då kan dessa kontakter vara avgörande för ens arbete” (MSB) Alla dessa delar går att koppla till Kapucu och Demirhan (2019) och hur de resonerar i sin artikel om hur nätverk och tillit möjliggör att organisationer förs tillsammans för att använda sig av varandras kunskaper och kunnande för att föra arbetet framåt. Detta är också snarlikt vad Hernes (2004: 14) skriver att sociala gränser beror till stor del på hur individer i

organisationerna relaterar till den interorganisatoriska samverkan. Även här tenderar tillit, normer och identitet spela en stor roll för hur väl denna samverkan sker.

Kapucu och Demirhan (2019: 169) påpekar också att det sociala kapitalet som samverkan möjliggör, skapar en tillit till de samverkande organisationerna. Detta är också en av tolkningarna som görs av det ovanstående citatet av vad MSB delvis syftar på när hen framförde vikten i mötena och att de möjliggör viktiga kontaktytor och nätverksmöjligheter

In document Som ett brev på posten (Page 33-0)