Socialsekreterarnas kunskap

En stor del av socialsekreterarnas arbete styrs av kunskapen de besitter. Exempelvis visade samtliga socialsekreterare att de hade kunskap och erfarenhet om vilka våldsformer barn utsätts för samt vilka konsekvenser våld skapar för barn. Det beskrevs att barn kan utsättas för både psykiskt, fysiskt, sexuellt och materiellt våld. Mer specifikt beskrevs det att barn kan utsättas för att bli slagna, kontrollerade, hotade, övergrepp men även

bevittnande av våld vilket också liknar Linells (2017a) beskrivning av barns utsatthet för våld. Konsekvenser som socialsekreterarna beskrev var att barn

kan bli mycket stressade, få svårt i skolan, bli utåtagerande, traumatiserade eller uppleva anknytningsstörningar. Det betonades också att konsekvenserna skiljer sig då vissa barn tydligt visar annorlunda beteende och är exempelvis utåtagerande medan andra barn vänder känslorna inåt, mår psykiskt dåligt och kan ha svårt att sova. En aspekt som inte nämndes av intervjupersonerna men som forskning tar upp är att barn som har en våldsutsatt förälder även kan ha olika upplevelser av denne och att deras relation drabbas av våldet (Pernebo & Almqvists 2017). Våldets påverkan på relationer beskrev dock Hanna genom att barn kan uppleva en lojalitetskris vid valet av att berätta om våldet eller inte. Barnet vet att det är fel men vill samtidigt inte förrå sina föräldrar genom att berätta. Utifrån Linells (2017b) forskning skulle det kunna bero på att barnet känner skuldkänslor kring avslöjandet. Precis som intervjupersonerna beskriver att barns reaktioner på våld kan variera, belyser forskningen att även barnet kan uppleva en förälder som är våldsutsatt på olika sätt (Pernebo &Almqvist 2017). Kerstin belyste dessutom risken med att konsekvenserna följer med när barnen blir äldre om barnet upplevt våld som liten. Hon förklarade att risken är att barnet exempelvis kan bli

utåtagerande i skolan och mot andra och kanske har svårt att koncentrera sig. Barnet kanske bedöms ha ADHD fast det egentligen inte handlar om det. Kerstin menade att symtomen på ADHD är väldigt lika symtomen på att blivit utsatt för trauma:

Att man är okoncentrerad, svårt att sitta still... har inte hängt med i skolan, har missat jättemycket, är svår att nå fram till… de sakerna kan bero på trauma och vad man blir utsatt för hemma, och helt plötsligt så har man ADHD-diagnos istället. (Kerstin)

Socialsekreterarna visar alltså att de utifrån sina erfarenheter har kunskap om våldets konsekvenser för barn vilket kan ses som en skillnad mot att Eriksson och Christianson (2017) belyser att professionella som arbetar med barn som upplever våld beskriver sin kunskap som otillräcklig. Socialsekreterarnas

erfarenheter och kunskap om våldets konsekvenser skulle kunna vara en bidragande faktor till att använda en vårdande makt som i sin tur ska gagna klienten och samhället i stort (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Om både klienten och socialsekreteraren strävar efter vad som i samhället anses vara det bästa ges möjligheten att klienten ska få det bästa. Utifrån detta blir det dock problematiskt om klientens och socialsekreterarens viljor skiljer sig åt och de inte ser liknande på vad som är det bästa vilket begränsar det ömsesidiga utbytet i relationen. Om relationen är asymmetrisk blir det svårt med vårdande makt eftersom att den utgår från att båda sidor ska vilja samma sak och uppnå vad som anses vara det bästa (ibid.). Kunskapen är alltså av vikt för klientens bästa men blir svårare att tillämpa i arbetet om socialsekreterarna inte har samma åsikter som klienten.

Samtidigt beskrev samtliga intervjupersoner att det alltid går att få mer kunskap. Däremot skiljer sig svaren något bland socialsekreterarna där Sara beskrev att det på hennes arbetsplats har varit bra med utbildningar men att hon alltid vill lära sig mer och att det alltid går att utvecklas. Samtidigt förklarade Maja att det är svårt att veta vilken kunskap som behövs eftersom att de aldrig vet vad de kommer att möta i olika ärenden. Hon beskrev att vissa barn pratar mer än andra om vad de har varit med om och därför tyckte Maja att man alltid behöver bli bättre i samtal. Kerstin tyckte att de har kunskap och rutiner för att upptäcka barn som upplever våld men även hon beskrev att det aldrig går att få för mycket kunskap. Mer specifikt belyste hon kunskap om exempelvis trauma, anknytning och att våga ställa frågor. Hon diskuterade aspekten av att våga gå på magkänslan och att lita på det du ser vilket kan relateras till Åkerlund (2017) som menar att den som utreder barn bör reflektera kring vad barn berättar och sin egna syn på barn. Kunskapen Kerstin beskrev stämmer å ena sidan överens med att de professionella i Erikssons och Christiansons (2017) studie efterfrågade kunskap om traumasymtom och att ställa rätt frågor. Å andra sidan skiljer det

sig åt då professionella önskade mer kunskap om riktlinjer och principer enligt Eriksson och Christianson (2017) vilket Kerstin menade att de har på hennes arbetsplats. Det går däremot att se en likhet mellan önskan om mer kunskap om hur professionella bör gå tillväga och Marias beskrivning av önskan om bedömningsinstrument. Hon beskrev att de inte har tillräcklig kunskap om barn som upplever våld till följd av att hon saknar

bedömningsinstrument som hjälpmedel. Hon betonade även vikten av erfarenhet vilket kan problematiseras av den höga personalomsättningen i hennes kommun. Att erfarenhet är av vikt går att förstå med hjälp av Dunér och Nordström (2006) som menar att socialarbetare med hjälp av sin professionella expertis och personliga erfarenhet tolkar lagar och riktlinjer. Maria belyste att hög personalomsättning kan försvåra arbetet:

Och vi har också i min kommun… en ganska hög

personalomsättning… vi har hela tiden nya som jobbar och det gör ju att det inte finns grunden… den här erfarenheten som är så himla viktig i det här jobbet egentligen för det är väldigt, väldigt svåra bedömningar… Att det är många som är nya och att det byts personal mycket och att den här samlade

kompetensen inte riktigt är så hög som man kanske hade behövt för det här svåra jobbet. (Maria)

Aspekten gällande hög personalomsättning betonade även Kerstin:

Absolut om det är personalombyte… att man har avslutat en utredning, avslutar jobbet här eller det kan vara en konsult som har gjort eller gått över till arbetsledare… sedan kommer det in anhopningar, jättemycket ärenden, där ärendet tyvärr glöms bort för man kunde inget göra, inget nytt kommer in, kanske kommer upp ett halvår, åtta månader senare och oj, det där hade jag tänkt stämma av efter två månader, vart tog det vägen? Men det har

varit sjukdomar, har varit kaos eller något sådant, det kan absolut vara en stor oro. (Kerstin)

Kerstins och Marias beskrivningar tydliggör att organiseringen av arbetet också påverkar kunskapsaspekten men betonar det på olika sätt. Medan Maria menade att kunskapen kommer med erfarenhet och går förlorad till följd av hög personalomsättning, menade Kerstin att kunskapen i specifika ärenden kan försvinna vid personalombyte. Kunskap som går förlorad kan ses som problematiskt då Gümüscü, Nygren och Khoo (2018) betonar att barnavårdsutredningar präglas av en komplex process med svåra

bedömningar.

Samtliga intervjupersoner belyste att det alltid är bra med kunskap och att fortsätta lära sig. Handlingsutrymme innebär att ta ställning och att göra val och utnyttjas olika beroende på erfarenhet (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Intervjupersonernas svar om kunskap kan därför relateras till hur de går tillväga i situationer beroende på vilken kunskap och erfarenhet som de har. Handlingsutrymmet påverkas dessutom av hur organisationen formar socialarbetarens uppdrag. Om det finns stort handlingsutrymme i yrkesrollen kan den vårdande makten dessutom låta socialarbetarna nyttja

organisationens möjligheter samt vidga dess ramar (ibid.). I den här studien önskade de flesta mer kunskap där ökad kunskap skulle kunna öka

handlingsutrymmet och ge möjligheten att använda vårdande makt ytterligare för klientens bästa.