”Specialpedagogens uppfattning angående huruvida nuvarande ar- betsuppgifter inom tjänsten motsvarar de mål och riktlinjer som finns i utbildningsplanen för den specialpedagogiska påbyggnadsutbild- ningen, främst med tanke på den tredelade uppgiften som undervisa- re, utredare och utvecklare?”(Se bilaga 3)
lärare lärare förskoll förskoll frit.ped frit.ped
absolut relativ absolut relativ absolut relativ
svar frekvens frekvens frekvens frekvens frekvens frekvens
ja 37 31 % 38 34 % 11 39 % nej 69 58 % 52 46 % 16 57 % både j/n 10 8 % 10 9 % 1 4 % ej besv. 2 2 % 13 12 % 0 0 % 118 st 99 % 113 st 101 % 28 st 100 % (100 %) (100 %)
Ett antal specialpedagoger har kryssat rutan ”ja” men avstått från att vidare kommentera svaret. Sammanlagt rör det sig om 33 stycken; 13 stycken lärare, 14 stycken förskollärare och 6 stycken fritidspeda- goger.
Några få svar från lärargruppen har markerat rutan ”ja”, men i sin kommentar kan man utläsa att undersökningspersonen missuppfattat frågan genom att exempelvis anmärka på hela eller delar av sin spe- cialpedagogutbildning:
”Möjligtvis de mål och riktlinjer som fanns i utbildningsplanen, dock anser jag inte att utbildningen var sådan. Bland annat brist på kompetenta utbildare (ex. få pedagoger och få med erfarenhet av utvecklingsstörning.)” lärare
En klar majoritet av ja-svaren när det gäller hur man upplever sin roll som undervisare, utredare och utvecklare har i sina förtydligande kommentarer ett starkt drag av tveksamhet:
”Som klasslärare i särskolan är jag medveten om, att jag som specialpedagog ej arbetar med utredning och utveckling i den grad som är tänkt.” förskollära- re
Det är särskilt inom området utvecklare, men även utredare, som specialpedagogerna inte anser sig arbeta i tillräcklig omfattning. De
som markerat ett ”ja” och samtidigt kommenterat sin roll positivt är tämligen få, 13 stycken.
I lärargruppen har 2 av 4 svar påtalat den enskilde specialpeda- gogens påverkan av hur rollen utformas:
”Detta är inte en självklarhet från början. Det tar tid att nå dessa mål. Det be- ror på så mycket: hur jag själv är som person, hur mina kollegor uppfattar mej, hur skolledningen ställer upp för mej, hur tydlig jag är i mitt arbete.” ”Jag har fått visa tydligt vad som ingår i ett spec.ped ansvarsområde genom olika dokumentationer. Skolledningen hade inte kunskap om vad det innebar när de anställde mig”
De två övriga svaren från lärargruppen menar att organisation eller den enskilda arbetsplatsen är avgörande för innehållet i tjänsten:
”Specialpedagogtjänsterna lyftes under år 2000 ur den allmänna speciallärar- resursen. I den nuvarande rollen fungerar specialpedagog-tjänsterna mer som de var tänkta enligt ovanstående.”
”Har ganska nyligen bytt arb.plats och där jag upplever att man respekterar mina kunskaper o försöker nyttja den på bästa sätt.”
Även två av svaren från förskollärargruppen kan föras hit. De övriga ja-svaren med en positiv kommentar (5 stycken) är odelat positiva till sin roll som undervisare – utredare – utvecklare:
”Dessa tre delar vävs samman i det arbete jag utför med den barngrupp som jag arbetar med.”
”Jag har visserligen inga särskilda uppgifter som undervisare, men jag anser ändå att jag genom att arbeta genom förskolepersonalen ändå tillgodoser det- ta…”
”som undervisare eller pedagogiskt ansvarig och handledare. Att även till- sammans med ledningen utveckla verksamheten.”
Av två ja-svar med positiv kommentar (fritidspedagog) är båda sva- ren från specialpedagoger vid undersökningstillfället arbetande inom så kallat team:
”Att arbeta i ett resursteam ger goda förutsättningar att på ett mycket grund- ligt plan förstå och förebygga barns svårigheter. Ger också bra förutsättningar att påverka organisationen som helhet.”
De specialpedagoger som markerat ”ja”, men därefter i sin förtydli- gande kommentar uttryckt en viss tveksamhet då det gäller handled- ning, menar i regel att denna uppgift kunde vara mer omfattande. Just handledning kan vara känsligt då det gäller nära kollegor eller att specialpedagogen själv känner att hon inte riktigt klarar den upp- giften:
”Jag har själv varit med och strukturerat min tjänst. Jag skulle gärna arbeta mer med handledning. Min åsikt är dock att det är svårt att vara handledare och samtidigt vara en nära kollega. Jag är en del av arbetslaget och känner kanske en del av kollegorna ’för’ nära.” förskollärare
”Känns som att man vill att man skall vara en handledare, för sina kolleger, en pedagogisk ledare. Kan kännas väldigt stort. Det är mycket att ta tag i.” förskollärare
Några svar visar tydligt att denna uppgift inte känns aktuell för den enskilde specialpedagogen:
”Jag gick in i utbildningen med avsikten att, först och främst, vara ’undervi- sare’ i särskolan. Under olika perioder har jag haft möjlighet att handleda personal. Det är en intressant uppgift, men jag vill helst jobba med barnen.” förskollärare
”Jag hade nog kunnat få en större del som handledare men känner att jag trivs bra med mer undervisning och utredning. Jag måste jobba längre inom sär- skolan innan jag känner mig mogen för ’utvecklasuppgifter’.” förskollärare
Handledning finns inte alltid i tjänsten, uppgiften har inte någon fast tid som exempelvis undervisning eller helt enkelt inte ”hinns med”. Istället sker detta när tid så att säga ges:
”Min utbildning är främst inriktad mot den kunskapsmässiga inlärning- en…Min del som handledare för lärare och annan personal sker informellt i det dagliga arbetet och vid gemensamma planeringar.” lärare
”Med tvekan…Handledningsdelen kunde vara större. Det blir gärna elever på 27 tim. pga av behovet.” lärare
Två svar, från förskollärare, markerar dock att denna uppgift ökar ef- ter hand som kollegorna upptäcker fördelarna med utredning och handledning, ibland efter visst motstånd:
”…med tiden har utredning, råd och stöd, utvecklingsarbete ökat väsentligt. Ju mer mina kolleger blir medvetna om min kompetens desto mer överlupen blir jag av engagemang kring eleverna och med handledning/råd och stöd.” förskollärare
”Jag kan dock erkänna att tanken att handleda borde vara större. Idag arbetar jag mest som undervisare, men på sikt tror jag att mina uppgifter förändras. Lärare måste behandlas med försiktighet. Att man är förskollärare i botten har tagit tid att förändra. Förskolepedagogiken behövs i skolan också.” för- skollärare
Liknande innehåll i svaren kan man finna när det gäller rollen som utvecklare:
”P.g.a att jag är ny på tjänsten har ’utvecklare’-delen ej kommit igång, men när jag är redo att ta itu med den finns utrymme och stöd från ledning och kollegor.” lärare
”I stort sett. Det som inte finns utrymme för är skolutveckling. Elevbehoven är så stora. Utveckling sker i ’lobby-arbete’ mer eller mindre ’i smyg’…” lä- rare
”till stor del. Men…jag skulle vilja att mina kunskaper och erfarenheter an- vändes mer inom utvecklingen av arbetet. Tex i studiecirkelform, med ensta- ka arbetslag…Denna ambition begränsas dock av brist på barnfri tid och möj- lighet att hitta tider för diskussioner.” förskollärare
På flera sätt påminner ja- och nej-svarens förtydliganden varandra. Inom de svar där ett ”nej” markerats är det oftast avsaknaden av handledning/utredning och utveckling/forskning som på olika sätt kommenteras. Anledningen kan vara:
Brist på eget intresse:
”Jag har valt själv att arbeta som speciallärare och talped.” lärare
”Kanske för att jag själv helst vill jobba med mig själv som redskap för bar- nen. Det är ett jättestort ansvar att vara ’lots’ och föredöme för barnen. För- hållningssätt och klassrumsklimat är A och O. Metoder, läromedel i all ära men det personliga mötet med varje elev är urviktigt. Gillar inte för mycket papper, utredningar och annat som tar tid från mötet med elever!…” lärare ”Jag tycks att inte alla människor känns för att bli handledare eller utveckla- re. Vissa kan ju vara nöjda och bra just på undervisare.” lärare
Brist på tid i tjänsten:
”Tid avsätts endast för undervisning. Övriga funktioner får jag gärna sköta utöver detta – om jag har ork och intresse!” lärare
”För många elever i behov av stöd ger inte möjlighet till att handleda och ut- veckla i den utsträckning vi önskar. Vårt arbete är nästan bara elevcentrerat.” lärare
”Så länge man är helt schemalagd av undervisning är det svårt att vara flexi- bel samt utföra de andra uppgifterna som handledare/utredare och utvecklare. Det är också viktigt att rektorsområdena och/eller kommunen har en klar stra- tegi vad det gäller spec. pedagogens arbetsuppgifter.” förskollärare
Brist på kunskap hos ledning/kommun/kollegor:
”När jag gick den spec.ped. påbyggnadsutbildningen var denna relativt ny och varken kommun, rektorer eller kolleger visste riktigt vad som ingick i den…” lärare
”Jag arb. som traditionell spec.lärare och det ges inte strukturella/organisa- toriska möjligheter till förnuftig specialpedagogik.” lärare
”I tjänsten saknar jag (det har aldrig talats om det på skolan) utredare och ut- vecklare.” lärare
”Kollegor och platschefer förväntar sig att den största delen av arbetet skall vara undervisning. En viss avundsjuka finns hos kollegor som menar att un- dervisning är det viktigaste och ser handledning o utvecklingsarbete som slö- seri med tid.” lärare
”Det beror mycket på okunskap hos skolledning vad vår utbildning innehöll. Ofta är det en traditionell speclärarroll de förväntar sig. Det är den rollen de flesta känner till.” lärare
”Chefers okunskap om spec.ped. rollen tror jag är nyckeln och att vi inte fått tydliga uppdrag från arbetsgivare. Jag har specialiserat mig på autismspekt- rumstörningar och vill gärna handleda men det är otroligt segt. Har varit mycket ’okvinnlig’ och verkligen talat om vad jag vill, vad jag kan, men, men det röner hårt motstånd.” fritidspedagog
Två av svaren från lärargruppen menar att en förändring av special- pedagogtjänstens innehåll behövs för att bättre organisera stödet till elever i behov av särskilt stöd:
”Jag saknar tydligare strukturer och en helhetssyn både vad beträffar elev och arbete.” lärare
”Jag tror att jag genom ett mer konsultativt och handledande arbetssätt hade kunnat vara till stöd för fler elever.”
Förhoppningsvis kommer denna förändring till stånd (förskollärare):
”Det är positiva förändringar på gång. Den här enkäten aktualiserar och för- stärker de påbörjade förändringarna.”
Ett mindre antal specialpedagoger har markerat både ”ja“ och ”nej“ alternativt skrivit exempelvis ”ja och nej ” eller ”både och”. Dessa enkätsvar skiljer sig inte från övriga kommentarer. Över lag, oavsett grundutbildning, tar specialpedagogerna upp den stora andel under- visning i förhållande till utredning och utveckling som ett problem och en anledning till kommentarens innehåll.
”Både ja o nej. Jag har ganska stor frihet att forma mitt arbete men anser att man fortfarande inte utnyttjar handledare och utvecklare bitarna tillräckligt. Det borde bl. a. ingå i rektorsutbildningen vad en spec.ped. utbildas i och till.” lärare
”Fördelningen i den tredelade uppgiften är inte jämn. Även om utvecklings- delen är liten, bli den större och större på min skola eftersom vi föränd- rar/utvecklar vår spec.verksamhet.” förskol-lärare
En av undersökningspersonerna menar i likhet med många andra att under-visningsdelen tar för mycket tid och plats, men drivs samtidigt av tron att just specialundervisningen är särskilt viktig för dessa ele- ver.
Ett annat problem svaren betonar är specialpedagogens dilemma, det vill säga dess dubbla funktion att stödja elever men även under- förstått att ”avlasta” lärare:
”Både och. Nej – för mycket tid läggs vid undervisning… Ja – …undervisnings-arbetet är viktigt – kontakten med e barn som behöver stöd. Men svårt med gränsen, när blir spec.pedagogen en avlastare till läraren?” förskollärare