Specialpedagogers kunskap och inställning

Att läsa och skriva är en nödvändig förmåga i dagens skriftbaserade samhälle. Detta är inte minst viktigt i skolan eftersom kunskapsinhämtningen i de flesta ämnen bygger på läsning och skrivning. Elever som av någon anledning har svårigheter att läsa och skriva upplever därmed ofta att de har svårigheter med allt i skolan. Den traditionella åtgärden mot läs- och skrivsvårigheter har varit att träna det eleverna har svårt för. Denna typ av specialundervisning har visat sig ge liten effekt. (Jacobson, 2007) En annan väg att gå är att använda kompensatoriska hjälpmedel för att på så sätt komma runt svårigheter. I skolverkets rapport ”Likvärdig bedömning och betygsättning”

(Skolverket, 2004) framhålls det att det är skolans skyldighet att använda hjälpmedel. Idag finns det, som översikten i avsnitt 3.7 visar, ett stort antal kompensatoriska hjälpmedel som underlättar för elever i läs- och skrivsvårigheter att ta till sig undervisningen. Forskning visar också att dessa nya hjälpmedel utgör en stor fördel för elever som har svårt att läsa och skriva. (Föhrer & Magnusson, 2003; Svärdemo Åberg, 2003; Svensson m.fl. 2002) Min undersökning visar att respondenterna är positiva till kompensatoriska hjälpmedel och anser att de ger elever i läs- och skrivsvårigheter möjlighet att inhämta kunskap som alla andra och därmed nå målen i skolan. Samtliga respondenter anser sig dock behöva mer kunskap för att användningen av kompensatoriska hjälpmedel för elever i läs- och skrivsvårigheter ska kunna öka. Detta visar även den forskning som har gjorts med avseende på specialpedagogers kunskap om kompensatoriska hjälpmedel. (Brodin, Lindstrand & Sirén, 2002; Damsby, 2007) Konsekvenserna av att pedagogerna inte behärskar de kompensatoriska hjälpmedlen är att de inte efterfrågas i verksamheten och därmed inte erbjuds eleverna.

Respondenterna i min undersökning anser att de har fått sin kunskap om kompensatoriska hjälpmedel på egen hand. De har själva fått läsa manualer eller lära sig hantera de kompensatoriska hjälpmedlen, ibland tillsammans med elever. De anser att de fick väldigt lite kunskap om kompensatoriska hjälpmedel under specialpedagogutbildningen. De uppger också att de saknar både kunskap och tid till att hålla sig uppdaterade kring nya tekniska hjälpmedel. Jag anser att projektet med datatek ger stora möjligheter för ett ökat användande av kompensatoriska hjälpmedel. Jag menar, precis som respondenterna, att det är bra att allt finns samlat på ett ställe. De kompensatoriska hjälpmedlen blir då betydligt mer lättillgängliga. Föhrer och Magnusson (2003) menar dock att det inte räcker med att lära sig tekniken. Det är minst lika viktigt att lära sig integrera de kompensatoriska hjälpmedlen i undervisningen på ett naturligt sätt.

Respondenterna menar att de befrämjar användandet av kompensatoriska hjälpmedel på skolorna genom att vara positiva till dem och visa fördelarna med de olika hjälpmedlen. På detta sätt påverkar de både lärare och elever. Undersökningen visar också att respondenterna anser att både elev och lärare oftast är positiva till att en elev får tillgång till kompensatoriska hjälpmedel. De påtalar också vikten av att arbeta med

klimatet på skolan och elevens eget självförtroende. En av studierna i boken ”Tio uppsatser om läs- och skrivsvårigheter” visar att kompensatoriska hjälpmedel kan stärka elevens självförtroende. Självförtroende är enligt Taube (2007) viktigt för både motivation och prestation. Därmed är det viktigt för hela elevens inlärningssituation.

Samtliga respondenter anger att många elever har tillgång till kompensatoriska hjälpmedel eftersom flera kompensatoriska datorprogram finns tillgängligt på alla nätanslutna datorer i kommunen. Jag menar dock att det finns ett stort glapp mellan det möjliga och det verkliga. För att de kompensatoriska programmen ska kunna anses vara tillgängliga menar jag att elever, lärare och specialpedagoger behöver få lära sig hantera dem. Jag hyser precis som respondenterna en förhoppning om att det ”bibliotek” med hjälpmedel som håller på att byggas upp i kommunen kan hjälpa till att öka kunskapen om kompensatoriska hjälpmedel. Jag hoppas att mycket kraft kommer att läggas ner på att ge specialpedagogerna den kunskap de efterfrågar så att de på det sättet kan sprida kunskapen om kompensatoriska hjälpmedel.

Jag anser att diskussionen om kompensatoriska hjälpmedel kan knytas till rätten att få lära sig. Samtliga respondenter anser att hjälpmedel ska användas till elever i läs- och skrivsvårigheter eftersom de ger eleverna möjlighet att ta till sig kunskap och nå målen i skolan. Forskning visar också att kompensatoriska hjälpmedel ger elever i läs- och skrivsvårigheter bättre förutsättningar att klara av skolan. (Svärdemo Åberg, 2003; Föhrer & Magnusson, 2003) Det är dock viktigt att inse att användande av kompensatoriska hjälpmedel inte automatiskt ger godkända betyg. Som respondenterna påpekar är inte kompensatoriska hjälpmedel lösningen på allt. Hjälpmedlen sköter inte heller sig själv utan det krävs pedagoger som kan ta hand om både inträning och kontinuerlig handledning av såväl elever som lärare. Jag anser att specialpedagogen har en viktig uppgift i att handleda både elever och pedagoger så att goda lärmiljöer kan skapas för elever i läs- och skrivsvårigheter. Användandet av kompensatoriska hjälpmedel kan vara ett medel för att skapa bättre förutsättningar för dessa elevers lärande. (Svärdemo Åberg, 2003) Respondenterna menar att användandet av hjälpmedel inte får utesluta träning. Jacobson (2007) är av samma åsikt och menar att både träning och kompensation är viktiga. Han menar dock att den specialpedagogiska verksamheten varit för fokuserad på träning vilket inte har visat sig verksamt. Respondenterna menar att användande av kompensatoriska hjälpmedel

gör att specialpedagogens roll förändras från att vara ”hjälpen” till att handleda elever och lärare så hjälpmedlen utnyttjas på ett optimalt sätt.

8.3 En skola för alla

Utgångspunkten för innehållet i min undersökning är styrdokumenten för skolans arbete. Läs- och skrivsvårigheter nämns inte i dessa. De anger dock att elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd de behöver. Detta stöd ska framför allt ges inom den klass eller grupp eleven tillhör. (SFS 1994:1194) Resultatet av min undersökning visar att användningen av kompensatoriska hjälpmedel i huvudsak sker i klassrummet. Respondenterna menar att användandet av hjälpmedel gör att elever i läs- och skrivsvårigheter blir mer delaktiga i undervisningen. Kompensatoriska hjälp- medel borde då vara ett självklart val när man söker stöd till elever i läs- och skrivsvårigheter eftersom de gör att eleven kan följa den ordinarie undervisningen. På detta sätt ökar inkluderingen av elever i läs- och skrivsvårigheter och därmed följer vi också styrdokumenten.

Specialpedagogens uppgift i en skola för alla är enligt Persson (2001) att tillsammans med rektor vara en garant för att skolans verksamhet verkligen är till för alla. Flera respondenter angav, precis som Tideman m.fl. (2004) påpekar, att det ofta anses vara specialpedagogen som är ansvarig för den specialpedagogiska verksamheten på skolorna. I examensordningen för Specialpedagogutbildningen (SFS 2006:1053) anges det att en av specialpedagogens överordnade uppgifter är att undanröja hinder och svårigheter i undervisningssituationerna. Jag anser att ett sätt att underlätta för elever i läs- och skrivsvårigheter är att använda kompensatoriska hjälpmedel. Men en förutsättning för att eleverna ska få tillgång till kompensatoriska hjälpmedel är att specialpedagogen eller läraren själv har kunskap om dem.

I SOU 2003:15 slås det fast att läromedel kan vara ett medel för att nå målet en skola för alla. Det framhålls att

Den enskilda elevens behov skall vara styrande för vilka läromedel respektive

hjälpmedel (min kursivering) vederbörande skall ha rätt till i sin lärsituation. Det är

angeläget att avlägsna sig från det diagnostänkande som länge styrt tilldelningen av läromedel och hjälpmedel. (s.65)

Jag anser att alla elever i läs- och skrivsvårigheter ska ha rätt till hjälpmedel. Det måste, precis som det anges i SOU 2003:15, avgöras från fall till fall vilken utrustning en enskild elev behöver för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Det ska alltså vara elevens behov som styr tillgången till kompensatoriska hjälpmedel, inte en diagnos. Detta styrks också av forskning som visar att diagnoser inte ger några råd för hur den pedagogiska situationen kring eleven ska förändras. (Björk-Åkesson, 2007) Flera respondenter menar dock att det idag krävs en diagnos för att få tillgång till kompensatoriska hjälpmedel. Som respondenterna påpekar är det ofta ekonomin som styr och i en del kommuner ställer skolledare krav på en diagnos för att eleven ska få hjälp. Jag anser att många elever som är i behov av hjälpmedel inte får sina behov tillgodosedda då det krävs en diagnos.

Det som vi ser som läs- och skrivsvårigheter och som vi förlägger till individen kanske istället behöver ses i ett större sammanhang. Risken är annars att vi fastnar i ett kategoriskt synsätt. (Nilholm, 2006) Vi behöver kanske i högre grad analysera de traditioner och metoder vi använder i undervisningen i skolan. Det är dessutom en av våra uppgifter som specialpedagoger. Kompensatoriska hjälpmedel fokuserar möjligt- vis, som Haug (1998) menar, för mycket på brister hos den enskilda eleven. Om den enda åtgärden vi sätter in för att underlätta undervisningssituationen för elever i läs- och skrivsvårigheter är kompensatoriska hjälpmedel så kan det nog sägas att så är fallet. Som flertalet respondenter påtalar är det farligt att sätta för stor tilltro till ett hjälpmedel. Ett hjälpmedel kan inte lösa allt.

I många sammanhang används idag uttrycket ”alternativa verktyg” istället för kompensatoriska hjälpmedel. (Ahrnell m.fl., 2006) Alternativa verktyg sätter fokus på omgivningen och hur den ska anpassas efter människans förutsättningar och behov istället för brister hos den enskilda eleven som ska kompenseras. I FMLS (2007) diskussionsunderlag till ny handlingsplan ”Satsa på framtiden” talas det till och med om att kompensatoriska hjälpmedel kanske bara skulle kallas verktyg i lärandet. De menar att det är underligt att rättstavningsprogrammet i Word ska vara ett verktyg men att Stava Rex ska anses vara ett alternativt verktyg.

Avslutningsvis anser jag att det finns anledning att se positivt på utvecklingen när det gäller användandet av kompensatoriska hjälpmedel. Den tekniska utvecklingen går

framåt och det dyker hela tiden upp nya hjälpmedel. Min studie visar att respondenterna anser att användandet av kompensatoriska hjälpmedel bör bli en naturlig del i skolans verksamhet.

Att det blir naturligt i den vanliga undervisningen. Liksom det finns /…/ att det finns saxar, lim och pennor och så vidare så finns det hjälpmedel.

Jag menar att efterhand som IT eller IKT blir en mer integrerad del i skolan så kommer även användandet av kompensatoriska hjälpmedel att öka och ses som en naturlig del i lärandet. Jag anser även att den nya speciallärarutbildningen kan komma att skapa bättre möjligheter för elever i läs- och skrivsvårigheter eftersom speciallärarna kommer att ha kompetens för att kunna ge ett individanpassat stöd till dessa elever. Med stöd av refererad forskning (Föhrer & Magnusson, 2003; Svärdemo Åberg, 2003; Jacobson m.fl., 2006) anser jag att kompensatoriska hjälpmedel är en form av stöd till dessa elever som måste anses nödvändigt. Med hjälp av modern teknik och kompensatoriska hjälpmedel kan många elever i läs- och skrivsvårigheter få lika möjligheter som alla andra att nå målen i skolan. Det finns flera vägar att gå för att nå målet en skola för alla. Genom att göra kompensatoriska hjälpmedel mer tillgängliga för elever i läs- och skrivsvårigheter anser jag att vi tar ett steg i riktning mot målet en skola för alla.

Sammanfattningsvis visar min studie att specialpedagoger är positiva till att elever i läs- och skrivsvårigheter ska få använda kompensatoriska hjälpmedel. De ser att hjälpmedlen kan göra att elever i läs- och skrivsvårigheter kan inkluderas i undervisningen i klassrummet. De anser dock att de har för lite kunskap för att på ett bra sätt tillgodose elevernas behov av hjälpmedel. De vill ha mer fortbildning. Användandet av kompensatoriska hjälpmedel gör att specialpedagogens roll mer blir att lära ut hur hjälpmedlen ska användas på ett optimalt sätt och handleda eleverna i användandet i undervisningssituationen. Kompensatoriska hjälpmedel kan användas för att öka inkluderingen av elever i läs- och skrivsvårigheter och därmed som ett medel för att nå målet en skola för alla. Detta förutsätter dock att undervisnings- situationerna också ses över samt att kunskapen om kompensatoriska hjälpmedel ökar, hos alla i skolan.