Specialpedagogers och rektorers uppfattningar om specialpedagogens roll i arbete med

I analysarbetet kring hur rektorer och specialpedagoger uppfattar specialpedagogens roll i arbete med skolutveckling på organisationsnivå framkom 3 kategorier vilka jag kommer att redogöra för nedan. Ytterligare en kategori (den sista) kopplat till specialpedagogens roll, men inte direkt kopplat till skolutveckling på organisationsnivå växte fram i intervjuerna. Då dessa tankar om specialpedagogens roll kom fram trots att det under intervjuerna var tydligt uttalat att fokus låg på skolutveckling på organisationsnivå och specialpedagogens roll i denna, har denna kategori fått vara med för att bredda bilden av vad rektorer och specialpedagoger anser vara specialpedagogens roll i arbete med skolutveckling på organisationsnivå.

6.2.1. Specialpedagogen som nära samarbetspartner med rektor

Framför allt specialpedagogerna (A, B, D, C) uttrycker att specialpedagoger bör ha rollen av en nära samarbetspartner till rektor för att de tillsammans ska kunna arbeta med

skolutvecklingsfrågor. En specialpedagog (C) menar att det är positivt att hen känt sin rektor sedan innan de båda läste vidare och att det bidrar till att de litar fullt ut på varandra vilket också bidrar till att specialpedagogen har ett stort manöverutrymme och inte blir ifrågasatt av ledningen. Specialpedagog D som har erfarenhet av att både vara rektor men även

specialpedagog säger att ett nära samarbete mellan rektor och specialpedagog är nödvändigt för att rektor ska kunna driva skolutveckling då specialpedagogen har andra möjligheter än

35

rektor att vara ute i verksamheten då rektor sitter i många möten. Specialpedagogen kan då vara ute bland personalen och driva de frågor som behöver diskuteras. En av

specialpedagogerna (B) uttrycker sig såhär om vikten av en bra relation till sin rektor:

Som specialpedagog kan du ju ha hur mycket kunskap som helst i specialpedagogiska frågor men om du inte har en fungerande relation med rektor så kommer du aldrig, nästan aldrig, att nå ut, eller i alla fall ha svårt att nå ut. (Specialpedagog B)

Hen menar också att biträdande rektor i den bästa av värdar skulle vara specialpedagog för att säkerställa att det specialpedagogiska perspektivet tas i beaktande även i forum där

specialpedagogen inte har tillträde annat än genom rektorerna.

Även rektor B uttrycker att ett nära samarbete mellan rektor och specialpedagog är viktigt.

För det första så knyter jag min specialpedagog till mig som en av mina viktigaste medarbetare, någon som jag pratar väldigt mycket med. Jag säkerställer att hen, det är viktigt för mig att hen förstår hur jag tänker och varför jag tar de beslut jag tar… (Rektor B)

Rektor B har haft många samtal med sin specialpedagog för att säkerställa att

specialpedagogen förstår rektors pedagogiska grundidé och förstår varför rektor fattar olika beslut. Det nära samarbetet visar sig också genom att rektor ser till att specialpedagogen är insatt i de tankar som finns i utvecklingsgruppen även under de perioder då specialpedagogen av tidsprioriteringsskäl inte sitter med i utvecklingsgruppen. Detta för att specialpedagogen i mötet med personalen ska kunna vara med och påverka i samma riktning som rektor och utvecklingsgruppen ser ett behov av för tillfället.

6.2.2. Specialpedagogen som ifrågasättare

Denna kategori handlar om att som specialpedagog våga vara den som ifrågasätter och ställer frågor ur andra perspektiv både till rektorer men även pedagoger för att få dem att börja reflektera över olika saker. Två specialpedagoger tryckte på att detta var en viktig del i yrkesrollen som specialpedagog. Specialpedagog D uttryckte det såhär:

…det handlar mycket om att våga, att våga utmana och ställa de här frågorna som jag brukar kalla för rumpnissefrågor att ”varför gör du på detta viset?” och det måste man våga fråga hela vägen uppifrån toppen och hela vägen ner för om man aldrig reflekterar över vad jag gör och varför jag gör det så…jamen då blir det ju inte någon utveckling som leder framåt… (Specialpedagog D)

36

Hen menar att vissa personer behöver höra dessa frågor betydligt oftare än andra. Att ställa frågor som får någon att reflektera över sitt eget handlande enligt specialpedagog D är viktigt. Det gäller både när det gäller saker som fungerar bra och mindre bra. Det är ett sätt att jobba med skolutvecklingsfrågor i vardagen. I denna kategori ingår också att som specialpedagog själv lyfta upp saker som man anser inte fungerar och då ”bjuda in sig själv” till forum där hen ifrågasätter eller påtalar att det finns ett problem som måste lösas (specialpedagog B).

6.2.3. Specialpedagogen som kompetensutvecklare

Den förra kategorin specialpedagogen som ifrågasättare hade kanske kunnat vävas ihop med denna kategori specialpedagogen som kompetensutvecklare. Anledningen till att de har fått bli två skilda kategorier är att ifrågasättandet, även om det är intentionen, kanske inte leder till en kompetenshöjning om man med kompetenshöjning menar ökad kunskap. I denna kategori finns två spår representerade ett som handlar om att specialpedagogen ser till att själv fylla på med ny kunskap och ett annat som handlar om att jobba med kompetenshöjande insatser för hela personalgrupper. I det första spåret uttrycker två av specialpedagogerna att det i rollen som specialpedagog är viktigt att inte stagnera utan att hela tiden fylla på med ny kunskap och att det är något som ingår i tjänsten (B, C).

Specialpedagoger behöver ganska ofta få påfyllning genom ny kunskap, att få diskutera med likasinnade och få nya influenser. För det får absolut inte vara en roll som stagnerar. (Specialpedagog B)

Det andra spåret som handlar om att specialpedagogen arbetar med att höja kompetensen hos pedagogerna lyftes fram av både rektorer och specialpedagoger (rektor B, C samt

specialpedagog A, B och C). En specialpedagog berättar att hen är samtalsledare i

aktionsforskningsprojekt där de i hela skolans personalgrupp aktivt arbetar med att själva identifiera sina utvecklingsområden och att genom aktionsforskningen utveckla dessa områden. En annan berättar att hen leder fortbildningsinsatser för elevassistenter och resurspersoner inom NPF samt fortbildning av kommunens språkstödjare för att höja deras kompetens kring hur den svenska skolan fungerar (specialpedagog B). En tredje

specialpedagog (C) säger att rektor inte är särskilt drivande i skolutvecklingsfrågor utan har delegerat det till ledningsgruppen med förstelärarna där specialpedagogen sitter med i egenskap av förstelärare. De har då fått mandat från rektor att driva den pedagogiska utvecklingen genom den pedagogiska konferensen där de t.ex. arbetar med att höja

37

den specialpedagogiska kompetensen hos personalen. Ett exempel är Rektor C som uttrycker sig såhär:

Vi är ju på väg in i ett utvecklingsområde till nästa termin där all personal kommer att ingå, som min specialpedagog ska driva utifrån ett sånt här skolverkslyft liksom, vad det gäller

specialpedagogik. (Rektor C)

Två av rektorerna (B, C) lyfter fram specialpedagogen som den som är med och leder

kompetensutvecklingsinsatser, främst kopplat till specialpedagogiska frågor men även annat, från Skolverket men även som samtalsledare i aktionsforskningsprojekt.

6.2.4. Specialpedagogen som stöd

De uppfattningar kring specialpedagogens roll som ryms i denna kategori kanske inte strikt håller sig på det som i den här studien avses med organisationsnivå men då flera av dessa uppfattningar framkom på direkta frågor kring specialpedagogens roll i arbete med

skolutvecklingsfrågor på organisationsnivå finns det ändå en poäng med att redogöra för även dessa uppfattningar.

Alla rektorer specialpedagoger talar om specialpedagogen som ett stöd i olika former. Det kan vara stöd till personalen rent allmänt men också kopplat till specifika elever och situationer. En uppfattning som flertalet (rektor A, C, D specialpedagog A, B och D) delar är att

specialpedagogen ska stötta personalen och hjälpa dem att växa vilket kan ske genom

exempelvis handledning av olika personalgrupper så som lärare och elevassistenter. En rektor (C) lyfter just specialpedagogens möjlighet att både vara ute i verksamheten och handleda personalen.

för mig är just specialpedagogen den som som är inne både i klassrummen för att liksom se vilket stöd eleverna får men som också driver handledning med pedagoger. (Rektor C)

När det gäller just handledning menar specialpedagog B att det blir bäst om den görs på andra skolor än den egna. Detta för att om man handleder på sin egen skola är man själv en del av problemet. Detta kan ställas i kontrast till specialpedagog D som anser att det är viktigt att som specialpedagog vara en del av kollegiet för att få gehör för sina tankar hos personalen.

Synen på specialpedagogen som en som ska underlätta pedagogernas arbete delas av rektor B och C. Rektor B berättar om att synen på lärarna är viktig och att det är något som hen pratar med hela EHT om.

38

De ska ha samma höga förväntningar och förstå att det vi gör i EHT, oavsett om vi heter rektor, specialpedagog eller skolsköterska är att vi har bara ett ända existensberättigande och det är ju att liksom bana väg för pedagogerna att göra ett bra jobb i klassrummet. Aldrig tvärt om! Så vi ska alltid prata gott om lärarna, stötta dem och försöka se det goda i dem. (Rektor B)

Specialpedagog C uttrycker inte explicit att hen har en roll som stöd men beskriver att en stor del av hens arbete är direkt kopplat till arbete med enskilda individer för att t.ex. hjälpa dem i deras läs- och skrivutveckling. Även specialpedagog D menar att hen tycker att det fungerar bäst när specialpedagogen arbetar både som speciallärare (arbete direkt med elever) och specialpedagog och på det sättet bidra till skolutveckling. Att använda specialpedagogens kompetens direkt kopplat till enskilda elever och grupper är också något som rektor A och D lyfter fram. Det kan handla om kartläggning av elever, titta på inkludering och lärmiljöer, planera för samverkan med vårdnadshavare eller utveckla rastverksamheten. Rektor A lyfter även specialpedagogen som ett stöd till rektor.