Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.
Lagens innehåll, syfte och tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om företrädare för personer
som har fyllt 18 år och som inte har förmåga att i olika situationer själva ta ställning i frågor som gäller deras hälso- och sjukvård och omsorg.
2 § Denna lag syftar till att
1. klargöra och stärka ställningen för personer som inte har förmåga att själva ta ställning i frågor som gäller deras hälso- och sjukvård och omsorg i olika situationer,
2. personer så långt som möjligt ska ges lämpligt stöd och lämp-liga förutsättningar i övrigt för att kunna ta ställning själva eller, när detta inte är möjligt, att de så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar, önskemål och behov ska göras delaktiga i ställ-ningstaganden rörande deras hälso- och sjukvård och omsorg.
3 § Lagen gäller, i tillämpliga delar
1. i sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårds-lagen (1982:763),
2. i sådan verksamhet som omfattas av tandvårdslagen (1985:125),
3. vid handläggning av ärenden som rör insatser enligt 4 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen (2001:453) samt under genomförande och uppföljning av beslut som rör sådana insatser,
4. vid handläggning av ärenden som rör insatser enligt 7 och 9 §§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt under genomförande och uppföljning av beslut som rör sådana insatser.
Lagen gäller även, i tillämpliga delar, vid överklagande till och handläggning i allmän förvaltningsdomstol av mål som gäller sådana beslut som kan överklagas enligt 16 kap. 3 § första stycket första, andra, fjärde och tionde strecksatserna socialtjänstlagen och 27 § första stycket 1–4 och 9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
I 38 § anges lagens tillämplighet i fråga om åtgärder på hälso- och sjukvårdens område som regleras särskilt i andra lagar och förhållandet till viss annan lagstiftning.
Definitioner
4 § I denna lag avses med
hälso- och sjukvård: åtgärder som omfattas av 1 § första stycket
första meningen hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och 1 § tandvårdslagen (1985:125),
omsorg: insatser som prövas individuellt och utifrån personens
behov enligt 4 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen (2001:453) och insatser enligt 7 och 9 §§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
den som bedriver verksamhet:
1. statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för,
2. annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård,
3. socialnämnd eller motsvarande kommunal nämnd, i fråga om sådan socialtjänst som kommunen har ansvar för enligt social-tjänstlagen,
4. kommunal nämnd, i fråga om sådan verksamhet som kom-munen eller landstinget har ansvar för enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, och
5. annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Undantag för akuta nödsituationer och tvång m.m.
5 § Denna lag ska inte tillämpas i sådana akuta nödsituationer som
avses i 4 kap. 4 § patientlagen (2014:821).
6 § Denna lag ska inte tillämpas i fråga om åtgärder som innebär
eller är förenade med frihetsberövande eller annat tvång. Med tvång jämställs åtgärder som innebär att personen vilseleds att godta dem. Lagen ska inte heller tillämpas i fråga om åtgärder som inne-fattar betydande intrång i den personliga integriteten och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga för-hållanden.
Bedömning av behov av en företrädare
7 § En person ska anses ha behov av en företrädare om han eller
hon behöver hjälp vid ett ställningstagande i en fråga som gäller hans eller hennes hälso- och sjukvård eller omsorg på grund av att personen uppenbarligen inte har förmåga att
1. förstå den information som är relevant för ställningstagandet, 2. överväga olika beslutsalternativ,
3. ta ställning i frågan i enlighet med de gjorda övervägandena, eller
4. skriftligen, muntligen eller på annat sätt visa vilken inställning han eller hon har i frågan.
Bedömningen av om och i vilken omfattning personen har behov av en företrädare ska göras med hänsyn till den uppkomna frågans karaktär och förhållandena vid den tidpunkt då ställnings-tagandet i frågan aktualiseras.
8 § Personen ska inte anses ha behov av en företrädare förrän han
eller hon har fått individuellt anpassad information, annat lämpligt stöd och lämpliga förutsättningar i övrigt för att själv kunna ta ställning i frågan och detta har visat sig otillräckligt.
9 § Även om förutsättningarna enligt 7 § är uppfyllda och 8 § har
tillämpats ska personen inte anses ha behov av en företrädare vid ett ställningstagande i en fråga om en löpande omvårdnadsåtgärd. Detsamma ska gälla vid ett ställningstagande i en fråga om en åtgärd i hälso- och sjukvården eller vid genomförande av omsorg, som med hänsyn till art, omfattning och övriga omständigheter framstår som mindre ingripande eller som saknar ingripande karaktär.
Beslut om behov av en företrädare
10 § När en person har behov av en företrädare vid ett
ställnings-tagande i en fråga ska det fattas ett beslut om detta. Beslutet ska dokumenteras och innehålla en motivering. Det ska meddelas den person som beslutet avser och hans eller hennes företrädare.
Beslutet ska gälla omedelbart, om inte något annat förordnas. Det ska genast upphävas om det inte längre behövs.
Den personal som deltar i hälso- och sjukvården eller omsorgen av personen bör löpande uppmärksamma om han eller hon i stället kan ta ställning själv, utan hjälp av en företrädare.
11 § I hälso- och sjukvården ska ett beslut enligt 10 § fattas av en
legitimerad läkare, med undantag för att en legitimerad tandläkare ska fatta ett sådant beslut i tandvården.
I socialtjänsten och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska beslutet fattas av den som bedriver verksamheten.
Ett beslut som inte ska fattas av en legitimerad läkare ska grunda sig på intyg utfärdat av en sådan läkare eller annan likvärdig utredning om personens hälsotillstånd och behov av en företrädare.
Företrädare m.m.
12 § När en person har behov av en företrädare i en fråga ska han
eller hon, om inte annat anges i 18 eller 19 §, representeras av före-trädare enligt följande turordning:
1. framtidsfullmäktig (15 och 16 §§) 2. närstående till personen (17 §).
Av 21 § framgår att om en person inte ska företrädas av framtidsfullmäktig eller närstående i en fråga som gäller omsorg, ska personen företrädas av en god man enligt 11 kap. 4 § föräldra-balken eller förvaltare. Att en redan förordnad god man eller för-valtare i vissa fall ska komma först i turordningen i en fråga som gäller omsorg framgår av 22 § första stycket.
Av 24 § framgår att om en person inte ska företrädas av framtidsfullmäktig eller närstående i en fråga om att få hälso- och sjukvård, ska den legitimerade läkare eller tandläkare som har ansvaret för hälso- och sjukvården av personen ta ställning i frågan efter samråd med ytterligare en legitimerad läkare respektive tand-läkare.
13 § Det ska finnas aktuella uppgifter i dokumentationen om vem
som företräder personen och på vilka grunder.
14 § En närstående, god man eller förvaltare kan inte överlåta sin
behörighet enligt denna lag att företräda personen. Detta gäller även framtidsfullmäktig, om inte annat anges i framtidsfullmakten.
Framtidsfullmäktig
15 § I första hand ska en person företrädas av en
framtids-fullmäktig, om inte annat anges i 18 eller 19 §.
En framtidsfullmäktig med behörighet i frågor gällande hälso- och sjukvård eller omsorg förordnas i en framtidsfullmakt enligt lagen (0000:000) om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga. I den lagen finns bestämmelser om innebörd, upp-rättande, återkallelse, ikraftträdande, granskning av hur framtids-fullmakten används och verkan av framtidsframtids-fullmakten i vissa fall. Enligt 1 kap. 2 § tredje stycket samma lag kan en framtidsfullmakt i fråga om behörighet enligt denna lag träda i kraft redan när
personen i fråga tillfälligt är i behov av en företrädare och även om han eller hon har behov av en företrädare i en viss fråga men inte i huvudsak är ur stånd att ha hand om de angelägenheter som full-makten avser.
16 § Om en framtidsfullmäktig i ett beslut enligt 20 § har bedömts
uppenbart olämplig för uppdraget som företrädare i en fråga ska den som bedriver verksamheten anmäla detta till överförmyndaren.
Närstående
17 § Om en person inte ska företrädas av framtidsfullmäktig
företräds han eller hon, om inte annat anges i 18 eller 19 §, av en eller flera närstående enligt följande turordning:
1. make eller sambo 2. barn
3. barnbarn 4. föräldrar 5. syskon
6. annan närstående.
Uppgifter om vem eller vilka av de närstående som kan bli aktuella som företrädare och om var de vistas får godtas, om det inte finns skäl för något annat. De närstående ska eftersökas i skälig omfattning.
När det finns två eller flera närstående enligt en punkt i första stycket företräder de personen gemensamt, om inte annat anges i 18 eller 19 §.
När turordningen ska frångås
18 § Om personen uttrycker vilken eller vilka närstående som ska
företräda honom eller henne ska detta gälla under förutsättning att personen har förmåga att förstå
– att den föreslagna företrädaren vill honom eller henne väl, och – att denne kan komma att fatta beslut i hans eller hennes ställe. Om personen tidigare har uttryckt en inställning som avses i
En av personen uttryckt inställning enligt första eller andra stycket gäller även om det finns en framtidsfullmäktig, om det inte i framtidsfullmakten anges att en sådan inställning ska sakna verkan.
I fråga om sådana närstående som avses i denna paragraf gäller vad som anges i 19 § första stycket.
19 § Om en framtidsfullmäktig eller närstående:
1. är underårig,
2. avböjer uppdraget i frågan,
3. inte kan anträffas eller annars i tid ta ställning i frågan, eller 4. med hänsyn till omständigheterna bedöms uppenbart olämp-lig för uppdraget i frågan
ska kvarvarande framtidsfullmäktige eller närstående på samma nivå i turordningen vara företrädare för personen. Om ingen sådan finns, ska i stället närstående på nästa nivå vara företrädare för personen. Detsamma ska gälla om flera företrädare med gemensam behörighet är oense i sitt ställningstagande.
Vad som anges i första stycket ska även gälla om personen uttrycker att han eller hon inte vill bli företrädd av en viss framtidsfullmäktig eller närstående. Om personen tidigare har uttryckt en sådan inställning, när han eller hon var förmögen att ta ställning själv i frågan utan hjälp av en företrädare, ska denna gälla under förutsättning att det inte finns skäl att anta att personen sedan dess har ändrat sin inställning.
20 § Ett beslut om att en framtidsfullmäktig eller närstående med
hänsyn till omständigheterna är uppenbart olämplig för uppdraget som företrädare i frågan ska fattas av den som bedriver verk-samheten.
Beslutet ska dokumenteras och innehålla en motivering. Det ska meddelas personen och framtidfullmäktigen eller den närstående.
God man eller förvaltare i frågor om omsorg
21 § Om en person inte ska företrädas av framtidsfullmäktig eller
närstående i en fråga som gäller omsorg ska den som bedriver verksamheten till överförmyndaren anmäla behovet av en god man
enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller förvaltare som företrädare för honom eller henne. När en god man eller förvaltare har förordnats företräder han eller hon personen enligt denna lag i frågan.
22 § Om ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller ett
förvaltarskap redan är anordnat för en person, med behörighet för den gode mannen eller förvaltaren att bevaka den enskildes rätt, att sörja för den enskildes person eller i annan fråga som gäller omsorg, är den gode mannen eller förvaltaren ensam personens företrädare enligt denna lag i den frågan. Detta gäller oberoende av vad som är föreskrivet om framtidsfullmäktig och närstående som företrädare.
Har personen i en framtidsfullmakt utsett en annan person än den gode mannen eller förvaltaren som företrädare ska den som bedriver verksamheten anmäla förhållandet till överförmyndaren, om det inte är uppenbart obehövligt.
23 § Om den som bedriver verksamheten bedömer att den gode
mannen eller förvaltaren är olämplig för uppdraget som företrädare ska den som bedriver verksamheten anmäla behovet av entledi-gande av företrädaren till överförmyndaren.
Samråd om hälso- och sjukvård när företrädare saknas
24 § Om en person inte ska företrädas av framtidsfullmäktig eller
närstående i en fråga om att få hälso- och sjukvård ska den legitimerade läkare som har ansvaret för hälso- och sjukvården av personen ta ställning i frågan efter samråd med ytterligare en legi-timerad läkare.
Med undantag från vad som anges i första stycket ska, i en fråga om att få tandvård i sådana situationer, den legitimerade tandläkare som har ansvaret för tandvården av personen ta ställning i frågan efter samråd med ytterligare en legitimerad tandläkare.
25 § I situationer som avses i 24 § ska sådan information som
26 § Verksamhetschefen ska ansvara för att det utses en fast
vård-kontakt för personen i anslutning till sådana situationer som avses i 24 § första stycket, om det inte är uppenbart obehövligt.
Företrädarens uppgifter – hälso- och sjukvård
27 § Företrädaren ska, så långt som möjligt i samråd med personen,
i hans eller hennes ställe ta ställning i
1. frågor om samtycke till viss hälso- och sjukvård ska lämnas, och
2. frågor i övrigt som gäller hans eller hennes hälso- och sjukvård.
Företrädaren ska inom sitt uppdrag i frågan ha samma rätt till information som personen har enligt lagar och andra författningar. Att företrädaren även i övrigt har rätt att ta del av de uppgifter som han eller hon kan antas behöva för att kunna fullgöra sitt uppdrag framgår av 12 kap. 4 § första stycket offentlighets- och sekretess-lagen (2009:400).
Bestämmelserna i första och andra stycket innebär ingen inskränkning av föreskriven skyldighet för den som bedriver verksamheten eller personalen att informera och samråda med personen.
28 § Företrädaren har inte rätt att motsätta sig behandling som ges
vid livshotande tillstånd för att upprätthålla personens liv (livs-uppehållande behandling).
Företrädarens uppgifter – omsorg
29 § Företrädaren ska, så långt som möjligt i samråd med personen,
i hans eller hennes ställe
1. ansöka om eller begära insatser och företräda personen vid handläggning av ärenden som rör insatser,
2. ta ställning till om samtycke till en viss åtgärd vid genom-förandet av insatsen ska lämnas, och
3. ta ställning i frågor i övrigt som gäller hans eller hennes omsorg.
Företrädaren ska inom sitt uppdrag i frågan ha samma rätt till information som personen har enligt lagar och andra författningar. Att företrädaren även i övrigt har rätt att ta del av de uppgifter som han eller hon kan antas behöva för att kunna fullgöra sitt uppdrag framgår av 12 kap. 4 § första stycket offentlighets- och sekretess-lagen (2009:400).
Bestämmelserna i första och andra stycket innebär ingen inskränkning av föreskriven skyldighet för den som bedriver verk-samheten eller personalen att informera och samråda med personen.
30 § Företrädaren ansvarar för att lämna uppgifter som är av
betydelse för tillämpningen av socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
En företrädare har enligt denna lag inte behörighet att förfoga över utbetalda medel.
31 § Företrädaren har för personens räkning rätt att, när saken rör
en fråga om omsorg som han eller hon företräder personen i enligt denna lag, överklaga beslut eller domar till allmän förvaltnings-domstol och föra talan i målet gällande sådana frågor som anges i
– 16 kap. 3 § första stycket första, andra, fjärde och tionde streck-satserna socialtjänstlagen (2001:453), och
– 27 § första stycket 1–4 och 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Att beakta vid ett ställningstagande
32 § Företrädaren ska innan ett ställningstagande för en persons
räkning överväga
– om personen kan antas få bättre förutsättningar att själv ta ställning i frågan eller vara delaktig om ställningstagandet skjuts upp, och i så fall till när, och
– om ställningstagandet lämpligen bör senareläggas till den tidpunkten.
personen hade haft förmåga att själv ta ställning i frågan vid den aktuella tidpunkten. Företrädaren ska då särskilt beakta skriftliga förhandsdirektiv och yttranden i annan form. Inför ställnings-tagandet ska företrädaren så långt som möjligt samråda med personen och göra honom eller henne delaktig och ta hänsyn till vad han eller hon då ger uttryck för.
Om företrädaren inte kan bilda sig en uppfattning om personens förmodade vilja enligt första stycket, ska i stället hans eller hennes bästa utgöra grund för ställningstagandet.
34 § Den personal som ansvarar för hälso- och sjukvården eller
omsorgen av personen ska beakta vad som anges i 33 § när en åtgärd övervägs utan samtycke från en företrädare i enlighet med denna lag.
Överklagande
35 § Ett beslut enligt 10 § om att en person har behov av en
företrädare får överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den person som beslutet avser. Han eller hon har rätt att själv föra sin talan i målet. Motpart ska vara den som bedriver verksamheten.
Domstolens prövning ska ske oberoende av att en insats eller åtgärd som är hänförlig till beslutet redan har genomförts respektive vidtagits. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag får överklagas bara om över-klagande får ske enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Tillämpning av förvaltningslagen (1986:223) i enskild verksamhet
36 § I ärenden inom enskild verksamhet gällande beslut enligt 10 §
om att en person har behov av en företrädare ska den som bedriver verksamheten, utöver vad som i övrigt föreskrivs, tillämpa följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223):
– 8 § om tolk,
– 11 och 12 §§ om jäv,
– 15 § om anteckning av uppgifter,
– 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter, – 21 § andra och tredje styckena om underrättelse av beslut, – 26–28 §§ om rättelse av skrivfel eller liknande och omprövning av beslut, och
– 23–25, 29 och 30 §§ om överklagande av beslut m.m.
Intyg om hälsotillstånd och behov av en företrädare
37 § En legitimerad läkare som är verksam inom offentligt bedriven
hälso- och sjukvård är skyldig att utföra undersökningar för intyg enligt 11 § tredje stycket och utfärda sådana intyg på begäran av en legitimerad tandläkare eller den som bedriver verksamhet som omfattas av den paragrafens andra stycke. Skyldigheten gäller inte i den omfattning det finns särskilda skäl mot det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådana undersökningar och intyg som avses i första stycket.
Lagen i förhållande till viss annan lagstiftning
38 § Denna lag är inte tillämplig i fråga om åtgärder på hälso- och
sjukvårdens område som regleras särskilt i
– lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa