Stereotyper exkluderas

Resonemangen inom denna kategori består av en högre grad av genusmedvetenhet än ovanstående i planeringen och organiseringen av den pedagogiska lärmiljön inomhus på förskolan. Resonemanget om lärmiljöer och arbete med genus planeras utifrån ett könsneutralt perspektiv där materialet som finns representerat i

lärmiljöerna till största del är neutralt. Inom denna kategori tas allt könsstereotypt material bort för att erbjuda öppna och kreativa möjligheter som stimulerar andra intresseområden hos barnen än vad samhället i stort kanske gör. Syfte med detta är att belysa alla barns lika värde utan att reproducera rådande genusstrukturer genom den pedagogiska lärmiljön och dess tillgängliga material.

5.2.3.1 Pedagogisk lärmiljön

Inom kategorin för stereotypers exkludering planeras den pedagogiska lärmiljön inomhus utefter resonemangen om att neutralt material gynnar barns utforskande, där materialet anses inbjuda till gränsöverskridande aktiviteter hos barnen.

“det finns egentligen inget rätt eller fel i materialet /.../ alltså där det inte finns de här fasta, en fast leksak har en stämpel redan innan, sätter jag in ett bilgarage, med bilar så vet alla egentligen att det här är till killarna. /../ för så säger samhället, så säger leksaksaffären, så är pojkarna uppväxta, det är det dom har fått i sin julklapp.” (F4)

“ju mer styrt det blir desto mer fördomar, desto fler regler finns det” (F4)

En utgångspunkt i de lekteman som planeras in i den pedagogiska lärmiljön inomhus har en utgångspunkt i mänskliga behov snarare än utifrån invanda och reproduccerande genusbeteenden.

“Jag gillar ju inte att ha hemmiljö /.../ där har barnen för mycket i ryggsäcken /... / en sådan miljö tycker jag inte gynnar dem. Det blir väldigt stereotypa roller och det blir den här statusnivån också på barnen” (F4)

“Affär istället för en lägenhet, det blir fortfarande mamma pappa barn lekar, några ska åka till skolan, vi måste åka till affären och köpa ett mellanmål innan vi kan åka till skolan /.../ där kan alla sitta vid kassan, alla människor måste gå och handla /.../ då går man förbi affären och sen går de vidare och sen kanske de går till byggen och bygger någonting för att det är jobbet… Så jag tycker ändå att det blir sådana lekar även att det inte finns, det finns ingen bilhörna, det finns ingen dockvrå, men leken kommer till ändå” (F4)

Vad det gäller det tillgängliga materialet i den pedagogiska lärmiljön inomhus tenderar kategorin om stereotypers exkludering skapa en bild av att

genussystemets såväl hierarki och isärhållning inte existerar i avsikt att könsneutralt material inte isärhåller pojkar och flickor som enhetliga grupper och därigenom tillintetgöra en eventuell hierarkisering. När materialet och lärmiljöerna inte i sig genererar en vedertagen hierarkisering mellan könen erbjuds andra lekmöjligheter för barnen som avser att vidga deras individuella lekerfarenheter utifrån tillgängligt material. Kvarstår gör dock komplexiteten att individuella erfarenheter speglar de lekmönster som uppstår oavsett materialet utformning då exempelvis mamma, pappa, barn-lekar getts som exempel på förekommande lek trots avsaknaden av specifikt lekmaterial för denna lek, där såväl hierarkisering som isärhållande är vanligt

5.2.3.2 Förskollärares tillvägagångssätt i skapandet av den pedagogiska lärmiljön inomhus

I förskollärares resonemang kring sina strategier för planerandet av den pedagogiska lärmiljön lyfts aspekter av förskolans erbjudande av könsneutralt lekmaterial som komplettering till hemmets och samhällets i övriga stereotypa utformning. Ett vedertaget förhållningssätt i arbetssättet, inom kategorin stereotypers exkludering, uttrycks på följande sätt:

“För det första så planerar jag inga aktiviteter efter barns tillhörighet av kön eller vad jag har för förväntningar på flickor eller pojkar. Utan det handlar bara om barnens intressen och jag ska kunna erbjuda exakt samma sak oavsett” (F4)

Framkomna strategier för att återspegla genusarbetet i den pedagogiska lärmiljön inomhus är enligt de verksamma förskollärarna att dels göra medvetna indelningar av barngruppen där sammansättning förstärker det könsneutrala arbetet med det tillgängliga materialet samt att själv som vuxen vara delaktig i barnens lekar i avsikt att exempelvis kunna utmana invanda beteende och ställa lite tankeväckande frågor.

”för att utmana dem då att kunna leka med alla, och utmana leken” (F3)

”jag kanske går in och säger att idag vill jag vara pappa och jag tänker vara hemma och passa barnet som är sjukt idag” (F4)

Det uttalade syftet och motivet bakom givna strategier är enligt de verksamma förskollärarna att väcka andra intresseområden hos barnen. Genom arbetet med att bryta ner genusstrukturer avser de utmana och påverka normativa och förgivettagna synsätt på flickor respektive pojkar, vilket med fördel kan göras redan i

förskoleålder i avsikt att främja deras identitetsutveckling.

“man får ju liksom inte utgå från det hära med, ja vad ska man säg, könsschabloner, eller ja vad ska jag säga /.../ och att man också framförallt satsar mycket på det här med deras

självförtroende och självtillit /.../ att påverka deras identitet på det viset, att de blir starka i sig själva, för det tror jag, att samhället har mycket del av framöver, om vi får trygga barn som,” (F3)

“har du en tillåtande miljö där du inte, där alla går in i samma roll, oavsett hur du är, hur du ser ut eller vem du är. Så tror jag att vi utvecklar barnens känsla och självständighet och identitet på ett helt annat sätt. /../ få känna sig som att jag duger oavsett egentligen vem jag är” (F4)

Samtliga barns lika rättigheter och möjligheter lyfts som argument i de verksamma förskollärarnas arbetet med barns identitetsutveckling. Att se barn som individer och inte kön skapar en bild av en utsuddad princip om isärhållande och hierarki. Genom sitt aktiva arbete med att blanda barngruppen och planera in genusöverskridande

aktiviteter i verksamheten syftar de verksamma förskollärarna leda arbetet med barns identitetsskapande framåt genom att sudda rådande hierarkiska och

könsbaserade normer. Isärhållandet synliggörs dock i resonemangen exempelvis F4 som planerar för en förvisso normbrytande lek, men enbart med en grupp av pojkar. Antaganden om att båda könen har behov av att träna olika förmågor och utvidga sina kunskaper utkristalliseras därmed i deras resonemang vilket synliggör att ett isärhållande ändå existerar. Vad som däremot är påtagligt i de verksamma

förskollärarnas resonemang är ett tydligt syfte. När verksamheten, aktiviteter eller lärmiljöer planeras ska detta ske med en tydlig medvetenhet i avsikt att påverka barnen i en viss riktning. Denna riktning är ofta uttalad könsneutral hos de verksamma förskollärarnas inom kategorin för stereotypers exkludering men resonemangen säger emellertid något annat. De synliggör en komplexitet i förskollärarnas aktiva arbete med identitetsutveckling där många värden ofta hamnar i konflikt med varandra.

5.2.3.3 Reproducerande och nyskapande av normer

Resonemang om att könsstereotypiska leksaker resulterar i könsstereotypa lekar återfinns och medför till vald strategi inom kategorin för stereotypers exkludering.

“barnen kan se vad allting är i den färdiga (miljön, vår anm.) men du kommer också inte heller kunna komma ifrån att det bara kommer finnas en mamma och en pappa, ett storasyskon, en lillebror /.../ det försöker jag jobba bort” (F4)

F4 motiverar valt arbetssätt md det neutrala materialet och förklarar hur rolleken kan se ut och utmanas genom följande exempel:

“vi kanske har en vedkloss som docka istället. Det handlar ju om att ge barnen den kreativiteten och fantasin, att få utmana sig i sina rollekar /.../ För många säger, har du inga dockor så kan du inte få en omsorgsbit hos flickorna och då visst du kan inte få det hos pojkarna heller men är det dockan i sig som gör att vi bygger en omsorg eller är det själva rolleken som gör att vi bygger omsorg att kunna ta hand om varandra, se varandra, hjälpa varandra”

Väsentligt i de verksamma förskollärarnas resonemang kring arbetet är att materialet i sig ses som ett komplement i undervisningen. Det är inte materialet i sig som bedriver en undervisning i en viss riktning, även om materialet helst ska se ut på ett visst sätt, det vill säga utan könsstereotypiska stämplar. F4 förde ovan ett

resonemang kring att barns utveckling av omsorg kan ha med andra värden att göra vilket möjliggörs genom andra undervisningsmoment än de som klassas traditionellt stereotypiska och motargumenterar för att det enbart är flickor som behöver

utveckla den kompetensen. Det som de verksamma förskollärarnas beskriver genom sina resonemang är ett aktivt och medvetet arbete kring att erbjuda barn möjligheter till gränsöverskridande aktiviteter under sin vistelsetid i förskolan. Att såväl

stereotyper som isärhållande och hierarkiska mönster existerar framkommer i de verksamma förskollärarnas resonemang som argumenterar för sitt ansvar i att

utmana barnen samt åstadkomma ett nyskapande av dessa normer. De verksamma förskollärarna beskriver detta genom ett kompenserande utvecklingsbehov för att utjämna och könsneutralisera stereotyper genom att utmana det som är stereotypt.

“att man kanske då utmanar, om man nu ska säga, väldigt pojkiga pojkar, det är ju ofta det här lite, ehm, som tar plats och tycker sig få ta plats, att man kanske då, de behöver kanske utmaningen att lära sig att samtala med varandra, använda sina ord på ett annat sätt kanske. Utmana en annan typ av lek/.../du kan göra lite ifrågasättande på ett fint sätt och du kan diskutera det med barnen så de blir liksom uppmärksammade på det och sen så ta med sig det” (F3)

Eller som F4 beskriver:

“Jag får ju inte ta och könsneutralisera barnet på det sättet, att man inte kan få känna att man har en tillhörighet till någonting och att sina erfarenheter är mindre värda för att jag bor i en kärnfamilj /.../ vi behöver absolut inte säga hen, vi måste kunna visa att det finns en annan sida av myntet”

Det som framkommer i de verksamma förskollärarnas resonemang är en respekt och ödmjukhet inför barnen de har i sin barngrupp. Samtliga barn ska ges möjlighet att känna sig sedda som person, sedda och respekterade för den individ de är.

Resonemangen kring visionen av detta arbete antyder ett utsuddat isärhållande och en minskad hierarkisk ordning eftersom visionen utgår från att alla barn är barn med olika behov och förutsättningar att möta och därmed inte uppdelade i könskategorier som kan isärhållas och behandlas utifrån en hierarkisk princip. Samtidigt uppstår komplexiteten i att verbalt föra resonemang kring att arbeta könsneutralt utan att jämföra det med samhällets rådande stereotypa mönster. Visionen ger därmed ett genusanalytiskt resultat medan resonemangen om visionen tenderar att ge ett annat utfall. I resonemangen framkommer tal om pojkar och flickor som särskiljda grupper av individer där de antingen har olika utvecklingsbehov eller föredrar och har olika erfarenheter av aktiviteter, där de verksamma förskollärarna med sin vision arbetar för att det i praktiken inte ska göras ett sådant isärhållande. Resonemangen rör därmed en åtskillnad mellan det verbala språkbruket, där teoretiskt vetande framkommer, och det praktiska genomförandet. Det som tydligast framkommer i de verksamma förskollärarnas resonemang är en medvetenhet kring att uppkomna skillnader barnen emellan lika ofta beror på skillnader i personlighet som i könstillhörighet, det vill säga att barngruppen ses som heterogen inom såväl barngruppen som helhet som inom respektive grupp av könstillhörighet.